Denna soliga dag var medlemmar i Motståndsrörelsen på väg till centrala Stockholm för att bedriva valarbete. Valmötet var beläget i Rålambshovsparken, vilket tidigare i veckan hade fått homolobbyn att skrika i högan sky, då de uppenbart är så fräcka att de anser sig ha ensamrätt till Stockholms stad under sin vecka av firande av det avvikande.
Väl på plats syntes där mängder med poliser och ordningsvakter runt omkring, och man slog sig ned i utkanten av amfiteatern. En ordningsvakt kom fram och började prata med kamraterna och visade sig underligt nog vara positivt inställd till Motståndsrörelsens politik, då han själv ser resultatet av det mångkulturella Sverige varje dag.
När arrangemanget var nära att starta satte sig kamraterna längst ned på ena läktaren. Det var ett hundratal svenskar som hade tagit sig till platsen, och läktarna fylldes på allt eftersom. Så fort någon började tala i mikrofonen till publiken ställde motståndsmännen upp vid utkanten av området i närheten av läktaren. En nytryckt banderoll vecklades ut, med budskapet ”Ett revolutionärt val”, som kunde ses av samtliga på läktarna.
Ganska snabbt kom en representant för Alternativ för Sverige gåendes och beklagade sig över att det fanns andra åsikter i närheten av deras valmöte. Mannen verkade märkbart irriterad över en viss debattförfrågan som gjorts från Motståndsrörelsens håll, och gick mumlandes därifrån. Lustigt nog kom sedan en av arrangörerna och var betydligt trevligare.
Här stod man nu ett tag, medan musik och tal kunde höras i högtalarna, och titt som tätt kom människor från publiken och hälsade på motståndsmännen och bad om både flygblad och valsedlar. Samtliga som tog sig fram var väldigt positiva till att de fick tillfälle att träffa Motståndsrörelsen, och den politiska vakenheten hos besökarna var förvånande stor när man jämför med AfS egen politik.
En som inte var lika positivt inställd var en annan representant från Alternativ för Sverige, som så småningom kom fram för att prata. Något ställd blev mannen när han inte blev igenkänd direkt utan istället fick frågan om vem han var. Även denna man var grinig över Sveriges grundlag som gör det tillåtet att framföra andra budskap i närheten av deras valmöte, han var alltså irriterad över detta trots att det skedde i det tysta, till skillnad från mötesstörare på vänsterkanten.
Mötet fortlöpte under nästan tre timmar till med många olika talare som alla hade oväntat långa tal, vissa även på engelska. Den höga energin AfS brukar påtala under sina valmöten märktes inte av denna dag, utan alltsammans kändes mer som en heldag av föredrag. Kanske var det därför många i publiken passade på att lämna platsen långt innan samtliga personer hade fått möjlighet att hålla sitt tal. Detta påverkade dock inte motståndsmännen som höll många givande diskussioner med sympatisörer under tiden. Väldigt många flygblad bytte händer, och flera personer efterfrågade alltså valsedlar för att kunna rösta på Motståndsrörelsen i riksdagsvalet.
När kamraterna började känna sig nöjda för dagen, efter att ha varit på plats i nära nog fyra timmar, gjorde man ett sista försök till att få ut lite flygblad genom att dela till publiken som satt kvar på läktarna. Samtliga människor som erbjöds ett flygblad var positiva, och vissa ropade även efter flygblad för att vara säkra på att inte gå miste om ett. Direkt efter avrundades aktiviteten och man begav sig från platsen, nöjda med dagens insats.
Då det är demokrater som byggt upp det sjuka system vi lever i, kommer inte demokrater att kunna, eller ens vilja förändra det – gör ett revolutionärt val istället, rösta på Nordiska motståndsrörelsen!
