Hej Emma! Kan du berätta för läsarna om vem du är?
Jag är aktivist och fyrabarnsmor på 36 år. Nyligen gift och boende på en gård i södra Dalarna. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen sedan våren 2013, och började då i Stockholm. När jag inte har fullt upp med barn eller organisationen så gillar jag skogen och träning.
Hur fann du nationalsocialismen och vad fick dig att ansluta dig till kampen?
Jag började min politiska resa i Nationaldemokraterna och ansåg mig då vara patriot. Nationalsocialismen växte fram långt senare. Från början var det mest nationella tankar man brottades med, som varför vi inte fick fira nationaldagen i skolan? Varför får vi inte säga att vi älskar vårat land? Varför får inte jag vara stolt över att vara svensk? Men efter många timmar av föreläsningar, dokumentärer, diskussioner och böcker så breddades mitt sinne till att förstå kopplingen mellan situationen i Sverige och de globala händelserna. Jag började min kamp med tanken om att svenskar också ska få vara stolta över sitt ursprung och sitt land och jag fortsätter för att vår värld ska överleva och bli bättre än idag.
Jag kallade mig nationalsocialist först efter 25 års ålder och då efter att ha läst och förstått Mein kampf. Jag var nog nationalsocialist långt innan men det var först då som jag själv satte den etiketten på mig själv.
Då du varit verksam i nationella rörelser innan du gick med i Motståndsrörelsen, vad skulle du säga utmärker oss i förhållande till dem och vad fick dig att välja att ansluta dig till just Motståndsrörelsen?
Jag ska vara helt ärlig. Jag hade väldigt stora fördomar mot Motståndsrörelsen under väldigt många år och det var med vånda som jag till sist ansökte om medlemskap då alternativet var att inte kämpa alls. Men, nu har jag nästan 10 år bakom mig i organisationen och jag har aldrig ångrat mig. Jag har träffat fantastiska människor som har berikat mitt liv och mitt sinne, och som fått mig att växa och reflektera över så mycket. Det som utmärker Motståndsrörelsen från övriga organisationer är den ofantliga offerviljan och kamratskapen i leden. Är man en bra kamrat själv så belönas man med fantastiska människor. Man har alltid någon där. Vi är nästan ett eget litet samhälle i samhället.
Sedan är min erfarenhet att aktivismen och ledarskapet är på en helt annan nivå. Gatan har alltid tillhört Nordiska motståndsrörelsen och de är de enda som aldrig backat, som alltid försvarat oavsett vad det kostar. Dessutom händer det saker över hela Norden konstant. Det är snudd på omöjligt att hinna se och veta allt. Det sista jag vill lyfta är bredden av anslutna. Det finns alltifrån de som håller med om allt men kanske ändå inte definierar sig som NS, till de som är som jag själv och ser det som näst intill andligt och som kopplar samman alla olika delar av livet och planeten.
Du ställer ju upp i kommunvalet i Ludvika. Kan du berätta lite om de kärnfrågor du har och varför det är av så stor vikt för just Ludvika?
Mina kärnfrågor är skola, vård och omsorg och decentralisering. Jag har arbetat inom förkskolan i 10 år och är själv mamma till fyra barn. Skolorna generellt i Sverige är i fritt fall och har varit det i bra många år. Det är ett erkänt faktum till och med av etablissemanget att skolan behöver räddas. Ludvikas skolor har generellt problem att få behörig personal och på högstadieskolor råder stor otrygghet på grund av invandringen. Byskolorna har lagts ned på grund av centralisering. Allt detta måste vi få bukt med. Det finns olika lösningar och olika vägar att gå, men jag är övertygad om att vi kan lösa det för våra barns bästa. För mig är grunden att skolan måste få kosta pengar, det är inte den man ska spara in på i samhället.
I din presentationstext på valsidan står det att du är utbildad barnskötare med specialkompetens inom TAKK och Downs syndrom. Hur kom du in på den banan och kan du med inblick i frågan se hur behandlingen av funktionshindrade i kommunen skulle kunna förbättras?
Nu var det väldigt länge sedan jag arbetade som resurs så mycket har säkert hänt inom området. Förskolan och skolan ska ju ständigt uppdatera och stödja sig på aktuell forskning om barns lärande och utveckling. Jag fick rollen som resurs då föräldrarna i det fallet var extremt missnöjda med förskolans hantering av deras barn. Jag sattes in för att jag får resultat snabbt och ofta hittar nya vägar och lösningar och inte är rädd för att trycka fram det som är rätt och riktigt. I korthet så skedde en enorm förändring på förskolan och avdelningen. Alla barn oavsett handikapp eller ej behöver närvarande och lyhörda vuxna som kan möta barnen på deras nivå och utmana dem så de kommer framåt. Det handlar hela tiden om att vara uppdaterad på forskning och inte vara rädd att prova nya saker.
Kommunen är alltid huvudman åt skolor och förskolor och jag vill se en kommun som ständigt utvecklar och uppdaterar sina anställdas kunskaper. Som erbjuder fortbildning och kunskap och hjälper drivna pedagoger framåt. Skolan, förskolan och vården behöver eldsjälar och de ska belönas och vi har ett ansvar att hjälpa dem framåt. Ludvika kommun undviker att anställa behöriga lärare av ekonomiska skäl och anställer istället obehöriga. Detta måste det bli ändring på.
Upplever du att det finns en otrygghet hos Ludvikaborna efter den stora mängd utomeuropeiska invandrare som strömmat in i kommunen, och att det mer eller mindre upprättats getton som Notgården, Marnäs och Ludvika gård? Vad har Nordiska motståndsrörelsen för lösningar på detta som kan återinföra tryggheten på Ludvikas gator?
Ja det skulle jag absolut säga. jag har haft flertalet föräldrar som hört av sig både med ord och till och med film om hur deras barn misshandlas eller hotas i och utanför skolorna. I vissa områden finns uppgifter om att de boende inte vågar gå ut då invandrargäng kräver tull. Nordiska motståndsrörelsen är medvetna om och erkänner invandringen som ett stort problem och den faktiska lösningen är återvandring. Vi vill kraftigt minska antalet utomeuropeiska invandrare både i Ludvika och övriga Sverige. Men i ett första stadie innan detta är möjligt måste vi börja med att öppna byskolorna, minska klasserna och skapa trygga platser för ungdomar att vara på. Även mer resurser åt socialtjänsten och skola är önskvärt. Det är inte de utsatta barnen som ska flytta på sig utan de som utsätter andra.
Vilka brister kan du se i den nuvarande vården som finns tillhanda för Ludvikaborna, och vilka sätt tror du den hade kunnat förbättras på?
Ludvika har precis tagit ett stort steg framåt i och med att närakuten på lasarettet öppnade igen. Men det är klart att det finns mycket att förbättra. Likt byskolorna är det viktigt att vården finns tillgänglig för alla i bygden, därför måste vården finnas ute i byarna antingen genom hembesök eller fasta mottagningar. Bättre arbetsvillkor för vårdpersonal och minskad privatisering. Vård är inget man ska tjäna pengar på, det har vårat hårt arbetande folk förtjänat.
Jag hade nog önskat mer utveckling av ergonomin så att de som arbetar inte behöver slita ut sina kroppar. Arbetsmiljön i lokalerna behöver fräschas upp. Schemaläggning som gör det möjligt att stanna inom yrket i livets alla skeenden, från ung till pensionär. Detta genom att även stärka utvecklingsmöjligheter inom de olika yrkesområdena genom utbildningar och senaste forskningsområdena. Att återinföra bland annat BB på Ludvika lasarett, för att det inte ska spela någon roll vart i landet du valt att bosätta dig, så ska du ändå ha rätt till en värdig vård.
Det förmedlas ofta en bild av att nationella grupper överlag trycker ned kvinnor och innehar någon slags kvinnohat. Hur ser du på din roll som kvinna i Nordiska motståndsrörelsen och hur upplever du att man som kvinna bemöts av folk inom organisationen?
Jag känner till den bilden och till viss del delar jag den. Det har inte alltid varit ett bra klimat inom grupper där jag har verkat och jag själv med flera kvinnor har inte alltid blivit bra behandlade. Men jag vill här starkt påvisa att den synen inte är förenlig med nationalsocialismen eller organisationen och jag vågar påstå att de enskilda män som faktiskt har betett sig illa både i och utanför Motståndsrörelsen inte har varit nationalsocialister och inte heller är kvar hos oss idag. Propagandan från våra fiender har pågått länge och i alltför många spelfilmer om nationalsocialismen behandlas kvinnor dåligt. Detta har lett till att en del nationella luras att tro att det är så det ska vara. Att det är rätt. Inget kunde vara mer fel. Nationalsocialismen erkänner att kvinnor och män är olika, men att vi kompletterar varandra. Nationalsocialismen värdesätter båda könen och utgår ifrån att vi ska höja varandra både som par, som kamrater och som folk. Varken kvinnor eller män har rätt att bete sig illa mot varandra.
En av mina största fördomar mot Motståndsrörelsen var att de behandlade kvinnor dåligt. Visserligen har jag hamnat i kläm med män under åren i organisationen, men jag är kvar och inte dem. För mig visar det en hel del. Nordiska motståndsrörelsen har en filosofi om var person på sin plats. Vi följer strikt att den person, oavsett kön som är bäst lämpad för uppgifterna ska sköta dessa. Vi har flertalet kvinnor med olika ansvarsposter i den här organisationen och jag själv är en av dem. Jag har i de allra flesta fall blivit bra bemött.
Slutligen vill jag tacka dig för att du medverkat i denna intervju. Har du några avslutande ord du vill ge till läsarna?
Det är dags för förändring! En röst på någon av de sittande partierna är en bortkastad röst. Det är dags att göra en RIKTIG förändring. Efter valet borde du ta steget och gå med i Nordiska motståndsrörelsen!
