Världen idag är precis lika stor som den var när de nordiska folken begav sig ut i sina långskepp på långfärda resor. Även om mycket av dess mystik har försvunnit i takt med vetenskapliga framsteg så erbjuder den minst lika mycket äventyr för den djärve.
Men slutdestinationen är bara en del av äventyret. För att komma dit måste man spänna vind för seglen och själva resan har kommit att bli ett inslag jag har börjat att uppskatta mer och mer under min tid i Nordiska motståndsrörelsen, i vissa fall mer än själva aktiviteten i sig.
Januari månad är precis över vid tillfället för denna text och det har varit en månad som har inneburit sin beskärda del av resande, månadsmöte och aktivism, tillsammans med alla uppgifter som sker i bakgrunden av den verksamhet vi bedriver. Inget utöver det vanliga, men restiden har i detta fallet gett upphov till denna artikel då det lämnar möjlighet till såväl reflektion som begrundan i ett annars fartfyllt liv som aktivist.
Att aktivistens liv är fartfyllt är inget som kommer som en nyhet för den som är organiserad i eller följer Nordiska motståndsrörelsen, men det medför också en hel del resande vilket kan komma som en överraskning för den som ännu inte har anslutit sig till kampen.
Som gatuaktivist i Nordiska motståndsrörelsen kan man räkna med att man kommer få spendera delar av sin tid på resande fot till och från aktiviteter som sker runtom i Norden, inom sitt respektive näste eller annorstädes. Detta resande erbjuder inte bara aktivisten möjligheten att bekanta sig med sitt närområde, en kunskap som är nog så nyttig när systemet försöker dra åt tumskruvarna. Det erbjuder även aktivisten möjlighet att ta del av allt det som de nordiska folken har byggt upp och förvärvat i generationer, eller som står som minnesmärken över det som är viktigt, blodet och jorden.
En konstant påminnelse om varför vi kämpar idag. Dina anfäder reste inte sina stenar så att de kan beundras som kuriosa av främlingsfolk som inte förstår deras innebörd, och inte heller slet de på sina jordlotter i hopp om att samma främlingsfolk ska ta det som de förvaltade till dig.
De nordiska folken står dock inte ensamma i denna kamp. Samma kamp som vi bedriver mot massinvasionen, för vårat folk och dess överlevnad bedrivs även utanför Nordens gränser av de europeiska brödrafolken. Även här erbjuds aktivisten unika tillfällen till att knyta band och visa stöd för deras sak genom resor ut i Europa. Där man får komma i kontakt med likasinnade och förstå att var man än befinner sig så finns det de människor som är villiga att öppna både hem och härd för dig, en person de aldrig har träffat, på samma sätt som en organisationskamrat skulle göra för dig om du reser inom Norden, av altruistiska skäl. En stärkande insikt i en värld som allt mer färgas av individualism och girighet.
Oavsett om man reser långt eller kort så knyter man starka band med sina organisationskamrater, man får höra vad de tänker, vad de gör, hur det går, medan man samtalar om allt från politik till anekdoter, skämt till det mer alldagliga för att fördriva tiden. Det kan tyckas vara en mindre detalj, men genom dessa interaktioner bygger man personliga relationer med sina kamrater. Man lär känna dem och likt för nordmannen på långskeppet så är det den tid som läggs här som hjälper sköldmuren att hålla tätt när pilarna väl haglar. Du känner aktivisten vid din sida och denne känner dig. Ni lär er varandras styrkor såväl som svagheter. Det är här man lär sig att komplettera varandra och svetsas samman, axel mot axel med överlappande sköldar.
Om du är djärv och äventyrslysten med en dröm om att se Norden och övriga Europa och att få uppleva saker du aldrig föreställt dig, ansök då till Nordiska motståndsrörelsen och ställ dig i sköldmuren med oss andra och kämpa likt nordmannen på långskeppet. Du har det i blodet!