Med den svenska, finska och Motståndsrörelsens fana i fronten, klev uniformerade kamrater in på Norra begravningsplatsen, tätt följda av civilt klädda medlemmar och utomstående sympatisörer. En blombukett lades ned vid graven och kamraterna med fanor ställde upp på bägge sidor om gravstenen.
Som alltid hölls ett anförande om Cuulas liv som nationalsocialist, hans tid som aktiv i NSAP och SSS, och hur han trots faran det innefattade tog beslutet att frivilligt ansluta sig till kriget mot bolsjevismen, för att han ansåg att Finlands sak var hans.
Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula inte enbart handlar om personen utan även en hel del om moralen, hjältemodet, kamplusten och viljan.
Talet tog även upp vikten av att hedra Gösta Hallberg-Cuula och andra fallna hjältar, och med detta erinras av att kampen i framtiden kommer kräva mer än ord, och även att fienden är densamme då som nu. Kamraterna på plats frågades av talaren om de likt Cuula hade offervilja och mod för den fortsätta kampen. Ett rungande ”JA” ekade över kyrkogården.
När vi går härifrån idag ska våra hjärtan vara fyllda av samma mod som de frivilliga visade, våra själar fyllda av tro och offervilja och våra sinnen genomsyrade av fanatisk kampvilja när det kommer till befrielsen av vårt folk!
Till sist saluterades de fallna och den kommande segern tre gånger. En tyst minut hölls direkt därefter och 14 symboliska ljus tändes och placerades framför gravstenen.
Gösta Hallberg-Cuula må vara död, men hans kamplust och offervilja lever kvar idag inom alla fanatiska nationalsocialister som kämpar mot samma fiende som då försökte lägga Europa under sig med krig och terror. Kampen idag är avsevärt mycket mindre blodig, fiendens värsta vapen är att göra ditt liv obekvämt, så vad väntar du på kamrat? Ansök till Nordiska motståndsrörelsen och gör din plikt, för blod och jord!