Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.

Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.

I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.

Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till.

Det första man kan konstatera är att spelplanen just nu inte möjliggör någon befrielse av Norden. Det är faktiskt bara att konstatera. Tråkigt kanske, men det betyder inte att det alltid måste vara så. Spelplanen måste förändras och vår förmåga att förändra den är just nu begränsad. Faktum är att jag inte tror att det alltid kan vara helt upp till oss, men det återkommer jag till.

Det vi behöver göra just nu är att fortsätta kampen, trots repressioner, trots motgångar bara fortsätta att finnas till och synas så mycket vi kan. Detta är Nordiska motståndsrörelsen som organisation expert på. Medan motgångar ständigt sveper undan organisationer och partier står Motståndsrörelsen kvar. Arbetar vidare för vårt folk och kämpar för en bättre värld.

Styrka och svaghet istället för bra och dåliga argument

Nyckeln till framgång för vår sak ligger inte i fakta och argument. Poängen med exempelvis flygblad som delas ut är inte i första hand informationen som finns där, att den på något vis ska övertyga den som läser. Nyckeln är att det står ”Nordiska motståndsrörelsen” som avsändare och att de överlämnas av riktiga nationalsocialister av kött och blod. Mottagaren påminns om att dessa krafter finns på riktigt, syns, är offensiva och vill uppnå något.

Hade fakta och argument lett till en befrielse av Norden hade vi redan vunnit för länge sedan. Vi har rätt, vi gör korrekta analyser, vi har varnat om allt elände som händer och påpekat alla uppenbara problem. På samma sätt har våra fiender fel, de är korkade och efterblivna och deras argument är så irrationella och förljugna att de tvingas till massiv censur av allt och alla som säger emot. Alla människor i vårt land har trots detta haft tillgång till korrekt och ärlig information, till fakta och goda argument och de har exponerats för detta i olika grad i omgångar under flera decennier.

Människan är ett flockdjur, även nordiska människor, och den stora massan reagerar inte på argument och fakta. Det är särskilt svårt i den moderna, individualiserade tidsåldern, där alla är snöflingor som tror sig vara helt opåverkade av yttre påverkan och formar sin egen världsbild utifrån djupa, inre övertygelser. Fråga bara hur lätt det är för Jehovas vittnen att rekrytera genom dörrknackning i valfritt liberaldemokratiskt västland kontra hur det går till i tredje världen.

Om den stora massan, NPC:erna, är mer eller mindre immuna mot våra argument, varför köper de då istället systemets argument? Varför har de precis samma tankar och idéer som alla andra trots att de ser sig själva som snöflingor?

Det sker eftersom dessa människor är väldigt känsliga för och reagerar instinktivt på svaghet och styrka. Människan vill känna sig trygg och att man är under vinnarens beskydd. Så länge systemet utstrålar relativ och ohotad styrka kommer NPC:en att vara fortsatt lojal och integrera systemets propaganda i sin egen världsbild per automatik. Massinvandring, hbtq-propaganda, öppen sexualisering av våra barn, gruppvåldtäkter och gängkrig är ett billigt pris att betala så länge man är lojal med den mäktiga staten som erbjuder illusionen av relativ trygghet och välstånd. Dessa människor är inte villiga att riskera allt detta för sanningen eller för kampen för en bättre tillvaro på något vis.

Men i ett scenario där systemet försvagas allt mer och en radikal del av samhället som utmanar makten växer sig allt starkare kommer flockmänniskorna att känna av hur vindarna blåser. Som när ett vakuum uppstår kommer deras lojalitet att sugas ut från systemet och in mot de vars makt och inflytande har en tydlig och växande trend. Och då kommer dessa flockmänniskor bara rent automatiskt att svälja våra argument med hull och hår och förespråka dem lika ivrigt som de idag förespråkar systemets.

Spelplanen kan förändras på sätt vi inte kan förutse

Om nyckeln till framgång är att vi blir större och mer inflytelserika och på sikt en verklig utmanare till systemet blir en annan fråga allt mer uppenbar: Hur ska detta kunna ske?

Jag tror att det finns utrymme att växa även under nuvarande omständigheter. Under bättre omständigheter kan vi växa ännu mer. Trots NPC:ernas immunitet mot våra argument finns det alltid en stark, självtänkande minoritet som kan låta sig övertalas och omvändas och bli den ryggrad som krävs för att utmana systemet på riktigt. Om NPC:erna är ”fåren” så är dessa människor ”vargarna” och även på sikt de nya ”herdarna”.

Detta kan exempelvis ske genom förändringar inom systemet, med politiker som motsätter sig den kulturmarxistiska dominansen och anser att ”även nazisterna måste få tycka som de vill”. En annan uppenbar svaghet i systemet är dess uppenbara självdestruktivitet och vi kan mycket väl förvänta oss total energikollaps, miljökatastrofer, livsmedelsbrist och annat elände inom en snar framtid. Ytterligare en variabel som kan vara svår att förutse är AI-tekniken som har potential att skapa totalt kaos för dagens makthavare. Den kan förvisso förstärka systemets makt, men lika gärna jämna ut spelplanen beroende på hur saker och ting utvecklas.

Det kan också ske på en rad andra sätt som vi kanske idag inte känner till eller kan förutse. Poängen är att när det sker, så måste en organisation som Nordiska motståndsrörelsen finnas och vara redo och kapabel att verkligen ta vara på möjligheten.

Den transatlantiska maktsfärens högmod och fall

Men det är inte bara den inhemska spelplanen som måste förändras. Internationellt sitter våra yttersta fiender på det absolut starkaste vapen som man någonsin haft: Det är Washington, det är NATO, EU och andra liberaldemokratiska och totalitära globalistorganisationer. För enkelhetens skull kan vi kalla det för ”den transatlantiska maktsfären” och bakom den ytterst ”judisk makt-rörelsen”. I den moderna världen står även de globala IT-jättarna och medierna, som kontrollerar informationsflödet, helt på denna maktsfärs sida.

Denna sfär har i praktiken och med all önskvärd tydlighet visat att man inte under några omständigheter tillåter att länder eller regioner befrias. Vid varje tillfälle som en ledare eller en rörelse uppstått i världen som vill skapa verklig suveränitet och självständighet för sitt folk, fritt från bankväldets slaveri och globohomo-imperialismens påverkanskampanjer så har den transatlantiska maktsfären använt alla redskap man har: Ekonomisk utpressning, färgrevolutioner, lönnmord, terrordåd, fullskaliga invasioner och demokratibomber, allt i syfte att sätta ett definitivt och ofta demonstrativt blodigt stopp för ambitionerna.

Den transatlantiska maktsfären och judisk makt-rörelsen bakom den utgör alltså ett absolut hinder för en verklig befrielse av Norden. Ett redan befriat Norden skulle vara starkt nog att stå upp mot denna maktsfär, men här kommer dilemmat: för hur ska vi kunna stå upp mot den under tiden som vi befriar Norden?

Min bedömning är att det i praktiken är en omöjlig uppgift. Även om vi skulle lyckas finta sanktioner, embargon, lönnmord, CIA:s psykologiska krigsföring och annat så sitter denna makt i slutändan på vapen som innebär total förintelse och ett definitivt stopp på en potentiell befrielse av Norden. Man har också visat sig fullt villiga att använda dessa vapen om inget annat biter.

Men även här kan spelplanen ändras. Vi ser idag hur denna maktsfär tappar sitt inflytande allt mer. I hela världen har Washington och dollarns dominans utmanats, idag känns det som att det endast är de närmast sörjande, EU- och Natoländer tillsammans med Australien, Japan, Sydkorea etc som fortsatt vidhåller den obrottsliga underkastelsen inför globalismens världsordning och dollarns slaveri.

Länder som Kina, Ryssland, Iran och förmodligen fortsättningsvis även andra länder som exempelvis Indien och Brasilien har bestämt sig för att en gång för alla bryta förtrollningen och avsätta den transatlantiska maktsfären. Dessa verkar också ha totalt genomskådat den transatlantiska maktsfärens metoder med färgrevolutioner och kulturell subversion och skapat effektiva motåtgärder. Just nu sprider man aktivt denna kunskap till de länder som vill lyssna, vilket på sikt kommer att reducera globalisternas möjligheter att påtvinga sin vilja på dessa delar av världen utan direkt krigsföring.

Vi vet inte om detta kommer att lyckas och vi har heller ingen aning om resultatet kommer att innebära en bättre spelplan för våra revolutionära drömmar. Men vi kan se att denna maktsfär går att utmana, att den inte är allsmäktig, att den istället är bräcklig, har storhetsvansinne och högmod och beter sig irrationellt och stundtals till och med barnsligt korkat när den känner sig hotad på riktigt .

Den nya gyllene gryningen

Allt detta bevisar att det behöver inte alltid vara så här. Saker och ting kan förändras. Socialdemokraterna och Moderaterna kan trilla ur riksdagen och ersättas av helt andra maktpartier, EU kan falla samman, Priderörelsen kan avslöjas, iranierna kan jaga ut judarna ur Palestina, nationalistiska revolter kan spridas som en löpeld över världen, Nato kan upplösas, USA kan återigen bli ett isolationistiskt land som sköter sig självt och inte bombar alla som sätter sig emot. Historien lär oss att dylika förändringar kan ske både oväntat och snabbt.

Vi kan alltså vinna, vi kan befria Norden, vår tid kan på riktigt komma och när den kommer då måste vi, som valt denna väg av uppoffring och radikal kamp, vara redo. Men om vi hemfaller åt defaitism och ”decentraliserad organisering” och annat trams, då kommer alla dessa potentiella chanser att gå förbi utan att någon finns där för att greppa dem. Det är därför en pannordisk, ideologisk och hierarkisk organisering är så otroligt viktig, även i tider då spelplanen för tillfället inte är fördelaktig för oss.

Du ska inte tro att Norden blir befriat, ifall inte nån sätter fart, kanske någon säger. Men allt det vi gör, när vi skriver artiklar, när vi träffar kamrater, när vi demonstrerar, debatterar och håller torgmöten, när vi besöker Nordendagarna eller delar flygblad och sätter upp affischer, när vi vaninnesattackeras av poliser, hängs ut av judisk media och rödingar, när vi spottas på och hånas, förlorar våra jobb, när vi fängslas och när Säpo hotar att ta våra barn, då befriar vi Norden. Vi måste gå igenom även dessa tider, om så bara genom att bara existera och genom att göra det vi gör, genom att synas och höras så mycket vi bara kan och genom att visa allt och alla att vi finns trots all repression och att vi aldrig ger upp.

Och när spelplanen väl byggs om, när denna världens makter faller och nya uppstår, när repressioner lättar och horisonten blir upplyst av en ny, gyllene gryning och vi faktiskt fortfarande existerar, då kan Nordens befrielse äntligen slutföras.