Skip to content
Då motståndsrörelsen.se har utgivningsbevis är sidan grundlagsskyddad och en person är utsedd som ansvarig utgivare. För att inte skrämma bort skribenter från att vilja skriva, eller kräva att alla som ska publicera en text sätter sig in i den svenska lagen, är det den ansvarige utgivaren som juridiskt anses ansvarig för allt som publiceras på sidan.
På en sant oppositionell sida som motståndsrörelsen.se kan man vara helt säker på att detta i en demokratisk diktatur som Sverige förr eller senare kommer innebära juridiska prövningar om inlägg som systemtrogna föreningar anser kanske ska kunna dömas enligt en allvarlig inskränkning i yttrandefrihetslagen som fått namnet hets mot folkgrupp.
Dessa systemtrogna föreningar så som Juridikfronten och Näthatsgranskaren är dessutom uppenbara rättshaverister som aktivt arbetar med att förändra svensk lagstiftning och som verkar för att göra undantagen från yttrandefrihetslagen allt större. Med anledning av detta innebär det att den ansvarig
Den tidigare ansvarige utgivaren för motståndsrörelsen.se, Hampus Maijala, stod åtalad för 40 fall av hets mot folkgrupp och försvarades av Carl-Oscar Morgården. Motpart i rättegången var Justitiekanslern (JK) som agerade efter en anmälan från den folkfientliga föreningen Juridikfronten. JK företräddes av den ökände åklagaren Fredrik Ingblad som står som uppfinnare till det tydligt Orwellska begreppet tolkningsfakta.
Under de två dagarna som rättegången varade presenterade bägge sidorna sina sakframställningar, förhörde Maijala och kom med slutpläderingar inför den jury som brukligt fanns på plats då det rörde sig om ett åtal mot en grundlagsskyddad sida.
Under Fredrik Ingblads samtliga framföranden agerade han tämligen ohövligt och fick vid flera tillfällen tillsägelser från domaren. Han försökte dessutom hela tiden att tillskriva Motståndsrörelsen och Maijala åsikter som vi inte hyser eller på något vis gett uttryck för.
Försvarsadvokaten Carl-Oscar Morgården talade om
Jag fick min dom idag. Jag dömdes för den fortkörning jag för två veckor sedan stod åtalad i tingsrätten för. Rätten har funnit det klarlagt att jag i februari 2018 körde i 91 kilometer i timmen på en 70-väg.
Egentligen körde jag bara i 72 km/tim och det på en 80-väg, men jag döms i alla fall enligt den rättspraxis som råder i Sverige när det kommer till fortkörning.
För det första ändrades nämligen vägskyltarna tidigare i år på den vägen jag hade kört på 2018 så det numera inte längre än en 80-väg, utan istället en 70-väg.
För det andra fick jag ett påslag på 15 kilometer i timmen eftersom jag då körde en bil av märket Suzuki och detta är ett ovanligt bilmärke i Sverige.
För det tredje så hjälpte det inte att min advokat åberopade en bild från en fartkamera som bevis där det tydligt visade att jag kört i 72 km/tim, för åklagaren använde sig av så kallad tolkningsfakta som innebär att det inte spelar någon roll vare sig vad fakta visar eller vad jag som åtalad säger, nej de
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
