Skip to content
Simon Lindberg, vill du börja med att göra en kort presentation av dig själv ?
Jag är en fyrabarnspappa boendes i Grängesberg i Ludvika kommun. Jag har varit engagerad i den nationella kampen i hela mitt vuxna liv samt i större delen av mina tonår. Sedan år 2015 är jag ledare för Nordiska motståndsrörelsen.
Nordiska motståndsrörelsen ställer i år upp i riksdagsval samt i val till kommunfullmäktige i fyra kommuner. Vilka val kandiderar du i?
Jag ställer inte upp i någon kommun utan endast i riksdagsvalet. Där är jag Nordiska motståndsrörelsens förstanamn.
Vilka är Motståndsrörelsens kärnfrågor i valet?
Våra viktigaste frågor i höstens val är den ständigt aktuella, och med tiden till och med ännu mer alarmerande frågan, om invandring och repatriering, den närmast lika allvarliga frågan om miljö och natur, samt den i samband med Covid 19 och Ukraina-kriget extremt aktualiserade frågan om självständighet.
Invandringen av rasfrämlingar måste stoppas och en omfattande hemsk
Sverige
Sverige har förvandlats till en mångetnisk och antikulturell sörja där nästan var tredje invånare har utomnordisk bakgrund och där i stort sett alla naturliga normer vänts ut och in – upp och ned. Det tycks inte finnas hejd på vansinnet och den politiska så kallade oppositionen i riksdagen är totalt tandlös.
De senaste decennierna har vi sett diverse olika nationalistiska partier komma och gå under tiden som Sverigedemokraterna liberaliserats till oigenkännlighet och idag knappast ens längre kan sägas vara svenskvänligt.
Om det nu ens någonsin gick att bara rösta på politiker-typer för att få till förändring, är det i varje fall alldeles för sent nu. Vi behöver mer handling och färre fagra ord. Vi behöver skapa något nytt och sluta reformera.
Vi i Nordiska motståndsrörelsen utgör ett revolutionärt val. Oss röstar du på för att du förstått att det behövs ett riktigt motstånd. Oss röstar du på för att skicka hem främlingarna, göra upp med makteliten en gång för
Torsdag förmiddag fortsatte upplysningsarbetet i Trelleborgs kommun. Byarna Maglarp och Tommarp fick information om att Nordiska motståndsrörelsen finns som räddning för det nordiska folket.
Morgondagen tillhör oss nationalsocialister!
Kamrater möttes i ett snötäckt Stockholm och begav sig gemensamt mot Kungsträdgården. På väg till statyn blev man stoppad av en medelålders kvinna som uppehållit sig med några andra utanför en intilliggande lokal. Kvinnan var oerhört nyfiken på vad kamraterna skulle göra just denna kväll, och hennes tillstånd beskrevs i efterhand av en kamrat som mysfull. Efter ett kort allmänt svar blev kvinnan bara än mer intresserad och ville veta vem Karl XII var och vad han gjort.
Diskussionen gick allteftersom över mer på politik och kvinnan lät väldigt sympatisk till kamraternas förklaringar. Hon beskrev gruppen som trevliga, mysiga män, och när hon till slut fick reda på att det handlade om Nordiska motståndsrörelsen blev hon väldigt förvirrad över hur hon skulle känna. Indoktrineringen från media stämde inte alls överens med männen hon såg framför sig. Kvinnan blev bara mer och mer angelägen om att få stå kvar i kylan och samtala med gruppen och greppade till slut tag i en kamrat bara f
På förmiddagen träffades kamrater för att med pendeltåg gemensamt ta sig in till centrala delar av Stockholm. Ganska snabbt kom man fram till Medborgarplatsen som var dagens första anhalt.
Här ställde man upp med två identiska banderoller åt varsitt håll och flertalet Tyrrunefanor intill. Både banderoller och flygblad hade tryckts specifikt för ändamålet och hade det enkla men kraftfulla budskapet ”Krossa Sionismen”. Kamraterna spred ut sig på platsen och började dela ut flygbladen och prata med nyfikna förbipasserande.
Lustigt nog hade man för andra gången på kort tid lyckats pricka in både rätt tid och plats för ännu en klimatsekt som skulle hålla en manifestation samtidigt, dessa var dock betydligt tystare än i Uppsala och höll sig mest för sig själva.
Då mängden människor på platsen i övrigt lämnade mycket att önska beslutade man sig efter en stund för att ta sig vidare, denna gång med sikte på Mynttorget. Med tunnelbana åkte man till Gamla Stan och gick sedan
Dagen började vid Riksväg 73 söder om Stockholm där alla kamrater träffades för att hålla en broaktion. Budskapet för dagen var Stoppa Folkutbytet, vilket även tidigare under veckan hade prytt ett antal broar runt omkring staden.
Det förutspådda regnet lös med sin frånvaro, och istället blev det en väldigt varm och solig dag. Bilisterna var som alltid positiva till merparten, och självklart en del negativa. Trots texten på banderollen, som borde vara svår att misstolka, var det flera rasfrämlingar som gjorde tummen upp och såg väldigt glada ut.
Två polisbilar med aspiranter körde upp på bron, men dessa gick direkt och gömde sig i bilarna igen så fort videokameran sattes igång, för att sedan köra därifrån.
En träskröding av odefinierat kön syntes till en bit från bron pillandes bort klistermärken som tidigare under dagen satts upp. När varelsen ifrågasattes på nära håll blev den helt hysterisk och skrek som en stucken gris, för att sedan skynda sig iväg. Efter att två
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Nordatlantiska fördragsorganisationen, eller Nato, är institutionellt en antivit och familjefientlig organisation. Detta vill riksdagens politiker, inklusive SD, tvinga på folket över deras huvuden.
Efter apokalypsen 1945 har som bekant en rad globala organisationer bildats med syfte att upprätthålla och expandera den totalitära liberalismen. En av de tidigaste organisationer som bildades i detta syfte var krigsalliansen ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, eller Nato, som kan ses som globalismens militära gren.
Förutom att försäkra att Washington alltid har internationellt stöd för sina militära kampanjer är Nato som institution uttalat antivit och uttryckligen dedikerad till ”raslig rättvisa” för rasfrämlingar som bor i vita länder. Redan 1999 författade Nato rapporter där man skyller en rad moderna problem på nationalister och varnar för nationalismens inflytande.
Under 2023 höll krigsalliansen
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
I och med nyheterna om Rumäniens agerande som lydstat åt USA, då man arresterat nationalisten Rob Rundo på tveklösa grunder, genomförde Sveriges första näste en protestaktion gentemot både USA och Rumänien.
Redan på morgonen hade flera banderoller satts upp i Stockholm med budskapet ”Bryt Demokratins Bojor – Free Rob Rundo”. Under eftermiddagen begav sig en grupp medlemmar och aktivister till Djurgården, där USA:s ambassad är belägen. Med en likadan banderoll ställde man upp utanför ambassaden, som för den delen ligger mittemot Turkiets ambassad. Kanske var det därför polisen redan hade en bil väntandes när kamraterna ställde upp, och en till kom körande under aktiviteten, då Nato-ansökan står högt på agendan för folkförrädarna i riksdagen.
Med banderollen utrullad framför ambassaden tog en aktivist till orda, och på grund av händelsernas internationella karaktär gjordes detta på engelska. Anförandet tog upp det absurda i att Rob Rundo arresterats för a
Under en förhållandevis kall början på helgen med vårsnö, samlades kamraterna vid den sedan länge erövrade ”NS-bron” intill Skogskyrkogården. Humöret var på topp trots att vädret på mindre än 48 timmar gått från milt vårväder med strålande solsken till snöfall och minusgrader.
Anledningen till att man samlats denna dag var för att folkförrädarna i riksdagen, så nära inpå som bara tre dagar innan, hade cementerat Sveriges indragande i krigsalliansen Nato, genom att med oerhörd majoritet rösta för inträdandet. Även Sverigedemokraterna, som många nationella fortfarande förgäves hoppas på ska rädda Sverige, röstade för detta.
Samma banderoll som använts under den lyckade blixtdemonstrationen i Stockholm användes här på en bro ovanför en central bilväg in mot Stockholm, till beskådan av tusentals bilister.
Kanske var det budskapet för dagen, kanske var det motståndsmännens ihärdighet år ut och år in, vid just denna bro som gett avkastning, men dagen till är
Med årsdagen för eldstormen i Dresden på måndag och samtidigt det pågående spektaklet där etablissemanget försöker dra in Sverige i den globalistiska krigspakten Nato, beslutade Nordiska motståndsrörelsen att genomföra en blixtdemonstration i Stockholm med facklor, fanor och banderoll.
Man gick runt fem kilometer skanderande slagord från Karlaplan, via Diplomatstaden och såväl turkiska som israeliska ambassaden, Sergels torg, förbi riksdagen och slutligen till Mynttorget. ”Nej till Nato – Död åt globalismen!”, ”Stolt, vit, revolutionär!” och ”Ulf Kristersson – folkförrädare!” var några av slagorden som användes för dagen.
Längs marschvägen gjordes stopp för tal vid turkiska ambassaden, Sergels torg och Mynttorget. Utanför turkiska ambassaden brändes en turkisk flagga för att symbolisera vad Motståndsrörelsen anser om att Sverige ser ut att inskränka sina grundlagar för den främmande Nato-maktens räkning
På Sergel
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
