Skip to content
Under onsdagskvällen cyklade Mikael mot badhuset i Skärholmen tillsammans med sin 12-årige son. Ett kriminellt gäng som säljer knark helt öppet utanför badhuset ropade något åt Mikael, varpå han vänder sig om för att konfrontera dem. Mikael hade länge stört sig på kriminaliteten i området, dödskjutningarna och hur allt blivit i Sverige. Det hela slutar med att en ur gänget tar upp en pistol och avrättar Mikael mitt framför ögonen på sin son.
Avrättningen av Mikael tjänar som en påminnelse om vilken verklighet vi lever i. Ett land där det blivit vardagsmat att svenska kvinnor gruppvåldtas, där förnedringsrån av svenska ungdomar sker regelbundet och där ockupanterna numera avrättar vanliga medborgare om någon ifrågasätter deras verksamhet.
Efterspelet är lika väntat som äckligt och floskelartat från de som är direkt ansvariga för dessa dåd. Nu kommer krokodiltårarna, bortförklaringarna och rop på ”hårdare tag” från de som möjliggjort och fortfarande möjliggör dessa brott mot svensk
Den 14 mars släppte den svenskfientliga underrättelsetjänsten Expo sin årliga rapport som kallas ”Rapport om den svenska rasideologiska miljön”. Rapporten används dels för att förlöjliga grupper som vår, men samtidigt också utmåla oss som farliga eftersom det är det enda som motiverar deras existens och finansiering – något man skulle kunna kalla Expos paradox, vilket är något som även händer inom grupper som till exempel AFA.
I rapporten räknas det upp en mängd olika saker gällande några organisationer i Sverige som Expo ogillar – varav en del är sant, en del helt osant, och det allra mesta är löst spekulerande om vad dessa organisationer gör eller tycker, samt vad dessa kommer göra i framtiden.
Jag ska inte här gå in mycket mer än så på själva rapportens innehåll då jag finner den tämligen meningslös och tråkig, men en sak i innehållet ska jag kommentera och det är att det framgår att medlemmar samt aktivister i Näste 7 – och då framförallt i Jönköping –
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Vi nationalsocialister har i decennier påpekat att det existerar judiska individer som aktivt arbetar för att förstöra konsten. Igår blev jag presenterad ett av de mer flagranta exempel som jag någonsin har sett. Den judisktättade familjen Bonnier lyfter fram den somaliska ”konstnärinnan” Fatima Moallim i Dagens Nyheter för att hon får ställa ut på Konstakademien. Alla bilder i artikeln är från den här utställningen.
Fatima Moallim ”Noter”. Oljekrita och blyerts på papper. Foto: Björn Strömfeldt/Konstakademien.
Vid närmare granskning visar det sig att Dagens Nyheter har särskilt lyft fram Moallim i flera år. I slutet av 2020 lyfter de fram henne som ett av ”tio stjärnskott” att hålla koll på. Andra medier har också valt att skriva om henne, men då oftare med anledning av folks frustration på sociala medier över hennes konst.
Jag tycker inte att patienter behöver få hjälp av vården med att må sämre än vad de redan gör
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima driver just nu en podcast-serie, med det i sammanhanget otroligt ironiska namnet, De högern vill tysta. Förutom att Aftonbladet har en lång historia av att tysta ned alla människor med etablissemangskritiska åsikter, så intervjuas i serien också olika företrädare av det rådande systemet som gjort sig ökända för att aktivt arbeta med att försöka motarbeta och tysta nationellt sinnade individer och organisationer.
Skärmbild från aftonbladet.se.
Som en del i denna serie intervjuas Gabriel Ehrling Perers som är politisk redaktör för fem olika tidningar (s.k. demokratisk mångfald i sitt esse) i Dalarna. Ämnet är Nordiska motståndsrörelsen i Dalarna i allmänhet och i Ludvika i synnerhet.
Ludvika är nämligen en kommun där Motståndsrörelsen i många år haft en väldigt hög och tydlig närvaro och det var också i denna kommun som Pär Öberg från organisationens riksledning satt invald på ett mandat i kommunfullmäktige under fyra års tid.
Ehrling Pe
Lördagen 27 januari genomförde Motståndsrörelsen en aktivitet i Jönköping med syfte att väcka den sovande majoriteten angående den mest groteska bluffen i modern tid, nämligen den om Förintelsen.
En äldre tant dök upp som uppmanade motståndsmännen dels att dra åt helvete och dels att åka och besöka Auschwitz själva. Detta nöjde sig dock inte tanten med, utan hon hörde också av sig till lokalblaskan Jönköpings-posten (JP) och klagade – vilket ledde till en för all del relativt sanningsenlig, men ändå löjlig artikel, som jag tänkte delge ett par tankar om.
Rebecca Staf och Terese Karlsson, de Bonnier-avlönade ”journalisterna” som skrev denna artikel, börjar med att förskräckt skriva att det var ganska många personer som delade ut flygblad till förbipasserande Jönköpingsbor som tog emot flygbladen utan att ifrågasätta budskapet på flygbladen.
I själva verket börjar folk i större utsträckning genomskåda förintelse-bluffen, speciellt när det kommer till yngr
iFrameResize({ log: false }, '#nrmotstandsrorelsensnyarstal2023resizeIframe')
Han är en vänsterextrem f.d. lärare med en lång karriär av åsiktsförföljelse bakom sig, inte minst inom ramarna för initiativet med det ironiska namnet ”toleransprojektet”. Efter att ha lagt bort sitt tidigare burdusa agerande som mobbare av åsiktsfelande minderåriga elever på nittiotalet, ersatt sitt vulgära språk med en mer salongsfähig vokabulär och genomgått en högre utbildning, ”forskar” han idag finansierad av svenska folkets skattepengar som docent i pedagogik på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet – bland annat om ”radikaliseringsprocesser hos individer och grupper i högerextrema och nationalsocialistiska miljöer”.
Som erkänd akademiker har en av hans viktigaste uppgifter varit att ge ”vetenskaplig tyngd” åt smutkastnings-epitet riktade mot systemkritiker. För detta ändamål anlitade till exempel författarna till Wikipedias lögnspäckade artikel om Nordiska motståndsrörelsen just denne man, som tackade för förtroendet genom att leverera ett rakt igenom känslob
Efter att Nordiska motståndsrörelsen deklarerade sitt ställningstagande mot judestaten i den pågående väpnade konflikten mellan Palestina och Israel, har ökad pro-judisk trollaktivitet på nätet noterats. Sionister försöker få det till att organisationen liberaliserats i rasfrågan och inte längre vill repatriera palestinier och andra araber, samt att man skulle vara positiv till Islam.
Vi brukar vanligtvis inte bemöta troll, men väljer i detta fall att göra ett undantag för att inte människor som påverkats av dessa ska få en felaktig bild av organisationen.
Till att börja med kan det klargöras att Nordiska motståndsrörelsen på intet vis liberaliserats eller ändrat åsikter i någon politisk fråga, i det minsta sedan det politiska programmet Vår väg lanserades år 2015 – så inte heller i dessa frågor. De berörda frågorna har också behandlats i tidigare avsnitt av podcasten Ledarperspektiv.
Om invandring och repatriering
Nordiska motståndsrörelsen kommer omedelbart st
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Finns det utrymme för att skratta i en allvarlig tid? Självklart! Inte bara låter det en härda ut i svåra tider, det smittar också av sig på andra samt bidrar till att man gör smarta och kreativa aktioner. Som Nordiska motståndsrörelsen gjorde på flera platser under 1 maj.
Under 1 maj i år anordnade Nordiska motståndsrörelsen ett torgmöte i Sundsvall för nationella i de norra delarna av landet, samtidigt som de södra delarna ägnade sig åt att kuppa andras arrangemang, vända ut och in på deras retorik och göra makten till åtlöje.
Personligen uppskattade jag även dessa aktioner och vet att jag inte är ensam om det. Det var i alla fall många skratt hos aktivister under dagen, och samtidigt fick man ut väldigt många bra politiska poänger av det man gjorde.
I Sundsvall höll man till att börja med ett riktigt väl utfört torgmöte där Pär Öberg var i högform, Simon Holmqvist visade att han borde tala mer och Anders Gudmarsson gjorde en riktigt bra talardebut i ett större sammanhang. J
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Stolt, självsäker och stridslysten – tre ord som ekar i mitt huvud efter att jag nyligen kommit hem från årets upplaga av Organisationsdagarna. Det är en otrolig och helt unik upplevelse att sova, äta, slåss och arbeta tillsammans med fanatiska nationalsocialister under två nätter, samtidigt som man som ny medlem inte kan förmå sig förstå att inte fler, ja varför inte samtliga, nationella i Norden vill dela en sådan upplevelse med oss.
Ni som tidigare har läst mina texter kanske vet att jag nyligen blev aktiv i Nordiska motståndsrörelsen efter att under ett antal år ha arbetat för Sverigedemokraterna. Jag vill med denna text belysa några av de väsensskilda upplevelser och intryck som man får som aktiv i de två olika organisationerna, mer specifikt skillnaderna när det kommer till de rikstäckande evenemangen.
Gemenskap vs rangordning
För det första skulle det aldrig komma på fråga att en högt uppsatt sverigedemokrat sätter sig vid samma bord som en reguljär medlem. Under mina å
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
