Skip to content
Vandring till lägerplatsen.
Riksfanan gick främst i ledet genom vildmarken.
Resning av läger.
Ruskor skapade för att släcka eldar i tältet uppvisas under inspektion för godkännande.
Pär Öberg inspekterade noggrant alla gruppers förehavanden.
Inspektion för att säkerställa att alla deltagare medtagit korrekt utrustning.
Underkända betyg belönades med armhävningar.
När lägret stod redo och en brasa antänts var det dags för ledaren Fredrik Vejdeland att tala.
Insamling av brasvirke till lägereld och tältkaminer.
Genomgång inför skogsorientering med stationer som bjöd på diverse utmaningar.
Deltagarna skulle genom hela orienteringen röra sig dolt för att undvika att bli upptäckta av denna drönare som ettrigt sökte efter dem i snåren.
Simulerad artärblödning som var tvungen att omhändertas och förflytta den ”skadade” under tidspress.
På sista stationen skulle man bränna av ett snöre s
Under sensommarens sista varma dagar samlades medlemmar i Näste 2 för en dagsmarsch ut i den lokala terrängen. Man utgick från centrala Uddevalla och rörde sig söderut mot bergen och skogen. Brittsommarens ljumma morgon gick snart över till en gassande högsommarvärme som krävde att man slog av en del på takten för att inte stupa i de branta uppförsbackarna.
Vattenförråden sinade i en snabbare takt än beräknat, så kamraterna fick därför delvis förändra och förlänga rutten, nu mot ett mål där man sedan tidigare visste att vatten fanns för att efter detta kunna fortsätta enligt plan.
Efter en kortare paus tog sig vandringen vidare uppför och in i skogen tills man fann den gamla borgruinen Tureborg, byggt av den excentriske grundaren av tidningen Bohuslänningen, Ture Malmgren, mellan 1899 och 1912.
Tureborgen ca. 1910-1925.
Ritningar fanns aldrig utan det mesta improviserades på bygget med inspiration huvudsakligen baserat på vykort från Rhendalen i Tyskland, något som Malmgren
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Den 16 augusti kunde vi läsa ett reportage om en längre vistelse i nordvästra Sverige med varierande aktiviteter i den fantastiska naturen. En bildartikel från aktiviteten har också publicerats och vi väljer här att återpublicera några av de bästa bilderna.
Ett skriftligt reportage från aktiviteten finns att läsa här.
Stigen mot Hällingsåfallet.
En myrstack nästan lika lång som en vuxen man.
Precis ovanför det som fick bli dagens badplats.
Det gäller att inte halka.
Hällingsåfallet från sidan.
Och lite närmare.
Vägen ned till badplatsen var skapligt brant.
Man fick klättra lite igen tillbaka upp
Ankarvattnet i närheten av Korallgrottan.
På väg längs spången mot Korallgrottan.
Grottan har formats av vattnet på ett väldigt unikt sätt.
Det var inte mer livat i grottan än vattendroppar i taket
Det blev mycket ålande
I avgrunden kan någons hand skymtas.
På väg ut till solljuset igen.
Man fick gärna ta sig en dusch med kläderna på efter att ha kravlat runt i leran.
Lite färdkost på vägen tillbaka.
Inte helt optimalt med över 4 mils vandring framför sig.
På väg till Brakkåfallet.
Inifrån det nedre fallet.
Lillälven.
En av många doliner.
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Under torsdagen vid lunchtid åkte medlemmar till Ivösjöns östra delar. En liten lägerplats sattes upp och vissa valde att sova i tält medan andra passade på att experimentera med lite presenningar och rep för att få skydd mot regnet. Deltagarna hjälptes åt att såga och tälja träpinnarna så att de kunde användas som förankring i marken åt presenningen.
Ett av tälten sattes upp vid en avskild strandplats vid Ivösjön.
Framåt eftermiddagen kom det fler deltagare och ett träningspass inleddes med löpning som uppvärmning inför den senare boxningsträningen. Efter träningen passade vissa på att träna mer i vattnet medan andra valde att svalka av sig vid strandkanten. En svampintresserad medlem hade tidigare under dagen passat på att vandra runt i skogen och hittat svamp som sedan stektes i smör, det blev fler tillfällen av denna uppskattade vara under den här turen.
Svampar redo för stekning.
På fredagen packades det ihop för avfärd till Ivösjöns västliga sida där det finns en
Utanför ett mulet Hillerstorp i Småland samlades kamrater från Näste 7 för att gå runt Kävsjön, en sträcka på 12 km. Men först och främst sattes det upp klistermärken vid parkeringen innan man tog sig till ett utkikstorn.
Väl vid tornet var det en genomgång i orientering och hur man läser av en kompass. Sedan blev det en mindre genomgång i djur och natur innan vandringen runt sjön påbörjades.
Med den vidsträckta myren, lapptäcken av tallskog, den fågelrika Kävsjön och en rik kulturmiljö fick motståndsmännen njuta av den vackra naturen de hade omkring sig. Man stötte även på en hel del turister, både inhemska och utlänningar, som hade tagit sig till Store mosse denna underbara dag.
Då vildmarksaktiviteter likt denna är mer av en social aktivitet uppstod en hel del samtal mellan kamraterna och detta leder i sin tur till att kampmoralen höjs bland motståndsmännen och detta kommer säkerligen märkas av under de kommande aktiviteterna.
12 kilometer senare kom akt
Lördagen den 30 mars samlades Kampgrupp 605 och familjemedlemmar hos en kamrat för att bege sig ut för övernattning i tält på ett närliggande berg. Med sig hade man ett större militärtält med kamin och plats nog att inhysa alla medverkande.
Färden dit gick förhållandevis smidigt och snabbt, varefter man påbörjade det hårdare arbetet med att skotta upp en yta stor nog för att rymma tältet på, tills man nådde barmark. Då det hade kommit väldigt mycket snö denna vinter tog detta arbete ganska mycket tid och möda.
Det snöade även väldigt mycket under denna dag, och en försvårande omständighet var att vädret var nollgradigt, med resultatet att snön smälte i princip så fort den landade. Detta medförde att kamraternas kläder, ryggsäckar och utrustning blev dyngsura både in- och utvändigt, vilket gjorde att man började frysa snabbt det för säsongen milda vädret till trots, och sporrade kamraterna att så snabbt som möjligt få upp tältet och starta en eld för att värma sig och
I ett regnigt väder samlades kamrater för att gå en sträcka på 10 km i skogen. Först och främst skulle dock packningen vägas, aktivister och aktivistaspiranter hade blivit tillsagda på förhand att ha 10 kg packning med sig. När invägningen var klar gick den vildmarksansvarige igenom grunderna i kompass och kartläsning, efter genomgången blev det dags för avmarsch.
Två kilometer in bestämde den vildmarksansvarige att det var dags för en kortare rast där motståndsmännen fick chansen att dricka kaffe och socialisera lite kamrater emellan. Regnet hade nu lagt sig och kom sedan tillbaka lagom till avmarsch igen, vilket skulle komma att vara en vanlig trend under dagen.
Motståndsmännen fortsatte sedan skogsvandringen och trots regnets återkomst var detta något som varken saktade ned kamraterna eller sänkte deras moral utan de fortsatte gå med raka ryggar och ett gott humör.
Marschen fortgick utan några märkvärdiga hinder och vid ungefär sex kilometer in blev det dags
Torsdagen den 14 mars var det äntligen dags för fjärde nästets första vildmarkstripp för året!
Tyvärr satte olika omständigheter stopp för vissa att medverka, men några tappra själar blev det i alla fall som träffades under tidig förmiddag hos en kamrat i utkanten av Sundsvall.
De fullpackade ryggsäckarna hängdes på deltagarnas raka ryggar och snöskorna spändes fast på de nyinfettade kängorna innan det gavs order om avmarsch. Den första etappen följde en bilväg för att sedan svänga av längs en slingrande skogsstig som tog följet sakta men säkert upp mot ett mindre berg med utsikt över Sundsvallsfjärden.
Efter en smått ansträngande tripp i snö, på vissa ställen nästan en meter djup, som närmast kan liknas vid ”Slush” på grund av 8 plusgrader och sol, var man framme vid den tänkta lägerplatsen. Tack vare den relativt höga lufttemperaturen så fick elden bli prio två och istället påbörjades arbetet med vindskyddet, som även skulle rymma en stor hund. Först av allt häng
Trots att temperaturen låg runt nollan var det strålande sol på platsen man befann sig på och som fick det att kännas som en riktig vårdag. En känsla som var smått overklig då vädret mindre än ett dygn tidigare hade bjudit på ösregn och snöstorm. Huvudstaden hade fortfarande inte blivit så pass uppvärmd att all is på sjöarna hade smält bort och temperaturen i vattnet låg fortfarande stadigt på en plusgrad. Till skillnad från tidigare år skulle dagen innefatta mer än bara bad i iskallt vatten, då vissa tagit med sig familjerna också.
Efter att ha utforskat området ett tag samt badmöjligheterna på platsen, gick man till ett närbeläget utegym där man skulle hålla i en gemensam träning. Med alla ombytta satte kamraterna igång med uppvärmning varefter man började träna med hjälp av utegymmets redskap. Allt från bänkpress till rodd och chins genomfördes tills samtliga var andfådda och svettiga.
Därefter gick man över till boxning och det tränades nu teknik och uthållighet. Den
Vädret för dagen var faktiskt oförskämt bra jämfört med bara ett dygn tidigare, då det hade varit en smärre snöstorm i området. Det var visserligen mulet på himlen, men det var nästan helt vindstilla och avsaknaden av snöfall gjorde att sikten nu var mycket god. Kamraterna träffades intill en mindre sjö där det var tänkt att det skulle hållas en kortare kurs i grundläggande saker som är bra att veta när man är ute i skogen under vinterhalvåret.
Visste man inte bättre kunde man tro att bilden var svart-vit.
För att försäkra sig om att isen skulle bära under den drygt 700 meter långa promenaden över den frusna sjön hade en isborr medtagits. Ett hål började sakta borras genom den tjocka isen, vilket drog till sig en barnfamilj som besökt platsen för att leka. Barnen tittade med förundran på hur borren jobbade sig längre ned i isen, för att till slut nå slutet på den.
Minst 20 cm kunde konstateras, vilket med andra ord inte medförde någon som helst risk att en människa skulle kun
När alla var samlade började man med att bära ned tältduk och utrustning till badplatsen för att sedan gå igenom dagens upplägg. Man skulle börja med att sätta upp ett 12-manna militärtält. För några kamrater blev detta deras första gång, men de fick hjälp av en instruktör första gången för att sedan riva ned det och försöka sig på det själva igen utan någon hjälp. Efter lite slit fick man till det hyfsat bra och blev sedan tillsagda att riva ned tältet igen för att sedan sätta upp det en tredje gång på kortast möjliga tid.
Då instruktören tyckte att kamraterna hade fått upp tältet under en relativt kort tid och på ett bra sätt blev det dags för lunch för att sedan gå ut på isen med en motorsåg. Den 20 centimeter tjocka isen sågades ur för att förbereda nästa segment.
Nu skulle alla få tillfälle att bada i den frusna sjön. Först hade man en genomgång där det förklarades hur man ska bete sig, vilket strax efter följdes av att instruktören tog ett dopp. Efter instruktören
Dagen inleddes med samling på en snö- och istäckt parkering uppe på Kinnekulle. Väl där förbereddes kamraterna på vad som komma skulle och det säkerställdes att alla fått med sig allt såsom förstärkningskläder, kamerautrustning och så vidare. Sedan meddelades det att all ledig plats i väskorna skall upptas av torr fin tändved och en marsch på fem kilometer från Kinnekulle ned till det gamla stenbrottet inleddes.
De första kilometerna var enkla och i nedförsbacke, vilket i sig kunde vara en utmaning med dåligt skottade och isiga vägar. Väl framme i stenbrottet vände det sedan raskt upp igen samma höjd som man tidigare så enkelt hade promenerat nedför.
Med den för västgötar beskedliga kylan om -17 grader som dagen bjöd kamraterna på, krävs det kunskap för att både överleva och ha det bekvämt. Att kriga på i spåret upp och snabbt tillryggalägga höjdmeter gör en varm, men för snabb stigning gör dig svettig och istället rejält kall när du stannar.
Väl på plats ovanf
