Skip to content
Lördagen den 26:e mars begav sig medlemmar och aktivister från Näste 6 ut för att trotsa kylan och spendera natten i skogen. Med sig hade ett par av deltagarna sina barn, som för första gången skulle få prova på att övernatta i tält under vintern.
Målet för utflykten var att ge sig in i Snöbergets naturreservat och nå toppen av sagda berg. Med sig hade man två pulkor främst innehållandes ett större militärtält med tillhörande kamin, och massvis av ved. Då dessa var tvungna att dras för hand, mestadels i uppförsbacke, bjöd det på hårda prövningar för dem vars lott det blev att likt brukshästar släpa på dessa genom hela vandringen.
En annan prövning som hela sällskapet bjöds på var snömängden, som förvisso var relativt låg jämfört med tidigare år men begränsade mobiliteten och vägvalen kraftigt. Som salt i såren bjöd naturens makter på ett kraftigt omväxlande väder där snålblåst var det mest återkommande fenomenet. Inget av detta påverkade det goda humöret hos kamraterna, som i
Varför har jag levt i ett militärtält i tre månader?
Jag tycker att svaret på den här frågan är det viktigaste jag kommer att skriva i min artikel. När jag satt i fängelse fick jag väldigt mycket gjort när det kom till att författa texter. Jag hade förvisso mycket samlade idéer i huvudet som jag ville sätta på pränt och allehanda distraktioner var förvägrade mig – något som inte alltid behöver vara negativt, eftersom jag fick så mycket producerat tack vare det.
Under hösten arbetade jag med alla mina texter. En av dessa var ”Materiellt välstånd förslavar dig”. I artikeln använde jag en bild på en äldre man som bor i ett tält ute i naturen för att uttrycka min poäng. Jag har efter detta lekt med tanken på att pröva hur det är att leva i ett tält, precis som den äldre mannen. Klarar han det så klarar jag det. Detta var ett av skälen, att pröva att leva där man inte har tillgång till den vardagliga utrustningen.
Med det sagt så var det inte långtidsplanerat,
Lördagen den 5:e februari samlades medlemmar från Näste 5 med ett par gäster från Näste 1 vid Rämens nordligaste vik för att påbörja turen. Före den första genomgången förberedde samtliga sin utrustning inför den långa dag som stod framför dem.
När detta var klart samlade Fredrik Engman alla för en gemensam genomgång där han gick genom helgens upplägg. Den nyligen nämnda vildmarksansvarige beskrev hur helgen skulle bestå av tävlingar och utmaningar där motståndsmännen kunde samla ihop poäng. Med dessa poäng fick de deltagande möjlighet att tävla om en ärofylld förstaplats.
Den första tävlingen som stod på schemat var armhävningar. Samtliga gjorde så många armhävningar de kunde utan vila. När detta var klart blev allas packning vägd, detta var också en tävling där de med tyngst packning fick flest poäng. När de två första tävlingarna var klara tog alla på sig sin packning och väntade på order om avmarsch.
Poängsamlandet drogs igång med armhävningar.
Den marsch som sedan gick
Medlemmar samlades på en parkering mitt ute i skogen för att genomföra en hårdare vandring. I den första delen av vandringen gick man genom vild terräng då man med hjälp av karta och kompass begav sig raka vägen mot ett bestämt mål.
Efter en lång och mycket ansträngande vandring genom tät skog, med mycket duckande och klättrande för att komma förbi träden och grenarna, kom man upp på en kulle där man fick en överblick över området. Man fortsatte sedan med att gå över ett kalhygge, vilket var en tillfällig lättnad, men sedan gick man rakt in i skogen igen och fortsatte den hårda vandringen.
Efter att man kommit fram till målet fortsattes resten av färden på stigar. Medan man gick mötte man en väldigt fundersam mopedist som hade sett motståndsmännen från sitt hus. Han tyckte det var udda att det gick folk med fana ute i skogen, men han fick förklarat för sig att det inte var någonting märkligt med det alls. Man gav honom även en kortare genomgång av vad Motståndsrörelsen st
Aktiviteten delades upp i två etapper. Den första etappen gick ut på att navigera en del av Höglandsleden – en vandring som tog kamraterna genom kuperad terräng, snirkliga småstigar och många sevärdheter.
En av platserna som passerades var ett gravfält från järnåldern där man kunde skymta stenrösen utspridda över ängmarken som dolts av den nyfallna snön. Även andra typer av stensättningar sågs till medan man vandrade genom platsen och det uppstod flera intressanta diskussioner och frågor kamraterna emellan.
Efter att man passerat gravfältet letades en lämplig plats upp för en längre paus med lärande verksamhet. Man började med att göra upp en eld så att man kunde få sig ett mål mat och förbereda sig på den andra etappen där man skulle navigera sig tillbaka till utgångsplatsen, en etapp som skulle ta kamraterna över svårnavigerad åkermark som utsatts för kraftig översvämning, samt genom täta skogar och över berg och kullar.
Medan kamraterna åt sin mat och värmde sig
Kamraterna tog sig ut i skogen och gick mot en klippa som var lämplig att repellera nedför. Att förbereda och fästa fast allting korrekt har vid det här laget blivit rutin för Näste 7 då nästet under året tränat mycket på att repellera. Man började aktiviteten med en mindre klippa på två meter, så att de som repellerade för första gången inte skulle få det alltför svårt.
När alla kände sig redo gick man över till ett större stup för att ta sig ned för det. Stupet var halt och under vissa partier gick bergsväggen inåt, så man var tvungen att hissa ned sig istället för att gå ned, men trots det klarade både rutinerade så väl som förstagångs-repellerare att ta sig ned för stupet.
När alla kände sig nöjda begav man sig tillbaka till bilarna igen och då passade man även på att städa upp skogen från sprayburkar och behållare till energidrickor som miljö-ovänner (i AFA?) hade skräpat ned med. Kamraterna tackade sedan varandra för dagen och begav sig hem igen.
Under söndagen den 19 september träffades kamrater från Näste 1 för en friluftsaktivitet i Tyresta nationalpark. Friluftsaktiviteterna har under våren och sommaren fokuserats på överlevnadskunskaper ute i vildmarken och även denna tidiga höstdag var ett led i den riktningen.
Det var tänkt att man skulle vandra några kilometer för att sedan göra upp ett läger där alla skulle få praktisk erfarenhet i att avliva, flå, stycka och tillaga kaniner. Innan den kortare vandringen påbörjades, beslutade man att kaninerna skulle nackas direkt då de annars kunde bli stressade av att transporteras genom skogen. Aktivister och medlemmar fick teoretiska och praktiska kunskaper i utförande av själva avlivningen för att det skulle ske både snabbt och respektfullt. Därefter påbörjades vandringen till lägret.
Tyresta nationalpark är ett fantastiskt vackert område med sjöar, barr- och lövskog. Denna variation av skog gav kamraterna möjligheter att samla växter och bär till tillagningen av kaninerna.
Planen var att alla skulle vara på plats tidigt och redo för månadsmötet som skulle starta när klockan slagit 12. Dessa planer grusades ganska snabbt när platsens avlägsenhet och svåråtkomlighet blivit uppenbar för de olika bilburna sällskapen som under växande frustration försökte navigera längs ett myller av snirkliga grusvägar, djupt inne i skogen, med hjälp av GPS och kartor sökandes efter platser som i vissa fall inte ens var utmarkerade på kartor. De förvirrande vägarna gjorde att det inte ens var helt enkelt för personer som tidigare besökt platsen att hitta fram i tid.
Målet var att alla skulle ta sig till foten av berget Vithatten, och den gård som är belägen där. Detta berg har länge varit föremål för lokala sägner och skrock. Berget i allmänhet, och gården vid dess fot i synnerhet, sägs vara kraftigt hemsökt av spöken. Detta i kombination med den oerhört vackra utsikten från toppen har gjort det till en populär plats att besöka och det har till och med skrivits böcker om
Vädret var grådassigt men stämningen god när man samlades i den lilla orten Bräcke i Jämtland för att införskaffa de sista förnödenheterna innan man körde långt ut till skogs. Man tog sig till den av träden väl gömda fäbodvallen som var utflyktens mål. Medlemmarna hade laddat med instrument, stekhäll och egenplockad svamp inför kvällen, men först på dagordningen stod restaureringen av en förfallen ladugård. Arbetet gick ut på att, med undantag för bjälkarna, riva vad som återstod av det gamla taket som hade ruttnat.
Arbetet i full gång.
Värt att nämna är att detta är det andra byggprojektet som Näste 4 tar sig an på tämligen kort tid, då medlemmar under några veckors tid har hjälpt en kamrat att byta hängrännor på sitt hus.
Fäboden efter att manskapet dekorerat den på brukligt vis.
Efter ett ordentligt arbetspass lämnade man ladan i ett lite bättre skick än man funnit den och satte igång med städning och middag. En aktivist hade plockat karljohansvamp under morgonen som k
Här kan du läsa rapporten från veckan. Nedan följer ett bildreportage med helt fantastiska bilder från media-gruppen med såväl tidigare opublicerade bilder som sådana som redan har lagts ut i olika sammanhang.
Förra året vandrade kamrater från Näste 4 och Näste 6 in i Sarek för att bestiga Sarektjåkkå, Sveriges näst högsta berg efter Kebnekaise. En kraftig storm satte dock stopp för dessa planer.
I år gjordes därför ett nytt och mer lyckat försök! Den här gången var också kamrater från Näste 1 med på vandringen som varade i fem dagar.
Precis som förra året utgick man från Suorvadammen i Stora Sjöfallets nationalpark. Andra dagen tog man sig in i Sareks östra delar och slog läger närmare Sarektjåkkå än året innan.
På den tredje dagen, tisdagen den 24 augusti, tog aktivisterna sikte mot två av Sarektjåkkås fyra toppar. Efter att ha vandrat i dalen till berget Sarekvárásj, som ligger mitt i dalen och har en stor sjö bredvid sig, vek man förbi några mindre berg och upp längs Sarektjåkkås nordöstra sida.
I takt med att sällskapet klättrade uppåt möttes man först av allt vackrare utsikt, innan man kom till den höjd där bergstoppen var täckt av moln och sikten blev sämre
Näste 2 har under året genomfört en serie av vandringar längs Bohusleden. Den 20-23 augusti skulle allt vi lärt oss och övat på sättas på prov.
De samlades vid åtta-tiden på fredagsmorgonen i utkanten av Uddevalla. Det som låg framför oss var en lång vandring på 12 mil. Spända och redo inför det kommande äventyret packade vi ur bilarna och en sista gång kontrollerade alla sin packning innan det bar av in i skogen.
Ryggsäckarna landade vid startpunkten på mellan 15-20kg för de flesta skulle det komma att börja ogillas starkt efter ett par mil in på marschen. Flera upptäckte i efterhand att jag packat betydligt mer mat än vad jag behövde och därför släpade på strax över ett kilo helt överflödig vikt. Ett kilo under dessa förhållanden är mycket mer än det kanske låter.
De första kilometerna gick väldigt lätt, kanske för att man mentalt redan ställt in sig på slutmålet och rent av i huvudet slutfört utmaningen. Hela första dagen fortsatte i samma spår. Först efter ungefär två mil
Tidigt på lördagskvällen letade man sig ut mot kusten efter ett passande ställe att fiska från. Efter lite letande hittades en udde där man placerade packningen och började montera ihop sina fiskespön.
Framme vid vattnet.
Medan solen sakta gick ned bakom den närbelägna skogen metades det för fullt. I alla fall sex stycken abborrar fastnade på kroken och drogs upp, men tre av de fick åka tillbaka ned i vattnet.
En kamrat demonstrerade hur man bäst gör processen kort för en fisk, så den slipper lida uppe på land och fortsatte med kniv att visa ett fyndigt sätt att rensa en fisk, så att man separerar huvud, skinn och inälvor från köttet.
Ett par av de fiskesugna kamraterna.
Ett tag efter att solen gått ned helt beslutade sig vissa för att prova på att fiska med kastspön, tyvärr utan resultat. Samtidigt byggde andra kamrater en eldstad för att lysa upp den mörka natten och några passade på att bada intill.
En del kamrater kopplar av runt elden.
Inte mycket hände på fis
Brattforsheden är ett av Sveriges mest välbevarade isälvsdeltan med geologiskt intressanta områden som dödisgropar, åsar, raviner, dyner och meandrande vattendrag. Fälten med sanddyner hör till de största i sitt slag i landet. Ett flertal myrar inom området betecknas som riksintressanta.
Naturen längs Brattforsleden är variationsrik och intressant, förutom det ovannämnda finns även hedtallskog, brandfält och mossar. Brattforsleden går på en av Sveriges största isälvsavlagringar som bildats av en stor isälv och där finns även ett rikt djurliv i form av bland annat många intressanta fågelarter som till exempel nattskärra. Men även andra djurarter finns, gruppen hade turen att få se bland annat sandödla, kopparödla (eller ormslå som den också kallas) och långbensgroda.
Vandringen delades upp i två etapper, första dagen gick gruppen 1,25 mil och när man var framme vid övernattningsplatsen som var ett vindskydd med grillplats till så var det dags för lite mat.
Rastplatsen l
Målet för dagen var att paddla över tre olika sjöar och slå läger vid den sista utav dessa. För att ta sig mellan sjöarna var man tvungna att paddla genom tjock vass och smala åar.
När man tagit sig över den första sjön paddlade man rakt in i vass för att komma vidare. Gruppen kämpade sig genom vassen bland mygg och annan ohyra och kom till slut äntligen ut till en å.
Paddlingen uppför ån försvårades av många olika hinder. Stora stenar gjorde att man många gånger var tvungna att noga planera hur man skulle positionera kanoten för att komma förbi. Dessutom låg det stockar tvärs över ån som man behövde ta sig under, eller i värsta fall över.
”Tolir reste stenen efter Osniken, sin broder” lyder runristningen.
Man stannade till vid en runsten som låg längs med ån. Runstenen hade rests av en man vid namn Tolir till sin bror Osniken. Namnet Osniken betyder frikostig eller generös, och på ett plakat intill stenen kunde man läsa följande:
”Frikostighet var
