Till dig som kallar dig nationalsocialist men inte kommer när Nordens enda nationalsocialistiska organisation värd namnet kallar – SKÄMS!
Att vara nationalsocialistisk aktivist är det främsta du kan vara. Du tillhör då spetsen, eliten, drivkraften i vår kamp. En nationalsocialist som inte deltar aktivt i kampen, och även på offentliga aktiviteter, kan i mina ögon – annat än i mycket få undantagsfall, inte ses som något annat än en svikare mot de kämpande kamraterna.
I slutändan spelar det nämligen ingen roll hur många fikaträffar du deltar på, hur mycket du bänkar, hur många möten du sitter med på eller hur många vildmarksturer du tar del av. Kärnan för en nationalsocialist är gatukamp.
Man kan givetvis bedriva basaktivism och vara på sociala träffar också, men en sann nationalsocialist står på gatan. Med fanor, banderoller och rökgranater. Med stolthet och kämpaglöd. Mot alla odds – en för alla och alla för en!
Allt handlar om planering och vilja. Samtliga tre arrangemang var dessutom på datum där det händer något varje år och där man således kan planera i god tid i förväg med barnvakt och annat.
Om du som nationalsocialist inte har deltagit på någon av ovanstående aktiviteter – SKÄMS! Hur kan du ens se faktiskt kämpande nationalsocialister i ögonen utan att må dåligt? Hur ska jag och andra kunna respektera dig som nationalsocialist om du inte bättrar dig framåt?
Ursäkterna för att inte vara gatuaktiv haglar bland folk och den ena är sämre än den andra. Det finns dock inga ursäkter som håller i längden. En nationalsocialist kämpar. Gör man inte det så skäms man som en hund när man ser andra vara aktiva och ser till att närvara nästa gång det ska bedrivas gatukamp.
För att slå hål på en del vanliga ursäkter och bidra till ett lösningsfokus tänkte jag lista ett fåtal här:
Inte tid? Kom igen! Lär dig planera och se till att det viktigaste vi har – kampen, går först!
Har du ett arbete? Det har vi väl i stort sett alla? Arbetar du högt uppsatt på någon myndighet eller liknande så se till att kampen faktiskt får nytta av detta yrke och att det inte bara är för din egen skull, och dessutom – även för dig finns det ändå kringsysslor som också behöver utföras.
Har du krämpor? I benen? Du delar flygblad med händerna inte fötterna. I armen? Du har två!
Har du barn? Är du ensamstående eller är bebisen helt nyfödd? Om inte kan i det minsta antingen du eller din partner vara aktiv!
Är du gammal? Är du vid god hälsa kan du delta på gatan oavsett om du så är 80 år gammal och när hälsan sviktar finns det kringuppgifter som också behöver utföras.
Är du död? Jag förväntar mig i så fall att din ande är närvarande!
Med andra ord finns det extremt få ursäkter för en nationalsocialist att inte vara gatuaktiv. Det handlar nästan uteslutande om prioriteringar och vilja. Och vill man inte så är man i mina ögon inte någon riktig nationalsocialist.
Visst kan det kanske finnas tillfälliga perioder i livet när man inte kan uppfylla sina aktiviståtaganden. Då kan man givetvis begära en paus och planera för en återgång i kamp när situationen är bättre. Men den perioden är givetvis då också övergående och tillfällig – inte flera år lång eller ännu värre – hela din livstid.
Jag har själv inte varit på gatan när jag varit gravid eller helammat exempelvis. Visserligen har jag då fortfarande skött andra åtaganden i kampen och så fort barnen blivit lite större så har jag deltagit på gatan igen. Det har alltså då som sagt handlat om en övergående period.
Och för er som tänker att ”man kan inte tvinga folk”. Nej, det stämmer, det kan man inte. Nordiska motståndsrörelsen är en frivilligorganisation. Att vara aktivist är frivilligt.
Men om du är en nationalsocialist och vill rädda vårt folk så får du acceptera de krav som ställs och då strävar du också efter att vara en aktivist och leva upp till de krav som ställs på en aktivist. Annars har du som man åtminstone inte min respekt.
Nordiska motståndsrörelsen är och kommer alltid att vara en revolutionär kamporganisation, alltså precis det som krävs för att befria Norden och rädda vårt folk. Är det inte det du vill vara en del av så må så vara, men backa då undan för då är du en del av problemet och inte lösningen.
MER ÄN ORD. Ett förinspelat avsnitt som spelades dagen efter våra aktioner på 1 maj.
Vad gjorde du den 1 maj egentligen? Och hur många fler gånger ska man behöva ställa den retoriska frågan utan att du gör något åt saken?
Om du vill donera till Fånghjälpen kan du just nu donera via Swish: 0737877699.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Detta skedde bland annat i Gislaved där ex-ministern Annika Strandhäll höll tal för sossarna. Motståndsrörelsens aktivister ställde upp sig och höll ett tal på platsen. Mitt under talet gick en kvinna till fysiskt angrepp mot talaren och knuffades därför bort med en lätt knuff. Då kvinnan troligtvis var påverkad av någon substans föll hon till marken av knuffen och blev liggandes där.
Kvinnan gick till fysiskt angrepp mot talaren mitt under dennes tal och knuffades då bort och trillade. Hon trodde antagligen att eftersom vi är nationalsocialister och man enligt journalister som er får gå till angrepp mot ”nazister” så skulle hon kunna göra detta riskfritt. Troligtvis fattade hon mod med hjälp av alkohol eller narkotika, vilket också skulle förklara varför hon föll till marken av knuffen.
Några timmar senare publicerade SR P4 Jönköping en artikel med krigsrubrik och ett innehåll tydligt vinklat mot Nordiska motståndsrörelsen där kvinnan får komma till tals om sin version av det inträffade och där även Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som inte ens var på platsen uttalar sig till stöd för kvinnan och att Nordiska motståndsrörelsens agerande är både avskyvärt och odemokratiskt.
Ingenstans får dock Nordiska motståndsrörelsens företrädare komma till tals och inte heller nämns något av organisationens svar eller att det skulle kunna finnas en alternativ förklaring till det inträffade.
Skärmbild från SR.se.
Ett e-brev författades och skickades till SR P4 Jönköping. Dels till Simon Isaksson som hörde av sig till oss för en kommentar, men också till författaren av artikeln Adam Wännman-Zetterquist, till SR P4 Jönköpings officiella e-post och till deras ansvarige utgivare tillika kanalchef Peter Olsson. Följande tre frågor ställdes:
1. Varför hör ni av er till oss utan att överhuvudtaget använda vårt svar, trots att det torde vara fullgott för ett omnämnande?
2. I detta fall går alltså en kvinna till attack mot vår talare och ni väljer då att ta med ett uttalande från Magdalena Andersson där hon kallar det odemokratiskt. Det är inte odemokratiskt att hennes sympatisör attackerar oliktänkande, utan att dessa oliktänkande har mage att försvara sig.
Den angripande kvinnans lögn om att hon blev knuffad bara för att hon fotograferat vår medlem uppges också som om det vore en otvivelaktig sanning. Våra medlemmar befinner sig på offentlig plats bland andra människor vid hundratals tillfällen runtom i landet varje år och blir i stort sett alltid fotograferade i samband med detta, varför tror ni då vi inte ser hundratals incidenter som denna om det skulle vara rimligt att våra medlemmar attackerar folk bara för att de blir fotograferade? Är det kanske då inte mer rimligt att anta att det skedde något mer i detta fall?
Hur menar ni att denna artikel med denna bakgrund bygger på ”trovärdighet och opartiskhet”? Hur kan ni säga att detta är ”oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.” Det finns såklart inte en chans att ni rapporterat om det på samma sätt om en av våra medlemmar fysiskt angripit Annika Strandhäll på platsen och sedan blivit bortknuffad, och det vet ni också.
3. Förstår ni inte att ”journalistik”/propaganda som den ni använder er av i det här fallet är precis sådant som ligger bakom att kvinnan attackerade vår medlem från första början? Avhumanisering av våra medlemmar och rättfärdigande av våld mot dem skapar givetvis ett synsätt där det upplevs som okej att angripa oss. Hur tar ni ansvar för nästa socialdemokrat som attackerar våra medlemmar och för det kommer att åka i backen när vi nyttjar vår lagliga rätt till självförsvar?
Efter att två dygn hade gått utan att någon av adressaterna bemödat sig att svara, redigera den publicerade artikeln eller publicera någon rättelse, valde organisationen att anmäla programmet till Granskningsnämnden för Radio och TV som bland annat har som uppdrag att se till att Public Service-företag såsom SR sköter sina åtaganden om att vara trovärdiga och politiskt opartiska i sin journalistik.
Efter att anmälan skickats in till Granskningsnämnden uppdaterar SR sin artikel med ett tillägg om att man kontaktat Motståndsrörelsen, men i övrigt är artikeln oförändrad:
Allt gick lugnt till under första maj-talen i Socialdemokraternas regi i centrala Västerås, när två aktivister från Nordiska motståndsrörelsen kommer till platsen. Kamraterna som är neutralt klädda håller sig i utkanten i väntan på order om att den planerade aktionen ska verkställas. Polisen på andra sidan mötet är lyckligt ovetande om någonting och tänker nog att detta kommer bli ännu en tråkig dag på jobbet.
Är det en lågstadieklass som tillverkat dessa plakat? Nej, dessvärre är det vuxna sossar, som bevisar sin egen inkompetens genom att inte förstå vilka problem deras egna politik skapar.
Med rätt talare vid podiet och resterande kamrater på ingång beger sig de två in i byggnaden intill för att veckla ut den medhavda banderollen utan att väcka uppmärksamhet från någon sosse. Så fort båda tagit tag i var sin del av den långa banderollen blir de upptäckta av en person i byggnaden som börjar skrika. Kamraterna beger sig illa kvickt ut igen med banderollen i högsta hugg och springer mot talaren, samtidigt som folk runt omkring börjar skrika hysteriskt.
Smäck framför en förvånad Anders Ygeman drar kamraterna ut en jättelik banderoll med texten ”Socialdemokrati – Folkförräderi”. Sossarna på platsen blir självklart även de väldigt paffa över vad som pågår, och efter runt 10-15 sekunder springer en av de mer våldsamma fram och sliter tag i banderollens mitt och försöker springa iväg med den, då argumentation inte är socialdemokraters starka sida. Fortare än mannen hinner blinka blir han omkullkastad och tillrättavisad för sitt tjuvbeteende.
Ygeman ser mindre imponerad ut.
Från åskådarna kommer sedan ett 10-tal sossar, mestadels rasfrämlingar, springandes, inte för att ta fast tjuven, utan för att attackera kamraterna som bara skyddade sin egendom från en rabiat människa. Någon i folkmassan skriker något om att utföra ett envarsingripande, vilket såklart går mot lagen som dessa demokrater påstår sig värna så mycket, då försvar från tjuvar inte räknas till brott som leder till fängelse.
De båda aktivisterna inleder nu en brottningsmatch med 5-10 sossar vardera, men trots det enorma underläget står de stolta kvar upprätt, till skillnad från Ygemans lögner i tidningarna. Polisen vaknar till sist från sin fikarast och kommer springandes till platsen och tar kamraterna åt sidan där de får vänta ett tag innan de får ansluta sig till motdemonstrationen som redan påbörjats.
Mitt under tumultet med banderollen dyker nämligen en större grupp kamrater upp från motsatt håll, med fanor och rökgranater i täten. Sossarna på plats uppvisar en oerhörd kränkthet över Motståndsrörelsens närvaro, och kan inget annat göra än skrika ut sitt hat och diverse tillmälen, och Anders Ygeman själv blir så bestört att han avbryter sitt tal mitt i.
Resterande poliser kommer omgående springandes till platsen, med dragna vapen, som trycks upp i bröstet på personerna längst fram, skrikandes att de måste backa. Uppenbarligen har ”Förintelsen i Gubbängen” satt sina spår bland poliskåren då den blotta närvaron av nationalsocialister numera ses som ett hot mot allmänheten.
En batikhäxa håller tag i sitt skäggbarn så han inte gör sig illa. Mycket roligare än att lyssna på gamla sosselögner.
Efter att ha övervägt situationen förflyttar man sig från sossarnas torgmöte och ställer upp precis bredvid på andra sidan. Det blir samtidigt tydligt att sossarna som vanligt bara lockar till sig sin ständigt sinande skara trogna pensionärer för dagen, samt den nya valboskapen från fjärran länder. Kränktheten från den senare gruppen över Motståndsrörelsens närvaro är påtaglig då de helt tappar intresset för att beskåda sin egna politiska gunstlings lögnaktiga tal, och istället riktar all uppmärksamhet på kamraterna, genom att stirra, skrika, och följa efter under resten av dagen.
Väl på den nya platsen skanderar man gemensamt mot sossarna ”socialdemokrati – folkförräderi”. Joakim Kannisto börjar därefter att framföra sitt tal till folkmassan, som handlar om just hur sossarna lurat folket, och är ett riktigt globalistparti som på inget sätt alls värnar den enskilde arbetarens rätt längre. Publiken jublar åt allt negativt som radas upp, likt hjärntvättade får. Polisen var dock mindre road och börjar hota med gripanden om talet inte stoppas, något som går mot Sveriges grundlag, men detta är bara modus operandi för den politiska polisen i Sverige.
Då man som alltid är ute efter att sprida sitt politiska budskap och inte har något intresse av att brottas med polisen i onödan fortsätter man istället vidare till torget i Västerås där man istället ställer upp. Talet framförs här i sin helhet utan avbrott, vilket avslutas med att skandera ”Död åt EU – Död åt globalismen!”, samtidigt som en stor EU-flagga slukas upp i ett klot av eld.
Hela EU kommer så småningom gå samma öde till mötes.
Med aktiviteten avklarad förbereder man för att gemensamt ta sig från platsen, vilket polisen efter att ha kraftsamlat under aktiviteten ser som en inbjudan till politiska trakasserier. Hittepåbrott radas upp och polisen efterfrågar identifikation från gruppen, med hot om arrestering. Det verkställs trots detta ingen arrestering även när personuppgifterna uteblir, och kamraterna kan ta sig tillbaka till sina fordon, ständigt förföljda av en stor mängd lakejer och fordon. När alla till sist hoppat in i bilarna och kör därifrån står poliserna uppradade och gör inga som helst försök till att dölja att det är åsiktsregistrering de sysslar med.
Trots systemets försök att sabotera för kamraterna kan dagen ändå bara ses som väldigt lyckad då sossarna i Västerås, och politikerna i allmänhet blivit rejält uppjagade över att för en gångs skull inte bli strukna medhårs. Politikerhatet kommer bara fortsätta växa, allteftersom fler och fler människor vaknar upp till det kollapsande system vi lever i, och det är människorna som idag sitter på makten som i framtiden kommer ställas till svars!
Lukas Lindgren som förutom att vara en föredömlig aktivist också höll ett otroligt uppskattat tal i Göteborg.Marcus Hansson som förutom att vara en föredömlig aktivist också begav sig rakt från fängelset ut på banderollaktion i Jönköping.De anonyma aktivister som var med och jagade bort romer från Akalla och speciellt han som planerade, deltog och skrev om aktionen utifrån sitt perspektiv i efterhand.
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
Under onsdagsförmiddagen begav sig aktivister ifrån Näste 2 till Uddevalla för att protestera mot och konfrontera riksdagsledamoten, före detta inrikesminister och ställföreträdande statsministern, Morgan Johansson.
Enligt schema skulle Socialdemokraterna och Morgan Johansson samlas på torget, för att sedan tåga till Folkets hus där Morgan Johansson skulle hålla ett tal till sina partikamrater, intet ont anande om att Nordiska motståndsrörelsen redan ställt upp på deras plats.
När tåget närmade sig tog aktivisten Samuel Johansson till orda och proklamerade bland annat att EU styrs av den internationella storfinansen och dess korrupta representanter inom Europakommissionen samt understöds av de medlöpare som vi kallar för politiker. Deras union handlar om att exploatera Europa och dess invånare, inte värna eller beskydda dem.
När talet var färdigt och tåget hade stannat upp så brände aktivisterna upp en EU-fana, till socialdemokraternas stora förskräckelse.
Efter att polisen anropat förstärkning kunde tåget fortsätta fram den lilla biten som var kvar till Folkets hus där Morgan Johansson nu förberedde sig på att elda upp massorna från trappan, men blockerades snabbt i ett inledande skede av två högresta kvinnor på dryga 170 cm.
Motståndsmännen ställde upp framför honom och började ställa några enkla geopolitiska frågor om Europa och hennes framtid, varpå Morgan Johansson istället valde att äntra byggnaden och hålla sitt tal inomhus.
Aktivisterna valde dock att stanna kvar ett slag då det var gott om åhörare som ännu inte insett att de blev snuvade på brandtalet från Morgan och lyckades med bedriften att ha flera sansade och intressanta samtal med de politiska motståndarna som var kvar på platsen.
Vid 13.30 tiden kände man att de flesta ämnena var avhandlade och klara och valde därefter att tacka för sig varpå några kvinnor ropade ”hoppas vi ses nästa år”, vilket motståndsmännen svarade att ”det gör vi säkert”.
Sammanfattat så var det en väldigt bra aktivitet där vi fick fram vårt budskap, lyckades skrämma bort en riktig politruk, samt kunnat ha sansade diskussioner med vad som i början verkade vara politiska motståndare, men som sedan kom fram till att vår politik var mer tilltalande än vad de hade räknat med.
Så vad väntar du på socialdemokrat? Ansök om medlemskap hos nationalsocialisterna!
Motståndsrörelsen konfronterade sossarna i Örnsköldsvik
Dagen började med att vissa aktivister och medlemmar anlände till centrala Örnsköldsvik tidigare än förväntat och därmed hade gått om tid på sig att reka området och planera hur man skulle gå till väga, baserat på hur det såg ut på plats.
Inom kort anlände fler kamrater och man började att förbereda sig för aktionen, där man inväntade att Socialdemokraternas 1 maj-tåg skulle ta sig fram till Stora Torget och hålla tal. När så var gjort åkte aktivistjackorna på och motståndsmännen började marschera in mot torget.
När man närmade sig platsen drog man igång grön rök, vilket snabbt uppmärksammades av den grupp poliser som fanns på platsen och som nervöst ilade fram till öppningen av torget och ställde sig i vägen för att förhindra motståndsmännen från att ta sig in till folkmassan.
Man ställde sig då precis framför polisen vid gränsen till torget och slog igång sirenen på megafonen för att dra till sig den stora folksamlingens uppmärksamhet, vilken de dock till stor del redan hade.
Därefter höll Andreas Holmvall ett brandtal som inte skrädde de fördömande orden mot sossepolitikerna som svärtade ned torget med sin närvaro. Talet kulminerade med en önskan om död åt EU och globalism, varefter dess besudlade fana sattes i brand inför åhörarna, som till stor del bestod av gråhåriga ålderstigna pensionärer och rasfrämmande valboskap – förutom de spridda skaror av normala människor som rörde sig på stan och stannat upp inför åsynen.
”Död åt EU! Död åt globalism!”
När talet var avslutat kom många fram och ville prata med motståndsmännen, där det i sammanhanget såklart var många som var negativt inställda till närvaron, men kanske lite förvånande även en del positiva. Bland annat var det en yngling som kände igen talaren Andreas genom hans populära och vitt spridda ”Hey buddy”-videoföljetong på sociala medier.
Plötsligt under diskussionerna flög poliser på två av motståndsmännen och tog de åt sidan, varefter det blev lite uppretad stämning när deras agerande ifrågasattes. Statens lakejer ville hävda att de gjort sig skyldiga till något slags lagbrott för den gröna röken som användes i början av aktionen. Vilken lag som skulle ha brutits mot var dock högst oklar. Dessa släpptes dock tillbaka till sina kamrater efter några minuter.
Kamrater förs bort av polisen.
Samtidigt som detta pågick begav sig andra motståndsmän in i folkmassorna och hade diskussioner med folket på plats, som kretsade om allt från ras till EU:s vara eller icke vara.
Den genomsnittliga åldern på sossarnas åhörare såg ut att vara runt 75.
När man kände sig nöjda beslutades om att avrunda och lämna platsen, varefter samtliga åkte till en restaurang för gemensam lunch och samkväm, innan det var dags för färden hem. När man kamratligt tagit avsked av varandra så begav sig dock delar av sällskapet till Nordmaling, där man höll i en broaktion med banderoll som avslut på dagens aktiviteter.
Vill du också ta del av den direkta kampen mot förrädarpolitikerna? Ansök då redan idag om medlemskap i den enda organisation som på allvar tar striden – Nordiska motståndsrörelsen.
Motståndsrörelsen motdemonstrerade sossarna i flera städer – slagsmål i Västerås
För att uppvisa för det arbetande folket att det bara finns ett enda politiskt alternativ som tillvaratar deras intressen idag bedriver Nordiska motståndsrörelsen aktivism runtom i landet idag.
Stöd kampen: Swish 0729237256(Mottagare Victor Johansson) – uppge ”gåva” som meddelande.
Artikeln kan komma att uppdateras ifall fler aktiviteter rapporteras in.
UPPDATERAD kl 15:50:
Även i Västerås har Socialdemokraternas 1 maj-skådespel uppvaktats med nationalsocialistisk aktivism. Under sosse-pampen Anders Ygemans tal ställde sig ett par aktivister mitt framför scenen med banderollen ”Socialdemokrati är folkförräderi” – en banderoll som var så pass stötande för de rasfrämmande valboskapen på plats att de gick till attack mot aktivisterna, men slogs tillbaka. Aggressiv polis bröt in och konfiskerade banderollen.
Något senare anlände fler aktivister för att hålla tal och bränna en EU-flagga, men dessa blev då förvisade från platsen av polisen. Nationalsocialisterna kompromissade något genom att flytta sig en liten bit, men sedan stanna upp och hålla talet trots poliser med dragna elpistoler och hot om lagföring.
Joakim Kannisto håller tal i Västerås.
Det har även kommit in en bild från en banderollaktion i Nordmaling:
UPPDATERAD kl 14:30:
I småländska Gislaved dök aktivister upp vid Annika Strandhälls 1 maj-tal. David Wåhlander höll tal och en EU-flagga brändes. En troligtvis påtänd sossetant gick till anfall mot talaren, men motades med en lätt knuff.
Överförfriskad sossekärring tar sig en tupplur på gräsmattan efter att ha upptäckt att hon inte helt fritt fick lov att attackera Motståndsrörelsens talare som hon kände för.
URSPRUNGLIG PUBLICERING:
I både Uddevalla och Örnsköldsvik möttes sossarnas 1 maj-tåg av aktivister från Motståndsrörelsen som med anledning av det uppkommande EU-valet höll tal med udden riktad mot den globalistiska unionen och brände dess fientliga flagg.
I Uddevalla fick aktivisternas närvaro och Samuel Dellstrands tal, sosse-bossen Morgan Johansson att skaka av rädsla och välja att avhålla sitt planerade tal inomhus i Folkets hus istället för på trappen utanför som var tanken. Flera intressanta diskussioner hölls med både sossar och andra förbipasserande Uddevalla-bor innan aktiviteten avslutades.
I Örnsköldsvik hindrades Motståndsrörelsens aktivister av polis från att kunna ta sig hela vägen fram till de folkfientliga politikernas tåg. Andreas Holmvall höll likväl tal så nära man kunde samtidigt som gröna rökgranater drogs av.
Andreas Holmvall talar mot EU och sossarna.Många nyfikna åhörare trots att inte aktivisterna kunde ta sig hela vägen fram till torget.Polis förhör aktivister misstänkta för något slags ”brott”.
Det har också inkommit en rapport från Islands huvudstad Reykjavik där det affischerats och satts upp banderoller.
Även från Oslo, Norge och Aarhus, Danmark har rapporter om affischering kommit upp:
I den finska staden Tammerfors arrangerade Motståndsrörelsens vänner i Sinimusta Liike en demonstration idag som det hölls en direktsänd video-uppdatering ifrån som också går att titta på nu i efterhand.
I ett soligt Kalmar samlades medlemmar och aktivister från Näste 7 vid lunchtid den 27/4 för att uppmana Kalmarborna att försvara sig mot de övergrepp som dagligen sker mot vårt folk och vårt land och som har pågått i flera decennier. Promenaden mot dagens första uppställningsplats Kaggensgatan påbörjades.
Foto: Eweliina Palm
Väl vid Kaggensgatan ställde två aktivister upp sig och bildade en fanborg. Resterande började dela ut flygblad till de förbipasserande Kalmarborna. Motståndsrörelsen var dock inte ensamma på gatan då Sionistdemokraterna hade ställt upp ett tält 50 meter bort, det var även en modevisning bredvid vilket drog till sig ännu fler folk som lade märke till motståndsmännens närvaro.
Foto: Eweliina Palm
En del intressanta och en del intelligensbefriade samtal uppstod och trots att det var länge sedan sist organisationen var i Kalmar fanns det ändå sympatisörer som berättade att de var glada över att få se Motståndsrörelsen i staden igen.
Alla var dock inte glada över att se aktivisterna då Kalmars antifascistiska ”elit” dök upp och ropade glåpord för att sedan skynda sig iväg innan någon konfrontation kunde ske.
Foto: Eweliina Palm
Det kom även fram journalister från jude-ägda Bonnier-tidningen Barometern och den mer liberala tidningen Dagens Kalmar och försökte få till en intervju med motståndsmännen. Efter en del tjat gick nästeschef Victor Johansson med på en intervju som handlade om Motståndsrörelsens ideologi och det som påstås ha skett i Tredje riket.
Dagens Kalmar och Barometern intervjuar den småländske nästeschefen. Foto: Eweliina Palm
Solen värmde på och efter en stund begav sig kamraterna till det närliggande köpcentrumet Baronen där de återigen ställde upp sig med två fanor och fortsatte med flygbladsutdelningen. Denna gång kom väktare som sedan kallade på polisen, då de inte tyckte om att Motståndsrörelsen utnyttjade sina grundlagsskyddade rättigheter och önskade att polisen skulle ta organisationens representanter. När polisen sedan kom fram till kamraterna fick de lära sig ganska snabbt att inget olagligt pågick och försökte istället få tag på den ansvarige, vilket de inte hade någon vidare framgång med.
Foto: Eweliina PalmFoto: Eweliina Palm
Tiden gick och samtal ägde rum med både sympatisörer och meningsmotståndare och när den ansvarige var nöjd rullades fanorna ihop och promenaden tillbaka till bilarna påbörjades. På väg tillbaka till bilarna passade kamraterna även på att ta bort folkfientlig propaganda och ersatte den med nationalsocialistisk sådan istället.
Uppställning.Marschen är igång.Yrvakna poliser dyker upp intill Götaplatsen.Polisen informeras om vad de kan förvänta sig av dagen.Objektiva poliser?Tåget fortsätter ned längs Avenyn.Polisen försöker förgäves hävda maskeringsförbud och avbryta demonstrationen. Pepparsprayen åker fram då polisen känner sig hotad av rakryggade nationalsocialister.Pär Sjögren förklarar varför marschen kommer fortgå, och polisen tycker det låter som en bra idé.En av väldigt många personer ute med systemkamera dagen till ära.Förstärkning kommer till platsen.Tåget har stannat till vid Brunnsparken.Ledaren håller tal till folket. Intresset att lyssna och filma med mobilen var stort under talen.Lukas Lindgren framför sitt tal till åhörarna.Säg att du är röding utan att säga att du är röding.Känslan när man inser att man blivit ihop med en feminist istället för en man.Demonstrationen fortsätter tillbaka upp längs Avenyn.Solen höll sig ständigt närvarande under marschen, som ett tecken från ovan.Dagens höjdpunkt för många. Ännu en gång dyker en klimatsekt upp på samma plats som Motståndsrörelsens demonstration. Ord är överflödiga.Chocken när man försöker spotta på folk och blir tillsagd.En sinnesförvirrad ”man” med megalomani blir bortförd av polisen.Det där gick ju inte alls som jag hade föreställt mig.Även hästar behövs när vita människor går ihop och värnar sina egna intressen.Tåget har anlänt till Götaplatsen och ställt upp framför Poseidonfontänen, en staty som tornar upp 7 meter över marken, skapad av den nationalsocialistiske skulptören Carl Milles.Av någon anledning drar rakryggade vita män alltid till sig kvinnliga rasfrämlingar, trots de senares påstådda hat mot de tidigare.Lukas Lindgren framför sitt tal för en andra gång.Även här var det många nyfikna som lyssnade.Demonstrationen går nu tillbaka ut ur stadenTack för denna gång Göteborg, vi ses snart igen!
Det har nog inte undgått någon att Nordiska motståndsrörelsen uppmärksammar datumet 20 april. I lördags genomfördes det både en blixtdemonstration i centrala Göteborg samt ett efterföljande firande innehållande god mat, dryck, musik, tal och umgänge.
För de allra flesta är det helt uppenbart varför organisationen har olika slags firanden just denna dag. Ändå kan det vara nyttigt att ge någon form av bakgrund till vikten av dessa firanden och deras syfte för vår politiska verksamhet.
På grund av rådande åsiktslagar kan jag tyvärr inte gå in på detaljer, men jag hoppas att denna artikel kan bidra till att någon reflekterar ytterligare över de som kom före oss.
Jag skulle vilja påstå att 20 april är den nordiska nationalsocialismens viktigaste högtid efter 1 maj. Denna dag har ofta firats på ett avslappnat och vardagligt sätt, men trots detta är firandet djupt rotat i vår historia. Den fungerar som en symbol för vårt politiska arv, påminner oss om vårt ursprung och ger oss en tydlig riktning för vårt framtida arbete.
Den 20 april markerar födelsedagen av mannen vars visioner och strävan lade grunden för vår organisation. Hans mod, kompromisslöshet och envishet inspirerar oss dagligen i vår politiska kamp. Genom att fira hans födelsedag hedrar vi inte bara hans minne utan också det system han stod för.
Firandet av denna dag ger oss också möjligheten att samlas som en gemenskap och umgås med kamrater. Det får oss att inse att det goda motståndet inte krossades totalt; att det fortfarande finns spillror kvar som än idag, 80 år senare, kämpar för en bättre värld.
Även världens mest ökända symbol får nytt liv denna dag. Symbolen sprider fortfarande skräck hos våra fiender, som konstant arbetar för att hålla den förbjuden och bortom allmän beskådan.
Denna dag är på många sätt vår pånyttfödelse, rättesnöre och identitet. Färgerna på fanorna, språket vi talar och kulturen vi utövar har förändrats en hel del på 80 år, men principen är densamma: ett europeiskt folk som vill främja sin överlevnad och därmed bekämpar ett angrepp från främmande element.
Så när vi nästa gång möts av vårsolen efter i lördags så uppmanar jag alla att tänka på vad som nyss har hänt. Förutom att naturen börjar återuppstå så har en tanke väckts till liv. En tanke som trots förluster, motgångar och hinder manar till kamp.
Som gammal inbiten göteborgare och nationell i över två decennier så kan jag ändå inte säga att jag har demonstrerat så många gånger på hemmaplan. Första gången var runt 2006 när Israel bombade något grannland för gud vet vilken gång i ordningen, och sedan mer än tio år senare med den mytomspunna Göteborgsdemon 2017.
Göteborg 2017.
Därför var det otroligt roligt att paradera nedför Avenyn hela vägen till Brunnsparken för att hålla tal och sedan hela vägen upp igen till Götaplatsen till Carl Milles staty av Poseidon, ett av de mest ikoniska landmärkena över Göteborg, för att hålla ytterligare tal.
Valet av dag tycker jag minst sagt är oslagbart och helt rätt i tiden och är en frisk fläkt i den nationalsocialistiska rörelsen. Där vi tidigare har samlats i högtidsrum och hyllat det vi hyllar mest gick vi nu rakt ut och levde de ord han en gång uttalat och hedrade det med hård, disciplinerad och kompromisslös kamp.
Att tala om de högre värdena i livet är enkelt och görs vitt och brett hos alla i den nationella rörelsen, men att leva som en kämpe är det svåra som det så många gånger har sagts. Därför var det fantastiskt att ta steget ut i hjärtat av Göteborg och stolt deklarera att det vi önskar är:
Ett folk, ett rike, en ledare!
Detta är också ett budskap som jag vet att många av de fotbollsgrabbar vi såg på vägen sympatiserar med och som även själva har haft egna firanden på just denna dag. Till dessa vill jag säga att livet är för kort för att låta bli. Engagera dig för det som är rätt och riktigt så du kan se dina barn i ögonen utan skam i kroppen när de kommer hem och berättar om vad det mångkulturella helvetet har levererat för bajsmacka!
Som om inte dagen vore bra nog med denna aktion så blev det för egen del senare ett och annat att förtära under eftersamlingen och festen som följde när nästets mästerkock Julia Rosander bjöd på mat tillsammans med ett vältrimmat kökslag. Hatten av till alla er som jag fick möjlighet att skåla, skråla och umgås med!
Lördagen den 30 mars samlades Kampgrupp 605 och familjemedlemmar hos en kamrat för att bege sig ut för övernattning i tält på ett närliggande berg. Med sig hade man ett större militärtält med kamin och plats nog att inhysa alla medverkande.
Färden dit gick förhållandevis smidigt och snabbt, varefter man påbörjade det hårdare arbetet med att skotta upp en yta stor nog för att rymma tältet på, tills man nådde barmark. Då det hade kommit väldigt mycket snö denna vinter tog detta arbete ganska mycket tid och möda.
Det snöade även väldigt mycket under denna dag, och en försvårande omständighet var att vädret var nollgradigt, med resultatet att snön smälte i princip så fort den landade. Detta medförde att kamraternas kläder, ryggsäckar och utrustning blev dyngsura både in- och utvändigt, vilket gjorde att man började frysa snabbt det för säsongen milda vädret till trots, och sporrade kamraterna att så snabbt som möjligt få upp tältet och starta en eld för att värma sig och torka sin utrustning.
När grävarbetet slutligen var avklarat började man att samla ihop granris man placerade på marken där tältet skulle placeras för att isolera mot kylan. Det var ganska glest med granar i området så detta tog också en god tid att färdigställa. Sedan kunde man äntligen resa tältet, vilket dock var snabbt avklarat.
Vid denna tid började sällskapet bli hungriga och grävde upp en plats där man kunde starta en lägereld att tillaga mat över. Vätan och virket till hands gjorde det ganska svårt att få till en ordentlig brasa att kunna grilla över, men till slut kunde man tillaga en gemensam måltid som gjorde alla mätta och belåtna.
Svårigheten att få till en bra lägereld medförde att man inte kunde torka sina blöta kläder eller värma sig speciellt bra invid den, men vid den här tiden hade det redan hunnit bli mörkt, så man beslutade sig för att ge sig in i militärtältet för att istället värma upp kaminen, vilket skedde med betydligt bättre resultat. Kaminen gav snabbt tältet en mycket behaglig värme och man kunde börja torka sina kläder och värma frusna lemmar.
Länge satt kamraterna i tältet och uppehåll sig med samkväm och intressanta diskussioner, innan det var dags att gå och lägga sig, där man genom natten turades om att hålla eldvakt så att övriga kunde sova bekvämt.
På morgonen slängde man i sig frukost innan det var dags att riva ned lägret och bege sig hemåt, där alla nöjda kunde konstatera att man fått vara med om ännu en lyckad vildmarksaktivitet i Näste 6 regi.
Motståndsmän firade 20 april efter demonstrationen i Göteborg
Den 20 april, ett inte helt slumpmässigt valt datum, intog Nordiska motståndsrörelsen Göteborgs gator för att sprida nationalsocialismens budskap och för att tala med göteborgarna om den svenska statens eskalerande haveri. När demonstrationen var avslutad bar det dock inte av hemåt för motståndsmännen. Istället möttes de efteråt upp i en lokal för att fira dagen och umgås under kvällen.
När deltagarna kom fram till den för dagen lämpligt utsmyckade lokalen stod långborden dukade, och när alla hade ankommit så serverades middag, som bestod av ”Julias fläskgryta” – en utsökt gryta som utöver fläsket bestod av kantarell, dragon, kokt potatis och pressgurka. Till kaffet serverades sedan chokladkaka med hallonvisp. De som hade tagit fram menyn och gjorde kökstjänst stod för ett mycket gott jobb och många uttryckte sin uppskattning– det märktes att rätten för dagen var en väl genomtänkt komposition, och lika väl utförd. För detta tillfälle hade det också anordnats en bar, så för de som ville fanns det möjlighet att festa till det lite och dra ut på kvällen. Det var en trevlig tillställning som trots alkoholen gick lugnt till, skålandet var underordnat samtalen.
Efter att deltagarna hade ätit och suttit och pratat en stund var det dags för Motståndsrörelsens nytillträdde ledare att ta plats på scenen. Det blev Fredrik Vejdelands andra tal för dagen, då han också tidigare på dagen hade talat till göteborgarna i Brunnsparken. Detta andra tal var det första interna talet sedan han tillträdde på sin post, och talet var, passande för dagen, starkt ideologiskt. Man kan säga att talets underförstådda rubrik var ”varför nationalsocialism?”.
Vejdeland tog upp att det finns de som menar att det av taktiska skäl inte är så smart att bygga motståndet mot de fientliga krafterna på nationalsocialistisk grund, vilket inte sällan är samma personer som istället vill saluföra mer lättsålda idéer. Vad de missar är att det inte nödvändigtvis är bra att en idé är lättsåld, att den gör att man snabbare drar till sig fler anhängare. I längden är det bättre med en idé som innebär en prövning och inställelse till kamp, för det är så villkoret för att leva i denna värld självt ser ut, som Hitler konstaterade. Därför vänder sig inte Nordiska motståndsrörelsen heller till alla, Motståndsrörelsen vänder sig inte till dem för vilka organisationen är utom räckhåll. Den bygger på ideal som många av dagens demokratiskadade människor aldrig skulle förstå, oavsett hur många gånger de förklarades för dem. I nationalsocialismen är inte kampen heller endast en kamp för att uppnå ett mål. Kampen är både medlet och målet, sa Vejdeland. Detta kan kanske sägas vara kärnan i hans tal.
Därefter fortsatte kvällen med umgänge och diskussioner i goda kamraters lag.
