Skip to content
Översatt från Frihetskamp.net och ursprungligen publicerad 2021-08-08.
Att se ett inträde i Riksdagen som den ultimata vägen till makt i dagens samhälle är ett naivt synsätt. Moderna nyliberala stater fungerar på ett sådant sätt att politiska partier, företag, media, akademier och andra institutioner alltmer bör ses som en sammanhållen enhet som samordnar sina handlingar för att upprätthålla hegemonin för den nyliberala och kosmopolitiska härskarklassen. Personliga relationer som bildas under elitens upplärningsfas går över alla dessa gränser och undergräver parlamentariska principer såsom att institutionerna ska fungera som en kontroll av varandras makt.
För att upprätthålla denna hegemoni använder den nyliberala härskande klassen en mängd olika metoder, varav de flesta är baserade på att attackera oss som splittrade, atomiserade individer. Ett system som de facto fungerar som Kinas sociala kreditpoäng då det genom uthängning i media och sociala medier spelar på arbetande männis
Kamrater och åhörare, vi står här idag vid Karl XII:s staty, en symbol för en annan tid, en annan anda och, på många sätt, ett annat folk. En tid när Sverige fortfarande var svenskt, när Norden ännu inte hade förslavats under sionisternas regimer. En tid då vårt folk fortfarande hade en vilja till makt och liv – inte som idag, där många i vårt land i princip lägger sig ner för att dö istället för att främja sig själva och sina nära.
Jag har aldrig varit mycket för svensk chauvinism, men jag skulle ha fel om jag påstod att våra gamla hjältar saknar betydelse. Att deras krig, politiska intriger, personliga offer och karaktär i allmänhet aldrig haft någon inverkan på oss som står här idag. För mig är det uppenbart att personer som Karl XII är produkter av den europeiska anden och rasen, och att de själva bidrog till att upprätthålla och förädla dessa.
När vi nu står här framför hans staty, nästan 300 år senare, kan vi fråga oss: Vad har hänt med den nordiska kultur och ras som Karl
En lokal i nästets södra delar hade hyrts för dagen och medan vissa hade stått ett bra tag innan och förberett matlagningen, dök resterande sällskap upp några i taget. Julgran, långbord, glögg, pepparkakor och lekande barn väntade när de sista kamraterna anlände till lokalen. Välbekanta ansikten var självklart på plats, men även många nya förmågor, något som fick de gamla rävarna att känna stolthet över att kunnat inspirera tidigare oengagerade människor till att ta steget in i kampen.
Somliga var mer finklädda än andra.
När julbordet till slut stod färdigdukat fick de otåliga barnen förtur för att de skulle lugna ned sig lite – åtminstone en stund. Det mesta som brukar höra ett julbord till stod uppdukat: skinka, prinskorvar, köttbullar, Janssons frestelse, gravad lax, sill med mera. Så fort barnen fått ta så mycket korv och köttbullar som de trodde sig orka fick de vuxna fylla tallrikarna till bredden med allt som fanns att tillgå.
Väl till bords fick alla möjl
De flesta som läser på denna sida anser förstås att Sverigedemokraterna inte alls är ett nationalistiskt parti och frågan är om de ens själva skulle påstå att det är det idag. Oavsett om SD någonsin var ett riktigt nationalistiskt parti och i så fall i vilken utsträckning, så har partiet genomgått en förändring till att bli mindre nationalistiska än vad de en gång var. Partiet har utvecklats till ännu ett borgerligt parti och riksdagen har nu två Moderaterna.
Många är missnöjda med det så klart, och partiet har som ett resultat av detta tappat medlemmar. Ett missnöje med moderpartiet gnisslar också hos Ungsvenskarna. Det övergripande problemet för deras medlemmar och sympatisörer är att framgången och vägen till makten har nåtts till priset av att inte längre stå för något som en nationellt sinnad person kan relatera till. Om inte invandringen minskar när partiet har mandaten som krävs för att ställa krav och ha inflytande på regeringen så blir det svårt att svara på frågan vad par
Gäster från hela nästet anlände en efter en och slog sig snabbt till ro med julfika och glada återseenden. Kamrater som sällan haft möjlighet att träffas i mer avspända former fick äntligen chansen att umgås och prata i lugn och ro.
Medan barnen hade fullt upp med lek kunde de vuxna slå sig ned vid de festligt pyntade borden. Här fanns tid att diskutera gemensamma intressen och utbyta idéer under nästets samlade gemenskap. Stämningen var god, och samtalen präglades både av humor och reflektion över minnesvärda stunder från året.
När det var dags för mat visade arrangörsgruppen sin hängivenhet genom att duka upp ett gediget julbord. Bordet fylldes med traditionella delikatesser som uppskattades av alla gäster. Måltiden inleddes i stillhet medan gästerna njöt av maten, men snart fylldes lokalen av livliga samtal och skratt. Stämningen var på topp, och många gick gärna en extra gång för att fylla sina tallrikar.
Efter julbordet serverades efterrätt, och till desserten höl
Medan somliga kamrater väntade vid samlingsplatsen var andra upptagna med att pryda närområdet med banderoller på vägen dit. Det gick snabbt att få upp då det gjorts många många gånger tidigare av rutinerade aktivister. På banderollen står det ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström”.
Så fort man kommit tillbaka till bilen och började rulla så såg man en figur på bron, och banderollen som sakta faller mot marken. Kamraterna hoppar ur bilen och lägger benen på ryggen tillbaka till bron. En kvinna som till synes antingen är mentalsjuk, eller bara en röding (eller bådadera om det nu är någon skillnad?!), står på bron och viftar med en sax och raljerar om nazister. Dåren avväpnas för att inte utgöra en fara för någon omkring henne, eller sig själv, och en kamrat börjar filma och ifrågasätta våpet.
Som alltid med personer av detta slag tror de att de kan bete sig hur som helst, och när de sedan blir ställda till svars beter de sig som små barn som fått ett utbrott. Kvinnan lämnar plat
Traditionen bjuder att finländarna hemma i stugvärmen varje år kan se på teven när presidenten har mottagning på slottet. Det bjuds också på bal, så utan att ha studerat tittarsiffrorna kan vi anta att miljoner skärmar i landet strömmar direktsändningen. Därigenom får den lilla människan möjlighet att relatera till offentliga personligheter och annat fint folk.
Soffsittarmyset är tack och lov inte den enda aktiviteten under finska nationaldagen. Den 6 december 1917 var dagen då Finland förklarade sig självständigt från Ryssland. Det är en dag även lämplig att hedra stupade soldater från finska vinterkriget och fortsättningskriget. Det fina folket på balen rynkade säkert på näsan över att en parlamentsledamot från Sannfinländarna valde att delta och hålla ett tal på 612-rörelsens fackeltåg. Teemu Keskisarja som också är en känd finsk historiker skulle senare stå framför min kameralins på Tölö torg, fredagen den 6 december 2024. Mer om detta senare i artikeln.
På dagen den 6 decemb
Under måndagskvällen var nationalsocialistiska aktivister ute och uppmärksammade omgivningen om att det var årsdagen för när en nationalistisk tonårspojke blev bestialiskt mördad av ett mångkulturellt gäng. Ett mord som media och politiker helst vill hålla i det fördolda då de själva i högsta grad är ansvariga för det som inträffade.
Näste 1
I Salem samlades kamrater traditionsenligt vid mordplatsen för att tända ljus och minnas Daniel. Ett tag innan hade banderoller satts upp i närområdet med texten ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström”. Gruppen hade råkat ut för polistrakasserier som gjorde att aktiviteten drog ut på tiden, men det var inget man inte hade stött på tidigare och tog det därför med ro.
14 ljus tändes för Daniel, en banderoll hölls upp på platsen, med samma text som de som sattes upp tidigare, och en kamrat höll ett kort anförande för de närvarande om hur avskyvärt mordet var och varför det skedde. Wretström har blivit en av de största – om inte
I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också av nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt av medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.
Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna andra artikel kommer intervjun med den sistnämnda.
Kan du börja med att presentera dig själv för våra läsare som inte vet vem du är?!
Jag heter Isabel Peralta och är en 22-årig nationalsocialistisk aktivist. Jag är född i Madrid, men min familj är från Navarra, i norra Spanien. Jag har varit nationell aktivist sedan jag var 13 år gammal.
I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också från nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt från medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.
Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna första artikel kommer intervjun med de bägge förstnämnda.
Fredrik Vejdeland, ledare för Nordiska motståndsrörelsen
Jag kommer be de andra talarna att berätta om sig själva och sina respektive organisationer, något som känns ganska överflödigt när det kommer till dig, men du kanske istället kan berätta varför Nordiska motståndsrörel
Syftet var att genom tal, diskussioner och umgänge stärka gemenskapen mellan de olika europeiska folken i den pågående kampen mot globalisternas folkmordsplaner. Organisationens ledare Fredrik Vejdeland var inbjuden för att hålla tal och deltog tillsammans med en större delegation medlemmar.
På scenen stod en stor banderoll med konferensens budskap och konferencieren Daniel gjorde snart entré och tog micken. En kort introduktion gjordes på engelska, konferensens lingua franca, för att snabbt övergå till att hylla den nyligen avlidna Ursula Haverbeck i ett kortare tal som avslutades med en tyst minut.
Fredrik Vejdeland – Nordiska motståndsrörelsen
Konferensens första talare Fredrik Vejdeland, som ledde delegationen från Nordiska motståndsrörelsen, välkomnades sedan upp på scenen. Hans tal handlade om att återge en kortare historisk återblick för över 150 år sedan. Han berättade om hur judeo-globalisterna tillskansade sig makten genom att tillsätta sina egna på maktpos
Ursprungligen publicerad 2021-03-23.
Ordning, frihet och rättvisa. Dessa är ledorden för det rättsväsende vi vill skapa när vi har tagit makten.
När man idag talar om rättsstaten så är detta begrepp synonymt med liberal demokrati. Man menar att liberal demokrati är själva förutsättningen för att ens kunna bygga en rättsstat. Företrädarna för den liberala demokratin slår sig ofta för bröstet och hävdar att vi minsann lever i en rättsstat, där var man och kvinna kan känna sig trygg och åtnjuta enorma friheter. Detta är inget annat än en stor lögn, för i praktiken är det raka motsatsen.
Vi ser idag hur exempelvis våldtäktsmän och pedofiler går fria efter ett fåtal år i fängelse eller inom rättspsykiatrisk vård. Vi ser hur dessa förbrytare kan återgå till sina omoraliska livsstilar efter att ha avtjänat sina ”straff”.
Vi ser hur de riktiga offren, alla de vita svenska kvinnor som blivit våldtagna och skymfade, alla de barn som blivit besudlade på de mest vedervärdig
Ett tjockt grått moln bredde ut sig över hela himlen och regnet var ständigt närvarande under dagen, men trots detta var man fast beslutna att genomföra det som planerats. Strax efter lunchtid möttes motståndsmännen upp intill en mindre sjö intill huvudstaden där det dessutom fanns utegym och aktiviteter för barn.
För att få upp pulsen inför det planerade träningspasset värmde man upp med löpning upp- och nedför en backe i skogen. Utefter vägen låg det högar med stenar av olika storlekar som sedan kom att användas för nästa moment i uppvärmningen. Med tillräckligt stora stenar i händerna genomförde man diverse övningar, både enskilt och i par, för att sedan kasta tillbaka stenarna i högarna.
På utegymmet tränade man därefter gemensamt allt som var tillgängligt, medan barnen sprang runt och lekte och försökte bäst de kunde att rucka på träställningarna som vägde mer än de själva. Räckhäv, armgång, axelpress, knäböj, bänkpress, dips och ryggdrag gicks igenom, med och utan barn,
Tidigare under hösten kunde vi ta del av Jobbhälsorapporten 2024 som visade att personer under 30 år har dubbelt så hög korttidsfrånvaro som sina äldre kollegor och att unga idag som sjukanmält sig sex gånger eller mer på ett år, fördubblats de senaste tio åren. Sverige är inte på något vis unikt, liknande statistik går att se i flera europeiska länder.
Detta är givetvis alarmerande siffror, inte nog med att det kostar företagen och samhället enorma summor pengar, så skulle det också kunna stå som ytterligare ett av många bevis för det allt mer skenande moralförfallet i västvärlden.
Även om det möjligtvis ligger något i det, och trots vad man kanske förmodar på rubriken till den här artikeln, så tänker jag dock inte klaga, gnälla och skälla på ”dagens ungdom” som äldre generationer brukar kunna göra. Nej, istället för att svartpillra och skapa onödiga klyftor mellan åldersgrupperna tänker jag istället peka på två mycket troliga alternativa förklaringar till den kraftigt ökade sju
Från både Skellefteås lokalpolitiker och lokaltidningen Norran har Northvolt sålts in hårt som en ”framtidssatsning” som ska ge ”långsiktiga ekonomiska fördelar för regionen” och tusentals arbetstillfällen. När nu hela projektet inte helt förvånande visat sig vara ett enda stort fiasko är det dags att sätta stopp för bluffen en gång för alla och utkräva ansvar av de inblandade.
Redan när det stod klart att Northvolt övervägde att bygga en gigantisk batterifabrik i Skellefteå gjorde Skellefteå kommuns politiker – med kommunbossen Lorents Burman (S) i spetsen – allt för att ställa sig in hos företaget. Istället för att ställa kritiska frågor lade man sig platt för de otaliga krav på bland annat billig mark, tillgång till så kallad hållbar energi, infrastruktur för att hantera stora logistiska behov, samt förmågan att ”locka kompetent arbetskraft” som Northvolt-bossen Peter Carlsson ställde. Särskilt entusiastiska var Lorents Burman och hans rövarband inför kravet på ”starkt engagemang
