Skip to content
Från både Skellefteås lokalpolitiker och lokaltidningen Norran har Northvolt sålts in hårt som en ”framtidssatsning” som ska ge ”långsiktiga ekonomiska fördelar för regionen” och tusentals arbetstillfällen. När nu hela projektet inte helt förvånande visat sig vara ett enda stort fiasko är det dags att sätta stopp för bluffen en gång för alla och utkräva ansvar av de inblandade.
Redan när det stod klart att Northvolt övervägde att bygga en gigantisk batterifabrik i Skellefteå gjorde Skellefteå kommuns politiker – med kommunbossen Lorents Burman (S) i spetsen – allt för att ställa sig in hos företaget. Istället för att ställa kritiska frågor lade man sig platt för de otaliga krav på bland annat billig mark, tillgång till så kallad hållbar energi, infrastruktur för att hantera stora logistiska behov, samt förmågan att ”locka kompetent arbetskraft” som Northvolt-bossen Peter Carlsson ställde. Särskilt entusiastiska var Lorents Burman och hans rövarband inför kravet på ”starkt engagemang
Det var en kylig och relativt solig höstmorgon när alla träffades vid en idrottsplats där man den kommande timmen både skulle svettas och stånka; ännu ett aktivisttest skulle genomföras. De som aldrig deltagit på testet tidigare informerades om hur det skulle gå till, varefter hela gruppen värmde upp gemensamt.
Löpningen inledde testet och det tog inte många meter innan gruppen hade delats upp i flera block, som skulle hålla i sig i princip hela löpningen. Det var tydligt vilka som skulle klara den utsatta tiden utan problem, medan andra fick kämpa betydligt mer för att tillryggalägga den sex och ett halvt varv långa sträckan som innefattade denna gren.
När samtliga tagit sig tillbaka till utgångspunkten, somliga pustandes mer än andra, gicks det raskt över till nästa gren: pull-ups, eller chin-ups, beroende på vem man frågar. Hängandes från en metallstång skulle deltagarna dra sig upp så huvudet var ovanför stången, minst tio gånger på raken. Majoriteten klarade av övningen
Den 22 oktober hölls det en studiecirkel om den franska dokumentären ”Industry Scandal: The Loss Of Nutrients” som handlar om hur grönsakerna får allt mindre näringsinnehåll.
Dokumentären tar särskilt upp tomaten som numera har hybridiserats för att hålla längre med effekten att den är allt mer näringsfattig och smaklös. Kärnorna kan heller inte planteras om utan storföretagen väljer att utnyttja fattiga kvinnor och ibland även barn för att skörda kärnor som sedan transporteras till andra länder.
Spännande tider stundar för Nordiska motståndsrörelsens danska gren, då det nu står klart att Joakim Johansen tar över posten som landschef. Med frisk energi och vidsynta ambitioner tar han över ledningen för organisationens verksamhet i Danmark.
Joakim Johansen är inte ny i matchen. Han har en bakgrund som aktivist och nästeschef i organisationen och nu står han alltså redo att ta över tyglarna för den danska grenen.
Det var Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland som för drygt två veckor sedan under evenemanget Kampdagarna officiellt utsåg Joakim Johansen till landschef.
Joakim Johansen under den framgångsrika blixtdemonstrationen i Oslo den 29 oktober 2022.
Hos de danska aktivisterna finns med den nye landschefen en stark känsla av ett förestående brytande av ny mark. Det handlar om att skapa något större, och det verkar definitivt som att Johansen har energin att ta sig an just den utmaningen.
— Jag ser fram emot att se vad vi kan åstadkomma tills
Med höstens sista ljumma dagar och ett fantastiskt skådespel av färgerna på träden ramades månadsmötet in på västgötaslätten.
Kamrater från när och fjärran hade denna dag samlats för månadsmöte. Riktlinjer för nästets framtid gicks igenom och långa diskussioner hölls om de senaste direktiven som presenterades på Kampdagarna.
Medan maten förbereddes i köket hölls det ett kort men intensivt träningspass på utsidan under en sällsam höstsol under ett kastanjeträd. Med resultat att man titt som tätt fick ducka undan inkommande bombardemang av de nu övermogna kastanjerna.
Det serverades en medeltidsinspirerad höstgryta med både kött och grönsaker till lunch, som vanligt från egen gård som det brukar i nästet. Till efterrätt blev det en helt fenomenal äppelkaka och en smulpaj på höstäpple som en medlems dotter bakat efter inspiration från hemkunskapslektionerna.
Sista punkt för dagen var en inbjuden föreläsare som avhandlade ämnet Ledarskap, främst anpassat för de i Or
Medlemmarna träffade varandra tidigare under dagen för att ha ett månadsmöte där ny propaganda delades ut och diskuterades. Medlemmarna delgavs ny information om framtida händelser och riktlinjer.
Efter mötet städades propagandan bort från borden och en rad olika förvaringsburkar samt flaskor fyllde ut de flera borden samtidigt som sympatisörer anslöt sig. Nu var det dags för ett föredrag om konserveringsmedel i livsmedelsprodukter, ett faktum som styrs av konsumenternas lättja och den massproducerande industrins profithunger.
Ofta väljer konsumenten själv varor med längre hållbarhet men får då betala priset med att ha mer kemikalier i produkten. Livsmedelsproducenterna själva önskar längre hållbarhet för då kan de reglera produktförsäljningen så att vinstmarginalerna höjs, samt att all produktion kan samlas i stora fabriker på den europeiska kontinenten som sedan transporteras till Sverige.
Detta hade försvårats om kemikalier hade förbjudits i större omfattning. Delt
En ny syn på våld inom den nationella rörelsen
Med framväxten av diverse klubbar och moderna ”Männerbund” ser vi en tendens där majoriteten av dessa gruppers aktiviteter kretsar kring kampsportsträning och arrangerade slagsmål. Detta kan jämföras med Nordiska motståndsrörelsen, där kampsportsträning och arrangerade slagsmål utgör en mycket mindre, men balanserad del av verksamheten. Skillnaden ligger inte bara i mängden träning, utan också i synen på våldets roll i verksamheten. Medan många grupper i Norden ofta verkar se våld som ett ändamål i sig, betraktar Motståndsrörelsen våld främst som ett verktyg för att nå politiska mål.
Den strategiska användningen av våld i organisationen bygger på tanken att det är ett av många verktyg i kampen för vårt folks överlevnad. Våld används inte som en huvudverksamhet, utan för att försvara politiska budskap och handlingar när det anses nödvändigt. Denna skillnad är viktig att belysa, särskilt i en tid då kampsportsträning har blivit en tren
Höstens antågande kunde kännas i den kalla luften när kamraterna ännu en gång beträdde den välbekanta bron söder om Stockholms storstad. Det var en helt molnfri septemberdag och solen sken med all sin kraft på budskapet för dagen: Krossa Sionismen!
Terrorstaten Israels fega missilattacker mot grannlandet Libanon, som dödade antisionistiska motståndsmän och även mängder med civila, var en starkt bidragande faktor till valet av banderoll för dagen – en banderoll som uppskattades av väldigt många bilister under bron. De flesta olagliga hälsningar kom just denna dag från utomeuropéer, troligtvis då dessa generellt är mer införstådda i judefrågan.
Som alltid när det genomförs en broaktion på denna plats minskar hastigheten på bilarna som passerar markant, då väldigt många vill läsa budskapet på banderollen och även filma aktiviteten. Detta mobilanvändande av förarna kan ha varit anledningen till att tre bilar kolliderade med varandra direkt efter bron där kamraterna stod, vi
I dagens Sverige äger ett företag, Bonnier, en överväldigande majoritet av landets nyhetsplattformar. Det innebär att detta företag har en exceptionell makt att påverka den allmänna opinionen, direkt genom åsiktsyttringar, men också genom hur nyheter presenteras för folket. Vad innebär då denna koncentration av mediemakt egentligen för det svenska samhället? Är det rimligt att ett enda företag kontrollerar så mycket av informationsflödet?
Narrativ om främlingsinvasionen som ”önskvärd”
Medierna, särskilt de som ägs av Bonnier, har under alla år framställt främlingsinvasionen som en nödvändig och till och med gynnsam utveckling för Sverige. De har hävdat att dessa främmande folk skulle ta hand om våra pensionärer och bidra som högutbildade raketforskare. Detta lögnaktiga narrativ har de hållit fast vid under flera år. Samtidigt får det svenska folket erfara massinvandringens verkliga kostnader, som bilbränder, gruppvåldtäkter och förnedrings- eller tortyrrån. Det me
Under sensommarens sista varma dagar samlades medlemmar i Näste 2 för en dagsmarsch ut i den lokala terrängen. Man utgick från centrala Uddevalla och rörde sig söderut mot bergen och skogen. Brittsommarens ljumma morgon gick snart över till en gassande högsommarvärme som krävde att man slog av en del på takten för att inte stupa i de branta uppförsbackarna.
Vattenförråden sinade i en snabbare takt än beräknat, så kamraterna fick därför delvis förändra och förlänga rutten, nu mot ett mål där man sedan tidigare visste att vatten fanns för att efter detta kunna fortsätta enligt plan.
Efter en kortare paus tog sig vandringen vidare uppför och in i skogen tills man fann den gamla borgruinen Tureborg, byggt av den excentriske grundaren av tidningen Bohuslänningen, Ture Malmgren, mellan 1899 och 1912.
Tureborgen ca. 1910-1925.
Ritningar fanns aldrig utan det mesta improviserades på bygget med inspiration huvudsakligen baserat på vykort från Rhendalen i Tyskland, något som Malmgren
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
En arbetsmässig ockupation
I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.
Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.
En förvrängd produktivitet
Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra i
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
