Skip to content
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
En arbetsmässig ockupation
I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.
Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.
En förvrängd produktivitet
Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra i
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Under torsdagen vid lunchtid åkte medlemmar till Ivösjöns östra delar. En liten lägerplats sattes upp och vissa valde att sova i tält medan andra passade på att experimentera med lite presenningar och rep för att få skydd mot regnet. Deltagarna hjälptes åt att såga och tälja träpinnarna så att de kunde användas som förankring i marken åt presenningen.
Ett av tälten sattes upp vid en avskild strandplats vid Ivösjön.
Framåt eftermiddagen kom det fler deltagare och ett träningspass inleddes med löpning som uppvärmning inför den senare boxningsträningen. Efter träningen passade vissa på att träna mer i vattnet medan andra valde att svalka av sig vid strandkanten. En svampintresserad medlem hade tidigare under dagen passat på att vandra runt i skogen och hittat svamp som sedan stektes i smör, det blev fler tillfällen av denna uppskattade vara under den här turen.
Svampar redo för stekning.
På fredagen packades det ihop för avfärd till Ivösjöns västliga sida där det finns en
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
Söndagen den 21 juli anordnades det ett träningspass i Näste 3. Först på schemat var löpning i det varma sommarvädret. Efter att sex kilometer sammanlagt hade sprungits så åkte man iväg till en sjö för att svalka av sig.
Vissa passade på att utöka träningspasset med motionssim medan andra valde att bara svalka av sig och hoppa från sjöns hopptorn.
Lördagen den 13 juli tog sig några medlemmar från Näste 2 sig ut på en promenad. Det sattes upp ett flertal klistermärken under tiden och flera kilometrar av motion i rask takt bidrog till en bättre hälsa för samtliga.
Efter en snabb genomgång av dagen begav man sig med bil in mot stan. Med flertalet fanor och två banderoller började man till fots röra sig mot en rondell som ligger precis intill flygfältet där majoriteten av bilträffens aktiviteter skulle äga rum.
Det tog inte många sekunder efter att personerna i en raggarbil fått syn på Tyrrunefanorna innan det plötsligt kom ”Vit Makt”-musik ur högtalarna på högsta volym. Kamraterna visste redan då att det skulle bli en lyckad dag och att man var varmt välkomna.
Väl vid rondellen intogs denna med fanor åt alla håll och två olika banderoller. Flygbladsutdelare ställde upp intill in- och utfarterna till rondellen. Av en ren slump befann sig en reporter från Aftonbladet bredvid samma rondell och hade med sig en frilansfotograf.
Dessa var i Västerås för att dokumentera bilträffen, men skulle nu istället tillbringa två timmar med att frenetiskt fotografera Motståndsrörelsen från alla tänkbara vinklar och även intervjua en aktiv
I samband med att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassades av USA:s utrikesdepartement satte de också Pär Öberg och Fredrik Vejdeland som individer på listan. Detta medförde bland annat att de fick sina svenska bankkonton hos Swedbank, Swish och Bank-id stängda.
Öberg tog direkt kontakt med bankens kundtjänst som meddelade att de inte ens hade behörighet att se vad som hade skett, men att ett brev skulle skickas hem till honom.
Brevet från Swedbank.
Efter mer än två veckor utan någon som helst förklaring fick han brevet från Swedbank där de meddelade att samtliga konton och övriga tjänster var avstängda med anledning av USA:s politiska beslut. Det framgick även ett nummer han skulle ringa för att få svar på frågor. Dagen efter ringde han upp numret och Nordfront publicerade tidigare idag samtalet:
(function() {
VK.Widgets.Post("vk_post_-155682474_5956", -155682474, 5956, 'mXX04caLF4nd3c_MtLr8cUI4cZBv');
}());
Trots uppmaning om att han skulle ringa återigen
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Expressen publicerade i måndags (den 3 juni reds. anm) en debattartikel av Jimmie Åkesson där han berörde frågan om folkutbytet. Den antisvenske aktivistforskaren Christer Mattsson publicerade ett svar till SD-ledaren i samma Bonnier-blaska.
Om vi börjar med Åkessons artikel har jag tre reaktioner på den:
Det är valfläsk. Ett lite radikalt utspel som får SD att sticka ut från mängden och höras genom bruset. Något som är tänkt att motivera mer nationalistiska väljare att gå och rösta på partiet i EU-valet.
Även om artikeln är en populistisk testballong från SD:s håll får man ändå säga att detta utspel i viss mån flyttar ramarna för den politiska debatten i Sverige och normaliserar begreppet ”folkutbyte”, som de facto är vår tids stora ödesfråga. Så det är positivt att utspelet gjordes.
Artikeln är försiktigt formulerad. Rubriken säger att ”man kan hävda att det pågår ett folkutbyte” och Åkesson inleder med att citera ordboksdefin
Lördagen den 15 juni bestämde sig medlemmar och sympatisörer för att ta en spontantripp på en av etapperna på Sörmlandsleden. Man valde för dagen etappen mellan Vilsta friluftsområde till Hållsta.
Man tog sig först de cirka åtta kilometrarna till där själva etappen började till fots. Kamraterna tog tid på sig och njöt av tillvaron när man tog sig igenom den Sörmländska skogen. Man gjorde flera korta pauser, bland annat för matlagning och för att bara reflektera över den vackra natur vi har här i Norden.
Man planerar att göra liknande turer snart igen.
