Skip to content
1. Omedelbart stoppa massinvandringen. Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.
Denna text är en del av Nordiska motståndsrörelsens politiska program.
Vår rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp. Mot detta finns många hot, varav det mest alarmerande och akuta idag är den massinvandring av rasfrämmande människor som sker till Norden. Detta i kombination med lägre födelsetal bland nordiska kvinnor än invandrade och det faktum att även de invandrade främlingarna ibland skaffar barn med nordiska kvinnor och män gör att den etniskt nordiska populationen minskar allt mer i relation till den utomnordiska. I klarspråk innebär den så kallade mångkulturen och massinvandringen fysisk undanträngning och folkmord på Norde
4. Införa en stark stat med utpräglat folkstyre. Ansvarspositioner ska tilldelas efter kompetens och statens mål blir att främst arbeta för folkets väl och bevarande. Yttrandefriheten ska vara omfattande.
De allmänna förväntningarna på staten och dess uppgifter idag reduceras ofta till att upprätthålla lag och ordning, ta in skatter samt i viss mån se till att samhället är rättvist. Vår nationalsocialistiska syn på staten innebär att dessa uppgifter är underordnade den viktigare funktionen att se till att våra nordiska folk överlever och utvecklas. Detta måste vara statens absolut mest primära mål, för om vår ras förintas spelar vare sig lag och ordning, rättvisa eller någonting annat någon som helst roll.
En vanlig missuppfattning, skapad genom omfattande propaganda i
decennier, är att vi förfäktare av den nationalsocialistiska
världsåskådningen skulle vara för diktatur och mot demokrati. Vi är
otvivelaktigt motståndare till mycket av det som de senaste årtionden
kommit
7. Införa ett nationellt socialistiskt samhälle där resurserna fördelas så att vi tar hand om hela folket, såväl starka som svaga, och där alla ska ha möjligheten att nå sin fulla potential. Det ska finnas ett socialt skyddsnät som ger medborgaren rättigheter, men också skyldigheter. Staten ska kontrollera grundläggande infrastruktur av allmännyttiga intressen då detta kräver ett större ansvarstagande än vad ett företag klarar av. Samtidigt ska företagande och innovationsanda uppmuntras.
Den nationella socialism som Nordiska motståndsrörelsen företräder skiljer sig avsevärt från den internationella och marxistiska socialismen som kommunismen och socialdemokratin står bakom och har lyft fram i Norden. Vår socialism är nationell och grundar sig i folkgemenskap och inte klasskamp. I vårt samhälle kommer intellektuella och välutbildade såväl som handens grovarbetare, de från mer välbärgade familjer såväl som de från sämre förhållanden, de ur samhällets elit såväl som de svaga och uts
9. Införa en rättsstat där alla medborgare är lika inför lagen. Utbildade jurister ska döma i domstolarna. En folkdomstol ska upprättas med syfte att pröva de svåra fallen av folkförräderi.
”Vi måste försvara demokratin” är en fras som varje systemtrogen politiker och journalist hasplar ur sig i tid och otid. I själva verket är Sverige ingen demokrati utan en demokratur där åsiktsfrihet rent formellt existerar, men där det i praktiken råder åsiktsförtryck som ofta är dolt och drabbar dem som utmanar maktens doktriner. Vi lever i ett system där medborgarna är olika inför lagen, där stor rättsosäkerhet råder och där medborgarna kan bli uthängda, socialt stigmatiserade eller förlora arbeten om de inte ställer sig bakom ”mångkultur”, ”alla människors lika värde” och andra folkfientliga idéströmningar.
Nordiska motståndsrörelsen vill införa den rättsstat som ursprungligen formulerades i grundlagen och genom en folkdomstol neutralisera den folkförrädarkår som utövat åsiktsförtryck mot
Vi i Motståndsrörelsen baktalas ofta som
otaktiska med vår, ibland hårdföra retorik och i våra ordval, för att vi
är rättframma och inte skräder orden. Radikal, fanatiker, propaganda, revolution, nationalsocialism m.fl.
är ord som mycket riktigt kanske låter illa i människors öron bland
sådana som helst väljer att blunda för vansinnet och som blivit vana vid
politikernas vassa tungor och säljande klyschor. Vissa som tror sig
veta bättre tycker därför istället att vi borde prata i mer mjuka termer
som bättre går hem bland folket.
Jag är tvärtom övertygad om att vi måste använda de mer rättframma
och hårdföra ordvalen om vi vill komma någonstans i längden, för att på
riktigt distansera oss från den rådande regimen och på så sätt visa att
vi är en stark kraft och en motpol till dem som styr idag, inte bara en
lite blankare sida av samma mynt.
Vi har inget att dölja och inget att skämmas över. Nej vi använder
sanningen som vapen och detta vapen är fint nog utan
”Människornas rätt går före statens.
Men om ett folk är underlägset i kampen för sina mänskliga rättigheter,
då har det helt enkelt vid vägningen på ödets våg befunnits för lätt för
lyckan att vidare bestå härpå jorden. Ty det folk, som inte är redo
eller i stånd att strida för sin existens, för detta har den evigt
rättvisa försynen redan bestämt slutet.
Världen är inte till för fega folk.”
Dessa ord från Adolf Hitler förklarar naturprincipen om att endast de som kämpar har rätt till någon rättvisa.
Det var med denna utgångspunkt som NSDAP kastade sig in i en konflikt
med bolsjevikerna, men även mot reaktionen. De tyska
nationalsocialisterna förde en offensiv och aggressiv kamp på bred front
och lyckades nå segern kort sagt genom den enkla anledningen att man
anammade kampen som metod och livsstil. Man gjorde det medvetna valet
att ”strida för sin existens”.
De borgerliga nationalisterna vid den här tiden hade försökt hindra
bolsjevikerna genom att förmedla fakta och
