Skip to content
Av en slump kom jag att lyssna på en radiointervju med den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Ali Esbati häromdagen. Intervjun handlade egentligen om hans upplevelser med Anders Behring Breivik på den norska ön Utöya för tio år sedan. Om detta tänker jag dock inte orda något.
Ali Esbati. Foto av Jessica Segerberg.
Nej, det kontroversiella som fick mig att fatta tangentbordet för att skriva denna artikel hade inget alls med Breivik att göra utan det var istället den ogenerade marxism som Esbati gav uttryck för i slutet av intervjun. Han menar där att samhället måste leta likheter istället för skillnader mellan människor och att den likheten vi kan finna mellan oss alla är att vi alla VILL ha det samma; trygghet för våra barn och att få leva i välfärd. Den likheten, den VILJAN, det är vad som ska styra politiken, samhället och landet.
Vi ska alltså inte på något vis se vad folk kan bidra med eller vad de faktiskt har rätt till, utan bara efter vad de VILL ha. Marxism till och
Vid detta laget är det nog få av våra medlemmar och trogna sympatisörer som missat att jag blivit far för fjärde gången. Mitt lilla perfekta gossebarn är nu två veckor gammal.
Kanske tänker någon som inte har några barn ännu, att om man har tre barn sedan tidigare, är det inte längre så speciellt att bli förälder igen. Kanske tänker någon annan att det inte är så speciellt att bli far överhuvudtaget, utan att det mer är för modern det är något extraordinärt. Jag hävdar att bägge dessa har väldigt fel.
En trött far med sin lika trötta son, här bara tre timmar gammal.
Jag kan såklart bara utgå ifrån mitt personliga perspektiv, för kanske är det inte precis likadant för alla fäder, men för mig är det i varje fall helt obeskrivligt fantastiskt och speciellt. Varenda en av mina barn är unika och när jag nu blivit far för fjärde gången känns det i många avseenden som jag blivit far för första gången – trots att det är fjärde gången i mitt liv jag känner så.
Givetvis har man lärt
Jag kommer inte att göra någon djupdykning i den nordiska tron i den här artikeln, syftet är istället att bemöta och utradera en del av de snedvridningar och den falska information som kommit att belacka tron på Island och utomlands. Syftet med svartmålningen av den nordiska tron är att undergräva våra nordiska folks gemensamma historia och kultur genom att blanda in element av kulturmarxistiskt hjärntvätt.
Mycket är skrivet om de nordiska gudarna och det finns en hel del material att finna om detta ämne. Många saker är kända om de nordiska folkens och de germanska stammarnas seder, men det finns fortfarande också en del saker som är oklara. De flesta känner antagligen till att nordiska människor från vikingatiden trodde på asarna, mindre känt är kanske att också deras släktingar i de germanska stammarna trott på samma gudar i århundraden – kanske rent av årtusenden. Oden hette där Wotan och Tor hette Donnar.
De germanska stammarna blev tvångskristnade genom lurendrejeri och
Söndagen den 3 januari höll Näste 8 årets första månadsmöte i lantlig miljö i Östergötland. Den händelserika dagen inleddes med ett krävande aktivisttest, där nästets aktivister gjorde bra ifrån sig.
Dock var det inte bara dessa som var intresserade av aktiviteterna – en polispatrull dök också upp på platsen, ställde närgångna frågor om vad aktivisterna gjorde och fotograferade nummerplåtarna på deras bilar.
Aktivisttest under polisbevakning
Efter förflyttning till lokalen för månadsmötet fortsatte dagens program med kampsportsträning, dit även medlemmar och stödmedlemmar bjudits in. Den hårda sparringen tog på krafterna och det var mycket välkommet när arrangörsgruppen efter passet hade dukat upp för lunch med efterföljande hembakat fika, som uppskattades av både barn och vuxna.
Träningen fortsatte med kampsport inomhus.
Smaklig energiboost i rättan tid
Nu noterades hur en polisbil cirkulerade runt samlingslokalen även här, i den lantliga idyllen ett par
Jag är ingen utpräglad idrottsmänniska
själv, varför somliga skulle kunna tycka att det är märkligt att jag här
väljer att använda en idrottsmetafor i denna text. Men jag tycker att
vår kamp för ett nationalsocialistiskt Norden har många intressanta
paralleller med den mentala inställning som en långdistanslöpare måste
ha, vilket gör det till en lärorik liknelse.
För att lyckas i vår kamp krävs det att vi har en stark vision och
ett tydligt mål som vi vill uppnå. Vi måste vara övertygade om att vi
kommer att nå målet, och vi behöver göra alla nödvändiga förberedelser
och ansträngningar för att kunna lyckas.
Det vore orealistiskt att förvänta sig att kampen skulle vara avgjord
efter hundra meter, och därför förbruka alla krafter och resurser i en
kortsiktig satsning. Detta skulle riskera att vi kanske aldrig orkar
fram till målet eller att vi modfällda eller utbrända helt enkelt lämnar
kampen.
Kampen kräver istället långsiktighet, planering och uthållighet. Den
krä
Räntehöjningar. Vinstmarginaler.
Hyperinflation. Skuldsättning. Riskkapitalister. Nasdaq. Vad skapar
dessa begrepp för känslor hos dig? Hos mig har de alltid skapat
frustration. Frustration över att leva under ett system som idag
omfattar större delen av världen, där ekonomin är den enda faktor och
värdegrund som styr samhället. Där oavbruten tillväxt ses som det enda
naturliga, där naturresurser förslösas, ekosystem förgiftas och
människors hälsa föröds av kortsiktig egoistisk vinning; där anonyma
storheter som Rothschild, Soros,
Bilderberg, G8, G20, Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken
är de som egentligen styr människors liv; där spekulationer och närmast
vidskepliga förväntningar kan orsaka börsras och konkurser.
I mitt yrkesliv som chef i ett antal industriföretag har jag alltid
så småningom kommit på kollisionskurs med företagsledningen när dessa
har försökt få mig att genomföra beslut som jag själv uppfattar som
djupt omoraliska. Beslut som att ka
