Skip to content
År 1941 skrev juden Theodore N. Kaufmann
en bok med titeln ”Germany Must Perish”, där han bland annat
förespråkar att tyskarna måste utrotas genom kastrering. Vidare
uppmanade judarna till bojkott av tyska varor och tjänster
internationellt. Det finns inga tvivel om att judarna besatt viktiga
nyckelpositioner, både vad gäller det intellektuella livet, akademiska,
bankväsen, finans och i det politiska livet; både i Tyskland och i andra
länder. Så när de internationella judarna (Judea) hotade med konkurser,
refinansiering, bojkott och blockader av handelsvägar, var detta både
reellt och väldigt allvarligt.
När Hitler nämnde dessa ämnen i sina tal så blir de i efterhand tolkade som ren och skär ondska och inget annat än ren propaganda. Men detta var inget som bara var taget ur luften. I Daily Express (1933) kunde man läsa följande rubrik: ”Judea Declare War On Germany” och 1938 blev den tyske diplomaten Ernst Eduard vom Rath brutalt likviderad av juden Herschel Grynszpa
”Människornas rätt går före statens.
Men om ett folk är underlägset i kampen för sina mänskliga rättigheter,
då har det helt enkelt vid vägningen på ödets våg befunnits för lätt för
lyckan att vidare bestå härpå jorden. Ty det folk, som inte är redo
eller i stånd att strida för sin existens, för detta har den evigt
rättvisa försynen redan bestämt slutet.
Världen är inte till för fega folk.”
Dessa ord från Adolf Hitler förklarar naturprincipen om att endast de som kämpar har rätt till någon rättvisa.
Det var med denna utgångspunkt som NSDAP kastade sig in i en konflikt
med bolsjevikerna, men även mot reaktionen. De tyska
nationalsocialisterna förde en offensiv och aggressiv kamp på bred front
och lyckades nå segern kort sagt genom den enkla anledningen att man
anammade kampen som metod och livsstil. Man gjorde det medvetna valet
att ”strida för sin existens”.
De borgerliga nationalisterna vid den här tiden hade försökt hindra
bolsjevikerna genom att förmedla fakta och
