Skip to content
5 januari begav sig kamrater ut i ett snötäckt Stockholm för att träna tillsammans. Temperaturen låg på friska -10 grader, så självklart inledde man med lite uppvärmning i form av löpning.
Armhävningar, situps och rygglyft väntade efter lite rörlighetsövningar, varpå man drog fram mittsar och säck och körde olika teknikövningar tills alla var ordentligt trötta. Styrketräning med hjälp av ett utegym fortsatte man med därpå tills alla kände sig sega som spagetti. Efter att dryga två timmar gått så avslutade man med 30 armhävningar i snön med bar överkropp, där man var tvungen att nudda marken på nedgången.
Medan ni andra skriver krönikor och reflekterar över 2024, så tänkte jag istället sia in i framtiden. Vad kommer Nordiska motståndsrörelsen att bedriva för aktiviteter och uppnå under 2025?
Jag förutspår att en demonstration kommer att ske redan i början av året och minst ytterligare två stycken kommer att äga rum innan 2025 nått sitt slut. Den första kommer att ge organisationen stor massmedial uppmärksamhet och media kommer skrika sig hesa om ”hur fruktansvärt det är att terrorstämplade Nordiska motståndsrörelsen tillåts sprida hat på Sveriges gator”. Men den kommer även sporra dess medlemmar, leda till ett uppsving i medlemsansökningar och skaka om etablissemanget ordentligt.
Göteborg 20 april, 2024.
Stockholm 30 november, 2024.
De följande två, siar jag om, kommer bli minst lika lyckade som den första. Det är även mycket troligt att fler offentliga aktiviteter likt flygbladsutdelningar och torgmöten äger rum över hela vårt land jämfört med det år som gått.
Våldet mot svenskar ökar för var dag som går, det är inte längre ovanligt med förnedrings/tortyrrån, gruppvåldtäkter, grova våldtäkter mot barn där de nästan förblöder och gärnings”mannen” får skyddad identitet eller mord på familjefäder framför deras minderåriga barn. De ”folkvalda” låter detta ske utan att ens skämmas, men detta är inget som Nordiska motståndsrörelsen någonsin kommer acceptera och därför genomfördes en dag fylld med basaktivism på temat ”Självförsvar är en självklarhet!” i nästet.
Olika former av basaktivism bedrevs under söndagens 24 timmar där det delades ut och/eller sattes upp tusentals flygblad och klistermärken runtom i det småländska landskapet, spritt över två av de tre län som finns i nästet. Några av de kommuner som fick nationalsocialistisk propaganda i sitt närområde var Aneby, Eksjö, Hultsfred, Oskarshamn, Tranås och Vetlanda.
Aneby, Aneby kommun.
Eksjö, Eksjö kommun.
Oskarshamn, Oskarshamn kommun.
Tranå
En lokal i nästets södra delar hade hyrts för dagen och medan vissa hade stått ett bra tag innan och förberett matlagningen, dök resterande sällskap upp några i taget. Julgran, långbord, glögg, pepparkakor och lekande barn väntade när de sista kamraterna anlände till lokalen. Välbekanta ansikten var självklart på plats, men även många nya förmågor, något som fick de gamla rävarna att känna stolthet över att kunnat inspirera tidigare oengagerade människor till att ta steget in i kampen.
Somliga var mer finklädda än andra.
När julbordet till slut stod färdigdukat fick de otåliga barnen förtur för att de skulle lugna ned sig lite – åtminstone en stund. Det mesta som brukar höra ett julbord till stod uppdukat: skinka, prinskorvar, köttbullar, Janssons frestelse, gravad lax, sill med mera. Så fort barnen fått ta så mycket korv och köttbullar som de trodde sig orka fick de vuxna fylla tallrikarna till bredden med allt som fanns att tillgå.
Väl till bords fick alla möjl
Medan somliga kamrater väntade vid samlingsplatsen var andra upptagna med att pryda närområdet med banderoller på vägen dit. Det gick snabbt att få upp då det gjorts många många gånger tidigare av rutinerade aktivister. På banderollen står det ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström”.
Så fort man kommit tillbaka till bilen och började rulla så såg man en figur på bron, och banderollen som sakta faller mot marken. Kamraterna hoppar ur bilen och lägger benen på ryggen tillbaka till bron. En kvinna som till synes antingen är mentalsjuk, eller bara en röding (eller bådadera om det nu är någon skillnad?!), står på bron och viftar med en sax och raljerar om nazister. Dåren avväpnas för att inte utgöra en fara för någon omkring henne, eller sig själv, och en kamrat börjar filma och ifrågasätta våpet.
Som alltid med personer av detta slag tror de att de kan bete sig hur som helst, och när de sedan blir ställda till svars beter de sig som små barn som fått ett utbrott. Kvinnan lämnar plat
Traditionen bjuder att finländarna hemma i stugvärmen varje år kan se på teven när presidenten har mottagning på slottet. Det bjuds också på bal, så utan att ha studerat tittarsiffrorna kan vi anta att miljoner skärmar i landet strömmar direktsändningen. Därigenom får den lilla människan möjlighet att relatera till offentliga personligheter och annat fint folk.
Soffsittarmyset är tack och lov inte den enda aktiviteten under finska nationaldagen. Den 6 december 1917 var dagen då Finland förklarade sig självständigt från Ryssland. Det är en dag även lämplig att hedra stupade soldater från finska vinterkriget och fortsättningskriget. Det fina folket på balen rynkade säkert på näsan över att en parlamentsledamot från Sannfinländarna valde att delta och hålla ett tal på 612-rörelsens fackeltåg. Teemu Keskisarja som också är en känd finsk historiker skulle senare stå framför min kameralins på Tölö torg, fredagen den 6 december 2024. Mer om detta senare i artikeln.
På dagen den 6 decemb
Dagen den 7 december började med ett månadsmöte för medlemmarna. En liten summering av hur året har gått och vad som behöver justeras inför det kommande året gicks över. Därefter fick medlemmarna veta förväntningarna på dem och för nästet som helhet.
De tidigare julborden i nästet har haft ett späckat schema med flera aktiviteter. Detta julbord hölls i en medvetet mycket lugnare takt och fokuserade på att låta besökarna bekanta sig med varandra medan nya förmågor tränades i köket.
Medan gästerna kollade på det uppställda bokbordet stod den egenproducerade enbärsdrickan och finska siman (svagdrickor) tillsammans med den hemmagjorda glöggen. Självklart bjöds det även på bubbelvatten, kaffe och julmust som dracks när gästerna satt ned i soffor och fåtöljer för att diskutera de större rådande politiska frågorna. Istället för att lugnt sitta ned och vänta på maten så valde barnen som väntat att leka (härja runt) tillsammans.
Julbordet
Nästet har för varje år satsat mer
Nordiska motståndsrörelsen är i Stockholm med sympatisörer. Dagen är den 30 november, Karl XII:s dödsdag, och likasinnade har samlats för att hedra hans minne. Gruppen har precis gått upp från tunnelbanestationen vid Gamla stan. En allt större skara poliser börjar anlända medan personer skriker ut kommandon om att formera ledet. Främst går två män med en megafon, därefter banderollen med budskapet ”Nordiskt Arv – Odödlig Ära”. Bakom den står en kransbärare, trumslagare och fanbärare med den svenska flaggan och Nordiska motståndsrörelsens fanor.
En armlängds avstånd mot personen framför och en armbåges avstånd med personen bredvid. ”Rättning i ledet!” skriks ut och de som inte är tillräckligt snabba får höra att de skall snabba på. Ledet är nu klart och deltagarna står med facklor i hand och lyser upp mörkret. Avmarschen påbörjas och slagorden ekar kraftigt i Gamla stan när Motståndsrörelsen går förbi de många åskådarna.
Utanför riksdagen önskar inte polisen l
I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också av nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt av medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.
Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna andra artikel kommer intervjun med den sistnämnda.
Kan du börja med att presentera dig själv för våra läsare som inte vet vem du är?!
Jag heter Isabel Peralta och är en 22-årig nationalsocialistisk aktivist. Jag är född i Madrid, men min familj är från Navarra, i norra Spanien. Jag har varit nationell aktivist sedan jag var 13 år gammal.
I lördags deltog Nordiska motståndsrörelsen på en exklusiv svensk konferens för europeisk enighet. Konferensen som innehöll tal från fem olika personer, paneldiskussion, middag och barmingel gick under parollen European Unity – A future to fight for och besöktes av flertalet medlemmar från Motståndsrörelsen, men också från nordiska män och kvinnor som valt att organisera sig på annat vis, samt från medlemmar ur bland annat Der Dritte Weg och Devenir Europeo.
Motståndsrörelsen.se tog tillfället i akt att intervjua tre av talarna, Fredrik Vejdeland, Mathias från tyska Der Dritte Weg och Isabel Peralta från spanska Devenir Europeo. I denna första artikel kommer intervjun med de bägge förstnämnda.
Fredrik Vejdeland, ledare för Nordiska motståndsrörelsen
Jag kommer be de andra talarna att berätta om sig själva och sina respektive organisationer, något som känns ganska överflödigt när det kommer till dig, men du kanske istället kan berätta varför Nordiska motståndsrörel
Ett tjockt grått moln bredde ut sig över hela himlen och regnet var ständigt närvarande under dagen, men trots detta var man fast beslutna att genomföra det som planerats. Strax efter lunchtid möttes motståndsmännen upp intill en mindre sjö intill huvudstaden där det dessutom fanns utegym och aktiviteter för barn.
För att få upp pulsen inför det planerade träningspasset värmde man upp med löpning upp- och nedför en backe i skogen. Utefter vägen låg det högar med stenar av olika storlekar som sedan kom att användas för nästa moment i uppvärmningen. Med tillräckligt stora stenar i händerna genomförde man diverse övningar, både enskilt och i par, för att sedan kasta tillbaka stenarna i högarna.
På utegymmet tränade man därefter gemensamt allt som var tillgängligt, medan barnen sprang runt och lekte och försökte bäst de kunde att rucka på träställningarna som vägde mer än de själva. Räckhäv, armgång, axelpress, knäböj, bänkpress, dips och ryggdrag gicks igenom, med och utan barn,
Sverige är fångat i sina egna järnkedjor av drakoniska vapenlagar. Lagstiftningen som ska skydda oss har istället gjort oss maktlösa och oförmögna att försvara oss själva. Medan brottslingarna beväpnar sig utan att blinka, står hederliga svenskar utan vapen, låsta i statens grepp, förbjudna från att skydda sitt eget liv.
Vårt land behöver också i denna aspekt en radikal förändring. Vi måste kämpa för rätten att bära vapen och få bort den lagstiftning som inte skyddar oss, utan istället gör oss till enkla byten.
Beväpnade, utbildade och redo: En säkerhetssköld mot våldet
I ett land där polisen ofta inte ens hinner fram i tid – vad kan vara rimligare än att ge medborgarna rätten att försvara sig själva? Tänk exempelvis på knivdådet i Vetlanda 2021, där en rasfrämling gick bärsärkagång och attackerade oskyldiga människor som fick vänta en evighet på att polisen skulle komma. Att fler poliser skulle vara lösningen är en illusion – det är omöjligt att ha poliser överallt. Resultat
Kamraterna slöt under kvällen upp på Gustav Adolfs torg, där konungens staty står, för att hålla en minnesstund och hedra Gustav II Adolf och hans soldater för det mod och offervilja de uppbådade för hembygd, barn, maka och framtida generationer.
Intill statyn av konungen tändes marschaller och fanbärarna ställde upp med både den svenska fanan och Motståndsrörelsens Tyrrunefana.
Blott 17 år gammal blev Gustav II Adolf kung över Sverige, han ärvde då tre krig av sin fader, konung Karl IX. Gustav II Adolf levde upp till sitt arv som Vasaättling och fortsatte i sin faders fotspår och utvidgade den svenska stormakten genom landerövringar i öst. Självklart led konungen även nederlag på slagfältet, men Gustav II Adolf har främst gått till historien som den krigarkung han var.
Under tiden motståndsmännen var på plats passerade flera personer som tog kort och ställde frågor, likt varför sällskapet befann sig på platsen. Vissa höll med om att svensk historia ges allt fö
Det var en kylig och relativt solig höstmorgon när alla träffades vid en idrottsplats där man den kommande timmen både skulle svettas och stånka; ännu ett aktivisttest skulle genomföras. De som aldrig deltagit på testet tidigare informerades om hur det skulle gå till, varefter hela gruppen värmde upp gemensamt.
Löpningen inledde testet och det tog inte många meter innan gruppen hade delats upp i flera block, som skulle hålla i sig i princip hela löpningen. Det var tydligt vilka som skulle klara den utsatta tiden utan problem, medan andra fick kämpa betydligt mer för att tillryggalägga den sex och ett halvt varv långa sträckan som innefattade denna gren.
När samtliga tagit sig tillbaka till utgångspunkten, somliga pustandes mer än andra, gicks det raskt över till nästa gren: pull-ups, eller chin-ups, beroende på vem man frågar. Hängandes från en metallstång skulle deltagarna dra sig upp så huvudet var ovanför stången, minst tio gånger på raken. Majoriteten klarade av övningen
En ny syn på våld inom den nationella rörelsen
Med framväxten av diverse klubbar och moderna ”Männerbund” ser vi en tendens där majoriteten av dessa gruppers aktiviteter kretsar kring kampsportsträning och arrangerade slagsmål. Detta kan jämföras med Nordiska motståndsrörelsen, där kampsportsträning och arrangerade slagsmål utgör en mycket mindre, men balanserad del av verksamheten. Skillnaden ligger inte bara i mängden träning, utan också i synen på våldets roll i verksamheten. Medan många grupper i Norden ofta verkar se våld som ett ändamål i sig, betraktar Motståndsrörelsen våld främst som ett verktyg för att nå politiska mål.
Den strategiska användningen av våld i organisationen bygger på tanken att det är ett av många verktyg i kampen för vårt folks överlevnad. Våld används inte som en huvudverksamhet, utan för att försvara politiska budskap och handlingar när det anses nödvändigt. Denna skillnad är viktig att belysa, särskilt i en tid då kampsportsträning har blivit en tren
