Skip to content
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Vid middagstid samlades medlemmar och aktivister strax utanför Ljungby i höjd med Lagan för att bedriva en banderollaktion, där motståndsmännen påpekade det faktum att ingen röstade för folkutbytet.
Aktiviteten flöt på väldigt bra med alltifrån vinkningar och tummar upp till segerhälsningar från de förbipasserande bilisterna och motståndsmännen kunde även skåda blinkningar och tutningar på längre avstånd, allt från att de kunde beskåda det fria Nordens framtida fana.
Många tutningar och segerhälsningar senare rullades banderollen ihop och motståndsmännen började gå tillbaka mot bilarna ledda av två fanor som vajade stolt i vinden. Väl vid bilarna fick kamraterna en adress där man skulle genomföra det månatliga mötet.
När samtliga hade anlänt till lokalen påbörjades kampsportsträningen där man först började med lite slagkombinationer innan det blev dags för sparring som blev väldigt uppskattat av de deltagande medlemmarna och aktivisterna.
Kampsportsträningen
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
Nordendagarna är, som bekant, en väldigt uppskattad och traditionsenlig högtid, där nationalsocialister såväl som övriga nationalister årligen samlas. Man bjuds på många upplevelser och får vänner för livet. Här delar jag med mig av min reflektion.
Spänningen steg när vi mil för mil närmade oss vår slutdestination. Snart skulle vi alla få ses; många gamla ansikten men självklart även många nya. Det är så det brukar vara, för att allt fler män och kvinnor hittar till Nordiska motståndsrörelsen och vill bli en del av den enhet som tillsammans utgör en trygghet och styrka, i kampen mot sionismen och för befrielsen av vårt folk.
Bilen rullade in på grusplanen intill grindarna. Vi var framme, äntligen!
Det var fredag eftermiddag och vi hade rest i ett antal timmar för att kunna delta på detta arrangemang. Packningen togs ut och snart började man hjälpas åt med sådant som behövdes för att komma iordning. Det var en fantastisk plats, med mycket vackra byggnader och man kände ver
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
I ett soligt Småland samlades aktivister och medlemmar och dagen började med att nästeschef Victor Johansson hälsade upp en av aktivisterna som blev skjuten av en elpistol under den absurda polisinsatsen på Summer meet i Västerås för att under applåder kröna denna aktivist till månadens kämpe.
Efter kröningen blev det direkt dags för kampsportsträning och kamraterna begav sig till en närliggande fotbollsplan där de började med lite enkel uppvärmning för att sedan gå över till brottning. De mer ovana kamraterna fick råd om hur man på bästa sättet försvarar sig själv mot en antagonist och blev därmed bättre ganska omgående efter det.
Efter ett hårt träningspass gick motståndsmännen igenom träningen teoretiskt och gav ytterligare råd på hur man kunde försvara sig själv.
Väl tillbaka i lokalen hade kökslaget fixat iordning dagens lunch som var fläskkotlett och potatissallad – något som blev väldigt uppskattat av de hungriga kamraterna.
Efter maten uppstod
Få personer har nog undgått att ta del av informationen att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassats av USA, som själva i ärlighetens namn är en riktig terrorstat. Resonemanget bakom detta är såklart inte att det organisationen gör är att bedriva terroristisk verksamhet, utan för att våra idéer ses som farliga för makten.
Nordiska motståndsrörelsen är världens största och mest kända öppet nationalsocialistiska organisation, som påtalar de verkliga problemen i världen, orsakerna bakom och hur de kan lösas, för folkets bästa. Människor och organisationer världen över har inspirerats av oss och skriver brev för att visa sin uppskattning, eller använder delar av vår politik, struktur och estetik som mall för sin egen organisation. Dessa människor kommer från Japan i öst till Argentina i väst och våra representanter har medverkat i poddar och fysiska möten i alla möjliga sammanhang.
Det finns nationella som anser att all utåtriktad aktivism är meningslös och beviset för detta är
Efter en snabb genomgång av dagen begav man sig med bil in mot stan. Med flertalet fanor och två banderoller började man till fots röra sig mot en rondell som ligger precis intill flygfältet där majoriteten av bilträffens aktiviteter skulle äga rum.
Det tog inte många sekunder efter att personerna i en raggarbil fått syn på Tyrrunefanorna innan det plötsligt kom ”Vit Makt”-musik ur högtalarna på högsta volym. Kamraterna visste redan då att det skulle bli en lyckad dag och att man var varmt välkomna.
Väl vid rondellen intogs denna med fanor åt alla håll och två olika banderoller. Flygbladsutdelare ställde upp intill in- och utfarterna till rondellen. Av en ren slump befann sig en reporter från Aftonbladet bredvid samma rondell och hade med sig en frilansfotograf.
Dessa var i Västerås för att dokumentera bilträffen, men skulle nu istället tillbringa två timmar med att frenetiskt fotografera Motståndsrörelsen från alla tänkbara vinklar och även intervjua en aktiv
I samband med att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassades av USA:s utrikesdepartement satte de också Pär Öberg och Fredrik Vejdeland som individer på listan. Detta medförde bland annat att de fick sina svenska bankkonton hos Swedbank, Swish och Bank-id stängda.
Öberg tog direkt kontakt med bankens kundtjänst som meddelade att de inte ens hade behörighet att se vad som hade skett, men att ett brev skulle skickas hem till honom.
Brevet från Swedbank.
Efter mer än två veckor utan någon som helst förklaring fick han brevet från Swedbank där de meddelade att samtliga konton och övriga tjänster var avstängda med anledning av USA:s politiska beslut. Det framgick även ett nummer han skulle ringa för att få svar på frågor. Dagen efter ringde han upp numret och Nordfront publicerade tidigare idag samtalet:
(function() {
VK.Widgets.Post("vk_post_-155682474_5956", -155682474, 5956, 'mXX04caLF4nd3c_MtLr8cUI4cZBv');
}());
Trots uppmaning om att han skulle ringa återigen
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
Så kom den som ett brev på posten för ett par veckor sedan, terrorklassningen. Nordiska motståndsrörelsen anses nu så pass farliga för systemet att organisationen alltså fått epitetet terrorister och satts på samma sanktionslista som bland annat ISIS och Al-Qaida.
För givetvis är det precis vad det handlar om, att vi anses farliga av systemet. Nordiska motståndsrörelsen utför inga mord eller bombningar, vi driver inte några paramilitära grupper eller förgiftar något dricksvatten. Vi är klassade som terrorister av USA för att vi har avvikande politiska åsikter och är duktiga på att göra oss hörda och sedda med små resurser.
Självklart skulle vi i dagsläget inte ha en chans att allvarligt skada USA om Motståndsrörelsen ställdes mot monsterstaten, nej istället grundar sig terrorklassningen på rädslan systemet känner, dels för vår tillväxtpotential och dels för att vi med våra handlingar och vår väl förklarade ideologi, påverkar andra grupper världen över i vår riktning – inklusive i
Nyligen nåddes vi av nyheten att Nordiska motståndsrörelsen har tagits upp på USA:s utrikesdepartements lista över FTO, i.e terrorlista i dagligt tal.
Detta måste ses som en bedrift och ett svart diplom för vårt hårda, ständiga och ihärdiga arbete för den nya nordiska nationen och dess invånare. Fredrik Vejdelands företrädare på posten som Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg har tidigare blivit utnämnd till en av världens farligaste personer men nya tider kräver nya rekord och det är en fjäder i hatten för den nya ledningen.
Det är uppenbart att juden Anthony Blinken och hela hans anhang i den amerikanska statsapparaten inte har någon stabil grund i sin terrorklassning utan att det som vanligt är ett karaktärsmord (eller försök till) på statlig nivå.
I pressmeddelandet i sig känner man igen de retoriska knepen, det står exakt likadant på Expos, SPLC:s och ADL:s hemsidor. Det finns inget att underbygga deras argument med mer än att vi tränar på att försvara oss fr
Det hela började på förmiddagen, vid en naturskön plats någonstans ute på landet inom nästenas gränser, där det först av allt skulle hållas ett månadsmöte. Mötet avhandlade det vanliga, med planering, reflektioner och välkomnande av nya medlemmar. Därefter var det fritt att socialisera med varandra och sympatisörerna som dykt upp för firandet.
Samtidigt ställdes bord och stolar i ordning för den kommande lunchen samt att grillarna tändes. Barnen som närvarade sprang skrattande runt tillsammans och lekte i gräset samt på den närbelägna lekplatsen. Vädret för dagen var mestadels soligt även om det kom en och annan regnskur som varade knappt en minut. Hur som helst var det inget som besvärade sällskapet.
Då alla närvarande hade betydligt mer mat än vad de tillgängliga grillarna kunde få plats med, fanns det gott om tid att lära känna kamrater man sällan ser betydligt bättre, samt sympatisörer man träffat för första gången. Vissa i sällskapet hade tyvärr missuppfattat inbjuda
