Skip to content
I dagens Sverige äger ett företag, Bonnier, en överväldigande majoritet av landets nyhetsplattformar. Det innebär att detta företag har en exceptionell makt att påverka den allmänna opinionen, direkt genom åsiktsyttringar, men också genom hur nyheter presenteras för folket. Vad innebär då denna koncentration av mediemakt egentligen för det svenska samhället? Är det rimligt att ett enda företag kontrollerar så mycket av informationsflödet?
Narrativ om främlingsinvasionen som ”önskvärd”
Medierna, särskilt de som ägs av Bonnier, har under alla år framställt främlingsinvasionen som en nödvändig och till och med gynnsam utveckling för Sverige. De har hävdat att dessa främmande folk skulle ta hand om våra pensionärer och bidra som högutbildade raketforskare. Detta lögnaktiga narrativ har de hållit fast vid under flera år. Samtidigt får det svenska folket erfara massinvandringens verkliga kostnader, som bilbränder, gruppvåldtäkter och förnedrings- eller tortyrrån. Det me
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
Ursprungligen publicerad 2015-09-09.
Det har varit mycket fokus på kvinnor den
senaste tiden. Kvinnan i kampen, kvinnan i samhället, kvinnan i största
allmänhet. Så jag tänkte lämna mitt bidrag till debatten.
Det är idag ett faktum att den naturliga ordningen i samhället, naturen, och mellan könen är rubbad. Det ställs orimliga krav på alla människor oavsett kön. Jag tänker dock här beröra den kvinnliga delen.
De krav, eller förväntningar som ställs på kvinnor idag går helt mot den naturliga ordningen och oftast, vill jag tro, går det mot vad kvinnor själva känner är rätt och vad de vill. Det skapas en frustration hos kvinnor om att de aldrig räcker till och aldrig duger. Hur de än gör, vad de än gör så är det alltid någon som man trampar på tårna, sårar eller går mot. Vilket jag tror innebär att många idag känner skuld, stress och ångest. Det i sin tur kan leda till psykisk ohälsa och splittringar i familjer.
Den nationella rörelsen är tyvärr inte heller förskonad från k
Nyligen nåddes vi av nyheten att Nordiska motståndsrörelsen har tagits upp på USA:s utrikesdepartements lista över FTO, i.e terrorlista i dagligt tal.
Detta måste ses som en bedrift och ett svart diplom för vårt hårda, ständiga och ihärdiga arbete för den nya nordiska nationen och dess invånare. Fredrik Vejdelands företrädare på posten som Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg har tidigare blivit utnämnd till en av världens farligaste personer men nya tider kräver nya rekord och det är en fjäder i hatten för den nya ledningen.
Det är uppenbart att juden Anthony Blinken och hela hans anhang i den amerikanska statsapparaten inte har någon stabil grund i sin terrorklassning utan att det som vanligt är ett karaktärsmord (eller försök till) på statlig nivå.
I pressmeddelandet i sig känner man igen de retoriska knepen, det står exakt likadant på Expos, SPLC:s och ADL:s hemsidor. Det finns inget att underbygga deras argument med mer än att vi tränar på att försvara oss fr
Beslutet grundar sig i USA:s rädsla för ”rasligt eller etniskt motiverat våldshot från extremister” och deras uttalade kamp för att bekämpa detta.
Man menar att Motståndsrörelsen utgör ett sådant hot som den ledande ”nynazistiska” gruppen i Sverige, med grenar också i Norge, Danmark, Island och Finland.
Vidare påstås det utan någon som helst bevisföring att organisationen, som i Sverige är ett helt legalt registrerat politiskt parti, är mycket våldsam och har utfört attacker mot politiska motståndare och journalister, samt att flera medlemmar samlar på sig vapen och tränar närstrid.
Utöver organisationen som sådan sätts också helt absurt Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland upp på listan tillsammans med Pär Öberg och Robert Eklund.
Fredrik Vejdeland.
I och med uttalandet förbjuds också amerikanska medborgare från att samverka ekonomiskt med organisationen och dessa tre namngivna personer genom att exempelvis skänka pengar.
M
Affischer, flygblad och klistermärken har tryckts med budskap som tydligt tar ställning mot den folkfientliga unionen och för det enda rimliga alternativet – ett fritt Norden!
Den nytryckta propagandan hänvisar till Nordiska motståndsrörelsens kampanjsida om EU som nu nylanseras. De artiklar som redan fanns på frittnorden.nu har gåtts över och uppdaterats och ett par nya har lagts till. På sidan får läsaren på ett pedagogiskt sätt det förklarat varför EU är otroligt skadligt för vårt folk och varför den enda värdiga framtiden kan skapas för de nordiska folken är genom ett nationalsocialistiskt och enat Norden.
I propagandan och på sidan proklameras också Nordiska motståndsrörelsens svar på frågan vem du ska rösta på i EU-valet:
Vill du bekämpa EU på riktigt är ditt enda val att organisera dig i Nordiska motståndsrörelsen så att vi kan avancera organisationen och på sikt nå ut med vår vision om ett fritt Norden. Gör dig inga illusioner; EU kommer kunna lämnas först efter a
I Motståndsrörelsen har vi alltid ögonen öppna när det kommer till att genomföra en stor bredd av olika aktioner. Särskilt när man agerar mot exempelvis pedofiler och folkfientliga politiker känns det alltid riktigt bra – jag tycker då också det blir bra propaganda som symboliserar kärnan i vad vi i slutändan vill åstadkomma – ett fritt Norden genomsyrat av arisk kultur och moral.
Vi har under en tid haft span efter illegala främlingsbosättningar då vi förstod att det skulle vara perfekt att slå till mot en sådan. Det skulle visa vår uppriktiga vilja till att slänga ut packet, städa upp landet och på samma gång visa på hur moraliskt bankrutt myndigheterna faktiskt är som inte har någon som helst vilja till en bättre tillvaro för nordbon. Idealet skulle vara en snabb, kraftfull och aggressiv kupp, där vi som vita kämpar med nordisk krigaranda hävdar den starkes rätt, och veka politiker och tyckare i efterhand kan krama om det pack som tillåts skrämma sin omgivning, med lå
Under Organisationsdagarna 2024 meddelades det att den förre nästeschefen Hampus Maijala stiger åt sidan och släpper fram den flerårige aktivisten Victor Johansson. Här nedan följer en intervju med den nye chefen för Näste 7.
Berätta lite om dig själv!
Jag föddes 1999 och är idag 24 år gammal. Jag växte upp i en arbetarfamilj i villa och min barndom var väl helt normal fram tills tonåren.
Hur var din ideologiska resa som ledde till nationalsocialismen?
Som barn så trodde jag att invandring och homofiler var bra och att människor som tyckte annorlunda var onda, för jag hade aldrig hört något annat.
När jag var 14 år hade Svenskarnas Parti en demonstration i Jönköping som jag såg via nätet. Jag minns att jag blev genuint förvånad när jag såg att det var de ”goda” antirasisterna som betedde sig våldsamt och kastade gatsten medan de ”onda nazisterna” mestadels var lugna och använde bara våld för att försvara sig. Det var tvärtemot allt som skolan och media sa.
Jag började
För den som vill veta mer om Fredrik Vejdeland som person rekommenderas den längre intervju som publicerades här på sidan i början av förra året.
Jag vill börja med att gratulera till posten, hur känns det!?
Tack! Det känns bra och samtidigt väldigt hedrande att få leda en så storslagen organisation som Nordiska motståndsrörelsen är.
Var det ett svårt beslut att acceptera att bli ledare?
Ja, inte minst till en början. Det är en tung ansvarspost och jag har velat tänka igenom grundligt om jag är rätt person att axla den. Jag har sedan några år tillbaka varit ställföreträdande, men aldrig haft en tanke om att jag faktiskt en dag skulle leda organisationen. När jag sedan insåg att jag kanske skulle komma att få en förfrågan om att leda organisationen var jag inte heller intresserad av en sådan roll. När jag slutligen fick förfrågan om att bli ny ledare hade jag däremot funderat färdigt och idag känner jag mig helt redo att axla ansvaret. Det har varit en långvarig process där
Ursprungligen publicerad 2020-05-17.
Vad lever du för?
Det här är en fråga som allt för få människor av idag tycks reflektera över. Kanske är det för att svaret blir för jobbigt att hantera och att det därav är enklast att bara låta livet gå sin gång och att leva för sig själv och för dagen. Att bara vara en slav under materialismen och lydigt följa den utstakade väg som världens härskare har lagt ut till dig, med bröd och skådespel, tycks kanske enklare än att vara fri och lägga sin egen. Konsumtion och artificiella eller kemiska dopaminpåslag, istället för att själv skapa och leva sitt liv naturligt och fullt ut.
Det här, att inte reflektera så mycket kring vad man lever för, är dock en tämligen ny företeelse. Hade våra förfäder haft samma egocentriska och destruktiva livssyn hade ditt liv garanterat sett radikalt annorlunda ut. Kanske hade du inte ens funnits då.
Våra förfäder utforskade hela världen i träbåtar. De tågade knä om knä i hundratals mil, redo att kämpa och
