Vi lever i en tid då den ariska rasen, vår ras, ännu en gång sätts på prov. En prövning som vi inte har råd att misslyckas med. Vi arier har alltid ställts inför svåra prövningar genom tiderna och ofta har vi gått segrande ur striderna. Men den här gången är det annorlunda, den här gången är vår fiende inte på andra sidan slagfältet. Nej idag är vår värsta fiende inom oss själva. I årtionden har vi hjärntvättats och blivit bedragna av främmande krafter med hjälp av förrädare mitt ibland oss som hotar att förinta vårt folk och vår ras. Men det är vårt eget fel. Många kanske skulle påstå att Europa och dess folk är förlorat, att de främmande krafterna redan har vunnit. Alla dessa defaitister har en sak gemensamt. De har inte haft modet att resa sig upp och kämpa! De säger att allting är förlorat endast för att försöka ursäkta sin egen feghet och passivitet. Men vi i Nordiska motståndsrörelsen vet att striden inte är över så länge det finns nordiska män och kvinnor som rakryggat står upp

KAMP Nordiska motståndsrörelsen

Igår tågade strax över 80 nationalsocialister (även om vissa av dessa anslöt sig först vid torget och alltså inte var med från början) genom centrala Nyköping fram till Stora Torget där uppställning gjordes framför kommunhuset och jag höll ett anförande. Demonstrationen var inte föranmäld för myndigheter eller allmänhet. Tillståndsgiven var den genom Sveriges grundlag om demonstrations- och mötesfrihet. Anledningen till varför det inte ansökts om ett formellt tillstånd, i enlighet med vad polismakten helst önskar, var för att polisen tidigare i år i Stockholm och under förra året i Göteborg inte behandlat Nordiska motståndsrörelsens ansökningar med den respekt för våra rättigheter som vore önskvärt och vad som dessutom vore förenligt med sann yttrandefrihet. Vi behöver inte polisens beskydd vart vi än väljer att marschera i Norden och anledningen till att vi normalt sett ändå väljer att göra en formell ansökan om tillstånd är främst för att det blir enklare att kunna mobilisera medlemm

Aktivism Uttalanden & Kommentarer

Dagens aktiviteter i Ludvika började med att dela upp medlemmarna i två grupper som delade ut flygblad med information inför valet i år och vår politik generellt. Flygbladsutdelningen flöt på bra och efter ett par timmars informationsspridning till hushållen i Ludvikas centrala delar avbröt man och förberedde sig inför dagens andra aktion, en offentlig flygbladsutdelning i Ludvika centrum. Återigen delades gruppen upp i två halvor, en grupp ställde sig utanför systembolaget och grupp två gick in på gågatan i centrum med banderoll och flygblad. Vi hann dock inte ens ut från den parkering där vi ställt våra bilar, förrän två kvinnor i övre medelåldern gick fram till några medlemmar för att ”minsann sätta dessa outbildade nazister på plats”. ”Nazister sätts på plats” Det gick dock inte helt som de förväntat sig. Den ena av kvinnorna var en lärarinna på någon antroposofisk skola i Stockholm som enligt egen utsago ”minsann har jobbat med Bonnierfamiljen”.

Aktivism

Att vi 2017 återigen, för sjätte året i rad, slog våra tidigare aktivitetsrekord har jag redan avslöjat under mitt nyårstal. Det har under året skickats in 2849 kamprapporter att jämföra med förra årets 2417. I dessa, tillsammans med de många artiklar som skrivits om aktivismen i Sverige, rapporteras det om totalt 3350 aktiviteter, vilket innebär en kvantitativ ökning med 15% gentemot föregående år. Vi kom mycket nära det höga målet som sattes i början av året på 10 genomförda aktiviteter om dagen. Vad som är verkligt intressant med 2017 är den fantastiska spridning vår aktivism haft då vi varit aktiva i 34 kommuner mer än under 2016 och med det täckt nästan 80% av Sveriges 290 kommuner från norr till söder. De 20 mest aktiva kommunerna, framförallt räknat efter kvantitet, men med viss hänsyn också tagen till kvalité, under 2017 är: 1. Luleå 2. Stockholm 3. Borlänge 4. Örebro 5. Göteborg 6. Sundsvall 7. Värmdö 8. Kristinehamn 9. Nyköping 10. Umeå 11. Skellefteå 12. Söder

Aktivism Nyheter Reportage

Över hela Norge har aktivister från Motståndsrörelsen de senaste dagarna gjort reklam för den kommande demonstrationen i Stockhom den 12 november. Offentliga aktioner, flygbladsutdelningar och en stor mängd banderoller har satts upp. Nedan följer en summering av helgens aktiviteter. Elverum och Hamar (Rede 1) Aktivister från Rede 1 (näste 1) var under onsdagseftermiddagen ute för att få med folk till demonstrationen i Stockholm den 12 november. Detta gjordes genom att hänga upp en banderoll i Elverum centrum och över E6 vid Hamar. Aktionen har resulterat i att det skrivits en artikel om det i Hamar arbeiderblad. Hønefoss (Rede 1) Aktivister från Rede 1 utförde i helgen en banderollaktion i Hønefoss för att bjuda in norrmän från den mångkulturdrabbade staden Hønefoss till demonstrationen i Stockholm den 12 november. Nio banderoller sattes upp på strategiska ställen runt om i staden, huvudsakligen över de mest trafikerade vägarna. Gjerdrum och Nannestad (Rede 1) Rede 1 har distribuerat f

Aktivism Utanför Sverige

För två år sedan när jag först kom i kontakt med er genom en av era nästeschefer, mest av en slump, så visste inte många vilka SMR var. Tänker då så klart på människor som inte har ett aktivt intresse av den nationella arenan. Idag står vi här och saker ser helt annorlunda ut. Ni omnämns ofta i dagspressen och det har även gjorts en finsk dokumentär om er. Men det är ju framför allt efter det som skedde i Kärrtorp som satt ert namn på kartan. Inte många som idag inte åtminstone hört talas om Svenska Motståndsrörelsen. Jag som har följt er från demonstrationen i Bollnäs fram till Kärrtorp har ju sett den förändring som skett. Det är knappt så jag själv hunnit med riktigt hur har den här tiden varit för er? Själv ser jag det litet som att mediauppmärksamhet kommer och går, däremellan glömmer faktiskt rätt många. Olika medier har däremot kontaktat oss angående just Kärrtorp i högre utsträckning än vad vi sett tidigare. Efter Bollnäs hade inte jag några svårigheter med att utan tvekan hävd

Intervjuer Reportage Pär Öberg