Skip to content
Tidig eftermiddag söndag den 8 december samlades Näste 6 med familjer och inbjudna sympatisörer i en lokal utanför Skellefteå. Vid ankomst möttes man av en fin lokal där julfika väntade besökarna.
Efter att man haft en god stund att sitta och umgås och fika så annonserades det att julbordet var redo, varpå man lastade tallrikarna överfulla och slog sig till bords för att fylla magsäckarna till bristningsgränsen. Utbudet och kvalitén på julmaten verkade uppskattas av alla inblandade.
När man haft en god stund att smälta maten och fortsätta umgås avbröts plötsligt samkvämet av ljudet av aggressiva trappsteg som galopperade uppför trappan. Det var den av barn så fruktade julbocken som anlänt för att fälla sin slutgiltiga dom över barnens beteende det gångna året, och antingen belöna de dygdefulla barnen med julklappar, alternativt smäda dem som inte klarat inspektionen.
Inga klappar delades ut innan barnen på heder och samvete intygat att de skött sig, trots vissa för
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Den 16 augusti kunde vi läsa ett reportage om en längre vistelse i nordvästra Sverige med varierande aktiviteter i den fantastiska naturen. En bildartikel från aktiviteten har också publicerats och vi väljer här att återpublicera några av de bästa bilderna.
Ett skriftligt reportage från aktiviteten finns att läsa här.
Stigen mot Hällingsåfallet.
En myrstack nästan lika lång som en vuxen man.
Precis ovanför det som fick bli dagens badplats.
Det gäller att inte halka.
Hällingsåfallet från sidan.
Och lite närmare.
Vägen ned till badplatsen var skapligt brant.
Man fick klättra lite igen tillbaka upp
Ankarvattnet i närheten av Korallgrottan.
På väg längs spången mot Korallgrottan.
Grottan har formats av vattnet på ett väldigt unikt sätt.
Det var inte mer livat i grottan än vattendroppar i taket
Det blev mycket ålande
I avgrunden kan någons hand skymtas.
På väg ut till solljuset igen.
Man fick gärna ta sig en dusch med kläderna på efter att ha kravlat runt i leran.
Lite färdkost på vägen tillbaka.
Inte helt optimalt med över 4 mils vandring framför sig.
På väg till Brakkåfallet.
Inifrån det nedre fallet.
Lillälven.
En av många doliner.
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Lördagen den 8 juni samlades aktivister och medlemmar i centrala Boden kring lunchtid för att dela ut flygblad med EU-kritiska budskap, med anledning av det då stundande valet.
Vädret var strålande och solen stod i topp när man anlände till gågatan och ställde upp sig med fanbärare och flygbladsutdelare utanför en galleria där mycket folk passerar. Ett osedvanligt stort antal positiva reaktioner mötte motståndsmännen, och många var de nyfikna som tog emot flygblad och länge stod och hade gemytliga samtal och ställde frågor. Måhända går detta att se som ett resultat av Motståndsrörelsens höga närvaro i kommunen under valkampen 2018.
Bara ett litet fåtal individer snäste till om ”nazisternas” närvaro, men utan större engagemang. En äldre herre skrek ”Nej, jag gillar inte nazister!” när han blev erbjuden ett flygblad, varpå damen som gick vid hans sida genast skällde ut honom för hans osympatiska och labila beteende.
En av många nyfikna bodensare
Dagen började med att vissa aktivister och medlemmar anlände till centrala Örnsköldsvik tidigare än förväntat och därmed hade gått om tid på sig att reka området och planera hur man skulle gå till väga, baserat på hur det såg ut på plats.
Inom kort anlände fler kamrater och man började att förbereda sig för aktionen, där man inväntade att Socialdemokraternas 1 maj-tåg skulle ta sig fram till Stora Torget och hålla tal. När så var gjort åkte aktivistjackorna på och motståndsmännen började marschera in mot torget.
När man närmade sig platsen drog man igång grön rök, vilket snabbt uppmärksammades av den grupp poliser som fanns på platsen och som nervöst ilade fram till öppningen av torget och ställde sig i vägen för att förhindra motståndsmännen från att ta sig in till folkmassan.
Man ställde sig då precis framför polisen vid gränsen till torget och slog igång sirenen på megafonen för att dra till sig den stora folksamlingens uppmärksamhet, vilken de dock till stor del re
Lördagen den 30 mars samlades Kampgrupp 605 och familjemedlemmar hos en kamrat för att bege sig ut för övernattning i tält på ett närliggande berg. Med sig hade man ett större militärtält med kamin och plats nog att inhysa alla medverkande.
Färden dit gick förhållandevis smidigt och snabbt, varefter man påbörjade det hårdare arbetet med att skotta upp en yta stor nog för att rymma tältet på, tills man nådde barmark. Då det hade kommit väldigt mycket snö denna vinter tog detta arbete ganska mycket tid och möda.
Det snöade även väldigt mycket under denna dag, och en försvårande omständighet var att vädret var nollgradigt, med resultatet att snön smälte i princip så fort den landade. Detta medförde att kamraternas kläder, ryggsäckar och utrustning blev dyngsura både in- och utvändigt, vilket gjorde att man började frysa snabbt det för säsongen milda vädret till trots, och sporrade kamraterna att så snabbt som möjligt få upp tältet och starta en eld för att värma sig och
Bland de ämnen som diskuteras är Israels vara eller icke-vara, judisk makt i allmänhet, Sveriges problem med mångkultur, censur och att nå folk online i ett censurerat internetlandskap.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Nordatlantiska fördragsorganisationen, eller Nato, är institutionellt en antivit och familjefientlig organisation. Detta vill riksdagens politiker, inklusive SD, tvinga på folket över deras huvuden.
Efter apokalypsen 1945 har som bekant en rad globala organisationer bildats med syfte att upprätthålla och expandera den totalitära liberalismen. En av de tidigaste organisationer som bildades i detta syfte var krigsalliansen ”Nordatlantiska fördragsorganisationen”, eller Nato, som kan ses som globalismens militära gren.
Förutom att försäkra att Washington alltid har internationellt stöd för sina militära kampanjer är Nato som institution uttalat antivit och uttryckligen dedikerad till ”raslig rättvisa” för rasfrämlingar som bor i vita länder. Redan 1999 författade Nato rapporter där man skyller en rad moderna problem på nationalister och varnar för nationalismens inflytande.
Under 2023 höll krigsalliansen
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Den första dagen inleddes med att man samlades på en restaurang i Jokkmokk för att äta en gemensam lunch och få magarna fyllda inför den långa vandringen. Sällskapet som skulle vandra bestod av sympatisörer, aktivister och medlemmar.
Målet för utflykten var bergstoppen Skierfe, som ligger i utkanten av sydöstra Sarek, och tanken var att ge dem som är oerfarna fjällvandrare ett smakprov på en Sarek-vandring, då Skierfe jämförelsevis med många andra turer i området är en ganska simpel vandring.
Efter att sällskapet packat magarna fulla med mat hoppade man in i bilarna igen för att bege sig till Sitoälvsbron, som markerar startpunkten för vandringen. När man närmade sig bron började fjällens vidunderliga snötäckta toppar torna upp sig vid horisonten, och väckte vandringslusten hos de bilburna nationalsocialisterna.
När man parkerat bilarna var det bara att spänna på sig den tunga packningen och börja traska framåt i rask takt, då en lång vandring väntade innan det var dags att sl
Dagen inleddes med att man samlades vid en idrottsanläggning i Skellefteå för att genomföra den första delen av aktivisttestet, som var löpningen. De flesta som deltog var aktivister, men även en del medlemmar och aspirerande aktivister deltog. Löpningen gick bra och flera klarade denna del av testet med god marginal.
Daniel Olofsson ansvarade för resultaträkningen
Efter att man pustat ut lite begav man sig till ett närliggande utegym i naturskön miljö för att genomföra de resterande övningarna i aktivisttestet.
Pull-ups
Sit-ups
Ryggresningar
Armhävningar
Jämfotahopp
Efter att aktivisttestet var avklarat begav man sig till en samlingslokal där man höll ett månadsmöte. Under mötet utnämndes Simon Holmqvist av nästeschef Daniel Byström till månadens kämpe, med hans fantastiska insats som talare under 1 maj i Sundsvall som den främsta motiveringen.
Efter månadsmötet bjöds det på grillat till middag, innan det v
Man samlades tidigt på dagen på en kamrats gård utanför Luleå, som aktiviteten sedan utgick ifrån. Planen var att åka skidor i ospårad terräng genom skogen för att så småningom hitta en lämplig plats att bygga bivacker på. De som inte hade skidor spände istället på sig snöskor. Samtidigt begav sig medlemmar som bor längre söderut i nästet ut på en lättare dagstur i sitt närområde.
Inledningsvis var vädret mycket angenämt och skidturen följdes av strålande solsken. Det var bitvis ganska tungt att forcera sig fram genom djupsnön, och med smärre missöden som snubblande över dolda grenar och skidspännen som krånglade, men överlag gick det hela ganska smidigt.
Så småningom anlände man till en öppen yta i skogen som ansågs lämplig, varefter man beslutade att slå läger där. Tanken var att man skulle bygga bivacker genom att skotta upp snöhögar som skulle grävas till grottor man kan sova i och som utgick från en cirkel i vars mitt en lägereld skulle placeras. Det var
Man samlades först på industri- och handelsområdet Storheden i Luleå kring lunchtid för att hålla en banderollaktion för de helgshoppande bilisterna. Vädergudarna tycks ha velat bjuda motståndsmännen på en prövning då termometern på vägen dit stod på -22°C. För norrbottningar är detta väder inget speciellt märkvärdigt, men man kunde snabbt konstatera att det blev väldigt kallt att stå stilla och hålla i fanstänger och en banderoll under en längre tid under rådande förutsättningar. Trots detta höll kamraterna humöret på topp, och mer än en gång upprepades som ett mantra att ”en motståndsman fryser inte”.
Nyfikna skoteråkare
Aktiviteten förflöt bra och banderollen sågs av många bilister som trotsade kylan för att fylla sina shoppingbegär. Även en och annan skoteråkare passerade och fick ta del av budskapet. Så småningom anlände en polisbil till platsen. Deras närvaro blev dock mycket kortvarig då de endast snabbt gick fram och konstaterade att inget lagbrott har beg
