Skip to content
Förra året i den smällkalla vintern så lades grunden till en ny tradition i nästet genom vandring och blot på Kinnekulle. Kontrasterna var stora både sett till väder och manskap. Då förra vandringen nådde köldrekord och en liten, men sammansvetsad grupp, så bjöd denna gång på t-shirtväder och tredubblad bemanning.
Fördelen med att återkomma till en plats där man tidigare varit är att man redan känner till förutsättningarna och prövningen som väntar. Vandringen till den plats som stenlades förra året skulle kamraterna nu åter gå, trodde de. Men istället för att vandra i upptrampade spår och bekväma leder blev de ledda uppför platåberget, vilket visade sig vara en ”något” mer utmanande väg.
Berget består nämligen av flera lager kalk, skiffer och sandsten, och under den bergsvägg de befann sig låg flera ton stenblock som formidabla hinder att överkomma.
Det var dock ingen match för de starka män och kvinnor på plats som bemästrade kvällens första utmaning med bara en stuk
Så sent som dagen innan hade informationen gått ut om vad som behövde packas med, när man skulle mötas på samlingsplatsen, och väldigt begränsat angående vad man kunde förvänta sig på aktiviteten. Gamla rävar hade tagit detta i godan ro och packat och förberett kvällen innan för eventuella överraskningar, medan nyare medlemmar var betydligt nojigare och gärna ville ha förklaringar angående var, hur, när och varför, men utan svar. Stora delar av dagen skulle visa sig komma att bli en simulation i en inte alltför avlägsen verklighet för organiserade nationalsocialister i en förtryckardemokrati.
Redan 05:30 på morgonen var kamrater samlade på en i förhand utvisad plats, inväntande direktiv om vart man skulle härnäst. Via telefonen fick man reda på att samlingsplatsen var röjd och polis var på ingång, och man var tvungen att snabbast möjligt ta sig vidare till en ny plats för att omgruppera. Olika val presenterades också angående tillvägagångssättet, och grupperna i de olika bilarna fic
Dagen tog sin början vid 10-tiden då deltagarna möttes upp. På samlingsplatsen fick samtliga redogöra för vilken utrustning de hade packat med sig och varför de valt att ta med just detta. Då erfarenheten varierade rätt kraftigt så märktes detta också på vad de olika personerna hade med sig.
Medan vissa endast hade med sig vatten och mat färdig att äta, så hade andra med sig mer än vad som krävdes för dagen. Innan samlingsplatsen lämnades bakom sig, gick ansvarig kort igenom vad som anses vara mest nödvändigt att ha med sig när man skall ut i skog och mark, varpå vandringen påbörjades.
Dagens aktivitet var uppdelad i två etapper. Den första bestod i att tillryggalägga en sträcka på cirka 7 km och att vid delmålet gå igenom grunderna i att göra upp elda. De 7 kilometernas vandring gick genom fin natur och i kamraters goda lag fördes diskussioner om allt från ”bra att ha utrustning” till vad som ledde till deltagarnas politiska uppvaknande.
Trots att denna dag var gråmul
Efter att ha anlänt till utgångsplatsen, spänt på sig sina ryggsäckar och justerat utrustning så påbörjades vandringen som gick runt en mindre insjö.
Halvvägs runt sjön stannade man för att rasta och grilla den medhavda matsäcken. Här passade även de barn som var med på att titta efter fåglar i kikare.
Därpå fortsatte vandringen och man kom nu upp på lite mer höjd och fick njuta av en fantastisk utsikt över sjön.
När deltagarna hade gått hela varvet stannade sällskapet vid en lägerplats för att barn skulle få prova på och lära sig att starta en eld från grunden. Efter att ha samlat in tändved och mindre kvistar sorterades detta upp och det förbereddes för att starta elden.
Efter att ha fått eld på lite näver byggdes det på med de mindre kvistarna och sedan med stickor från vedträn. Elden tog sig fint redan på första försöket.
Belöningen blev en kåsa varm choklad. Därpå packades det ihop. Aktiviteten avrundades och samtliga begav sig tillba
Ett skriftligt reportage från aktiviteten finns att läsa här.
Stigen mot Hällingsåfallet.
En myrstack nästan lika lång som en vuxen man.
Precis ovanför det som fick bli dagens badplats.
Det gäller att inte halka.
Hällingsåfallet från sidan.
Och lite närmare.
Vägen ned till badplatsen var skapligt brant.
Man fick klättra lite igen tillbaka upp
Ankarvattnet i närheten av Korallgrottan.
På väg längs spången mot Korallgrottan.
Grottan har formats av vattnet på ett väldigt unikt sätt.
Det var inte mer livat i grottan än vattendroppar i taket
Det blev mycket ålande
I avgrunden kan någons hand skymtas.
På väg ut till solljuset igen.
Man fick gärna ta sig en dusch med kläderna på efter att ha kravlat runt i leran.
Lite färdkost på vägen tillbaka.
Inte helt optimalt med över 4 mils vandring framför sig.
På väg till Brakkåfallet.
Inifrån det nedre fallet.
Lillälven.
En av många doliner.
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Den 19 juni kunde vi på läsa ett reportage om en tre dagar lång vandring i Sarek till Skierfklippan. I reportaget fanns det flertalet helt fantastiska bilder där vi väljer att återpublicera några av de bästa här.
Lördagen den 24 april fortsatte Näste 2 Projekt Bohusleden då aktivister och medlemmar vandrade ytterligare en etapp av den sammanlagt 37 mil långa leden. Denna gång vandrade man en sträcka på 19 kilometer i Kungälvs kommun.
Denna etapp var lite speciell då man även hade bjudit in barn till vandringen. Barn har deltagit vid tidigare vandringar, men denna gång tog man tillfället i akt att fostra ännu fler av morgondagens kämpar. Detta då terrängen var att betrakta som relativt enkel – och därmed mer lämplig för barn – och att tuffare vandringar kommer framöver där barn inte kommer kunna delta.
Sträckan på närmare två mil vandrades av fem barn i åldrarna 6 [!] till 11 år. Det fanns möjlighet att avbryta på vägen ifall barnen inte skulle orka, men alla kämpade på och slutförde vad de hade påbörjat. Dessutom utan särskilt mycket gnäll enligt Fredrik Vejdeland, som också deltog på vandringen och berättar om vikten av denna typ av aktiviteter i senaste avsnittet av
Tidigt på Lördagen den 23 maj samlades delar av kampgrupp 301 i Arild för att påbörja vandringen västerut mot Kullens fyr som ligger belägen längst ut på Kullabergsudden i nordvästra Skåne.
Trots packning för hela helgen och varmt väder höll aktivisterna ett bra och hastigt tempo i den kuperade terrängen.
Eftersom att första man i vandringsleden höll fanan högt tog ingen människa miste om vilka motståndsmännen var, vilket inte bara resulterade i saluter från andra vandrare utan även i en och annan pratstund med sympatisörer.
På flertalet ställen längs vägen bjöd vandringsleden på vackra utsikter där man både fotograferade och fyllde på med välbehövlig vätska.
När slutdestinationen var nådd och tält slagits upp, tränade man på hur man använder både tourniquet och förstahjälpen-förband.
Det tränades även på olika lyfttekniker och hur man på ett korrekt sätt håller en fana vid diverse tillställningar. När kvällen var ett faktum, energin var låg och alla
