2018 är här och det är valår. För första gången någonsin ställer Nordiska motståndsrörelsen upp i ett val och till helgen kommer det att hållas en viktig presskonferens om vår verksamhet i år. Valrörelsen är alltså på väg att dra igång och jag har lite tankar om denna som jag vill dela med mig av till både medlemmar och sympatisörer.
Viktigt att börja i tid
Det första jag vill betona är att det är viktigt att börja i tid. Att vinna över en väljare från t.ex. Sverigedemokraterna till Motståndsrörelsen är inte omöjligt, men det är en process som kan ta tid. Vi måste bygga upp ett förtroende samt exponera potentiella väljare för vårt budskap och låta dem smälta det innan de är redo att rösta på oss. Alltså kan vi inte vänta till de sista veckorna och hoppas att intensivt kampanjande i sista minuten ska ge resultat.
Valrörelsen börjar redan nu och alla bör fundera över vad de kan bidra med och sätta igång med det på en gång!
Att lära av tidigare valrörelser
En valrörelse jag följde på distans var Svenskarnas partis ambitiösa valrörelse 2014. Jag tycker att det finns några misstag som gjordes i den valrörelsen som vi bör dra lärdom av.
Ett av misstagen kan sägas vara att SvP siktade för brett och spred ut sina resurser för mycket. 2010 lyckades partiet vinna ett kommunmandat i Grästorp och jag antar att man då hade koncentrerat sitt kampanjarbete till färre orter. 2014 ställde partiet upp i hela 35 kommuner och kom inte in i någon av dem. Detta bakslag hade säkert en demoraliserande effekt som bidrog till att partiet lade ner 2015.
Det är såklart rimligt att göra vissa chansningar, men när det gäller kommunval tycker jag att man 1) Måste ha en eller flera starka kandidater i kommunen, samt 2) En stark aktivistgrupp i området som kan genomföra en seriös och grundlig valkampanj som gör ordentligt avtryck lokalt. Är de två kriterierna uppnådda kan man genomföra en bra valkampanj lokalt och även om man inte vinner ett kommunmandat så förlorar man då värdigt. Som jag kommer ihåg det genomförde SvP bra kampanjer på flera orter, men långtifrån i alla de 35 kommuner som partiet ställde upp i.
Detta avspeglade sig också i valresultatet. I de flesta kommuner som partiet ställde upp i fick de mellan 20-30 röster, vilket är långtifrån tillräckligt för att ens vara nära att vinna ett mandat. Det visar dock att det finns ett visst lokalt stöd att bygga vidare på och behöver inte ses som någon katastrof om tanken hade varit att bygga en grund för framtiden, men då det uttalade målet var att komma in i nästan en tredjedel av kommunerna man ställde upp i blev resultatet ändå en besvikelse. I tre kommuner fick man dessutom under tio röster och i en av de fick man endast en röst. Faktum är att partiet i vissa kommuner där det saknades SvP-kandidater att rösta på ändå fick fler kommunvalsröster än i en del av kommunerna som faktiskt hade valbara kandidater.
Lärdomarna att dra av detta är: 1) Ställ bara upp i kommunval om förutsättningarna för en god valkampanj finns i din kommun, 2) Var tydlig med om målet är att vinna mandat eller att stärka rörelsen lokalt inför framtiden och basera detta på en realistisk uppskattning av hur stark rörelsen är i ditt område, 3) Engagera dig och hjälp Motståndsrörelsen i år om du vill att ett nationellt parti ska lyckas bättre 2018 än 2014, och 4) Bli inte chockad och demoraliserad om årets valresultat blir sämre än du hade hoppats på.
Jag vill också tillägga att detta inte ska ses som något påhopp på de som kandiderade för SvP 2014. De gjorde rätt som satsade högt och deras satsning gav oss ett facit att dra slutsatser ifrån som inte fanns när de bestämde sig för att ställa upp.
En annan sak som jag kommer ihåg att SvP gjorde 2014, var att partiet investerade en hel del pengar i att skicka ut bland annat flygblad till hushåll, vilket inte heller verkade ge någon större avkastning. Att dela ut valsedlar och flygblad är såklart nödvändig basaktivism att genomföra på orter Motståndsrörelsen kandiderar i 2018, men vi måste vara medvetna om att opersonlig pappersreklam är ett väldigt trubbigt vapen med svag verkan.
Målinriktade och utåtriktade
Som jag ser det har vi i huvudsak två vägar för att vinna över nya väljare: 1) Att få personer att regelbundet läsa Nordfront eller lyssna på någon av våra poddar, samt 2) Personlig kontakt mellan aktivister och potentiella väljare. Båda dessa vägar kan vandras antingen ute i verkligheten eller via internet.
Hur man lockar in människor på en hemsida borde vara rätt så enkelt att lista ut (man sprider adressen överallt där det går), varför det är viktigare att fundera över den andra metoden. Med personlig kontakt menar jag att istället för att förlita sig på att personen vi försöker omvända på egen hand ska läsa våra flygblad eller gå in på vår hemsida, så skapar man en personlig kontakt och försöker på egen hand att påverka personen. Detta ställer högre krav på dig som aktivist och är mer påfrestande.
Vi nationella vill gärna se oss själva som modiga och kompromisslösa, men faktum är att även vi – både medvetet och omedvetet – då och då följer minsta motståndets lag. Ett exempel är att vi kanske väljer att dela ut flygblad till hushåll istället för att stå på stan och dela ut flygblad och diskutera med främmande människor, detta för att det förstnämnda är mer bekvämt då man inte riskerar att hamna i jobbiga diskussioner med den metoden. På samma sätt är det på internet: Istället för att söka kontakt med nya människor är det lätt att isolera sig i grupper av likasinnade, trots att de som redan är på vår sida inte är de personer som vi behöver lägga tid på.
Aktivister som bor i eller nära kommuner vi ställer upp i bör alltså spendera så mycket tid på gatan som möjligt för att prata med potentiella väljare och knyta kontakt med dessa. Det är inte för inte som valstugor är ett av de etablerade partiernas ständigt återkommande redskap i valrörelserna. Fysisk närvaro och att prata med väljare är viktigt.
Man bör ha en målmedveten och professionell attityd till det här arbetet och slösa så lite tid som möjligt på att tjafsa med idioter som vi ändå inte kommer kunna vinna över. Istället ska vi fokusera på att prata med invandringskritiker och andra människor som har en mer radikal politisk attityd än genomsnittssvensken. I den mån det är möjligt bör man klä sig och bete sig på samma sätt som människorna man försöker vinna över till vår sak.
Då ett samtal oftast inte räcker för att helt vinna över en person kan det vara bra att ha ett visitkort med ditt namn och nummer på att ge till personer som måste bearbetas lite mer. Eller så kan du be om kontaktuppgifter till personen du pratar med och höra av dig till denne senare.
De aktivister som inte har lokala valkampanjer att understödja kan istället lägga mer tid på internetaktivism. Jag är helt övertygad om att en skicklig internetaktivist på egen hand kan vinna över hundratals väljare till Motståndsrörelsen. Detta då det är enkelt att via sociala medier identifiera potentiella väljare i t.ex. invandringskritiska grupper på Facebook och ta kontakt med dessa.
Jag har själv haft perioder då jag rekryterat bra via vissa internetforum och jag vet andra kamrater som rekryterar bra via CS och andra datorspel. Hur ”utåtriktad” och ”rekryterande” man är på internet beror nog lite på personlighetstyp och ålder samt hur ens arbetssituation och övriga politiska engagemang ser ut. Jag själv har t.ex. blivit sämre på att ta kontakt med nya människor på internet i takt med att jag har blivit äldre och lagt mer tid på att bland annat upprätthålla kontakten med de kamrater som skriver för Nordfront. Så min gissning är att ungdomar med färre förpliktelser rent naturligt är mer ”sociala” nätaktivister, men helt uppenbart är detta något vem som helst kan tvinga sig själv till genom att göra ett aktivt val. Det är bara att bestämma sig för att man ska ta kontakt med potentiella sympatisörer i syfte att övertyga dem om att rösta på Nordiska motståndsrörelsen 2018 och skrida till verket.
Utöver mer okända människor måste man även försöka påverka vänner, kollegor, släktingar och andra personer i ens närhet att rösta rätt i valet 2018.
Motståndsrörelsens valrörelse kommer att stå och falla med att våra aktivister och sympatisörer vågar sticka ut hakan och gå utanför sina komfortzoner i jakten på väljare. Det går inte att förlita sig på att ”någon annan” ska göra detta eller att det kommer lösa sig av sig självt på något magiskt vis. Det är upp till varje enskild individ som vill se Motståndsrörelsen segra att steg för steg bidra till rörelsens framgångar i årets val.
