Ursprungligen publicerad 2020-01-31.
Meine Ehre heißt Treue blev under kampåren i Tyskland SS:s officiella motto och något som berättigade organisationens själva existens. En sann SS-man tog sin trohet och sin ed på allra högsta allvar och skulle hellre dö än att bryta lojalitetens band. Lojalitet var för dessa människor liktydigt med ära, det var en helig förpliktelse för varje SS-man att vara trogen sina kamrater och sin ledare.
Genom denna främsta av egenskaper som ledstjärna kunde SS utvecklas till att bli en sann elitorganisation inom den nationalsocialistiska rörelsen. Under kriget blev Waffen-SS en mycket dödlig fiende på grund av dess soldater som uppvisade stort mod och offervilja på slagfältet. En sann SS-man var beredd att offra allt för den nationalsocialistiska saken, för sina kamrater och sin ledare Adolf Hitler. Att stupa i strid ansågs som det mest hedersfulla som fanns och därför var det inte ovanligt att SS-soldater gjorde våghalsiga och ”idiotiska” räder mot fienden. Räder som gjorde dem oberäkneliga – och framgångsrika.
Det var vare sig muskler eller hjärna som gjorde SS till en fruktad fiende. Det var lojaliteten som gav dem drivkraft och skapade den fanatism som frambringade sant hjältemod i tider av konflikt. Det var därför SS med rätta kunde kallas för en elitorganisation.
SS-mannen Anton Holzner förklarade begreppet lojalitet på följande sätt:
”Lojaliteten mot gemenskapen föds ständigt ur en orubblig tro på densamma. Denna tro växer ur vissheten att alla naturliga gemenskaper härrör från livets lagar och samtidigt är livsnödvändiga. Lojaliteten mot gemenskapen är således obegränsad. Den består även om gemenskapens ramverk har tagit skada eller helt har gått sönder. I detta skede måste man särskilt slå vakt om lojaliteten.
Själviskhet, misstro, oärlighet, osämja, egennytta, misstänksamhet – alla dessa är brott mot gemenskapen och måste utplånas.”
Men inte ens den nationalsocialistiska rörelsen var befriad från illojalitet och vanära. Män av heder och hård beslutsamhet tvingades slå ned, med kraft, på en subversiv fiende som i hemlighet hade växt likt en cancer inom NSDAP. Min ära heter trohet blev därför SS:s motto efter ett krossande av Stennes-revolten och strasserismen inom NSDAP, om vilka man kan läsa om i artikeln Strasserismen – den inre fienden.
Denna inre fiende hade i början av 1930-talet bildat en svart front inom NSDAP vilken ägnade sig åt att sprida defaitism och misstänksamhet i syfte att splittra partiet. Svart propaganda, intriger och grov smutskastning mot Hitler och resten av ledarskapet förekom i syfte att kunna genomföra en kupp för att ta över NSDAP. Det visade sig senare att Berlins SA-chef Walter Stennes och de båda bröderna Strasser hade kollaborerat med fienden.
Att Min ära heter trohet blev SS:s officiella motto kommer sig av det brev som Hitler sände till chefen för SS i Berlin, Kurt Daluege, efter att denne krossat Stennes-revolten och omöjliggjort kupp-planerna. I sitt brev tackade Hitler Daluege för att han stått lojal mot nationalsocialismens grundprinciper. Han skrev: ”SS-Mann, deine Ehre heißt Treue!” (”SS-man, din ära heter trohet!”).
Min ära heter trohet utgör än idag en ledstjärna för dagens nationalsocialistiska kämpar. Trohet, lojalitet och gemenskap är vad som utmärker alla sanna kämpar. Vi vill inte ha illojala och oärliga människor i våra led, utan folkkamrater som är trogna sina bröder och systrar. De som idag tillhör Nordiska motståndsrörelsen tillämpar SS:s gamla motto, varför organisationen representerar sann styrka.
Ett kort utdrag av det uppskattade tal som Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg höll under årets upplaga av Nordendagarna får avsluta denna artikel:
Den fantastiska världsåskådning vi förfäktar, nationalsocialismen, innefattar enormt många beståndsdelar. Ja, nationalsocialismen är faktiskt heltäckande för livets alla skeenden och frågor. En sak som det kanske inte pratas så mycket om, men som ändå är en oerhört viktigt beståndsdel av nationalsocialismen är just ära, trofasthet, heder och lojalitet. Vikten av att upprätthålla högstående arisk moral.
För en sann nationalsocialist är det bättre att vara ärlig och förlora än att röna framgångar baserat på lögn. Hellre svälja sin individuella stolthet och stå lojal till en chef som man inte alla gånger håller med än att på något vis uppvigla mot denne för att man värdesätter sin egen åsikt högre. Hellre sätta en kniv i sig själv än i en kamrats rygg.
För övrigt är också allt detta tankegångar som låg våra förfäder varmt om hjärtat. Under vikingatiden, kunde exempelvis en person som baktalade andra komma att bli laglös. Den här högstående moralen och tron på att göra rätt för sig är en livskompass som än idag är vad som krävs för att få till ett samhälle präglat av folkgemenskap. En oövervinnerlig tro på offervilja, ärlighet och heder. Ett enormt förakt för egocentrism, lögn och omoral. Med en revolution i folkets sinnen för att bryta decennier av invanda tankemönster och istället med dessa ideal inpräntade i folksjälen skapas en högstående och välmående nationalsocialistisk nation.
”Min ära heter trohet” är således ett alldeles klockrent nationalsocialistiskt begrepp som faktiskt aldrig hade kunnat användas ärligt av någon annan politisk rörelse.
Strasseristerna som försökte kuppa Hitler, var med anledning av detta inte nationalsocialister – och det egentligen alldeles oavsett om de så hade varit hundraprocentiga rörande ras- och judefrågan och inte försökt negligera dessa så som de gjorde. Utan den naturliga ariska moralen är nationalsocialismen nämligen egentligen bara en uppsättning bra idéer. Det är den ariska moralen och värnandet om naturens lag som binder de goda idéerna samman. Tillsammans formar det en komplett världsåskådning. En person eller organisation som kallar sig nationalsocialistisk, men som agerat vanhederligt är således inte nationalsocialistisk annat än till namnet, vilka ideal de än säger sig förfäkta.
