1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Den nationalsocialistiska rättsstaten

Sebastian Elofsson argumenterar i denna artikel för upprättandet av en nationalsocialistisk rättsstat.

Ordning, frihet och rättvisa. Dessa är ledorden för det rättsväsende vi vill skapa när vi har tagit makten.

När man idag talar om rättsstaten så är detta begrepp synonymt med liberal demokrati. Man menar att liberal demokrati är själva förutsättningen för att ens kunna bygga en rättsstat. Företrädarna för den liberala demokratin slår sig ofta på bröstet och hävdar att vi minsann lever i en rättsstat, där var man och kvinna kan känna sig trygg och åtnjuta enorma friheter. Detta är inget annat än en stor lögn, för i praktiken är det raka motsatsen.

Vi ser idag hur exempelvis våldtäktsmän och pedofiler går fria efter ett fåtal år i fängelse eller inom rättspsykiatrisk vård. Vi ser hur dessa förbrytare kan återgå till sina omoraliska livsstilar efter att ha avtjänat sina ”straff”.

Vi ser hur de riktiga offren, alla de vita svenska kvinnor som blivit våldtagna och skymfade, alla de barn som blivit besudlade på de mest vedervärdiga sätt och alla de svenska män som har blivit förnedringsrånade och mördade bespottas av den liberala ”demokratin” genom dess eviga daltande med dessa mördare, pedofiler, förnedringsrånare och våldtäktsmän.

Vi ser även hur människor med kontroversiella åsikter, personer som motsätter sig denna sjuka samhällsutveckling, fängslas godtyckligt av ett korrupt rättssystem enbart på grund av den kritik som dessa rakryggade nordbor uttrycker.

Ingen man eller kvinna vid sina sinnens fulla bruk kan påstå att vi lever i en rättsstat!

Lika rättigheter och skyldigheter

Staten är garanten för individens lycka och frihet. Det är staten som gör det möjligt för den enskilde medborgaren att kunna bestämma sitt eget öde, att kunna välja sin egen väg i livet vad gäller familjebildning, boplats, yrke, religiös tro osv. Utan en stat som garanterar dessa rättigheter kan vem som helst göra vad som helst mot vem som helst utan konsekvenser.

Individen ska också veta att hon, även när ingen annan står på hennes sida, är garanterad en rättvis prövning i en domstol, vem hon än är. Hon ska också veta att den som har begått henne orätt kommer att få sitt rättmätiga straff enligt lagen, oavsett vad andra må tycka.

Men likväl som individen åtnjuter rättigheter har hon en skyldighet att kämpa för sin frihet. Hon har en plikt att kämpa för sitt folks framtid och underställa sig folkets gemensamma intressen när detta krävs av henne. Detta är skyldigheterna som medföljer hennes rättigheter. För rättighet och skyldighet är i slutändan en och samma sak, det ena är inte möjligt utan det andra. Får man något så måste man även ge tillbaka.

Ingen skall heller kunna ljuga, bedra eller parasitera på folket utan att få känna på konsekvenserna för sitt omoraliska handlande. Just detta är av största vikt; Lagen skall bygga på moralen!

Vad som är rätt ska också stiftas till lag och den som bryter mot lagen, och därmed moralen, ska också bestraffas. De flesta män och kvinnor av nordisk börd vet innerst inne vad som är rätt och fel. Vi vet att det är fel att plåga både djur och människor till döds, vi vet att det är fel att förgripa sig på barn, vi vet att det är fel att stjäla och föra andra bakom ljuset osv. Det är just denna gemensamma folkliga känsla av rätt och fel som lagen måste grunda sig på.

Så är dock inte fallet i dagens liberala demokrati. I detta samhälle ses kriminella som offer och lagen grundar sig på vad de styrande anser vara rätt i enlighet med deras folkfientliga övertygelser. Enligt dessa folkförrädare, som genom massinvandring och mångkultur mördar sitt eget folk, har den kriminelle lika stor rätt som den rättfärdige medborgaren.

Detta är inget annat än ett förvridande av begreppet rättssäkerhet.

Den som har funnits skyldig av en oberoende domstol har också tillfälligt eller permanent förbrukat stora delar av sina rättigheter, beroende på vilket brott som har begåtts, och därmed kvarstår skyldigheten att sona för sitt brott och där det är möjligt, genomgå den rehabilitering som krävs för att efter avtjänat straff kunna återgå i samhället som en produktiv medmänniska i folkgemenskapen.

Domstolarna i Sverige är inte oberoende. I varje tingsrätt och hovrätt sitter politiska nämndemän med makten att fälla eller fria en åtalad part. Dessa politiska kommissarier är tillsatta direkt av partierna och saknar adekvat juridisk utbildning. I varje tingsrätt sitter tre nämndemän och en juristdomare, allas röster väger lika mycket. I hovrätten sitter vanligtvis tre juristdomare och två nämndemän, åtminstone i brottsmål. Detta innebär att de politiska partierna har direkt kontroll över domstolsväsendets första instans och ett starkt inflytande i hovrätten.

Utbildade jurister ska sitta i domstolarna, inte obildade politiker som ständigt ska blanda in sitt eget partis agenda i sitt utövande. Att detta system skulle betraktas som något sunt och i enlighet med principen om rättssäkerhet är lika idiotiskt som att en städare skulle få jobb som överläkare på ett sjukhus. Nämndemannasystemet måste därför avskaffas!

En ny ordningsmakt

Samtidigt som en rättsstat måste ha ett starkt och oberoende domstolsväsende, måste den även ha en stark och handlingskraftig ordningsmakt. Den nuvarande polismakten är dock både korrupt och handlingsförlamad.

Det säger sig självt att en svag ordningsmakt som både saknar resurserna och viljan att bekämpa den importerade organiserade kriminaliteten resolut aldrig kan upprätthålla ordningen och säkerheten i ett samhälle.

Utåt sett ger man en bild av att man har situationen under kontroll men verkligheten är något helt annat. Främlingsgängen kontrollerar hela stadsdelar som de styr med järnhand och polisen i dessa områden står fullkomligt maktlösa. Dödsskjutningar, sprängdåd, våldtäkter, drogförsäljning, tortyr och förnedringsrån är något vi läser om varje dag.

Situationen idag är så pass allvarlig att om man ska kunna krossa den organiserade kriminaliteten en gång för alla måste man tillämpa vad många skulle se som extrema metoder.

Man hade mer eller mindre behövt utlysa undantagstillstånd i hela landet och skicka in militären, bepansrade fordon och tungt beväpnade soldater, i förorterna för att därefter gripa och internera alla dessa gängmedlemmar och de personer som rör sig i denna sfär, i väntan på lagföring och deportering. Så pass starka och utbredda är de kriminella gängen i det mångkulturella Sverige.

Politikerna som styr detta land har skapat denna situation genom sin folkfientliga politik, genom den massiva främlingsinvasion som de själva har öppnat portarna för. De själva bär ansvaret för allt det lidande vårt folk utsätts för.

Polismyndigheten å andra sidan, vars uppgift är att upprätthålla lag och ordning, har heller ingen som helst vilja att på riktigt krossa denna våg av terror mot det svenska folket. De höga cheferna är korrupta och är mer intresserade av sina karriärer än att bekämpa kriminalitet.

Det är så klart uppenbart att polismyndigheten delvis är bakbunden av de nuvarande lagarna som stiftats av förrädarna i riksdagen och när man väl griper någon och denne ställs inför rätta så utdelas antingen ett minimalt straff som inte står i proportion till brottet eller i andra fall ett straff som inte på något vis ger den rehabilitering som krävs för att personen inte ska återfalla i brottslighet.

Utvisning, i fallet med främlingsgäng, är oftast inte ett alternativ på grund av det korrupta nämndemannasystemet. Men även om den nuvarande polismyndigheten skulle ges befogenheten att göra vad som krävs, och domstolarna faktiskt var oberoende och lagen sund, skulle den inte vara kapabel till detta.

En polismyndighet som sätter ett högre värde på så kallad ”dialog” och som daltar med de kriminella främlingsgängen istället för att visa handlingskraft kan inte garantera någon säkerhet hur mycket resurser och befogenheter den än har. Det dåliga ledarskapet i kombination med en kulturmarxistisk doktrin har skapat en förruttnelse inom polisen. De fysiska och psykiska kraven har sänkts till förmån för politisk korrekthet vilket har lett till en poliskår fylld av rasfrämlingar, veka feminiserade män och mentalt instabila kvinnor, HBTQP-vurmare och mångkulturförespråkare.

Säkerligen finns det fortfarande både starka och hederliga poliser kvar, män så väl som kvinnor, men dessa är i klar minoritet. Inte sällan brukar den nuvarande polismyndigheten lägga ned enormt mycket resurser på att bekämpa politisk opposition.

Som aktivist i Nordiska motståndsrörelsen har jag genom åren fått erfara både brutalitet och trakasserier från polisen mot mig själv och mina kamrater. Här finns det tydligen alltid resurser men gamla Anna som rånas och våldtas i sitt eget hem av främlingar får klara sig på egen hand.

Hela polismyndigheten måste därför avvecklas för att bereda plats för en ny handlingskraftig ordningsmakt bestående av fysiskt och psykiskt starka män och kvinnor med viljan att skydda folket från alla tänkbara inre hot. Detta måste vara den nya ordningsmaktens primära uppgift. Den måste även ha befogenheten att göra det som är nödvändigt för att förebygga och stoppa kriminalitet effektivt.

Ordning, frihet och rättvisa

I det nya samhälle vi måste bygga finns där ingen plats för egocentrism. Folket, alltså det rasliga kollektivet, står alltid högre än den enskilde individen.

Trots detta så måste varje nordisk medborgare garanteras grundläggande rättigheter, vid sidan om hennes skyldigheter. Hon måste, som jag tidigare nämnde, ha rätten att kunna gå sin egen väg i livet så länge detta inte innebär att hon vänder sig mot sitt eget folk.

Vi kommer att resa en ny rättsstat där lika rättigheter och skyldigheter kommer att gälla för alla nordiska medborgare, en stat där deras frihet och trygghet kommer att säkras genom deras egna offervilja. För ett samhälle bestående av rotlösa individer med ändlösa ”rättigheter”, men utan skyldigheten att försvara sina rättigheter, kommer aldrig att kunna vara fritt och säkert från hänsynslösa profitörer och förgripare.

Den som i framtiden väljer att förråda sitt eget folk, den som väljer att mörda, stjäla och på andra sätt förgripa sig på och utnyttja sina folkkamrater ska veta att han eller hon kommer att åka fast och få betala priset för sina omoraliska handlingar.

Med allt detta sagt så är det viktigt att förstå att det är just den nuvarande staten som har möjliggjort främlingsgängens skräckvälde, att det är den nuvarande staten som har gett upphov till den omfattande kriminaliteten i samhället oavsett vad det egentligen rör sig om för typ av brottslighet. Utan massinvandringen skulle problemen med dödsskjutningar, drogförsäljning, våldtäkter och sprängdåd mer eller mindre vara ett minne blott.

I de grova brottsmålen är det mer än lämpligt med långa straff, och i fallen med de oförlåtliga brotten även dödsstraff, men detta tänk kan inte appliceras i alla situationer när man talar om kriminalitet.

Personer som exempelvis tar droger, stjäl och hänger sig åt skadegörelse och andra typer av ”mildare” brottslighet är oftast människor som helt enkelt har hamnat på fel spår i livet.

I hela samhället existerar en anda av extrem individualism vilket har gjort att folket inte känner någon samhörighet med varandra, de tänker bara på sig själva och som högst sina närmaste anhöriga. Denna stat ställer sig bakom, och aktivt förespråkar, dessa tankar om individens absoluta ”frihet” att göra precis som hon vill utan någon hänsyn till sina folkfränder. Man gör just detta för att man vill splittra folket. Detta skapar egocentriska människor som inte har något emot att utnyttja eller skada andra människor om det på något vis gynnar dem själva.

Istället för att placera dessa människor i trånga fängelseceller utan kontakt med den yttre världen, där de endast tillfälligt ska förvaras, så måste dem ges en ärlig andra chans:

”Den som avtjänar ett fängelsestraff ska få arbeta hårt för att sona sitt brott, men också veta att när han eller hon kommer ut finns det någonstans att ta vägen, att arbete och bostad står till förfogande och att eventuella ekonomiska skulder och betalningsanmärkningar har kunnat arbetas av redan under interneringstiden. Den som avtjänat sitt straff ska också ha fått terapeutisk hjälp, blivit utbildad, fått nyttiga lärdomar för framtiden samt blivit införstådd i vad folkgemenskapstanken handlar om. Detta kommer minimera risken för återfall och således vara hela samhället till gagn.

Vi vill också att det ska läggas stor vikt vid kriminologisk forskning för att förebygga brott och även ge psykiatrisk vård de resurser som krävs. Vi tror också på större andel öppna anstalter med arbetsplikt, gärna jord- och skogsbruk, där fångarna faktiskt kan få göra nytta för både sig själva och samhället i stort.”

Punkt 9 i Motståndsrörelsens politiska program, Vår väg

Vi kommer att fortsätta kämpa för folk och land med ambitionen att skapa en riktig rättsstat med en stark ordningsmakt där sann rättssäkerhet råder och där vårt folk inte längre plågas av kriminella främlingsgäng och utländska profitörer.

Denna nya stat kommer i alla övriga avseenden inte heller efterlikna den nuvarande. Vi vill inte se ett samhälle som genomsyras av girighet, där var man och kvinna får klara sig på egen hand, där varje svensk ställs mot varandra.

Det är vår vilja att resa en helt ny stat där varje nordisk medborgare ingår i en större folkgemenskap, där de starka hjälper till att lyfta upp de svaga till sin egen nivå, ett samhälle där hela det nordiska folkets välmående står i fokus. Vi vill riva denna kriminella och dekadenta stat och i dess ställe bygga en nordisk folkstat. Detta är vår ambition.

För ordning, frihet och rättvisa!

Titel:Den nationalsocialistiska rättsstaten Författad av:Sebastian Elofsson Publicerad:2021-03-23 Uppdaterad:2021-03-24

Läs också: