I torsdags höll hovrätten sammanträde i fallet där Anders Jonsson tidigare av tingsrätten dömts för ofredande gentemot tre personer från samhällseliten, samt hundratals fall av överträdelse av gummiparagrafen HMF. Jag och ytterligare en kamrat var där för att stötta min kamrat.
Jag känner Anders väl och vet att han har haft problem med försvarare till denna rättegång. Personen som tidigare företrätt honom väl kunde tyvärr inte det nu då det ansågs kunna förekomma jäv, vilket man kan tänka ofta sker när dignitärer är inblandade. Anders andra advokat kom han inte alls överens med och därmed skulle han nu bli tvungen att företräda sig själv. Utan juridisk kunskap och mot individer som absolut vill se honom fängslad för sina åsikter.
Jag vet att han inte främst brydde sig om att försöka försvara sig eller att neka till brott, han visste att han med största sannolikhet kommer dömas ändå. Hans främsta anledning till att ens ställa upp i denna charad var istället för att ge sin syn på varför han döms och varför han anser att det han gjort inte borde vara olagligt.
När vi väl gick in i rättegångsbyggnaden och skulle passera visitationen såg vi de målsägande stå tillsammans och skratta och le. Man fick inte direkt känslan av att dessa skulle ha känt sig hotade, ofredade och trakasserade av en mordisk extremist som de gett uttryck för.
Vi går igenom visitationen och det piper och har sig, av med bälten och skor, kamraten blir bortdragen till ett hörn. Min kamrat får höra att den lagliga självförsvarssprayen han har kommer att beslagtas av polisen och att han själv inte är välkommen i byggnaden. Detta på grund av platsbrist. Poliser och väktare leder ut honom under hot.
”Jaha ja”, tänker jag medan jag ställer mig mellan en av de målsägande och dennes livvakt i väntan på att den tilltalade kamraten som inte tog sig dit och in tillsammans med oss andra ska dyka upp.
Snart kommer Anders Jonsson och det blir nästan direkt tjafs med en ordningsvakt. Han ska av med skor och rubbet för att komma in, det måste kännas kränkande med dessa åtgärder när man har begått ett brott som inte existerar för ens eget sinne. Han kommer till slut in och vi hälsar på varandra.
De målsägandes skratt har avtagit lite, men de är ändå fortsatt livfulla och glada. Vi har rört oss en bit ifrån dem och pratar lite, bland annat om kamraten som blev avlägsnad från platsen. De målsägande börjar röra på sig och går förbi oss.
– Det måste vara skönt att vara JUDE, säger Jonsson högt.
Det finns en del poliser här och de står mitt emot oss.
– En jävla massa SNUTJÄVLAR här också, säger han högt.
Poliserna blir kränkta och tar ordentligt tag i hans arm. Jag funderar snabbt på om vi har någon chans mot fyra ordningsvakter och sex snutar, men kommer enbart fram till att vi åtminstone måste göra ett försök ifall det skulle hetta till ordentligt.
Som tur är så avdramatiserar ordningsvakterna det hela med att ifrågasätta om polisen verkligen ska avvisa den tilltalade. De kränkta poliserna förstår då vad de är på väg att göra och säger bara att; ”Ja, då kan han ju få stanna, hehe.”
Dags för sammanträde i sal 5. Det känns oerhört konstigt att de skrattandes och glada målsägandena nu sitter och håller betydligt allvarligare miner, med livvakter bakom sig och ordningsvakt i hallen och uppbådet av poliser utanför. Jag förstår att det är de själva, kanske Anne Ramberg (tidigare generalsekreterare i advokatsamfundet), som har använt sina kontakter och inflytande för att göra farsen tydligare.
Direkt i inledandet frågar Anders Johnsson över dagordningen, när kommer han få berätta om dessa påstådda brott och under vilka former? Ordföranden i rätten avfärdar honom och vill inte svara.
Här känner även jag en enorm frustration. Det borde ju bara höra till god ordning att om den tilltalade inte har ett juridiskt ombud, att han då får reda på rättens förfarande och om praktiska saker som utifall han själv får lov att förhöra målsägandena eller inte. I kanske 5 minuter försöker han på olika vis få svar om förfarandet och blir självklart mer frustrerad då han inte får det.
Även jag ställer frågan om varför den andra kamraten inte fick komma in i salen med hänvisning till platsbrist trots att det finns flertalet lediga platser i salen. ”Det var mitt beslut”, är det enda som kommer ur ordföranden.
Rätten får så småningom nog av att Jonsson vill ha svar, men istället för att ge honom dessa, så säger ordföranden åt en ordningsvakt att leda ut den tilltalade från rummet. Vakten är först väldigt hetsig mot Anders och vill att han direkt och skyndsamt ska ut. Anders berättar för ordningsvakten att han noggrant förberett sina papper och bara vill plocka ned de i rätt ordning, så han slipper sitta och använda stor tid åt att sortera upp dessa igen. Vakten blir otålig och använder till och med svordomar mot min kamrat. Återigen gör jag mig beredd på att bråk ska bryta ut, men vakten blir faktiskt tillsagd av rätten.
Plötsligt hör jag hur det piper där ute, någon i rätten har tryckt på överfallslarmet och flera ordningsvakter och någon polis kommer och ställer sig i dörren. Rätten säger till dessa att de har kontroll på vad som sker och ber här även ordningsvakten som varit hetsig mot Anders Johnsson att backa undan varvid han tar ett steg tillbaka, men han står ändå fortfarande väldigt nära. Här blir jag lite retfull och måste ropa till honom; ”Håll Corona-avstånd!”. Lustigt nog så backar mannen till 1,5-2 meters avstånd efter att jag delgett mitt meddelande.
Det blir här lite paus och jag får inte längre träffa Jonsson, han får vara på andra sidan byggnaden och jag får inte vara i närheten av honom.
Målsägandena är jätteglada. ”Nu kan de bara mute:a honom om han säger något dumt”, fnittrar Helle Klein med sin livvakt bakom sig. ”Ja, vilken cirkus”, skrattar Ramberg.
Jag blir faktiskt förvånad över dessa personer. När de suttit i rättssalar och tv-soffor för att tala om rättvisa och demokrati, så förstår jag ännu mer nu att detta inte är något annat än ett PR-stunt. De försöker bli aktuella via offerkoftan, för sanningen är att Jonsson inte har trakasserat dessa och att de uppenbarligen inte heller känt sig så hotade och illa till mods. Det han däremot har gjort är att genom massutskick informera nästan 80 stycken personer, däribland släkt och vänner, men även inflytelserika personer på maktposition, med memer och länkar som påvisar folkmordet på vita och vilka som står bakom detta.
Varför har dessa tre, men inga av de övriga anmält? Det är framträdande individer som nu sitter här och påstår att de vaknar i fasa mitt i natten av denna ”systematiska terror” och att de nästan kallsvettiga kollar vad de har fått för meddelande. Varför blockerade de inte bara hans nummer så de slapp motta informationen om de ogillade den? Nej, för att de vill sitta där de gör, de vill bära offerkoftan.
När rätten återupptas gås tidigare förhör igenom med målsägandena. Anders Johnsson i rummet på andra sidan får ingen chans att ställa några frågor, vilket gör det hela till en ännu större fars.
Det gås igenom bilder som delats på en webbsida från ett land det är lagligt att dela sådant innehåll. Anders Johnsson får inte förklara meningen med bilderna, deras ordentliga innebörd och hur han som nationalsocialist tänkte när han delgav de uteslutande nationalsocialistiska vännerna på denna okända sida, sitt budskap. Man hör kort ”Den bästa ledaren som någonsin funnits”, ”Det är sant att dessa styr centralbanken” och så vidare. Han blir ständigt avbruten och ”mute:ad”.
Anders får till slut hålla sin egen plädering. Dock inte som han vill då ordföranden flera gånger avbryter honom och gör det glasklart att hon kommer att trycka bort hans ljud direkt när han säger något hon finner opassande.
Vi som känner Anders väl och kämpar med honom axel mot axel, vet att han är en intensiv person som verkligen inte är fin i kanten, han låter sin vilja höras och är definitivt inte blyg. Ibland kan kanske även jag tycka att det blir lite mycket, men den otroliga fanatismen och kärleken till vårt folk han hyser är inget som kan ifrågasättas. Det i kombination med allvaret i vår kamp gör att jag finner hans intensitet och mod som något bra, fast vissa så kallade normies säkerligen skulle kunna få en stroke av hans ”HMF-tourettes”.
Rättegången avslutas och jag tänker att Anders Johnsson troligen kommer få fängelse i sex månader, precis som åklagaren yrkat, och att han troligtvis gjort sig skyldig till flera nya fall av HMF under detta åtal. Jag kan inte låta bli att skratta lite åt hela situationen.
När jag nu i efterhand skriver detta och läser vad målsäganden Helle Klein skrivit i sin lögnaktiga skitblaska, Dagens Arbetare, så blir jag ännu mer road. Exempelvis påstås det i plural att medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen varit på plats, trots att jag inte visade upp ett medlemskort och att jag var ensam. En kamrat sa till mig när vi diskuterade det hela:
– Hur fan kan en sådan häxa vara chefredaktör på en tidning för arbetare? Dagens lögnare vore ett mer passande namn. Jocke du tar så mycket plats i judens sinne att hon tydligen ser dig som flera personer.
Flera skumma åtal lär vara att vänta innan sådana som målsägarna här själva står åtalade och med nordisk rättvisa förhoppningsvis döms och belönas med enkelbiljetter till Finspång.
