1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Den revolutionära kampen måste förbli radikal!

Här följer en ideologisk artikel från gruppchefen Samuel Almroth som baseras på en studiecirkel som hölls för en tid sedan. Dess syfte var att framhäva vikten av radikal och revolutionär kamp.

När man talar om radikalism (vår radikalism) bör man även notera hur våra huvudmotståndare, folkets fiender agerar ytterst radikalt.

Sedan 1945 har de internationella sionisterna successivt lyckats manipulera och korrumpera Västerländernas statsmakter och bankväsenden till den grad att de idag i stort sett sitter på den fulltaliga makten. I decennier genom deras totala kontroll över massmedia i sammansvärjning med deras omfattande inflytande över populärkulturen, har indoktrineringen av globalisternas framkallade ideologi, kulturmarxismen, rotat sig så pass djupt i majoriteten av Europas befolkning att det idag anses vara tabu att yttra några som helst positiva aspekter om sitt etniska ursprung och dess kulturella arv. Genom denna väl utstuderade process till självhat degenereras inte vi vita människor enbart ur ett andligt perspektiv, utan likväl karaktärsmässigt och intellektuellt. Därmed förleds vi enkelt in i att attraheras och efterleva ytlig mainstreamkultur och-/eller övriga destruktiva subkulturer, istället för att hysa sunda värderingar och följa naturliga levnadsvanor.

Våra ”folkvalda” representanter (globalisternas lydiga nickedockor) på sina ministerposter och chefstjänster i statsmakternas alla sektorer för en mycket radikal politik med massinvandring, nyliberalism och kulturmarxism. Därav går det inte att försvara sig mot denna mäktiga målmedvetna och aggressiva kraft om man inte själv är villig till att agera lika målmedvetet och radikalt vill säga.

Vad de konservativa anbelangar, sätter dessa aldrig upp några offensiva mål. Därför kommer dessa heller aldrig tillämpa offensiva metoder eller förespråka offensiva åtgärder. Onekligen går det inte att undgå frågan om de själva inte är fullt medvetna om detta. Det är förmodligen just därför de endast mäktar med att prompt hävda att samhället var så ofantligt mycket bättre för 15-20 år sedan. För att vi ska lyckas föra en framgångsrik kamp gentemot systemet som med tiden oundvikligen kommer gå allt hårdare mot oss, krävs radikala kampmetoder. För att uppnå revolutionära mål krävs radikala metoder!

Efter andra världskrigets slut 1945, uppstod flera sammanslutningar i det västerländska samhället som försökte motverka globalisternas framträngande inflytande. Dock hade dessa tidigare förbindelser som utgjort det dåvarande motståndet, bedrivits ur en reaktionär åskådning och inte en revolutionär, till skillnad från vår orubbliga och fast handgripliga kamporganisation. Genom vår revolutionära åskådning, vårt rakryggade agerande oavsett hur mycket repression systemet än är benägna att ösa över oss, kvarstår de facto att endast vi utgör det reella offensiva motståndet mot det kosmopolit-orkestrerade system som för nuet härskar över hela Norden och övriga Europa med järnhand.

Man kan efter 80 års motstånd mot dessa ondskefulla, maktlystna krafter som önskar förgöra vårt folk, konstatera att dessa i princip dominerats av reaktionära och konservativa element. Just för att fienden inte finner denna typ av bakåtsträvande förehavanden som något existentiellt hot, utan enbart utgör en motkraft som i bästa fall endast fördröjer den förödande utveckling fienden skapat och driver på.

Globalisterna har hela tiden flyttat fram sina positioner genom att vara radikala, offensiva och politiskt aggressiva. Den nationella rörelsen har i sin helhet dock tenderat till att med tiden liberaliseras och pacificeras. Vad den nationella rörelsen beträffar där nationalsocialister utgjort motståndet har dessa till skillnad från NSDAP (Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei) saknat visioner. Tidigare mindre nordiska nationalsocialistiska organisationer (innan Nordiska motståndsrörelsens grundande) led brist på den revolutionära association som krävs för att besegra det folkfientliga systemet. I de flesta fall har dessa i huvudsak endast blickat tillbaka på Tredje riket som ett slags svar på hela världens alla lösningar. Vissa grupperingar av moderna nationalsocialister gör dessvärre detta än idag, trots det faktum att man aldrig kan bygga en resultatrik revolutionär rörelse genom att gå hundra år tillbaka i tiden och kopiera urfader-organisationens metoder. Tankesätten förblir således konservativa och reaktionära.

Nej! Den existentiella kampen kräver att man marscherar med blicken fäst i fjärran. Strävar vi att gå framåt kommer vi att växa. Naturen erbjuder inga mellanting, antingen lider vi nederlag och dör ut efterhand eller så växer vi oss starka och återerövrar våra territorier. Det kvarstående alternativet är undergången för vår ras och kultur.

Än så länge är de konservativa uppfattningarna i majoritet, givet i den större reaktionära nationella rörelsen men även förekommande bland våra egna led. De konservativa vill dock inte formulera framtiden eller sträva efter förändring, de vill förhindra framtiden. Detta då de aldrig har svar på frågorna som kommer ställas imorgon utan bara på de som ställdes igår. Koncist kan man slå fast vid att efterlevs en sådan enfaldig filosofi överlever man aldrig kampen om tillvaron.

Ska vi utgöra den nordiska rasens avantgarde kan vi inte bara förhindra utvecklingen, det är absolut nödvändigt att vara den kraft som tar initiativet att skapa förändring. Endast på det sättet kan vi säkra vår överlevnad!

Därmed kan man befästa följande: att reaktionära och konservativa ”nationella” aldrig kan uppnå några storartade positiva reformer då de saknar ambitionen att uppriktigt förändra, utan istället endast verkar för att bevara det som redan existerar med undantag för några få ytterst marginella skillnader i sina beräkningar. Samtidigt som dessa block ständigt är under angrepp av de radikala och revolutionära krafterna. Sett ur strategisk synvinkel kan de bara förlora, då det är en naturlag!

De enda som har en chans att vinna ödeskampen för vår ras fortsatta existens är en sann revolutionär nationalsocialistisk rörelse lik Nordiska motståndsrörelsen. Endast vi och kommande generationers gelikar är dem som utgör den sanna oppositionen, de som besitter den okuvliga mentaliteten och andliga viljan som krävs för att på allvar utmana systemet och slutligen segra.

/ Samuel Almroth

Titel:Den revolutionära kampen måste förbli radikal! Författad av:Redaktionen Publicerad:2022-07-29 Uppdaterad:2022-07-31

Läs också: