Igår hölls en förhandling i hovrätten kring åtalet mot Emma Karlsson i egenskap av ansvarig utgivare för motståndsrörelsen.se. Det rörde en artikel som publicerades den 18 oktober 2021 där man skrev om en laserprojicering som genomförts på diverse husväggar i Malmö. Aktionen gjordes samtidigt som regeringen avhöll en enorm konferens som hade för avsikt att förstärka minnen kring vad man kallar ”Förintelsen”.
Artikeln som rapporterade om detta blev anmäld och justitiekanslern (JK) valde att rättsligt försöka få artikeln fälld för hets mot folkgrupp. I tingsrätten blev Emma dömd för att ha publicerat en artikel om detta, inte för aktionen i sig utan alltså bara för att ha skrivit en rapport om saken. Denna dom överklagades omedelbart och förflyttades nu till Svea Hovrätt.
Åtalet leddes av åklagare Per Lindqvist och JK:s Klara Högström. Processen varade i knappa tre timmar. Åklagaren läste högt ur både Nordiska motståndsrörelsens partiprogram och de artiklar där de berörde den ovan nämnda projiceringen. Rättens ordförande fick flera gånger begära att få saker förtydligade i vad som åklagaren egentligen ville ha med i sitt åtal.
Emma Karlssons försvarare Carl-Oscar Morgården betonade vikten av att man måste tillåta debatt och kritik i samhället. Vidare visade han exempel på annan media som skrivit om exakt samma laserprojicering utan att åtal har väckts. Han efterlyste en av en rättsstats viktigaste principer; allas likhet inför lagen.
Vi har varit i kontakt med Emma Karlsson för att ställa några frågor:
Hur tycker du att dagen gick?
Dagen gick bra, men var oerhört långtråkig. Åklagarens monotona och långrandiga tal var väldigt ointressant. De tre timmarna kändes mycket längre.
Var det några större skillnader i hur åklagaren eller försvararen lade upp fallet eller var det mest repetition från tingsrätten?
Det mesta var repetition från tingsrätten. Jag uppfattade det dock som att domaren här i hovrätten var mer intresserad av fallet. Han ifrågasatte t.ex. delar av åklagarens bevisning.
Fallet som du dömdes för i tingsrätten gäller alltså att publicera en rapport om att budskapet ”Förintelsen är en bluff” projicerats på en byggnad. Tycker du det känns rättvist och förenligt med Sveriges yttrandefrihetslagar att bli dömd för detta?
– Nej, det gör jag verkligen inte. Man måste kunna diskutera och ifrågasätta och vara för eller emot alla historiska och politiska händelser. Än mer måste man såklart kunna rapportera om saker som sker med text och bild.
Hur känns det att vara den troligtvis första kvinnan som någonsin står i hovrätten i ett fall som rör Nordiska motståndsrörelsens verksamhet?
– Det känns hedervärt. Vi måste alla vara beredda att offra för att nå ett fritt Norden!
Så inget avhopp och gråt i medierna om du skulle bli dömd då?
– Haha, nej absolut inte! Det värsta som skulle kunna ske är några veckors semester och det har jag inget emot. Om jag blir dömd i hovrätten så kommer jag dock överklaga då jag anser att en fällande dom är felaktig och ett hån mot yttrande- och pressfriheten.
