En snabb överblick av Nordiska motståndsrörelsens utbud av aktivism idag och genom åren vittnar om en otrolig bredd och variation. Organisationens utåtriktade aktiviteter genomsyras av kreativitet. Beståndet är digert och nya typer tillkommer ständigt – som nu senast med QR-kodsaktivism mot målgruppen butikskunder – där koder ledande till en webbsida med viktig information appliceras på utvalda varor i butiker. Information om bojkott av israeliska varor nådde på detta sätt förra veckan tusentals butikskunder över hela landet.

När sedan SR:s småländska lokalradio i programmet Eftermiddag – som har tusentals lyssnare – gör ett längre reportage om Motståndsrörelsens tillämpande av denna aktivism i en specifik butik i staden Jönköping, förstår vi att man kan tala om en veritabel propagandaexplosion.

Glädjerusig vid tanken på denna framgång för organisationen hör jag sedan en man i en välkänd nationell podd tala om det meningslösa i att ”bedriva politisk aktivism” – en företeelse som efter vad det verkar enligt honom har två möjliga uttyck: flygbladsutdelning eller klistermärkesuppsättning – vilka båda aktiviteter, hävdar han, bevisat sig vara fullkomligt meningslösa och därför av den som ”varit med förut” bör betraktas som helt passé. Utan att nämna något namn låter han road förstå att det visst finns en nationell organisation i landet som nog ännu inte kommit till denna värdefulla insikt.

Denne skeptiske poddare har rätt i att Nordiska motståndsrörelsens aktivister vid sidan av all innovativ aktivism som man bedriver, även hänger sig åt mer ”traditionella” former, såsom de två han nämner. Det jag vänder mig mot är dels hans påstående att engagemang i de senare skulle vara meningslöst, dels hans något absurda antydande om att utåtriktad aktivism inte skulle kunna ta sig andra uttryck än dessa två – när så många bevis för motsatsen föreligger.

I det första fallet vill jag anföra min egen rödpillrings-process och väg ledande till medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen. Det som inte bitit på den skeptiske poddaren bet nämligen på mig. I det andra fallet vill jag kort beskriva den artrika flora av aktivism som i Motståndsrörelsens regi grott och blomstrat de senaste åren. Har den skeptiske poddaren månne sovit under denna period?

Min väg

Varken poddradiokanalen Nordisk Radio eller nyhetssidan Nordfront har idag någon formell anknytning till Nordiska motståndsrörelsen. Inte desto mindre var det genom lyssnande på poddar som Radio Nordfront, Radio Regeringen, Ledarperspektiv och Nordic Frontier, samt genom och läsning av nyss nämnda webbtidning som jag gjordes mottaglig för det nationalsocialistiska budskapet. När jag under denna formativa period gick runt i den mellansvenska småstad som jag bodde i och den närbelägna stad, där min arbetsplats fanns, fastnade min blick ideligen på budskap från Motståndsrörelsen på husväggar, elskåp, parkbänkar, lyktstolpar och hållplatser. Jag blev smått besatt av att i mitt huvud försöka föra statistik över nya och borttagna klisterlappar. De där aktivisterna är ju precis överallt! Och hela tiden! Hur många är de egentligen?

Denna fråga och andra fick jag tillfälle att ställa vid några av de offentliga aktiviteter med flygbladsutdelning som frekvent arrangerades i de två städerna. Jag fick därmed de där oumbärliga personliga mötena som gav mig mod att gå vidare och till exempel delta på Nordendagarna och slutligen skicka in min medlemsansökan.

Motståndsrörelsens kreativa aktivism – en kort tillbakablick

Vid sidan om de mer traditionella typerna av offentlig aktivism såsom torgmöte med tal, demonstrationer anpassade efter situation och rådande samhällsklimat, flygbladsutdelning och banderollaktioner, så har för Nordiska motståndsrörelsens del, sedan jag under 10-talets andra hälft på allvar började intressera mig för organisationen, nya varianter ständigt tillkommit. Observera att vad jag presenterar här är några exempel som jag utan större ansträngning drar mig till minnes. En uttömmande redogörelse är mer än vad jag kan avsätta tid till.

Vem minns inte när budskap med laser för några år sedan började appliceras på bland annat byggnader, byggnadsställningar, bergsväggar och broar? Eller när det repellerats från höga positioner varvid applicering av budskap på spektakulära ställen vidtog? Placering av budskap på oväntade ställen har också utförts utan vare sig laserkanon eller repellerings-rep. Båtaktioner och sportevenemangs-aktioner har vidtagits.

En rad olika sorters ambassad-aktioner med varierande budskap framförda till olika länders ambassader har genomförts. Flaggbränning är en typ av aktivitet som utövats inte bara vid ambassader – och inte endast på nationsflaggor. I en särskilt ganska vanligt förekommande sorts aktion har sopor levererats till väl valda förtjänta mottagare. De högsta bergen i Sverige respektive Norden har bestigits, varifrån samhällsomstörtande information genom olika medier har distribuerats till befolkningen.

Det har ringts in till några av statsradions mest populära inringningsprogram, där förstummade programvärdar tvingats konstatera att den nyss så sympatiske inringaren plötsligt framför nationalsocialistiskt inspirerad systemkritik på bästa sändningstid.

Några frågor om aktivism till Nordiska motståndsrörelsens ledare

Är det för en politisk kamporganisation viktigt att förnya sin repertoar av aktivism?

Jag tror det är viktigt av flera anledningar. Dels för att, och som du också nämner i din artikel, ju fler platser folk upptäcker oss på desto större är chansen att de faktiskt berörs av aktivismen, dels för att människor har en förmåga att vänja sig och behöver skakas om med nytänk ibland och slutligen för att det är roligare för våra aktivister att vara aktiva i organisationen när det innebär variation.

I vilken mån skulle du säga att Motståndsrörelsen lever upp till detta?

Jag är egentligen väldigt självkritisk och önskar således att vi var ännu bättre på vissa saker, men jämför vi oss med andra grupperingar nationellt såväl som globalt är vi nog faktiskt extremt duktiga på det – kanske rentav främst i världen!

I tider då Motståndsrörelsens aktivister blir allt mer ensamma om att bedriva aktivism på gator och torg, och allt mer av mänsklig kommunikation sker elektroniskt, varför är det viktigt att hålla fast vid gamla aktivism-trotjänare som flygbladsutdelning och klistermärkesuppsättning?

Just av den anledning du nämner i frågan tror jag det är väldigt viktigt. Ju mer ovanligt det blir att det kommuniceras med människor utanför smarttelefonen och datorn, desto viktigare blir det för oss att synas också i verkligheten för att vi då sticker ut bättre.

Sedan vet vi aldrig vad som händer i framöver, det blir mer och mer censur på nätet eller kanske nätet rentav slås ut i ett fientligt angrepp – möjligtvis kommer vi inte alls kunna nå ut till någon i framtiden digitalt, då har vi såklart en enorm fördel om vi redan är drillade och vana vid att bedriva aktivism i verkligheten.

Jag är även övertygad om att det skapar en annan typ av kämpar och kamratskap mellan dessa, om de träffas och bedriver aktivism på riktigt tillsammans – träning och sociala träffar i all ära, men alla som bedrivit riktig utåtriktad aktivism tillsammans med kamrater vet att det är något annat.

Hur arbetar Nordiska motståndsrörelsen med att ta fram nya former av aktivism, sker det så att säga spontant eller finns det arbetsgrupper eller liknande ämnade för detta ändamål?

Det sker på bägge vis. Ibland kommer någon aktivist eller nästeschef på något riktigt bra, i andra fall är det propagandagruppen som gör det och i vissa fall kan idéerna komma från mig eller någon annan i riksledningen. Det sker också att vi får inspiration från kamrater i andra länder.

Vilken ny aktivism som introducerats de senaste fem till sju åren skulle du utse till den viktigaste?

Oj, detta var en otroligt svår fråga som jag nog inte ens vet om jag kan besvara. Allt som leder till att vi uppmärksammas i traditionella medier eller blir virala på sociala medier brukar vara bra för antalet besökare på våra sidor och medlemsansökningar till organisationen.

En personlig favorit är nog annars folkgemenskaps-aktivism såsom utdelning av mat och julklappar till fattiga folkfränder, sedan gillar jag också verkligen sopfördelningsaktionerna som du nämnde i din artikel också.

Kan du ge en vink om vad Motståndsrörelsens nästa nya banbrytande form av aktivism kommer att bestå i?

Nej, det tänker jag inte göra, men den som har ögonen öppna lär se!

Tack Lindberg för svaren!

Tack själv!

// Småstadsaktivist