Traditionen bjuder att finländarna hemma i stugvärmen varje år kan se på teven när presidenten har mottagning på slottet. Det bjuds också på bal, så utan att ha studerat tittarsiffrorna kan vi anta att miljoner skärmar i landet strömmar direktsändningen. Därigenom får den lilla människan möjlighet att relatera till offentliga personligheter och annat fint folk.
Soffsittarmyset är tack och lov inte den enda aktiviteten under finska nationaldagen. Den 6 december 1917 var dagen då Finland förklarade sig självständigt från Ryssland. Det är en dag även lämplig att hedra stupade soldater från finska vinterkriget och fortsättningskriget. Det fina folket på balen rynkade säkert på näsan över att en parlamentsledamot från Sannfinländarna valde att delta och hålla ett tal på 612-rörelsens fackeltåg. Teemu Keskisarja som också är en känd finsk historiker skulle senare stå framför min kameralins på Tölö torg, fredagen den 6 december 2024. Mer om detta senare i artikeln.
På dagen den 6 december hade Blåsvarta rörelsen ett möte på Helsingfors centralbibliotek under parollen ”Strategi för den nationella rörelsen”. Detta var upptakten till demonstration och fackeltåg som väntade.
Ute på stan i Helsingfors hittar vi julmarknad, gallerior och det som typiskt stadsliv har att erbjuda. Således är det många stadsvandrare ute den 6 december. Som med blandad förtjusning kan beskåda den Blåsvarta rörelsens demonstration, vilken detta år utgick från Järnvägstorget och avslutades vid Riksdagshuset. Jag tänker mig att trumslagarna i täten som följs av den vackra finska fanborgen samt alla propra och energiska nationalister lämnar ett bestående intryck på folk. Längs hela demonstrationen som jag delvis täcker med bilder i denna artikel fanns det snarare fler nyfikna sympatisörer på åskådarplatserna än buande avskräde. De senare skulle vi möta i flertalet längre fram mot aftonen när de bjöd på klassisk underhållning på vänsterextremt manér.
Som väntat kantas den 6 december av färre (godkända) ledighetsansökningar bland finska polisen. Vilken till skillnad mot den androgyna svenska dito sköter sitt jobb med tydlig självkänsla. Polisen blir av det skälet en entitet som är enklare att hantera. När jag står bredvid ridande poliser och kravallpolis blir jag bryskt avvisad på finska. Till skillnad mot det stora pressuppbådet som tryckte i ett hörn ville jag kliva fram och dokumentera när de vänsterextrema elementen skulle motas iväg. Det blev inte värre än att jag efter lite utländsk språkövning fick följa polismannens uppmaning. Det behövdes inga elpistoler, tårgas eller batongslag som komplement i den kommunikationen. Så in bland motdemonstranterna och tillbaka runt kvarteret fann jag mig åter på Tölö torg som avgränsats med kravallstaket.
När jag skriver dessa rader har jag bland annat lånat ut videoklipp på polisingripanden mot indoktrinerade primater som kan ha ett visst underhållningsvärde beroende på vart humorn sitter. I huvudsak borde dock demonstrationen med Blåsvarta rörelsen och det senare fackeltåget vilken utgick från Tölö torg, vara det primära att täcka i en kommande finsk videoproduktion. Det återstår att se när den kommer.
Från Riksdagshuset där Blåsvarta rörelsen avslutade sin demonstration var det en kort promenad till Tölö torg. Som vi redan kunnat gissa oss till av min beskrivning ovan, hade de vänsterextrema genierna tänkt sig att blockera alla öppningar och sidogator till torget. Den första upplevelsen var att jag trodde mig ha kommit till en samlingsplats för nationella. Åsynen av flertalet oestetiska ansikten gjorde dock saken klar att det var en samling antagonister som var där för att ”stoppa nazismen”. Läs: Fackeltåg 612 är ett icke-politiskt uttalat projekt men samtidigt patriotiskt då man hedrar fallna finska soldater vid Sandudds begravningsplats. Det som retar avskrädet är helt enkelt att det finns ett fackeltåg där finsk stolthet och ära hålls vid liv. Vid en annan sidogata till torget däremot, kunde en handfull mängd kravallpoliser vifta undan vänstergenierna mot gathörnen och göra vägen fri till samlingsplatsen.
Ljuset av de 1500 facklorna (som inte räckte åt alla deltagare) ligger på den varma sidan av Kelvinskalan. Därför monterade jag upp ledlampan och ställde in 3200 Kelvin så jag inte skulle äventyra den naturliga vitbalansen. Balansakten är också att inte blända modellerna på mina porträtt. Jag hoppas därför att historikern Teemu Keskisarja kan förlåta mig om jag uppträdde offensivt med min utrustning. Samtidigt fanns det andra fotografer som använde blixt. Han verkade dock ta saken med ro. Hållandes på sitt talmanus där han fäst texten på kartongbitar, höll han ett genuint anförande, av röstdynamiken att döma, vilket jag tänker redan sänts ut i bild och ljud till den finska allmänheten.
Facklornas magi är också att det kopplar människan till sitt ursprung. Likt glöden i en brasa som har en närmast hypnotisk kraft. Du kan koppla bort vardagsstress och orostankar när du sitter vid lägerelden. Det är värme, trygghet och ursprung som vilar i våra gener och det undermedvetna. Kyrkogården med den snöbeklädda backen. Gravstenar, träd och välskurna buskar. Facklorna lyser upp vägen mot det stora korsformade monumentet. Gravljus och blomsterkransar vid dess fot är skönhet för ögonen att se. Värt att nämna är även marskalk C.G.E. Mannerheims grav som uppvaktats på motsvarande vis. På gravfältet för fallna soldater lyste också ljus vid varje enskild grav.
På lördag den 7 december hölls ett seminarium med Blåsvarta rörelsens ledare Tuukka Kuru och Werner Toivonen, där undertecknad skribent närvarade utan att förstå mycket av vad som sades på finska.
