Skip to content
Här kommer det sjuttiosjunde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Förberedande kampverksamhetLindbergs betraktelse: Rättelse angående förra avsnittetPåståendet: ”Det är synd om nationella”Ideologisk/taktisk fråga: Från flykt till kamp. SÄPO och kamratsskap
Diskussionsunderlag:
Ledarperspektiv #76: Barn som biologisk krigföring – det stora folkutbytet och föräldraskap
Styckningsutbildning under friluftsdag i Tyresta nationalpark
Månadsmöte i Näste 4: Restaurering och live-musik i skogen
Banbrytande aktioner i centrala Kristianstad
Ge alla människor precis vad de vill ha!
Den svenska Säkerhetspolisen (SÄPO) har som sin primära uppgift att försvara den svenska ”demokratin” och skydda landet mot terrorangrepp. Man har också som uppgift att motverka vad man från systemets håll benämner ”de våldsbejakande miljöerna”, vilket på orwellskt nyspråk betyder den politiska oppositionen i landet.
Att använda landets säkerhetstjänst som verktyg för att slå ner på politisk opposition är något landets politiker och samlade journalistkår vanligtvis slår ner stenhårt på. I vart fall när det händer i länder som för tillfället är misshagliga för den rådande makten, det senaste exemplet på detta kan vi nu nästan dagligen se genom snyfthistorier om ”demonstranter” i Vitryssland i var och varannan mediepublikation. Tyvärr är både det svenska poliktikerskrået och journalisterna extremt hemmablinda när samma saker händer i Sverige.
Under många år nu har SÄPO använts som ett verktyg för att förhindra tillväxt i organisationen genom att trakassera medlemmar och potentiella
Tisdagen den 19 mars studerades de sista kapitlen i ”Handbok för aktivister i Nordiska motståndsrörelsen” där studenterna skolades i bland annat SÄPO:s strategier, diverse avhopp, förräderi, avhopp med hedern i behåll och avslutningsvis hur man blir ”Det främsta vapnet” som systemet fruktar.
Varje år släpper systemets inofficiella underrättelsetjänst Expo en årsrapport där de räknar samman och kommenterar den bredare nationella rörelsens aktiviteter utifrån sitt aktuella propaganda-narrativ.
I år följer deras 88-sidiga (sidantalet är knappast en slump) rapport en trend som pågått sedan ett par år tillbaka och som de tydligt delar med Säpo, AFA och flera andra svenskfientliga grupperingar och det är att de vill lyckas indoktrinera läsaren att tro följande fyra saker:
Den nationella rörelsen som helhet är svagare än någonsin.
Nordiska motståndsrörelsen är på fallrepet.
Andra nationella organisationer än Motståndsrörelsen är superstarka och väldigt farliga.
Det finns en avsevärd risk för terror och våld och som med en stor dos propaganda och lika mycket fantasi skulle kunna kopplas till den nationella rörelsen.
För att lyckas förmedla dessa syften attackerar man tydligt Motståndsrörelsen på alla vis man kan, flera gånger med uppenbara lögner och riktigt då
Det finns många sympatisörer till Nordiska motståndsrörelsen i vårt land som inte är medlemmar varken hos oss eller någon annanstans, och jag undrar lite varför?!
Jag frågar inte för att få höra några ursäkter eftersom dessa ursäkter väger extremt lätt under tiden som vår ras dör ut under ett stort lidande. Nej, jag frågar därför att jag verkligen inte förstår varför man inte aktivt kämpar för sitt blod.
Man kan ju tycka att kampen vi för möjligen inte leder någonstans, åtminstone inte under min livstid eller i värsta fall aldrig någonsin, men om det blir så illa ska det i alla fall inte bero på att jag eller DU inte ens försökte göra allt vi kunde för att ändra framtiden bort från den fruktansvärda liberal-demokratiska vägen vi går på idag.
”Man utsätts för repression”, kanske du svarar då?
Jag har fått husrannsakningar utförda hemma på grund av mitt engagemang, SÄPO har plockat upp mig på stan för förhör och jag har fått orosanmälningar till socialtjänsten gä
Under föregående helg anordnade Kommittén för den första Gerd Honsik-Europakongressen en konferens för att både uppmana till europeisk enighet och hedra den tysk-österrikiske frihetskämpen Gerd Honsik. Nordiska motståndsrörelsen var inbjudna att hålla tal tillsammans med CasaPound (Italien), Der Dritte Weg (Tyskland, Nouvelle Droitte (Frankrike) samt en österrikisk representant. Fredrik Vejdeland från Nordiska motståndsrörelsens svenska riksråd talade för organisationens räkning.
Delegationen från Nordiska motståndsrörelsen anlände till Wien på fredagskvällen och mötte upp kamrater vid en nationell pub där man knappt hann komma innanför dörren innan man blev bjudna på riktig österrikisk wienerschnitzel och öl. På plats fanns i lokalen bland annat ungrare, tjecker, schweizare, tyskar och österrikare – förenade i kampen för ett fritt Europa. Efter en mycket trevlig afton i goda kamraters lag tvingades deltagarna lägga sig relativt tidigt eftersom lördagens kongress skulle bö
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
För våra regelbundna följare kan det verka som att vi ofta har problem med polisen, men det stämmer inte riktigt. En majoritet av våra aktioner passerar utan nämnvärda problem faktiskt. Med det sagt konfronteras vi ju av polis betydligt oftare än Sven Svensson gör givetvis, och det beror på politik snarare än vår fruktansvärt extensiva brottslighet.
Polisen i Sverige har flera uppgifter och den första många tänker på är att bekämpa brottslighet, både förebyggande och vid begångna brott, men de har även till uppgift att skydda det folkfientliga systemet som styr idag och det är där vi kolliderar.
Den systemskyddande delen av verksamheten ligger i första hand på Säpos bord, men karriärsugna polischefer och enskilda poliser slickar gärna uppåt och sparkar nedåt mot Motståndsrörelsen för att få en guldstjärna av regimen.
Det finns enskilda poliser som är okej och som utför sitt jobb korrekt, det finns till och med sådana som gillar oss och ger oss en hjälpande hand istället för en
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
