Skip to content
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Här kommer det nittioförsta avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Nationella i SDLindbergs betraktelse: Tankar kring julenPåståendet: ”Bankerna hotar yttrandefriheten”Bankvälde och Motståndsrörelsen
Diskussionsunderlag:
Råd till SD:are med ”koppling till Nordiska motståndsrörelsen”
Uthängningar är papperstigrar och Sverigedemokraterna är ett hinder
Länsförsäkringar stänger av Nya Dagbladets bankkonton
Aktivist JK-anmäler polisen efter år av trakasserier
Stöd Nordiska motståndsrörelsen
Fredagen den 16 december så bedrev medlemsgrupp 1 i Näste 2 nationalsocialistisk aktivism genom att sätta upp klistermärken med den enastående Tyrrunan.
Göteborgare anslut dig till motståndet!
På fredagen den 9 december sattes ett antal banderoller upp av medlemmar i Näste 7 i Vetlanda för att hedra minnet av Daniel Wretström.
Torsdagen den 8 december sattes ett antal plakat med fyra affischer på varje upp runtom i Luleå. Man fokuserade på gymnasieskolorna och trots nyfikna blickar fick man arbeta i fred!
Du kan göra ett revolutionärt val året runt, valår eller ej!
Fredagen den 9 december så sattes klistermärken upp på allmänna ytor i Göteborg.
Då jag vaknat vid 05-tiden på måndagen efter en natt med inte allt för mycket sömn, både på grund av nervositet och förväntan då detta var min första utlandsresa med kamrater i Motståndsrörelsen och jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig, så var jag ändå förvånansvärt pigg. Att jag var så pass pigg trots minimalt med sömn berodde nog troligen på hur mycket jag sett fram emot resan.
När jag klivit upp och gjort mig redo så påbörjas resan mot Helsingfors, en ungefär 20 timmar lång resa den väg vi planerat att ta. Längs vägen till båten plockade vi upp kamrater en efter en tills bilen var fullsatt, vilket givetvis ledde till att det blev allt trängre, men även till timslånga diskussioner med kamrater man inte träffar alltför ofta annars vilket var ett trevligt avbrott från vardagen.
Nästa del av resan skedde via färja där de som inte ätit längs vägen väljer att äta middag, något som enligt uppgift ska ha varit väldigt välsmakande.
Sedan var det dags att bege sig till
Kvällen inleddes med att medlemmar och aktivister tog sig till den plats i Salem där Daniel bragtes om livet. När deltagarna anlände till platsen syntes en krans liggandes upp och ned i snön och enstaka ljus som slocknat.
En medlem placerade kransen mot en sten och utöver att tända de slocknade ljusen tändes ytterligare 14 stycken medhavda marschaller, för att symbolisera de 14-orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn!
När detta var gjort vecklades en banderoll ut med texten – Vi glömmer aldrig Daniel Wretström.
Under den tid Motståndsmännen stod uppställda med banderollen var det många bilar som saktade in för att se vad som pågick och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Även en man som var ute och gick med sin hund kom fram för att få reda på vad som pågick. Det visade sig att han kände till mordet och han uttryckte sympati och tacksamhet till de närvarande.
Efter en halvtimme på platsen tog en av deltagarna till orda och h
I Sverige idag råder åsiktsförtryck och politisk förföljelse. Situationen är fullt jämförbar med den i länder som media beskriver som diktaturer – alltså Ryssland, Kina eller Iran – och på vissa områden faktiskt värre.
Ett totalitärt system
En av metoderna är att hänga ut personer i media för att de har eller har haft en annan åsikt än det rådande systemets. Eller Sverigedemokrater som någon gång gillat något som Nordiska motståndsrörelsen gjort. Trots att de inte gjort något som är olagligt hängs de ut – inte sällan på löpsedlar – som om de vore kriminella. De ska jagas, uteslutas ur sociala gemenskaper och tvingas till underkastelse. De ska inte våga hysa andra åsikter än de som styr. Tillvägagångssättet bekräftar att det rådande systemet är totalitärt.
”Kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”
De som styr behöver heller inte bekymra sig för att leda något i bevis. Det magiska ordet här är ”kopplingar”. Expo och journalister som Davi
Fredagen den andra december så genomfördes en klistermärkesuppsättning, i kampens tecken, i Göteborg.
Kung Karl XII:s dödsdag har traditionellt firats på olika vis av nationalister i över 100 års tid. I Kungsträdgården vid Karl XII:s staty anordnade i år AfS en manifestation som en del aktivister från Nordiska motståndsrörelsen valde att delta på.
Under AfS möte uppdagades fotografer från svenskfientliga EXPO finnas på plats för att bedriva åsiktsregistrering av mötesdeltagarna. Dessa konfronterades verbalt av Motståndsrörelsens aktivister, men istället för att ta en diskussion kring sina förehavanden sprang de snabbt och gömde sig bakom poliser.
Efter att AfS möte var över och marschaller tänts vid statyn valde Nordiska motståndsrörelsen att fortsätta dagen på ett mer motståndsmässigt vis.
En bit bort hölls ett tal av organisationens ledare, omgärdad av aktivister som spred grön rök. Talet var kraftfullt och manade till kamp för den vita rasen i framtiden, snarare än att bara högtidlighålla minnen av svenskar i dåtid.
Genom att våra förfäder sett till
Här kommer det nittionde avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
En revolutionär situation är nödvändigLindbergs betraktelse: Sion vises protokollPåståendet: ”Kanye West is right about the Jews”Ideologisk/taktisk/filosofisk fråga: Icke-vita i kampen
Diskussionsunderlag:
RN DIREKT#259: Nya grundlagar och ny Twitter-regim
Vår väg, punkt 1
Fredagen den 25 november var det dags igen, flera banderoller med sunda budskap sattes under morgonen upp runt om i Stockholm.
Jonas Jensmark blev tidigare i år oskyldigt dömd för misshandel efter att ha knuffat undan en rabiat batikhäxa som följde efter och slog hejvilt mot nästets filmare och hans videokamera under en offentlig aktivitet i Vetlanda i början av 2021.
Domen baserade sig på tantens lögner om att det var kameramannen som hade följt efter henne (när det i verkligheten var tvärtom) och filmat henne 10 cm från ansiktet, och att hon då ska ha varit utsatt för ofredande av kameramannen. Tingsrätten valde att tro på hennes lögn och menade att hon, i och med att hon varit utsatt för brottet ofredande, hade rätt att bruka våld i självförsvar, och att Jonas därmed inte hade rätt till självförsvar mot henne.
Tingsrätten valde att döma med denna bisarra motivering trots att det inte finns någon dom mot kameramannen om ofredande, och trots att detta påhittade brottet inte ens har utretts av polisen.
Själva rättegången gick väldigt fort och var helt odramatisk. Man spelade upp inspelning på
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
