Skip to content
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
Ursprungligen publicerad 2020-07-27.
Begrepp som frihet och demokrati används mycket godtyckligt av olika individer, myndigheter och organisationer som säger sig företräda desamma. Det rådande etablissemanget av idag likställer begreppen med liberalism och kulturmarxism. Att homofiler får adoptera barn, att landets gränser står vidöppna för lycksökare från alla världens hörn, att rasblandning inte bara accepteras – utan dessutom uppmuntras och att barn ska tryckas i drivvis med lyckopiller – det är bara några av de saker som numera i västvärlden betecknas som frihet och demokratiska rättigheter.
Demokrati i sin ursprungliga form har dock väldigt lite med någon av dessa subversiva företeelser att göra. Istället betyder ordet demokrati folkstyre. I enlighet med vad de gamla grekerna ansåg – ja alltså de som myntade begreppet och säkerligen var bland de första också att använda sig av systemet, så avsågs inte heller alla medborgare som en del av detta folk som fick vara
En ny verklighet
I en tid där nationalsocialismen en gång stod på världens scen, har vi nu förpassats till marginalerna. Vi, som en gång hade makt och inflytande, är nu en rest, en skugga av vad vi en gång var. Vår röst ekar i avlägsna korridorer, kvarlevande i tankar, böcker och artiklar, men utan den kraft vi en gång besatt. Vår ideologi har förlorat ett världskrig, och med det gick också vår kapacitet att påverka annat än i spillror.
Vi har inga stora ekonomiska resurser, inget kulturellt inflytande och knappt något annat som kan mäta sig med den moderna, liberala västliga demokratins makt. Men ändå finns vi kvar, och det är här vi nu måste stanna ett tag. Många inom den nationella rörelsen drömmer om att snabbt återta den makt vi förlorat, som om vi bara kunde hoppa tillbaka till vår forna styrka. Men den verkligheten är inte vår. Vi befinner oss i en ny verklighet, och det är här vi måste finna vår styrka.
Strategisk insikt, inte defaitism
Att återvända till marginalen
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
På förmiddagen samlades Motståndsrörelsens aktivister i centrala Uppsala. Med fanor och banderoller marscherade de mot Stora torget. Väl på plats ställde de upp fyra fanor och en banderoll med texten ”Stoppa folkutbytet!” på. Direkt efter att propagandan hade tagits fram började det delas ut flygblad till förbipasserande.
Efter en stunds offentligt flygbladsutdelande i det fina vädret tog aktivisten Joakim Kannisto till orda och höll ett kraftfullt tal. Hans ord ekade över torget och fångade publikens uppmärksamhet:
Folkutbyte! Mångkultur, korruption, dekadens, kriminalitet, massövervakning och överstatlighet. Alla tecken på en sjuk och döende nation, alla tecken återfinns i det svenska samhället. Vårt folk har blivit förgiftat av de styrande makthavarna, media och bankväsendet. Det är dags att vi nordiska män och kvinnor reser oss upp som en enhet och tar tillbaka det som rättmätigt är vårt, vårt land och vårt folks självbestämmande.
Idag stiftas lagar i makt
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Enastående prioritering av Aftonbladet
Precis när Norden behövde ett folk som vaknar och agerar mot sitt stundande utrotande, valde Aftonbladet att fokusera sina resurser på att luska fram någon påstått intern chatt där Motståndsrörelsens medlemmar diskuterar sina känslor och frustrationer. För dessa granskande liberaler är det viktigare att jaga vad som sägs i en intern chatt med rå men tydligt skämtsam och grabbig jargong, än att ta upp det faktum att otrygghet, degeneration och folkutbyte sprider sig som en löpeld genom vårt land. Enligt Aftonbladet är det som verkligen hotar Sverige alltså inte de vita folkens undergång, utan några medborgares frustration över politikernas fientliga handlingar.
Kreativ journalistik när den är som bäst
Tydligen är det ”extremt” när vanliga svenskar, som upplever att deras liv och samhällen raseras, uttrycker sina frustrationer. Kanske är det den distinkta stanken av folkförakt som får Aftonbladet att tappa konceptet när de stöte
”Jag skulle hylla den som dödar Gunnar Strömmer”.
”Det finns en lyktstolpe reserverad för den mannen, inga tvivel om saken”.
”Har man möjlighet och det inte finns vittnen så kör bara”.
Detta är några av de meddelanden som Aftonbladet valt att publicera och ondgöra sig kring. Det är inget tvivel om att det är våldsamt innehåll. Lika uppenbart är det att det inte är gravallvarligt utan snarare skrivet i en rå, men tydligt skämtsam och grabbig jargong. Det framförallt intressanta är att innehållet inte på något vis är extremt, om man med extremt menar ytterligheter som avviker från normen.
Skärmdump från Aftonbladet 20240827.
Jag personligen har hört liknande diskussioner hundratals, kanske rent av tusentals gånger. I fikarum på olika byggarbetsplatser. I omklädningsrummet till fotbollsträningar. På LAN-träffar. Runt bardisken på stammishaket. På läktaren till hockeymatcher. I garaget när det mekats med bilar. På stan när vi delat ut flygblad och diskuterat med folk. Överal
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
En skriftlig rapport från aktiviteten finner du här och film finns här.
På väg till första anhalten, rondellen.
Knappt har banderollerna vecklats ut innan man får positiv respons från förbipasserande.
Världens tråkigaste jobb?
Fler och fler poliser kom till platsen för att stå och glo.
En frilansfotograf som jobbade för Aftonbladet tänkte att han hade hittat världens scoop.
Mycket möda för ingenting.
Ett tydligt bevis för att Motståndsrörelsen inte blockerade vägen i flera timmar, som arrangören påstod.
En funktionär påtalar hur viktigt det är att skylten syns för besökarna.
En av många bilar som fallit offer för korrosion.
Inte många glada miner från polisen för dagen.
Reportern från Aftonbladet tror att hon kan publicera en intervju med en motståndsman.
En av många lyckliga ägare av nya klistermärken.
Polisen ansåg att skylten inte längre var nödvändig för be
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
Efter en snabb genomgång av dagen begav man sig med bil in mot stan. Med flertalet fanor och två banderoller började man till fots röra sig mot en rondell som ligger precis intill flygfältet där majoriteten av bilträffens aktiviteter skulle äga rum.
Det tog inte många sekunder efter att personerna i en raggarbil fått syn på Tyrrunefanorna innan det plötsligt kom ”Vit Makt”-musik ur högtalarna på högsta volym. Kamraterna visste redan då att det skulle bli en lyckad dag och att man var varmt välkomna.
Väl vid rondellen intogs denna med fanor åt alla håll och två olika banderoller. Flygbladsutdelare ställde upp intill in- och utfarterna till rondellen. Av en ren slump befann sig en reporter från Aftonbladet bredvid samma rondell och hade med sig en frilansfotograf.
Dessa var i Västerås för att dokumentera bilträffen, men skulle nu istället tillbringa två timmar med att frenetiskt fotografera Motståndsrörelsen från alla tänkbara vinklar och även intervjua en aktiv
Med anledning av USA:s utrikesdepartements svarta diplom finns det anledning att ta ledaren för Nordiska motståndsrörelsen på pulsen i sin nya roll på den internationella scenen.
Hej Fredrik. Du är nyligen utnämnd som SDGT (Specially Designated Global Terrorist, Speciellt Utsedd Global Terrorist, reds. övrs.) av USA:s utrikesdepartement. Snabb sportfråga, hur känns det?
Det är hedrande, såklart. Alla män med hedern i behåll och vid sina sinnens fulla bruk drömmer innerst inne om att få bli klassade som en av världens värsta fiender till Sion och terrorstaten USA. Särskilt som ”terrorn” i mitt fall utgörs av vad jag har för åsikter och min förmåga att förändra världen med bara mina ord eller min närvaro. Jag känner mig som Giordano Bruno måste ha känt när han ifrågasatte Guds makt över jorden, låt oss bara hoppas att Guds utvalda inte bränner mig på bål till slut.
Roligt att höra. Tror du att det här är kopplat till Sveriges inträde i Nato på något sätt?
Det är
