Skip to content
Det har tidigare publicerats en skriftlig rapport från dagen samt ett bildreportage. Nordiska motståndsrörelsens ledare skrev också en krönika med utgångspunkt i demonstrationen och i podden Mer än Ord #172 diskuterades demonstrationen.
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
I Motståndsrörelsen har vi alltid ögonen öppna när det kommer till att genomföra en stor bredd av olika aktioner. Särskilt när man agerar mot exempelvis pedofiler och folkfientliga politiker känns det alltid riktigt bra – jag tycker då också det blir bra propaganda som symboliserar kärnan i vad vi i slutändan vill åstadkomma – ett fritt Norden genomsyrat av arisk kultur och moral.
Vi har under en tid haft span efter illegala främlingsbosättningar då vi förstod att det skulle vara perfekt att slå till mot en sådan. Det skulle visa vår uppriktiga vilja till att slänga ut packet, städa upp landet och på samma gång visa på hur moraliskt bankrutt myndigheterna faktiskt är som inte har någon som helst vilja till en bättre tillvaro för nordbon. Idealet skulle vara en snabb, kraftfull och aggressiv kupp, där vi som vita kämpar med nordisk krigaranda hävdar den starkes rätt, och veka politiker och tyckare i efterhand kan krama om det pack som tillåts skrämma sin omgivning, med lå
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk.
Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
Vårt syfte med denna artikel är inte att hetsa mot någon folkgrupp och den lättkränkte läsaren bör bära med sig följande citat ur Nordiska motståndsrörelsens politiska program Vår väg:
Även icke-judar ingår i den globala sionistiska eliten av religiösa eller egoistiska motiv. Det bör här påpekas att inte alla judar är sionister och att det till och med finns de av dem som går mot den sionistiska maktsträvan.
Varför ska jag som svensk ens bry mig om konflikten i Israel?
Sionismens främsta mål är att ge makt åt judarna på andra folks bekostnad. Judarnas allra tydligaste och heligaste symbol idag, och därmed sionisternas högborg, är staten Israel.
I Vår väg går det att läsa följande:
De globala sionisternas mål idag är inte enbart att främja staten Israel utan också att verka långsiktigt för instabilitet i alla nationer som skulle kunna bli ett hot mot deras maktstruktur. Detta innefattar inte minst de etniskt homogena västländerna. Samtliga globala sionister verkar därm
Månadens bästa aktioner:
Blixtdemonstration i Uppsala.
Nordiska motståndsrörelsen åter på Nordens högsta topp.
Protestaktion mot Pride i Nässjö.
Månadens ”shoutout”:
Marcus Hansson som släpptes från fängelset och samma dag deltog på offentlig aktivism i Jönköping.
Nordiska motståndsrörelsen-veteranen Henrik Pihlström som varit i Tyskland och bland annat träffat Ursula Haverbeck.
Den mångårige skånske kämpen Tobias Malvå som det släpptes en längre intervju med under månaden.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Fanor framför Uppsala Domkyrka.
”Förlåt, jak inte ska jiddra määär!”
Ursula Haverbeck med gåva från Dalarna.
Månadens nyhet:
Insamling för unik och professionell dokumentärserie med Vera Oredsson och Ursula Haverbeck.
Månadens läsning:
Du betalar priset för deras invandring.
Judarnas sak är vår?!
Nej till integration med det judisk-amerikanska imperiet.
Månadens tittning:
Månaden med Motstånds
Ett lands armé överger sin flagga. Denna otroliga historiska händelse skedde i vansinnets Sverige – var annars? Det skedde för ett par år sedan, men ställningstagandet har i år förtydligats ännu mer genom extravaganta insatser för den nya statsmaktens flagga. Man kan förvisso säga att försvaret med sina ställningstaganden bara gör explicit något som under en tid har varit implicit, och att Sverige i anden inte står ensamt i denna förvandling, som sker över hela västvärlden, men man bör låta det sjunka in, liksom hela betydelsen av detta.
Låt oss redan inledningsvis klart utsäga att detta är ett förräderi av största magnitud – ett lands militär har ingen rätt att byta flagga. Och nej – det är inte så att man försvarar denna flagga ”också”, vilket inses av den historiska process som har lett fram till detta. (Och skulle så vara så är även det oacceptabelt.)
Flaggbytet kommer inte ur ingenstans, utan är snarare just ”logiskt”, som rubriken säger, sett utifrån vad våra Sverigehatand
Ursprungligen publicerat 2019-05-27.
Världen blir allt mer fjättrad i globalisternas kedjor och de unika skillnaderna mellan länderna tycks minska. Kosmopoliter får allt större makt och de multinationella företagen blir allt fler. Världsomspännande nätverk som EU, FN och NATO kräver hela tiden större inflytande.
Detta leder nordborna till ett vägskäl. Antingen låter vi oss knuffas
nedför stupet, förlorar vår identitet och blir en färglös del av den
globaliserade världen – eller så gör vi vad vi kan för att stå fast och
slå vakt om vår suveränitet samt säkra överlevnaden för våra unika folk,
nationer och kulturer. Därigenom skulle vi också föregå med gott
exempel för andra nationer att i sin tur slå sig fria och uppnå sin
fulla potential.
Är det den första vägen du vill att vi går är det bara att blunda och
låta mörkermakterna sköta resten. Känns istället den andra vägen mer
lockande måste vi förena oss med andra av vårt folk som väljer samma
väg. Sverige ensamt ha
På arbetarnas högtidsdag valde Näste 2 att markera mot Socialdemokraterna i allmänhet, och den förre försvarsministern Peter Hultqvist i synnerhet när denne skulle tala i Trollhättan under dagen.
Talet publiceras här i sin helhet då det inte kunde hållas färdigt på plats eftersom ordningsmakten valde att gripa talaren mitt under talet(!).
iFrameResize({ log: false }, '#nrdanielgripenunderpagaendetalhadeformycketbasrostresizeIframe')
På denna plats ska snart riksdagsledamoten Peter Hultqvist och andra socialdemokrater stå och låtsas företräda svenska arbetares intressen. Det är inte så lite fräckt. Under årtionden har Socialdemokraterna varit med om att privatisera mängder av viktiga samhällsfunktioner, skapat en osund konkurrenssituation för arbetare genom massinvandringen, tagit beslut att genomföra lönedumpning i samråd med näringslivet. Och nu firar de 1 maj – som en ”arbetarrörelse”. Vilket jävla skämt.Men att ljuga för folket är lika enkelt för sossar som det är att a
En skriftlig rapport från demonstrationen finner du här.
Taggade aktivister laddar upp i tunnelbanan på väg mot startpunkten för marschen
Aktivisterna drog många resenärers blickar till sig
Demonstrationen inleds
Demonstrationens slagverkares hamrande fick det att dåna ordentligt genom huvudstaden
Demonstrationståget passerar Sveriges radio
Statens lakejer gav ett nervöst intryck vid Turkiets ambassad där de hade spärrat av gatan
Polisbilar uppradade för att försvara turkarnas heder
En lång rad fackelbärare uppställda utanför ambassaden
Joakim Kannisto håller tal, ståendes på Turkiets flagga
Turkiets flagga visade sig ha god antändningsförmåga, som omedelbart upplöstes i ett stort eldklot
Marschen går vidare
När man passerade Israels ambassad stod poliser även där med en hel del bilar av någon anledning
Slagorden ekade tätt ur megafonerna, vilka snabbt och unisont besvarades av fackeltåget
En
Det är fel att använda sig av våld i det svenska samhället. Slogans som ”våld är aldrig ok” och ”våld är aldrig acceptabelt” präntas in i befolkningen redan från dagisåldern. Det är ännu värre om du är nationalsocialist och använder dig av våld. Konstant får nationalsocialisten höra att all våldsanvändning denne skulle utföra är dålig – av samhället, av den nuvarande makten, men kanske även av vänner och familj. De sistnämnda påverkas av den nuvarande makten genom fientlig propaganda från regimtrogna medier såsom public service och från judiska tidningsägare som familjen Bonnier.
Många anser att utövarna av våld är ociviliserade, men det är enligt mig felaktigt då våld är den första byggstenen i att kunna skapa ett civiliserat samhälle där makten använder våld för att ta hand om de som bryter mot maktens regelverk. Detta gör att en mer beständig struktur på sikt kan byggas upp, ofta genom taxering. Den som inte betalar sin skatt till makten har fått p
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Efter en idog vardagsvecka av offentlig revolutionär opinionsbildning där bland annat valfoldrar delats ut i stora mängder till Munkedals-borna samlades kamraterna på lördagsförmiddagen på torget strax utanför Munkedals kommunhus.
Dagen till ära hade man tagit ut specialflygblad för att inbjuda lokalbefolkningen till det stundande turnéföredraget om folkutbytet med Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg.
Efter cirka 2 timmars flygbladsutdelning begav sig aktivisterna i samråd med flera intresserade icke-anslutna individer till lokalen där föreläsningen skulle äga rum.
Föreläsningen som handlade om det oåterkalleliga folkutbytet förlöpte väl där också en fikapaus avhölls halvvägs där åhörarna bjöds på kaffe och hembakt. När föredraget var till ända tackades Lindberg för sitt föredrag av deltagarna med klangfulla applåder. Likväl resulterade föreläsningen i nya medlemsansökningar.
Efter Lindbergs föredrag höll Samuel Johansson en kort presentati
