Skip to content
Lättvikt
Som jag förstår det är du väldigt ny i Motståndsrörelsen, och tillhör även den yngre kategorin medlemmar. Hur kändes det att gå in i boxningsturneringen och vinna i ett så tidigt skede av din motståndskarriär?
Först när jag fick höra om turneringen blev det ju lite nervöst, men jag tänkte väl inte så mycket på det med tanke på att det då var cirka 2 månader fram. Men, 2 månader senare på fredagen när man var på plats kände jag mig ganska lugn och att det skulle bli roligt.
På lördagen när folk började strömma in så blev det dock mycket mer nervöst igen. Att så många skulle kolla på när man slogs gjorde att det var lite pirrigt. Och man blev ju mer och mer nervös ju närmare turneringen kom också. Nervositetens högpunkt var precis innan jag fick det första slaget i ansiktet. Så fort slaget träffade mig så försvann all nervositet och alla människor som var runt ringen försvann också. Det blev som ett tunnelseende. Jag såg bara motståndaren.
Att vinna hela turnerin
Haverbeck som fyllde 96 år för drygt en vecka sedan har i hela sitt liv varit en aktiv kämpe för sanning och rätt. Hon växte upp i det nationalsocialistiska Tyskland och har i flera omgångar suttit inspärrad i fängelse för att ha bestridit lögner om Tyskland, spridda av segrarmakterna. De senaste åren har hon åkt in och ut från anstalter, varje gång blott för att hon uttalat ord som de tyska makthavarna bestämt ska vara förbjudna att yttra. Hon tappade aldrig hoppet eller tron på att sanningen till slut ska segra.
Ursula Haverbeck med gåva från kamrater i Nordiska motståndsrörelsen.
Haverbeck var en sann kämpe som inspirerat tusentals frihetskämpar över hela världen och vars minne kommer fortsätta att mana till kamp. Det är med stor sorg Nordiska motståndsrörelsen mottagit beskedet om att hjältinnan idag somnat in fridfullt i sitt hem. Vi lovar och svär att fortsätta hennes kamp!
Ursula Haverbeck – Närvarande!
Under gårdagen gick USA:s utrikesdepartement ut med ett beslut om att Nordiska motståndsrörelsen och tre personer tillhörande organisationen, däribland jag själv, har terrorklassats. Det är absurda anklagelser, utan verklighetsförankring, som den judiske aktivisten och utrikesministern Anthony Blinken kommer med. Dessa falska uppgifter kommer bemötas enskilt i ett senare skede.
I nuläget har varken EU eller Sverige gått samma väg som USA. Snarare tycks det som att den svenska regeringen och Säkerhetspolisen inte kommer förändra sitt förhållningssätt gentemot Nordiska motståndsrörelsen. Alla, inklusive de som tagit beslutet, vet nämligen att Nordiska motståndsrörelsen inte är en terrororganisation utan en fullt legal organisation som ägnar sig åt opinionsbildande verksamhet. Att det amerikanska imperiet terrorstämplar människor hit och dit har varit deras modus operandi lika länge som de terrorbombat civila världen över. Men det kan vara svårare att tillämpa ett sådant beslut på hemm
Den 30 maj satte medlemmar upp klistermärken i Enskede i Stockholm.
Under onsdagsförmiddagen begav sig aktivister ifrån Näste 2 till Uddevalla för att protestera mot och konfrontera riksdagsledamoten, före detta inrikesminister och ställföreträdande statsministern, Morgan Johansson.
Enligt schema skulle Socialdemokraterna och Morgan Johansson samlas på torget, för att sedan tåga till Folkets hus där Morgan Johansson skulle hålla ett tal till sina partikamrater, intet ont anande om att Nordiska motståndsrörelsen redan ställt upp på deras plats.
När tåget närmade sig tog aktivisten Samuel Johansson till orda och proklamerade bland annat att EU styrs av den internationella storfinansen och dess korrupta representanter inom Europakommissionen samt understöds av de medlöpare som vi kallar för politiker. Deras union handlar om att exploatera Europa och dess invånare, inte värna eller beskydda dem.
När talet var färdigt och tåget hade stannat upp så brände aktivisterna upp en EU-fana, till socialdemokraternas stora förskräckelse.
Efter att
Den 23 mars delades det ut information till de boende i Enskede om det pågående folkutbytet som sker i hela Norden.
För den som vill veta mer om Fredrik Vejdeland som person rekommenderas den längre intervju som publicerades här på sidan i början av förra året.
Jag vill börja med att gratulera till posten, hur känns det!?
Tack! Det känns bra och samtidigt väldigt hedrande att få leda en så storslagen organisation som Nordiska motståndsrörelsen är.
Var det ett svårt beslut att acceptera att bli ledare?
Ja, inte minst till en början. Det är en tung ansvarspost och jag har velat tänka igenom grundligt om jag är rätt person att axla den. Jag har sedan några år tillbaka varit ställföreträdande, men aldrig haft en tanke om att jag faktiskt en dag skulle leda organisationen. När jag sedan insåg att jag kanske skulle komma att få en förfrågan om att leda organisationen var jag inte heller intresserad av en sådan roll. När jag slutligen fick förfrågan om att bli ny ledare hade jag däremot funderat färdigt och idag känner jag mig helt redo att axla ansvaret. Det har varit en långvarig process där
I helgen har det årliga evenemanget Organisationsdagarna gått av stapeln. Där fick samlade medlemmar och aktivister motta beskedet att Simon Lindberg avgår från ledarposten som han innehaft sedan 2015 och att Fredrik Vejdeland tar över.
Simon Lindberg träder tillbaka från posten på egen begäran och av personliga skäl. Det föreligger ingen som helst osämja mellan honom och organisationen med anledning av beslutet.
Vejdeland är en av de människor som har varit med längst i Motståndsrörelsen och han har även suttit i riksledningen i över 20 års tid. Han har varit den drivande kraften bakom Nordisk Radio och även en av de verkliga nyckelpersonerna vid tillkomsten av den nationella nyhetssidan Nordfront. Vidare är han en mycket omtyckt skribent och talare och har även utmärkt sig i de ideologiska podcasterna Ledarperspektiv och Mimers Brunn.
Under den kommande veckan kommer du här på sidan att kunna ta del av flera reportage från Organisationsdagarna och även en intervju med de
Den 28 januari möttes några medlemmar upp för att sprida lite sunda budskap i form av klistermärken i bland annat Hökarängen och Enskede.
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se
Redan 2021, då det i mindre skala hettade till mellan Israel och Palestina, skrev jag om den utdragna konflikten som nu har blossat upp igen och faktiskt riskerar att eskalera till en historiskt avgörande konfrontation (om tunga aktörer som USA eller Iran väljer att fullt ut ge sig in i kriget och detta därmed blir en ny front i proxy-världskriget mellan Ryssland och Nato). Den som vill läsa mer allmänna resonemang om varför jag sedan tidigare står på palestiniernas sida kan läsa den artikeln, eller Joseph Jordans mer färska artikel om varför Israels undergång vore positiv för västvärlden.
I den här artikeln tänkte jag istället fokusera på den interna debatten bland nationella där vissa menar att det är fel att bry sig om att Israel genom våld, terror och framtvingad svält försöker att etniskt rensa Gaza på palestinier. De som har den inställningen ser det ofta som mer ”renlärigt” eller ”radikalt” att inte känna empati med icke-vita rasfrä
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
Den 6 oktober sattes klistermärken upp i Enskede, Stockholm.
Mitt på eftermiddagen hade kamrater tagit sig till centrala Uppsala där det var en snabb och organiserad uppställning, från bilar till samlad trupp på bara en minut. Direkt hölls en kort genomgång om vad deltagarna hade att förvänta sig av dagen, samt hur aktiviteten skulle genomföras på bästa sätt. Slagorden för dagen gicks igenom, och kort därefter hade man ställt upp på vägen med megafon, trumslagare, banderoll och fanor och började genast marschera nedför gatan.
Ännu en gång märktes organisationens förmåga av att planera och verkställa aktiviteter utan att information läcker ut, då polisen denna dag helt blev tagna på sängen. Det kom att ta ända tills dagens slut innan de kunde känna sig fulltaliga. Över Fyrisån gick marschen i sitt tidiga skede och många förvånade människor påträffades vid uteserveringar och längs med vägen.
Säg att du är feminist, utan att säga att du är feminist.
En av Uppsalas värst ansatta knarkare kom fram från under rännstenen, med en mikrofon u
Den 18 september var det återigen dags för medlemmar i Stockholm att samlas för att sätta upp klistermärken. Denna gång var turen kommen till Enskede som nu även är befriat från en mängd folkfientlig propaganda.
Det personliga exemplet visar till skillnad mot flyktiga åsikter, som ofta är gratis, det beundransvärda i en människas karaktär. Ursula Haverbecks nyfikna ögon skiner av liv, hennes vilja och övertygelse har följt henne under 94 år. Hon bär på en själ som är allt annat än trött.
Mötet med Ursula Haverbeck känns i det närmaste overkligt när vi träffas en tisdag i september 2023. Det som är unikt är inte desto mindre att Vera Oredsson sitter med oss och konverserar på tyska med Ursula. Historia skrivs vid varje meningsutbyte och dokumenteras av våra apparater. Vera och Ursula är två av de få idag levande personligheterna som levt under Tredje riket och vilka från krigsslutet kämpat för det germanska folkets upprättelse.
Vid min senaste vistelse i Tyskland var Ursula Haverbeck inlåst i fängelse. Dömd för att hon haft sina uttryckliga betänkligheter kring den officiella historieskrivningen om den så kallade förintelsen. Hennes talang och briljerande intelligens sträcker sig läng
