Skip to content
Åtalet avsåg två fall av yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp – bägge uttalandena från podcasten Mer än Ord – det ena rörande hur homofiler med sjukdomar behandlas i muslimska länder och det andra gällande judars sexuella preferenser. Anmälan om brott gjordes ursprungligen av den folkfientliga föreningen Juridikfronten där Justitiekanslern sedan påbörjade en förundersökning och tog fallen till åtal.
Justitiekanslern agerade i detta fall åklagare medan Carl-Oscar Morgården försvarade den nationalsocialistiska hemsidan och dess utgivare. Utöver dessa befann sig en utlottad jury samt ett antal domare i rättssalen då det handlade om ett tryckfrihetsmål.
Under den halvdag som rättegången varade presenterade bägge sidorna sina sakframställningar, åklagaren förhörde Lindgren och samtliga kom med sina slutpläderingar inför juryn och domarna.
Under försvarets sakframställning och slutplädering talade Carl-Oscar Morgården om hur Sveriges yttrandefrihetsgrundlag må
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Motståndsrörelsen ställde upp sig på en bro ovanför E4:an i Jönköping med texten ”Ingen röstade för folkutbytet”. Aktivisterna tog emot hälsningar från bilisterna och hälsade tillbaka på lämpligt vis. Man stod på bron i lite över en timme så tusentals människor fick se banderollen.
Efter banderollaktionen begav sig några kamrater in till stan för att besöka ett torgmöte som anordnades av partiet AfS. Man pratade med åhörarna där och diskuterade frågor som ras och judisk makt, och man fick i stort gehör för sina ståndpunkter i frågorna. Det knöts även några kontakter som var sugna på delta på kampgruppens träningar.
En av talarna på torgmötet var en ex-polis som är medlem i AFS. Jerry Olsson frågade honom lite grann om hur han ser på polisens repression mot nationella.
Jag började med att fråga vad han jobbat med inom polisen och han hade jobbat ca 10 år som ordningspolis på gatan, sedan 10 år inom piketpolisen och slutligen ca 10 år inom en speciell operat
Allt sedan Organisationsdagarna i mars har träning varit ett stort samtalsämne både här och runtom i våra nästen, men det är egentligen inte vad jag tänkte skriva om denna gång trots rubriken – ja, åtminstone inte annat än som jämförelse med annat kamparbete vi utför.
Vad jag däremot tänkte uttrycka mig lite kring är den aktivism av olika slag vi utför hela tiden och hur det är en viktig del av vår träning, ja förutom att det sprider vårt budskap och gör att vi syns då.
Precis som att ingen föds som färdig mästare i löpning eller som vinnare av världens starkaste man, så föds såklart inte heller någon som en fullfjädrad mästare på revolution. Man behöver träna till sig de egenskaper som krävs för att lyckas.
Jag tänker att precis som med styrketräning behövs det många pass under en lång tid för att uppnå sin bästa form och då är det också viktigt att träna rätt och att inte skada sig på vägen, eftersom det leder till långa uppehåll utan aktivitet eller att man rentav slu
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.se.
Det talas mycket i våra led om revolution. Vi ska ta makten och befria Norden. Nordisk revolution – utan pardon! Men det talas inte lika ofta om hur vi nationalsocialister ska kunna befria Norden. Vi har utsatts för massiv repression från både systemet och IT-jättarna som kraftigt decimerat vår förmåga att nå ut och växa.
I en artikel på Nordfront berörde Max Rosenfors denna fråga [Artikeln bemöttes också av Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och går att läsa här]. ”Är det ingen som har en plan?”, undrade Rosenfors i en ganska defaitistisk anda och menade att den nya, totala censuren är tämligen hopplös och svår att se förbi.
Jag tänkte i denna artikel delge mina tankar i ämnet. Detta är ingen ”officiell plan” för ett maktövertagande eller någon strategi som antagits av någon särskild grupp eller organisation. Det är istället bara just hur jag själv föreställer mig att en befrielse av Norden kanske kan gå till
Översatt från Nordfront.dk.
Det har under lång tid pågått en debatt i den nationella rörelsen om hur vi bäst kan nå våra mål. Det är en debatt som varit särskilt het i USA, men den dyker upp då och då även här i Sverige och de andra nordiska länderna. I den här artikeln ska jag försöka förklara de två perspektiv som dominerar denna debatt, som jag menar kan klassificeras som infiltration som det första och revolution som det andra, och sedan ska jag delge mina tankar i frågan. Jag kommer inte att dölja det faktum att jag tror att revolution är den enda vägen framåt, men jag kommer ändå försöka att göra mitt bästa för att också ge en ärlig bild av och lyfta fram de starkaste argumenten också för infiltration.
Innan vi kan diskutera vilken strategi som bäst uppnår våra mål måste vi vara tydliga med vad våra mål är. Så vad är målet? För Nordiska motståndsrörelsen är svaret väldigt enkelt, att realisera innehållet i Vår väg. För att göra det mer allmänt, så att det bättre beskriver d
Max Rosenfors hyllar i en krönika på Nordfront den nationella internetkultur som han skriver var som starkast 2015-2017, och att denna ingick i en medveten plan för den nationella rörelsen att erövra internet, något vi också lyckades med, för att sedan bli närmast totalt censurerade. Vidare problematiserar Rosenfors att han efter detta inte längre tycks se någon plan för hur vi nationella ska kunna segra.
Jag har inte hört en enda nationalist förklara hur vi nu ska gå framåt, än mindre faktiskt visa vägen och att genom handling visa hur ens plan ser ut. Det är ju katastrofalt. Det finns gott om saker att harva på med, tro mig, men att harva på är väsensskilt från att ha en plan.Detta problem, och inget annat, bör du grubbla över.Det finns ingenting viktigare att tänka på, och ingen annan än vi kommer lösa det.Jag ställde mig nämligen frågan hur jag skulle förklara för någon som tycker som oss, men som inte är villig att delta i aktivism för saken: hur ska jag förklara varför vi behö
Lördagen den 25 mars, under en regnfylld himmel som växlade mellan regn och uppehåll, vecklade aktivister och medlemmar från Nordiska motståndsrörelsens Näste 7 ut Tyrrunefanor och banderollen med uppmaningen ”Gör ett revolutionärt val” över riksväg 25 inne i Växjö.
Den politiska kampaktionen tycktes uppskattas av majoriteten av förbipasserande bilister som antingen vinkade, gjorde tummen upp eller förbjudna segerhälsningar. Ett och annat långfinger syntes också från antagonister som mot förmodan lyckats ta körkort.
En som däremot inte uppskattade Motståndsrörelsens fria opinionsbildning var en polis, ett yttre befäl därtill, som gasade upp sin bil på bron i säkert 120 km/h med sirener och blåljus på en 100-meters sträcka, för att sedan tvärbromsa. Han slänger sig sedan över vägräcket för att ge sig in i en närkamp med en av aktivisterna som håller en fana, samtidigt som han gapar om att det är ett pågående brott.
Efter några sekunder börjar den överrea
Med årsdagen för eldstormen i Dresden på måndag och samtidigt det pågående spektaklet där etablissemanget försöker dra in Sverige i den globalistiska krigspakten Nato, beslutade Nordiska motståndsrörelsen att genomföra en blixtdemonstration i Stockholm med facklor, fanor och banderoll.
Man gick runt fem kilometer skanderande slagord från Karlaplan, via Diplomatstaden och såväl turkiska som israeliska ambassaden, Sergels torg, förbi riksdagen och slutligen till Mynttorget. ”Nej till Nato – Död åt globalismen!”, ”Stolt, vit, revolutionär!” och ”Ulf Kristersson – folkförrädare!” var några av slagorden som användes för dagen.
Längs marschvägen gjordes stopp för tal vid turkiska ambassaden, Sergels torg och Mynttorget. Utanför turkiska ambassaden brändes en turkisk flagga för att symbolisera vad Motståndsrörelsen anser om att Sverige ser ut att inskränka sina grundlagar för den främmande Nato-maktens räkning
På Sergel
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Månadens bästa aktioner:
I 35 olika nordiska kommuner bedrevs det aktivism på Förintelsens minnesdag.
Fana förintades utanför Israels ambassad.
Motståndsrörelsen intog Borås.
Månadens ”shoutout”:
Alla deltagare i valkampen 2022 – den mest minnesvärda aktiviteten från förra året enligt åsrapporten.
Alla deltagare i Oslo-demonstrationen förra året – den mest lästa aktivitetsrapporten enligt artikeln mest läst 2022.
Alla aktivister som modellade för årets bästa bilder 2022 enligt Motståndsmedia.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Kreativ aktivism i Norge.
Månadens nyhet:
Nordiska motståndsrörelsen donerar till Nya Dagbladets kamp mot bankväldet.
Värmländsk lokalmedia avslöjar Motståndsrörelsen som banderolluppsättare?!
Månadens läsning:
Kampåret 2022 – Vem och vad var störst och bäst?
Intervju med aktivist från Nordens mest aktiva näste.
Våld – den första byggstenen i varje civilisation.
Månadens tittning
Folkkamrater och organisationskamrater, det är med ära jag får uppta er tid under självaste nyårsafton också i år. Jag ska göra mitt bästa för att det ska vara värt det.
Jag vill börja med att tacka Pär Sjögren och Pär Öberg. På grund av ett smärre missöde så hade min mångåriga tradition med att tala till nationen på nyårsafton inte kunnat bli av i år, men på grund av att dessa bägge kamrater visade på offervilja så lyckades vi lösa det i alla fall. Så stort tack till er kamrater!
Annars vet jag inte om det är bara jag eller om det är en generell känsla, men för mig känns det i varje fall som att jag knappt hunnit blinka – också var 2022 över. Det har gått så fort att man knappt har hunnit vänja sig vid att säga att det är 2022 och nu ska det alltså plötsligt bli 2023 istället.
Det kan ju förstås bara vara jag som börjar bli lite till åren också, för det har ju ändå varit ett väldigt händelserikt år – i kampen bland annat genom att det varit valår och därigenom bed
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
