Skip to content
Den allmänna opinionen
Innan Hitler börjar redogöra för fiendepressens lögner sammanfattar han sin syn på den allmänna opinionen. Att ”den allmänna opinionen” är någon sorts samlad folkvilja baserad på objektiv upplysning dementeras. Istället beskrivs detta begrepp som resultatet av de styrandes propaganda och världsåskådning.
Vad vi brukar beteckna med uttrycket ”den allmänna opinionen” beror väldigt lite på den enskildes självförvärvade erfarenheter eller ens kunskaper, men däremot till största delen på den föreställning, som framkallas genom det ofta ytterligt intensiva och uthålliga sätt, på vilket så kallad upplysning meddelas. Liksom det alltid är ett resultat av ens uppfostran, till vilken konfession man bekänner sig, och endast det religiösa behovet slumrar i människans inre, på samma sätt utgör massans politiska åsikt bara slutresultatet av en ofta alldeles otroligt seg och grundlig bearbetning av själ och förstånd.
Hitler, 2020, s. 86
Lögnm
Första intrycken från det österrikiska parlamentet
Under sin tid i Wien började Hitler intressera sig för det österrikiska parlamentet och dess ledamöter. Även före han satte sin fot i lögnarnas tempel för första gången såg han skeptiskt på det som blev sagt där. Författaren var tidigt av uppfattningen att Österrike-Ungerns tyska element på många sätt blev åsidosatt av dess demokratiska styre.
Timmarna som spenderades i parlamentet minskade dock inte fördomarna och de hårda ord som Hitler tidigare yttrat om nyligen nämnda instans. Om något stärktes dessa och efter ett tag förstod författaren att parlamentet i sig var problemet, att dess liberala grund var omöjlig att förlika sig med.
Ett års ostörda iakttagelser var emellertid tillräckligt för att fullkomligt förändra min tidigare uppfattning om denna institution. Jag reagerade inte längre mot den missbildade form, denna tanke antagit i Österrike; nej, nu kunde jag inte längre godkänna parlamentet som sådant. Hittills hade ja
Nedan finns länkar till mina tre artiklar med utdrag ur Greenpilleds version av Min kamp och under varje utdrag radar jag upp ett antal frågeställningar. Dessa frågeställningar kommer att vara direkt kopplade till artiklarna och dem sidor de behandlar. Tanken är att de läsarna som vill ska kunna använda sig av frågorna för att på ett lättare sätt kunna bearbeta sidornas innehåll.
Sida 32-38
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. Båda är skadliga. Det ena, då man aldrig förmår tränga till problemets kärna och andra, då man förbigår det väsentliga. Jag vet inte vad som är mest ödesdigert: ett nonchalerande av den sociala nöden, som majoriteten av de av lyckan gynnade och de, som själva arbetat sig upp dagligen ses göra, eller den lika högmodiga som ofta påträngande taktlösheten och det alltid nådiga sättet att vara nedlåtande,
Första kontakten med socialdemokratin och dess idéer
Adolf Hitler kom tidigt i kontakt med socialdemokrati och andra marxistiska inriktningar. Från mycket begränsade kunskaper i dessa främmande ideologier blev författaren under väldigt kort tid upplyst om detta gift. Detta då hans många gånger dystra vardag i Wien präglades av den globalistiska socialismens framväxt i dåtidens Europa.
Hitler beskrev hur marxister på arbetsplatserna förkastade allt heligt och bra. Nationen, gammal arisk moral och värderingar sattes åt sidan till fördel för ett klasstänk. Den fortsatta läsningen av vänsterns tidningar och propaganda ökade bara uppfattningen av dessa ideologier som förödande.
Hittills hade jag endast såsom åskådare lärt känna det socialdemokratiska partiet vid några massdemonstrationer, utan att därutöver ha den ringaste inblick i dess program eller dess anhängares mentalitet, men nu kom jag på en enda gång i beröring med produkterna av dess uppfostran och ”världsåskådnin
Fiendestatens folkförakt
Efter att en ung Hitler anlänt till Wien började hans sociala analys över staden ta form. Den redan då mångkulturella staden hade en hel del sociala problem. Framför stadens myndighetsbyggnader drev horder av arbetslösa omkring samtidigt som gränder och mörkbelagda områden beboddes av hemlösa.
Detta resulterade i att Hitlers syn på begrepp så som välgörenhet och folkgemenskap fick sin grund i de upplevelser han fått från staden. Upplevelser som tillkommit efter att författaren själv blev en del av huvudstadens socialt utsatta. Några som dock inte delade Hitlers upplevelser var stadens elit. Hitler påstod att de styrande i Wien totalt saknade förståelse för den sociala frågan. Detta då de själva aldrig blev utsatta på det sätt som många av stadens invånare varit.
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. B
Nationell blir man genom ”nationalisering”
Hitler inleder ämnet med en frågeställning. Han frågar sig hur många som verkligen har tänkt över uppkomsten av sin nationalism. De flesta nationella vet troligen redan vad som skiljer dem åt gentemot andra som inte har samma syn på världen. Hur deras egen syn på världen kom till kan dock i många fall vara ett mysterium.
Han fortsätter med ett försök till förklaring över denna framväxt. Efter en tids resonerande kommer Hitler fram till att nationalismen har sitt ursprung i kännedomen över ens eget folk och land. Med kännedom menas allt ifrån landets konst och kultur till individens barndomsminnen. Kännedomen måste i detta fall vara allomfattande och inkludera landets och folkets storhet i alla tänkbara områden.
Det som gör just kännedomen över ens folk och land så otroligt viktigt enligt författaren är att denna kännedom leder till något större. Den leder till att den berörda får en stark känsla av stolthet. Det är sedan
