Varje år släpper systemets inofficiella underrättelsetjänst Expo en årsrapport där de räknar samman och kommenterar den bredare nationella rörelsens aktiviteter utifrån sitt aktuella propaganda-narrativ.

I år följer deras 88-sidiga (sidantalet är knappast en slump) rapport en trend som pågått sedan ett par år tillbaka och som de tydligt delar med Säpo, AFA och flera andra svenskfientliga grupperingar och det är att de vill lyckas indoktrinera läsaren att tro följande fyra saker:

• Den nationella rörelsen som helhet är svagare än någonsin.
• Nordiska motståndsrörelsen är på fallrepet.
• Andra nationella organisationer än Motståndsrörelsen är superstarka och väldigt farliga.
• Det finns en avsevärd risk för terror och våld och som med en stor dos propaganda och lika mycket fantasi skulle kunna kopplas till den nationella rörelsen.

För att lyckas förmedla dessa syften attackerar man tydligt Motståndsrörelsen på alla vis man kan, flera gånger med uppenbara lögner och riktigt dålig journalistik för att mycket aktivt och medvetet få det att framstå som att vi är färre och mindre aktiva än någonsin tidigare. Detta samtidigt som man med lika mycket lögner och lika usel journalistik i stort sett öppet hyllar och förstorar andra nationella grupperingar.

Exempelvis påstår Expo att Motståndsrörelsen gjort sitt minst aktiva år sedan 2014, trots att organisationens egen årsrapport visar att det bara var ett par procent lägre aktivism under 2023 än vad det var 2022 och att det under både 2022 och 2023 bedrevs ganska mycket mer aktivism än det gjorde 2021. I verkligheten är det alltså istället så att Motståndsrörelsen tydligt blivit mer aktiva de senaste åren och att organisationen under eftervalsåret 2023 lyckas hålla näst intill samma nivå som under valåret 2022 är såklart en imponerande bedrift som troligtvis inte något annat parti i Sverige kan leva upp till!

Då Expo trollar bort ett par hundra aktiviteter för Motståndsrörelsens räkning i sin rapport får dessa ”bara” det till 909 aktiviteter genomförda under 2023 och utmålar tydligt organisationen med anledning av detta som väldigt svag:

Minskningen i antalet aktiviteter under 2023 bekräftar bilden av en organisation som får allt svårare att bibehålla och rekrytera medlemmar.

Man skriver också om Motståndsrörelsens nya strategi med att anordna blixtdemonstrationer, men ljuger om att dessa skulle varit misslyckade:

Generellt har organisationens försök att väcka intresse misslyckats. Kanske den enda gången under året då NMR lyckades vinna någon större uppmärksamhet från allmänheten var när de den 14 oktober dök upp på Sergels torg i Stockholm för att försöka kuppa en pågående manifestation till stöd för Palestina.

Det är här intressant att exempelvis blixtdemonstrationen i Uppsala som genom olika filmklipp på sociala medier nådde ut till hundratusentals människor, alltså inte med Expos måttstock är att ”vinna någon större uppmärksamhet från allmänheten”. Expo tycks istället sätta likhetstecken mellan Bonnier-media och allmänheten. Om judisk media inte skriver om organisationen så har man inte lyckats nå ut.

Den största och mest uppenbara lögnen i hela rapporten där man verkligen försöker få fram propagandalögnen att ”Motståndsrörelsen är på fallrepet” är annars när man skriver om Motståndsrörelsens 1 maj 2023 och yttrar sig enligt följande i takt med att näsan växer:

Den första maj försökte NMR kraftsamla till ett torgmöte i Sundsvall. Organisationen lyckades endast samla ett 30-tal personer, trots att organisationen uppmanat anhängare från hela landet att delta. Det är en tydlig indikator på NMR:s minskade förmåga att locka anhängare och mobilisera sina sympatisörer. 2017, när organisationen arrangerade en demonstration på första maj i Falun, samlade NMR mellan 500 och 600 personer.

För det första går det givetvis inte att jämföra ett torgmöte som marknadsförts ganska moderat med en demonstration som det lagts stora resurser på att mobilisera folk till. För det andra var det ytterligare någonstans mellan 50-100 personer på plats utöver det 30-tal Expo rapporterar om, men som stod en bit längre bort och antagligen inte riktigt vågade sig fram just på grund av att Expo var på plats och bedrev åsiktsregistrering åt systemet. För det tredje och viktigaste, så vet givetvis Expo att Motståndsrörelsen runtom i landet, samtidigt som torgmötet i Sundsvall, också infiltrerade eller motdemonstrerade flera socialdemokratiska 1 maj-tåg och alltså inte på långa vägar var massmobiliserade till torgmötet i Sundsvall.

Samtidigt som dessa försök att håna Motståndsrörelsen med lögner så lyfter man alltså också fram andra nationella grupperingar till en närmast löjeväckande nivå. Exempelvis så kallar Expo de 71 aktiviteter som de räknat ihop att de olika så kallade aktivklubbarna genomfört, eller de 176 aktiviteter man får det till om man också klumpar ihop aktivklubbarna med tre andra mer lösa grupperingar (alltså att jämföra med de 909 aktiviteter de räknat ihop hos Motståndsrörelsen) är ett bevis på ”ett snabbt växande nätverk” och att de ”rekryterar nya sympatisörer och aktivister genom en medveten strategi”.

Man förtydligar också sin propaganda genom att jämföra organisationen och de lösa nätverken rakt av med varandra:

Nordiska motståndsrörelsen framstår trots de nya prioriteringarna (på blixtdemonstrationer och spektakulära aktioner reds anm.) allt mindre attraktivt för svenska högerextremister i förhållande till nya former av högerextrem aktivism, såsom aktivklubbar.

Expo försöker också bortförklara den höga nivån på Motståndsrörelsens aktivism som de trots fulvinkling och konstig räkning inte kan förneka, genom att påpeka att mycket av Motståndsrörelsens aktivism är utåtriktad propaganda-aktivism. Som om flygbladsutdelningar, banderolluppsättningar och affischeringar skulle vara enklare att genomföra eller ta mindre resurser i anspråk än om någon person i någon annan gruppering exempelvis tar en bild när denne är på gymmet och lägger upp det som en aktivitetsrapport:

En stor andel av aktiviteterna var i form av propagandaspridning. Det är också förklaringen till att organisationen sticker ut som den grupp med högst antal aktiviteter totalt sett. NMR lägger stor vikt vid att deras aktivister ska ägna sig åt en form av missionärsuppdrag, där de uppmanas dela ut flygblad med NMR:s nazistiska budskap till bland annat hushåll.

Ännu mer uppenbart blir hyckleriet och den propagandistiska hårdvinklingen när man då medger att 13% av Motståndsrörelsens aktiviteter enligt den räkning man gjort, alltså ca 117 aktiviteter, ändå utgjort fysisk träning och inte den typ av aktivism som Expo försöker förminska. Om de så alltså hade haft rätt att fysisk aktivism var vansinnigt mycket mindre resurskrävande än träning, så till den grad att dessa propagandaaktiviteter kanske inte ens borde räknas in, så har alltså Motståndsrörelsen ändå genomfört nästan dubbelt så många träningsaktiviteter som aktivklubbarna har genomfört antalet aktiviteter totalt och ändå är det alltså de senare som framställs som de växande, och jämförelsevis abnormt aktiva Motståndsrörelsen framställs som stagnerande.

Expo ljuger till och med så fräckt att de också påstår att Motståndsrörelsens egna medlemmar diskuterat om den egna organisationen eller aktivklubbarna är det bästa alternativet:

Bland NMR:s medlemmar och sympatisörer har det under året uppstått diskussioner huruvida det är bäst att organisera sig i’motståndsrörelsen’ eller i någon av de nya aktivklubbarna.

Anledningen till varför Expo (och AFA, Säpo m.fl.) går ut så hårt med detta narrativ där de försöker lyfta upp aktivklubbarnas betydelse och minska Motståndsrörelsens får väl läsaren själv fundera kring, men att så sker är otäckt uppenbart i 2023 års rapport från Expo.

Expo påstår också i sin rapport att det under 2023 har varit den minsta mängden totala aktiviteter i den bredare nationella rörelsen åtminstone sedan 2008 när deras årsrapporter först började ges ut. Trots denna påstått kraftiga minskning ska ”hbtqi-personer” och andra frukta för sina liv under 2024:

Genom trakasserier, hot, och olika former av våld pressar de minoritetsgrupper och delar av civilsamhället till tystnad, anonymitet och självcensur. Under de senaste åren vittnar bland andra muslimska grupper, hbtqi-rörelsen, studieförbund, folkhögskolor och enskilda opinionsbildare om ett allt hårdare klimat, där den rasideologiska miljöns aktörer driver på utvecklingen.

och:

Risken är stor att det ökade fokuset på en mer våldsinriktad verksamhet kommer att leda till att aktivister känner sig uppmuntrade och inspirerade till att i ännu högre grad trakassera, hota och begå våldsdåd mot exempelvis muslimska församlingar, hbtqi-personer och judiska mål.

När senast en muslimsk förening trakasserades, hotades eller utsattes för våldsdåd från den ”rasideologiska miljön” vet vi inte, men tydligen ska så börja ske under 2024, ja samtidigt som då rörelsen är mer tydligt antijudiskt profilerad än någonsin tidigare med anledning av det pågående folkmordet i Gaza. Kanske menar Expo att personer som Rasmus Paludan, som i bild pryder årsrapportens omslag, attackerar muslimer, men det är ändå i så fall otroligt märkligt hur en homofil ”kulturnationalist” skulle kunna ses som ”rasideolog”.

Återigen är det alltså ”logik” som troligtvis inte ens Expo själva klarar av att reda ut ordentligt, men som de heller inte någonsin kommer behöva förklara sig kring eftersom det är de som dikterar vad de etablerade medierna ska skriva och aldrig själva blir kritiskt granskade av dessa.

Med de många lögnerna demonterade finns det egentligen bara två saker kvar som Expos årsrapport lyckas förmedla:

Nordiska motståndsrörelsen fortsätter att totaldominera den rasideologiska miljön och den sionistiska eliten tillsammans med sina lakejer gör rätt i att frukta organisationens fortsatta existens!