Skip to content
Här kan du ta del av en lista av varumärken och företag som Nordiska motståndsrörelsen anser att du ska bojkotta.
Krig
Den mänskliga kampen över att vara herrefolk på jorden drivs ibland till sin spets och en konflikt på liv och död startas. Krig avgörs alltid efter den starkes rätt. Styrkan utgörs av vapenmakt, ekonomiska förutsättningar för att maximera vapenmakten och diplomati för att få andra folk att hjälpa till i kriget. För att uppnå maximal potential av styrka krävs det att både den egna befolkningen och andra befolkningar ställer sig moraliskt positiva till kriget där den ena parten försöker vinna fördelar gentemot den andra. Den judiska staten Israel försöker nu vinna stödet för sina krigshandlingar.
Människor av europeisk börd offras
Dagens Europa har på grund av migration förändrats till oigenkännlighet. Många européer och svenskar känner sig inte hemma i sina egna länder längre. Denna migration har uppstått som en konsekvens av främst Västerlandets historiska
8:e mars, internationella kvinnodagen, kvinnokamp, klasskamp och så klart lite antirasism. Så kan man sammanfatta den manifestation med parollen ”Inte en kvinna till” som hölls i Stockholm på internationella kvinnodagen 8:e mars. En paroll som åsyftar mäns våld mot kvinnor.
Detta hade kunnat vara en helt vanlig 8:e mars där vänstern och kommunisterna förenas för att gapa och skrika sina uttjatade ramsor, men ett inslag skiljde denna kväll mot hur det brukar kunna se ut.
Nordiska motståndsrörelsens aktivister i Näste 1 befann sig ute på gatorna i Stockholm för att manifestera under parollen Nordisk kvinnofrid. Att Näste 1 gav sig ut just denna dag var ett sätt att visa att kommunister och den etablerade vänstern inte har monopol på klassiska vänsterfrågor. Vidare passar egentligen denna kampanj ännu bättre i nationalsocialistisk regi då en stor andel av de män som utsätter kvinnor för misshandel i hemmet och överfallsvåldtäkter mot nordiska kvinnor utgörs av de ras
Ursprungligen publicerat på Frihetskamp.net.
Ett nyligen upptäckt dokument från ”The Holocaust and United Nations Outreach Programme” understryker den avgörande roll som myten om ”Förintelsen” spelar för att bilda en moralisk grund för de västerländska eliternas globalistiska/nyliberala världsprojekt. Dokumentet, med titeln ”The Future of Holocaust Education: The Role of Global Citizenship and Human Rights Literacy”, hänvisar uttryckligen till ”Tikun Olam” (hebreiska för ”läka världen”), som är ett totalt anti-vitt koncept som önskar utrotningen av den vita rasen som hämnd för uppfattade brott begångna mot judar av det nationalsocialistiska Tyskland (även om alla vita i slutändan måste utrotas för att verkligen ”läka världen”).
Programmet härrör från resolutionen om Förintelsens hågkomst, ”Holocaust Remembrance Resolution”, som antogs enhälligt av FN:s generalförsamling år 2005. Enligt dokumentet kan resoluti
Översatt från Frihetskamp.net.
En av de mest frustrerande aspekterna med modern politisk dialog är att den inte är meningsfull. Politiska ståndpunkter och principer packas ihop på ett sätt som är helt osammanhängande och motsägelsefulla, där varje parti i allt högre grad representerar nischade intressen, samtidigt som en fullständig och holistisk förståelse för statsbyggande har blivit ovanligt. Ingenstans är detta tydligare än när det kommer till jämförelserna mellan nationalism kontra kosmopolitiska värderingar och socialism kontra kapitalism som det överordnade ekonomiska systemet.
Under min livstid har jag sett uppkomsten av en ytligt socialistisk och aggressiv kosmopolitisk vänster och en aggressiv kapitalistisk och ytligt nationalistisk höger, båda i verkligheten något olika varianter av nyliberalism när det kommer till hur de faktiskt genomför politiska förändringar. Vad menar jag med detta?
En kosmopolit ska uppfattas som en ”världsmedborgare” som tyr sig t
Länge var jag ointresserad av rasfrågan.
Länge sympatiserade jag med kommunismen, med dess antikapitalism och
antiparlamentarism (ståndpunkter som – tolkade på ett annat sätt –
återfinns i nationalsocialismen). Det var först och främst motståndet
mot kapitalism, imperialism och parlamentarism som motiverade mig till
att en dag bli medlem i en kommunistisk organisation. Att ”antirasismen”
följde med på köpet tänkte jag inte så mycket på – inte i början.
Kalla mig gärna naiv, men jag var till en början inte fullt medveten om att ”antirasismen” utgör en väsentlig del av den kommunistiska verksamheten, på många sätt själva kärnverksamheten. Okunskapen kring rasfrågan berodde nog på att samhällets indoktrinering hade lyckats så pass väl att ”antirasism” inte var något jag ställde frågor om. ”Antirasism” var inte min drivkraft när jag sökte mig till kommunismen och eftersom jag hade ett omedvetet förhållande till ”antirasismen” godtog jag, utan att egentligen tänka över det,
