Skip to content
Vi lever i en tid som saknar alla högre ideal. I en tid med ett förslappat folk utan drömmar och visioner. I en tid där livet saknar syfte. Det enda folk strävar efter är kortlivade nöjen som tillfälligt kan förgylla deras liv, materiell status och kanske någon meningslös karriär på arbetsplatsen. Hjältarna och förebilderna idag är människor som sparkar på en boll, influencers som testar smink och dekadenta kändisar. Folk lever egoistiska liv utan att bry sig om någon framtid för kommande generationer. Ett folk som saknar visioner och ideal är ett dömt folk som aldrig kan nå storhet utan endast kan leva i en nedåtgående spiral av degenerering och undergång.
Med denna artikel vill jag belysa våra förfäders ideal genom tre exempel från antiken. Ideal att inspireras av och ideal värda att upphöja och leva efter. Ska vårt folk åter nå storhet måste vi lyfta fram sanna ideal och sträva efter dessa.
Akilles
Akilles är huvudpersonen i Homeros verk Iliaden och den grekiska mytologins
Under veckan samlades medlemmar och sympatisörer i Eskilstuna för tillverkning av banderoller för kommande aktivism.
Även förtillverkade mallar sorterades och väl valda områden sonderades ut för dessa.
Det nyligen avslutade kampåret har liksom vi är vana vid, innehållit massvis av både interna och offentliga aktiviteter, spridda över hela vårt avlånga land.
Tillvägagångssätt, strategi och taktik har ändrats något med anledning av en av årets mest minnesvärda händelser – att Fredrik Vejdeland tog över ledarskapet för organisationen. Exempelvis har fokus på basaktivism såsom flygbladsutdelningar i postlådor och klistermärkesuppsättningar blivit något lägre, även om de fortfarande förekommit i hög utsträckning tillsammans med bland annat träningspass, sociala aktiviteter, studiecirklar och demonstrationer.
Sammantaget har kvantiteten varit något lägre under året, men för den sakens skull inte på långa vägar låg. Nästan 900 aktiviteter har genomförts under året och intressant nog har spridningen på dessa aktiviteter varit större än på länge genom att dessa fördelats över 121 olika kommuner.
Det är en ökning i spridning på runt 20% sedan förra året. I mer än 40% av des
Medieuppmärksamhet
2024 var ett år där Näste 7 testade gränserna och även fick en del medieuppmärksamhet i den folkfientliga median, även kallad Jönköpings-posten, SR P4 Jönköping och Expo.
Årets första artikel om de småländska motståndsmännen kom redan efter 27 januari där Näste 7 genomförde en offentlig flygbladsutdelning där det påpekades faktum om ”Förintelsen” som man inte fick lära sig i skolan. Detta ledde till att Rebecca Staf och Terese Karlsson skrev en snyftartikel om hur nazister ser ut som vanliga människor och delar ut flygblad. Detta ledde sedermera till att aktivisten Oscar Lagerqvist skrev en artikel där han delade sina tankar om Jönköpings-Postens artikel med rubriken Börjar folk tvivla på förintelsen?
Det blev sedan lugnt ett tag fram till mars då Expo publicerade sin årsrapport där de påstod att Jönköping har blivit nazisternas starkaste fäste, vilket ledde till att Jönköpings-Posten, SVT och SR P4 Jönköping släppte sammanlagt 8 artiklar på samm
Kampåret 2024 definieras nog för många genom utnämnandet av Fredrik Vejdeland som ny ledare för organisationen och terrorklassandet av honom och hela Nordiska motståndsrörelsen från USA.
Året har givetvis också bestått av mängder av nationalsocialistisk kamp, både före och efter hedersutmärkelsen från de nordiska folkens antagonister. På den gångna repertoaren hittar vi alltifrån röjning av ett ”romskt” läger och blixtdemonstration genom centrala Göteborg den 20 april, till ett värdigt fackeltåg genom Stockholm under den 30 november och motdemonstrationer mot sossarnas 1 maj-tåg i hela landet.
Det har också anordnats och deltagits på massvis av mer interna aktiviteter, där tävlingarna under Nordendagarna, boxningsturneringen under Organisationsdagarna, fårslakten på Kampdagarna och de fantastiska talarna på den paneuropeiska konferensen får stå som fyra exempel.
Givetvis kommer denna sida innehålla massvis av djupare analyser och rapporter med statisti
Tidig eftermiddag söndag den 8 december samlades Näste 6 med familjer och inbjudna sympatisörer i en lokal utanför Skellefteå. Vid ankomst möttes man av en fin lokal där julfika väntade besökarna.
Efter att man haft en god stund att sitta och umgås och fika så annonserades det att julbordet var redo, varpå man lastade tallrikarna överfulla och slog sig till bords för att fylla magsäckarna till bristningsgränsen. Utbudet och kvalitén på julmaten verkade uppskattas av alla inblandade.
När man haft en god stund att smälta maten och fortsätta umgås avbröts plötsligt samkvämet av ljudet av aggressiva trappsteg som galopperade uppför trappan. Det var den av barn så fruktade julbocken som anlänt för att fälla sin slutgiltiga dom över barnens beteende det gångna året, och antingen belöna de dygdefulla barnen med julklappar, alternativt smäda dem som inte klarat inspektionen.
Inga klappar delades ut innan barnen på heder och samvete intygat att de skött sig, trots vissa för
Ursprungligen publicerad 2021-03-23.
Ordning, frihet och rättvisa. Dessa är ledorden för det rättsväsende vi vill skapa när vi har tagit makten.
När man idag talar om rättsstaten så är detta begrepp synonymt med liberal demokrati. Man menar att liberal demokrati är själva förutsättningen för att ens kunna bygga en rättsstat. Företrädarna för den liberala demokratin slår sig ofta för bröstet och hävdar att vi minsann lever i en rättsstat, där var man och kvinna kan känna sig trygg och åtnjuta enorma friheter. Detta är inget annat än en stor lögn, för i praktiken är det raka motsatsen.
Vi ser idag hur exempelvis våldtäktsmän och pedofiler går fria efter ett fåtal år i fängelse eller inom rättspsykiatrisk vård. Vi ser hur dessa förbrytare kan återgå till sina omoraliska livsstilar efter att ha avtjänat sina ”straff”.
Vi ser hur de riktiga offren, alla de vita svenska kvinnor som blivit våldtagna och skymfade, alla de barn som blivit besudlade på de mest vedervärdig
Sverige är fångat i sina egna järnkedjor av drakoniska vapenlagar. Lagstiftningen som ska skydda oss har istället gjort oss maktlösa och oförmögna att försvara oss själva. Medan brottslingarna beväpnar sig utan att blinka, står hederliga svenskar utan vapen, låsta i statens grepp, förbjudna från att skydda sitt eget liv.
Vårt land behöver också i denna aspekt en radikal förändring. Vi måste kämpa för rätten att bära vapen och få bort den lagstiftning som inte skyddar oss, utan istället gör oss till enkla byten.
Beväpnade, utbildade och redo: En säkerhetssköld mot våldet
I ett land där polisen ofta inte ens hinner fram i tid – vad kan vara rimligare än att ge medborgarna rätten att försvara sig själva? Tänk exempelvis på knivdådet i Vetlanda 2021, där en rasfrämling gick bärsärkagång och attackerade oskyldiga människor som fick vänta en evighet på att polisen skulle komma. Att fler poliser skulle vara lösningen är en illusion – det är omöjligt att ha poliser överallt. Resultat
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
En arbetsmässig ockupation
I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.
Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.
En förvrängd produktivitet
Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra i
”Jag skulle hylla den som dödar Gunnar Strömmer”.
”Det finns en lyktstolpe reserverad för den mannen, inga tvivel om saken”.
”Har man möjlighet och det inte finns vittnen så kör bara”.
Detta är några av de meddelanden som Aftonbladet valt att publicera och ondgöra sig kring. Det är inget tvivel om att det är våldsamt innehåll. Lika uppenbart är det att det inte är gravallvarligt utan snarare skrivet i en rå, men tydligt skämtsam och grabbig jargong. Det framförallt intressanta är att innehållet inte på något vis är extremt, om man med extremt menar ytterligheter som avviker från normen.
Skärmdump från Aftonbladet 20240827.
Jag personligen har hört liknande diskussioner hundratals, kanske rent av tusentals gånger. I fikarum på olika byggarbetsplatser. I omklädningsrummet till fotbollsträningar. På LAN-träffar. Runt bardisken på stammishaket. På läktaren till hockeymatcher. I garaget när det mekats med bilar. På stan när vi delat ut flygblad och diskuterat med folk. Överal
Med anledning av USA:s utrikesdepartements svarta diplom finns det anledning att ta ledaren för Nordiska motståndsrörelsen på pulsen i sin nya roll på den internationella scenen.
Hej Fredrik. Du är nyligen utnämnd som SDGT (Specially Designated Global Terrorist, Speciellt Utsedd Global Terrorist, reds. övrs.) av USA:s utrikesdepartement. Snabb sportfråga, hur känns det?
Det är hedrande, såklart. Alla män med hedern i behåll och vid sina sinnens fulla bruk drömmer innerst inne om att få bli klassade som en av världens värsta fiender till Sion och terrorstaten USA. Särskilt som ”terrorn” i mitt fall utgörs av vad jag har för åsikter och min förmåga att förändra världen med bara mina ord eller min närvaro. Jag känner mig som Giordano Bruno måste ha känt när han ifrågasatte Guds makt över jorden, låt oss bara hoppas att Guds utvalda inte bränner mig på bål till slut.
Roligt att höra. Tror du att det här är kopplat till Sveriges inträde i Nato på något sätt?
Det är
Det hela började på förmiddagen, vid en naturskön plats någonstans ute på landet inom nästenas gränser, där det först av allt skulle hållas ett månadsmöte. Mötet avhandlade det vanliga, med planering, reflektioner och välkomnande av nya medlemmar. Därefter var det fritt att socialisera med varandra och sympatisörerna som dykt upp för firandet.
Samtidigt ställdes bord och stolar i ordning för den kommande lunchen samt att grillarna tändes. Barnen som närvarade sprang skrattande runt tillsammans och lekte i gräset samt på den närbelägna lekplatsen. Vädret för dagen var mestadels soligt även om det kom en och annan regnskur som varade knappt en minut. Hur som helst var det inget som besvärade sällskapet.
Då alla närvarande hade betydligt mer mat än vad de tillgängliga grillarna kunde få plats med, fanns det gott om tid att lära känna kamrater man sällan ser betydligt bättre, samt sympatisörer man träffat för första gången. Vissa i sällskapet hade tyvärr missuppfattat inbjuda
Ursprungligen publicerad i tidningen Den svenske folksocialisten den 27 augusti 1948, samt på Nordfront.se.
Någon har sagt: ”Förtvivla icke – men om du gör det, så arbeta vidare med förtvivlans mod!”
Vårt arbete ser många gånger hopplöst ut, och mången finner det meningslöst att fortsätta. Men finns det då verkligen något, som är hopplöst? Finns det något, som man får kalla meningslöst i denna tillvaro? På dessa frågor kan det svaras både ja och nej.
Den svage och vankelmodige svarar ja, ty för den svage måste allting te sig hopplöst, då det tarvas kraft och mod, och för den vankelmodige synes allting meningslöst, som kräver fasthet och uthållighet.
Endast den starke vet icke av något som är ”hopplöst” och ”meningslöst”. För den starke finns det endast kamp och arbete. Den starke kan duka under för övermakten, men han kan aldrig resignera, aldrig sträcka vapen utan kämpar oförtrutet vidare tills han når målet – eller stupar. För honom blir aldrig idealets eller målets fasta
Tisdagen den 19 mars studerades de sista kapitlen i ”Handbok för aktivister i Nordiska motståndsrörelsen” där studenterna skolades i bland annat SÄPO:s strategier, diverse avhopp, förräderi, avhopp med hedern i behåll och avslutningsvis hur man blir ”Det främsta vapnet” som systemet fruktar.
