Skip to content
Ett påstående som jag stöter på ibland från sympatisörer i olika forum är att vi aktivister och medlemmar i Motståndsrörelsen på olika vis är bättre människor än många andra, att vi innehar egenskaper som andra inte har (oftast gällande den som själv säger detta).
Även om detta såklart är smickrande och något som vi strävar efter att uppnå så vill jag ändå påstå att det på ett sätt ändå är felaktigt.
Sanningen är att det är en väsentlig sak som skiljer oss ifrån de välvilligt inställda sympatisörer som sitter på utsidan och tittar in och det är valet vi gjort att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och aktivt kämpa för vårt folks bevarande i Norden för evig framtid!
En del av er utanför organisationen har inte valt bort kampen för att ni är lata eller fega (även om dessa också finns och bör läsa denna text och fundera över era liv och vad du är värd den dagen du inte längre finns) utan för att ni tror er inte passa in i en elitorganisation som Nordiska motståndsrörelsen –
Ursprungligen publicerad 2017-05-19.
Nordiska motståndsrörelsen är fientlig till demokratin och bör därför förbjudas av svenska staten. Detta är ett resonemang som brukar framföras i tidningar och på sociala medier efter att någon politiskt korrekt individ blivit kränkt och upprörd över att ha sett Motståndsrörelsens aktivister dela ut flygblad i dennes hemstad. Resonemanget framförs ibland av väldigt politiskt primitiva amatörtyckare, ibland av ledarskribenter och andra proffstyckare.
”Ni skulle inte låta oss göra detta i ert samhälle, därför ska inte ni få göra det i vårt samhälle”, är ett enkelt resonemang att förstå oavsett politisk bildningsnivå. Att det inte är särskilt genomtänkt är en annan sak. Man kan till exempel konstatera att våra belackare här inte gör anspråk på att ställa sig över oss moraliskt, utan det är ”öga för öga, tand för tand” som gäller; våra fiender vill förtrycka oss samtidigt som de anklagar oss för att vara potentiella förtryckare. Det är ett hyck
Människor idag uppfostras att se sitt eget värde i de materiella ting de äger. Vilken bil man har, vilken telefon man har, vilka kläder man har – detta är allt avgörande för hur bra människa man är. Det enda som räknas är vad man har råd att köpa och har man inte råd med alla dessa saker är man en sämre människa än de andra, man passar inte in i gruppen.
Detta tankesätt sprider sig vidare till våra barn som redan på låg- och mellanstadiet idag bedömer varandra efter klädsel, telefoner, elsparkcyklar och allt annat man ”måste ha” idag. Som nationalsocialist anser jag helt självklart att detta är förkastligt av flera skäl som jag kommer räkna upp här.
Vi nationalsocialister som aktivt kämpar mot detta fientliga globalistiska system bekänner oss till helt andra värderingar, värden som är eviga:
Blod, folk och familj.Jord, naturen som vi är en del av och som försörjer oss.Heder, trohet mot vårt folk och de som skall komma efter oss.Ära, att göra sitt yttersta i alla lägen.Pl
Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.
Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.
Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt
Efter en relativt lång hemresa natten innan från en händelserik och gemytlig semestervecka i Skåneland ska jag inte sticka under stolen med att jag var något omtöcknad när vi väl anlände till bygdegården där årets Nordendagarna skulle äga rum. Dock skulle ny energi likt ett skänk från ovan tillkomma så fort jag klev ur bilen och beskådade den storskaliga samling kamrater från hela rikets alla hörn, tillsammans med sina nära och kära som ivrigt inväntade att denna livade högtidsdag skulle ta sin början.
Efter några minuters mingel var det dags att bege sig in i samlingslokalen för att åhöra dagens konferencier, Samuel Johansson som hälsade alla varmt välkomna och redogjorde schemat för dagen. Just i den stund man satt och lyssnade förväntansfullt under introduktionen noterade jag att lokalen fyllts till bredden med nordiska bröder och systrar, vilket jag enkom kan tolka som ett bevis på organisationens själsliga sammanbundna gemenskap. Det är i sig en säregen, men storslagen känsla
Sedan knivdådet i Almedalen nu i onsdags har mainstream-media gått på högvarv och låtit folkfientliga journalister på olika fantasifulla sätt försöka koppla dådet till Nordiska motståndsrörelsen. Nordiska motståndsrörelsens uttalande kring fallet har visat att detta inte är överensstämmande med verkligheten.
Spiken i kistan borde ha varit när dessa professionella lögnare inte lyckades hetsa polis och åklagare till att utreda icke-existerande ”politiska motiv” gällande detta dåd. Istället har rättsväsendet gjort en korrekt bedömning där de menar att motivet har med mannens syn på psykiatrin att göra, vilket han också erkänt i förhör.
— Anledningen till att vi uttalar oss om NMR är att det är de uppgifter som har kommit fram via media – att det har skett spekulationer i media och så. Och det är ingenting som vi har sett, utan vi har snarare sett den psykiska ohälsan. Det är den vi ser som motiv nu, kommenterar kammaråklagare Petra Götell innan hon förtydligade detta för journalist
Ursprungligen publicerad på Nordicresistancemovement.org.
National Socialist Creators Club gav nyligen ut det andra numret av deras NSCC Magazine National Socialist, som har Nordiska motståndsrörelsen som huvudämne. Här pratar vi med två av männen bakom NSCC, chefredaktören Daniel Zakal och huvudkonstnären Friendly Father, för att få veta mer om dem och deras arbete.
Detaljer om var man kan köpa tidningen finns i slutet av denna artikel.
Hej Daniel! Skulle du kunna börja med att berätta lite om dig själv och ditt arbete i den nationella rörelsen?
Jag heter Daniel Zakal. Jag är för tillfället bosatt i USA i delstaten Pennsylvania. Jag fyller 27 i år. Jag har en kandidatexamen från Pennsylvania State University och tjänstgör i den amerikanska militären som reservist.
Jag är en av huvud- och medgrundarna av National Socialist Creators Club och Invisible Empire Publishing (IEP) tillsammans med den nationalsocialistiska digitala konstnären Friendly Father. Min nyckelroll
Filmen baseras på det tal som Motståndsrörelsens ledare skrivit och som han själv höll, men som också med mycket små modifikationer hölls av andra talare i Vetlanda, Munkedal, Örkelljunga, Luleå, Danmark och i Norge. Förutom att större delen av talet finns med i filmklippet kommer det i sin helhet i skriftform nedan:
Idag på arbetarrörelsens högtidsdag väljer vi nationalsocialister traditionsenligt att hylla den vita arbetaren och detta för att vi verkligen tycker att vita arbetare förtjänar att äras och lyftas fram.
1 maj är inte längre en dag när vi måste stå på barrikaderna för kortare arbetsdagar, tryggare anställningar eller rätten till betald semester – nej, alla dessa saker har redan sedan länge införts i Sverige, bland annat med anledning av att Socialdemokraterna kopierade den arbetarvänliga politik som Adolf Hitler redan hade tagit i bruk i Tyskland på 1930-talet.
Förvisso inskränks det här och där på dessa rättigheter. Det blir allt vanligare med visstidsanställning
Tidig morgon den 30:e april, solen har just stigit över trädtopparna och dimman slingrar sig likt en drake över sjön utanför huset. I hallen ligger dagens förnödenheter prydligt uppradade sedan gårdagen. Likt många andra eldsjälar skulle jag idag bege mig för ett efterlängtat återbesök på den svenska västkusten. Mellan lund och teg for jag i gott sällskap för att snart ankomma till det bohuslänska Lysekil.Vid första anblick är Lysekil en vacker vit idyll med anor från så tidigt som 1500-tal, men ack, under denna yta döljer sig en mångkulturell förbannelse. Gäng stryker runt torg och gata likt ett pack hyenor efter vita, lätta byten. Trots denna uppenbara fiende i vår borg är det med sorg jag förnimmer en dunkel dimma över staden, ett kapitalismens gift har likt en förblindande rökridå svept folket i ett järngrepp. Materialismen, detta folkets opium, har förhindrat stadens invånare att säga ifrån, att sätta ned sin fot och höja näven ur fickan!Med rädsla för att inte kunna upprätthålla
Jag vill direkt börja med att klargöra att jag inte sympatiserar med Rasmus Paludan. Tvärtom så avskyr jag honom såväl personligen med anledning av hans pedofila böjelser som jag starkt ogillar den kontrajihadistiska politik han framför.
Att försöka flytta fokus från ras och blod till religion och kultur är otroligt skadligt för vår sak och som jag uttryckt tidigare, en form av kulturmarxism.
Problemet med de miljoner utomeuropéer som befinner sig inom Nordens gränser är inte att stora delar av dem tror på en annan gud än mig eller de flesta andra etniskt nordiska människor, utan att de är av annan ras än mig och de övriga etniskt nordiska människorna.
Rosengård eller Rinkeby, eller för den delen Somalia eller Afghanistan, skulle inte börja blomstra och förvandlas till paradis på jorden om folket där bara började gå i kyrkan eller blev ateister istället för att vara muslimer. På samma vis kommer Norden inte räddas med kristendom och konvertering, utan med nationalsocialism och
”De som vill leva, låt dem kämpa, och de som inte vill kämpa i denna värld av evig kamp förtjänar inte att leva.” – Adolf Hitler
Naturens lagar är hårda. Hela livet är en kamp för överlevnad. Vi ser detta i allt levande. Hur varje dag handlar om kampen efter föda. Kampen om att inte själv sluta som föda. Kampen om fortplantning. Kampen om att överleva och föra generna vidare.
Från den minsta levande organismen till de största däggdjuren och träden. För de svaga finns ingen räddning utan de dukar under i kampen. Endast de starkaste överlever och endast de starkaste får föra sina gener vidare. Det som ger allt levande en mening och ett syfte med livet är att föra den egna rasen vidare.
Den moderna människan har dock ställt sig över naturens lagar. Livet är inte längre en kamp för överlevnad. Föda finns i överskott. Vi lever skyddade från naturens element. Vi saknar naturliga fiender. Att skydda vår egen person har vi lagt över på en tredje part. Fortplantning är
Lördagen den 2:a april hölls det en sluten fest i närheten av Sundsvall som ett femtiotal speciellt inbjudna samlades på under högtidliga former. Orsaken till sammankomsten var inget mindre än ett jubileumsfirande av att det i år är 25 år sedan Nordiska motståndsrörelsen bildades.
På plats närvarade både veteraner och något yngre förmågor i rörelsen, representerade av nordiska kamrater och med ett speciellt kärt återseende av kamrater från Nordiska motståndsrörelsens förbjudna finska gren som många inte träffat på länge.
Rollen som konferencier föll på Simon Holmqvist, som sin vana trogen skötte detta med bravur. Festligheterna inleddes med att Holmqvist äntrade scenen, hälsade gästerna välkomna och förmedlade information om vad som stod på schemat.
Simon Holmqvist.
Först ut var en filmvisning som hölls av Martin Engelin, som på rekordtid lyckats klippa ihop en film som dokumenterar stora händelser i Motståndsrörelsens historia, år för år. Många av klippen hade dessutom ald
Dagen inleddes för de vuxna med uppvärmning för att därefter springa en hinderbana. Barnen däremot gav sig genast i kast med att, oavsett ålder, direkt ge sig på de största hindren. Var man för liten för att klara sig själv fick man hjälp av både de andra barnen och vuxna. Tillsammans och med lagarbete klarade alla att ta sig över hindren.
Medan barnen snart tröttnade och begav sig till en intilliggande lekpark tog ett hårt träningspass på utegymmet vid för motståndsmännen.
Träningen avslutades sedan med ytterligare ett par varv på hinderbanan.
När nu hungern infunnit sig tändes grillen och samtal om såväl kamp som allmänt snack tog vid.
Sista aktiviteten för dagen var ett uppfriskande dopp i Östersjöns, enligt uppgift, tregradiga vatten. Några av de som stod över februaris isvaksbad tog nu möjligheten att återta en del av sin heder.
Kom med i gemenskapen även du!
Lördagen den 26:e mars anordnades en offentlig aktivitet av Näste 2 i Lidköpings kommun. Klockan 13:00 slöt kamraterna upp vid Sparbanken Lidköping Arena, där en stor bilträff ägde rum i samband med en renommerad veteranmarknad.Redan när aktivisterna anlände, välkomnades de angenämt med handslag och eloger av en samling gäster till eventet.
Vårsolen stod högt, stämningen var på topp och gick på alla cylindrar. I det väldiga vimlet av folk och åkdon, nödgades man inte enbart vittna om förhärskande intag av rusdrycker och tämligen anskrämlig musik utan det cirkulerade också välvårdade bilar, smyckade med svenska vimplar och som spelade patriotisk musik.
Efter att kamraterna strövat runt ett slag, hade de redan delat ut rikligt med flygblad under trevliga samtal med nyfikna individer. Ett flertal av dessa sade sig vilja ansöka om medlemskap samt efterfrågade klistermärken.
Därpå placerade sig aktivisterna längs huvudleden intill parkeringsområdet, med en banderoll med par
Ursprungligen publicerat på Nordfront.dk.
Vad betyder ära, detta gamla genomtröskade begrepp som i den moderna världen verkar ha ersatts med begreppet samvete? Ära är ett abstrakt begrepp som involverar personlig och individuell karaktär samt uppförandekod i relation till folkliga, ursprungliga värderingar.
Ära är ett mål för kvaliteten av en person, som i en naturlig nordisk människa innefattar bland annat hjältemod, tapperhet och tillit. Ära borde utgöra kärnan av vem vi är och vem vi strävar efter att bli, och påverka alla våra val i livet.
Samvete däremot, ersättningen för ära i den moderna världen, fungerar en aning som ära då den involverar personlig och individuell karaktär samt uppförandekod, men i det här fallet i relation till samhällsnormer. Alltså den moderna världens normer och inte ett folks ursprungliga värderingar. Den samvetsfyllda människan kommer av det moderna samhället att ses som en god människa, en nyttig samhällsmedborgare, när denna människa handlar he
