Måndagen den 5 december kl 11:00 åkte jag och en grupp kamrater upp till Stockholm ända nere från Skåne. Med färja från Stockholm tog vi oss sedan över till den finska staden Åbo. Trots ett smärre problem med ett punkterat däck lyckades vi ta oss vidare till Helsingfors. På väg in i den finska huvudstaden möttes vi av ett hav av flaggor. Överallt, på gator, torg och hustak vajade den finska flaggan ståtligt i vinden och i fönsterna stod små ljus till minne av de som stupade i kriget. En stor skillnad jämfört med hur det ser ut i Stockholm på Sveriges nationaldag. Enda gången det hänger lika många flaggor på Stockholms gator och torg är när den dekadenta homolobbyn förpestar staden varje sommar. Efter att ha kört vilse några gånger lyckades vi till slut hitta samlingsplatsen för demonstrationen. Till en början var vi de enda på plats men inom kort anlände hundratals nordiska män och kvinnor, däribland fler motståndsmän från Sverige. Janne Moilanen höll ett kortare anförande innan uppst

Aktivism Nyheter Reportage 612-rörelsen Finland

Demonstrationen gick under temat Stoppa främlingsinvasionen! Hur ska vi lyckas med det? Det räcker nämligen inte med att vi demonstrerar. Inte ens om vi samlade 10 000 stolta män och kvinnor i våra led skulle främlingsinvasionen stoppas per automatik. Det räcker inte heller att vi vet varför invasionen pågår, hur den genomförts eller att vi känner till de onda krafter som ligger bakom den. Sionisterna kommer nämligen att fortsätta söndra och härska trots att vi dragit fram dem i solen, och främlingarna kommer att fortsätta att välla in hur mycket vi än pratar om saken. Det är absolut inte så att demonstrationer är meningslösa – tvärtom visade demonstrationen den 12 november och kommande demonstrationer i framtiden att det finns ett folkligt motstånd och att det växer. Att vi utgör en kraft som blir större, starkare och än mer högljudd. Detta till trots kommer inte demonstrationer ensamt att lösa situationen. Hur löser vi då problemet? Alla ni som läser detta har säk

Artiklar Artiklar om medlemskap Ideologi & politik Utvalda artiklar Simon Lindberg

Finska aktivister från Motståndsrörelsen samlade sig i centrala Helsingfors den 10 september för en ordinär offentlig aktivitet med diskussioner och utdelning av tidningar. Som vanligt var reaktionerna från folket blandade, en del personer var positiva och vissa andra var negativa. Så långt inga frågetecken, men vad hände sedan? Den version av händelseförloppet som spridit sig som en löpeld genom gammelmedia är att hedersknyffeln Jimi Joonas Karttuunen spatserar förbi platsen och blir helt oprovocerat påhoppad av aktivister från Motståndsrörelsen. En vecka senare avlider han. Denna version är (som alltid när gammelmedia tar ordet Motståndsrörelsen i sin mun) långt ifrån sanningen. Den extrema ”vänsterns” sidor går (som vanligt) ännu längre från sanningen och den artikel som den ökända folkfientliga och SÄPO-anknutna Researchgruppen hyllar som den ”bästa sammanfattningen på svenska om mordet av nazister i Finland” hittar vi på en finsk ”antifascistisk” sida. De skriver: ”FMR (De förkor

Utanför Sverige Uttalanden Uttalanden & Kommentarer

Motståndsrörelsen framhålls ibland av våra fiender som en sekt där man får vara beredd att möta hårda konsekvenser om man lämnar organisationen. Är detta korrekt eller är det som så mycket annat en medveten lögn i syfte att skada oss och skrämma bort människor från att ansluta sig till organisationen? Egentligen besvaras allt detta i vår handbok för aktivister i Motståndsrörelsen, men då den varit slutsåld en tid och alla inte haft möjlighet att ta del av innehållet kan det vara på sin plats att reda ut det hela. Extra aktuellt blir det såklart i och med Henrik Holappas förräderi mot organisationen och hans svek mot forna kamrater. Jag kommer i mitt svar på frågeställningen att fritt blanda citat från nämnda handbok med utvecklade resonemang och tankar på temat. Alla som går in i Motståndsrörelsen måste göra det med målsättningen att de ska stanna kvar i organisationen och arbeta efter bästa möjliga förmåga resten av sitt liv – till seger eller död. Man ska alltså inte gå med som parti

Artiklar Kommentarer Uttalanden & Kommentarer Simon Lindberg

1. Omedelbart stoppa massinvandringen. Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa. Denna text är en del av Nordiska motståndsrörelsens politiska program. Vår rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp. Mot detta finns många hot, varav det mest alarmerande och akuta idag är den massinvandring av rasfrämmande människor som sker till Norden. Detta i kombination med lägre födelsetal bland nordiska kvinnor än invandrade och det faktum att även de invandrade främlingarna ibland skaffar barn med nordiska kvinnor och män gör att den etniskt nordiska populationen minskar allt mer i relation till den utomnordiska. I klarspråk innebär den så kallade mångkulturen och massinvandringen fysisk undanträngning och folkmord på Norde

Vår väg

4. Införa en stark stat med utpräglat folkstyre. Ansvarspositioner ska tilldelas efter kompetens och statens mål blir att främst arbeta för folkets väl och bevarande. Yttrandefriheten ska vara omfattande. De allmänna förväntningarna på staten och dess uppgifter idag reduceras ofta till att upprätthålla lag och ordning, ta in skatter samt i viss mån se till att samhället är rättvist. Vår nationalsocialistiska syn på staten innebär att dessa uppgifter är underordnade den viktigare funktionen att se till att våra nordiska folk överlever och utvecklas. Detta måste vara statens absolut mest primära mål, för om vår ras förintas spelar vare sig lag och ordning, rättvisa eller någonting annat någon som helst roll. En vanlig missuppfattning, skapad genom omfattande propaganda i decennier, är att vi förfäktare av den nationalsocialistiska världsåskådningen skulle vara för diktatur och mot demokrati. Vi är otvivelaktigt motståndare till mycket av det som de senaste årtionden kommit

Vår väg

Idag anordnade aktivister från Näste 1 en aktion utanför Japans ambassad i Stockholm. Aktionens syfte var att uppmärksamma USA:s bombningar av Hiroshima och Nagasaki. I torsdags den 6 augusti var det exakt 70 år sedan USA släppte en atombomb över Hiroshima som dödade mellan 90 000 och 166 000 människor och idag den 9 augusti släppte USA den andra atombomben över Nagasaki där cirka 70 000 människor miste livet. Än idag lider den japanska befolkningen av sviterna efter bombningarna och förlusten av kriget. Aktivist håller tal utanför Japans ambassad. Utanför ambassaden ställde aktivisterna upp sig och ett tal hölls. Nedan följer en svensk översättning av talet som hölls på engelska. ”Till det japanska folket och dess regering. Idag den 9 augusti var det 70 år sedan som sionisterna släppte atombomben ”Fat Man” över Nagasaki. Bombningen ledde inte bara till att otaliga civila miste livet utan folket påtvingades även en förnedrande kapitulation. Sionisterna har aldrig håll

Aktivism

Vissa ord och begrepp har ingen tydlig innebörd som alla kan vara överens om. Ett populärt ord som många gillar är ”frihet”. Vad det betyder är inte alla gånger självklart. Få skulle säga att frihet är något som man ogillar. Jag tillhör de personer som ofta och gärna använder mig av frihetsbegreppet. Jag försöker däremot vara noga med att poängtera vad jag menar i sammanhanget där ordet frihet används. Ordet kompletterar mitt resonemang och får sin naturliga plats. Att tala om frihet i största allmänhet är inte ärligt och det håller inte som argument. Andra ord som ofta utnyttjas i oärliga syften är epitet som används mot personer man på olika sätt vill bestraffa. Inom de finare politiska korridorerna och inom etablerad media använder man sparsamt epitet som ”idiot”, ”dumskalle”, ”fårhund” och så vidare. Det skulle göra att politiker och media förlorar seriositet och trovärdighet. Det finns däremot vissa epitet och favoritbegrepp som utnyttjas flitigt av media och

Artiklar Ideologi & politik Henrik Pihlström

Förra veckan deltog Pär Sjögren, nästeschef för Svenska motståndsrörelsen i Dalarna, på sitt första möte i Borlänges kommunfullmäktige. Sjögren har reservplats på ett kommunalt mandat för Sverigedemokraterna. Det betyder att han kallas in när ordinarie ledamöter för SD anmäler frånvaro. Det var vad som hände förra veckan. Genom att vissa skrivit Pär Sjögrens namn på SD:s öppna vallistor fick han reservplats i kommunfullmäktige utan att vara medlem i partiet. Nästa val kommer den möjligheten inte finnas. Dalarnas tidningar, DT, skrev om mötet förra veckan: ”Nazisten Pär Sjögren i fullmäktige” och citerar kommunalrådet Leif Lindström (V): – Det här är bedrövligt. Nazister ska inte vara med i fullmäktigeförsamlingar. Leif Lindströms ord är betecknande för en attityd som är vanlig bland självgoda makthavare på olika nivåer. Ute i vardagen kan det ofta låta helt annorlunda och detta är något som Lindström borde oroa sig mer för. Den multietniska samhällsförändringen kryper folk inpå halsen,

Intervjuer Reportage Pär Sjögren

– Blir du kallad rasist ska du känna dig stolt! Bo Nilsson har alltid haft en offensiv framtoning. Det gäller att inte falla i motståndarens fällor, förklarar han. Ett karaktäristiskt drag hos Bo Nilsson är att han hugger tillbaka och inte ber om ursäkt för var han står politiskt. Det har gjort intryck på många människor. När Bo Nilsson på 1980-talet engagerade sig inom den tidens nationella rörelse, var det en stark personlighet som gjorde sig hörd. Det var en tyngdlyftare från Norrbotten med utstrålning som både kunde ryta till och sätta politiska motståndare på plats. Bo Nilsson blickar ut från Storforsen, en känt avsnitt utmed Piteälven. Sverigedemokraterna grundades 1988. Partiets första möte ägde rum i Medborgahusets stora sal på Södermalm i Stockholm. Bo Nilsson var en av åhörarna på grundmötet. En tid efter mötet valdes han till vice ordförande för partiet. Han blev mycket omtyckt i sin partiroll där han backade upp ordföranden Anders Klarström i många debatter och möten. – Det

Intervjuer Reportage Bo Nilsson

Jag ska här på ett kortfattat sätt försöka reda ut begreppen och ge er läsare möjligheten att ta del av den rätta versionen. Till en början måste det slås fast att man och kvinna av naturen, från födelsen, är olika varandra, både psykiskt och fysiskt. Inom nationalsocialismen är inget av könen mer eller mindre värda utan båda behövs, inte minst för att lyckas säkra vårt folks fortsatta existens. Utan föreningen mellan det manliga och kvinnliga stannar allt upp, blir könlöst och dör till sist ut. Därför är det av största vikt att vi på alla vis strävar efter att komplettera varandra och samarbeta. De nu rådande striderna könen emellan är endast en destruktiv efterdyning av tusen år av ett onaturligt leverne som tvingades på oss nordbor. Den främmande kristna läran som gav mannen rätten att aga både hustru och barn (!) har inte på något vis att göra på våra nordiska breddgrader! Det är på tiden att den nordiska kvinnan skyr dessa tankegångar som pesten. Jag fann för en

Artiklar Ideologi & politik Paulina Forslund