Skip to content
I dokumentärserien Omgiven av fiender som utkom på Viaplay inatt och som motståndsrörelsen.se skrev om och Ledarperspektiv poddade om, redan under gårdagen, utgör den före detta Motståndsrörelsen-medlemmen Jimmy Thunlind (numera Jimmy Marklund) en betydande del.
I de första avsnitten intervjuas han som en företrädare för Motståndsrörelsen och är då positivt inställd till Organisationen, men i sista avsnittet väljer han att inför kamerorna ”hoppa av” och sedan gör han sitt bästa för att motverka och skada den nationella rörelsen – något han enligt utsago på sociala medier hoppas kunna göra karriär av framöver.
Även om Thunlind kanske förhoppningsvis inte åstadkommer någon skada så är försöken extremt allvarliga och det troligtvis största öppna förräderiet mot den nationella rörelsen i modern tid.
I dokumentärserien uppger han att skälet till att han valde att lämna Motståndsrörelsen är för att det är en ”våldsbejakande” organisation och att han inte ville medverka till att
I början av 2021 publicerade en av världens största tidningar, brittiska The Sun, en sammanställning från Counter Extremism Project, med de 20 personer i världen som sågs som det största hotet mot säkerheten i världen i nuet eller sett till potential för framtiden. Bland dömda mördare, terrorister och ledare för Hizbollah, al-Qaida och ISIS, fanns också Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg – trots att han är en helt offentlig person med arbete och familj och som aldrig ens suttit i fängelse, samt att hans realpolitiska inflytande är väldigt begränsat i jämförelse.
Större delen av media-Sverige hakade på och hängde ut Simon Lindberg som en av världens farligaste män. Lindberg kommenterade det hela själv i artikeln Nordens farligaste man har ordet och sa då följande:
Lika barockt som detta är, så är det samtidigt också en stor ära att jag erkänns på detta vis. Kanske är det rent av den finaste utnämningen jag fått i hela mitt liv. Att med blott ord och propaganda
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk.
För drygt 8 månader sedan lämnade jag tillfälligt kampen, min familj och min vardag för att avtjäna ett fängelsestraff för ett brott jag blev oskyldigt dömd för. Jag släpptes nyligen och är nu tillbaka hemma med min familj som en starkare och klokare människa.
En sak man verkligen får lära känna i fängelset är systemets paranoida förhållande till nationalsocialismen och de som kämpar offervilligt för kampen. Redan innan mitt fängelsestraff startade yttrade sig systemets paranoia när normal praxis frångicks genom att jag blev placerad i ett högriskfängelse istället för på en öppen anstalt. Högriskfängelserna är under ordinära omständigheter menade för de som ska avtjäna 5 år eller mer.
Ganska snart efter min ankomst till Kragskovhedefängelset fick jag besked om att jag nog inte ska räkna med att bli utsläppt på varken permission eller skyddstillsyn, vilket ytterligare pekar på systemets paranoia gentemot nationalsocialismen och hur man
Hej Patrik. Innan vi kommer in på det egentliga ämnet, vill du berätta hur blev du nationell och vad var det som fick dig att gå med i Motståndsrörelsen?
Under min tonårstid hängde jag mycket med skinnskallarna i Eksjö och söp och tourettesheilade. Jag var socialist och lyssnade på punk men vi höll ihop med skinnskallar på den tiden. I slutet av 90-talet började många skinnskallar och punkare att knarka. Många av mina vänner gick bort på grund av överdoser av piller. Jag flyttade till Nässjö i början av 2000-talet, samt jobbade och reste mycket utomlands, bland annat i USA, Europa och Asien.
11 september var en ögonöppnare för mig då jag insåg att USA startar krig mot fattiga länder för att senare, 2003 hitta på att Irak hade massförstörelsevapen. Jag var väl politiskt ointresserad fram tills 2011 då Vänsterpartiet röstade med regeringen att understödja bombflyg i Libyen då Kaddafi avsattes och mördades. Och senare 2014 då Nässjö helt plötsligt var översvämmat av araber och n****
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se. Podcasten Aristogenesis hittar du på Nordiskradio.se.
En nations vilja att leva och kämpa har aldrig varit en angelägenhet för folket, trots de ohistoriska, vilseledande och hysteriska skriken från marxisterna på alla nivåer, förklädnader och nyanser. De hävdar att sociala och politiska förändringar kommer direkt från massorna och av tillfälligt och löst församlade grupper av medborgare, som på något sätt lyckas övervinna sin instinktiva individualism och hitta förmågan att bilda en kraft som kan förändra historiens flöde. Detta är en felaktig föreställning och en av demokratins grundmyter skräddarsytt uteslutande för att karessera massan och stimulera individens inneboende egocentrism och dess naturliga benägenhet till självupptagenhet.
Historiens krafter som formar den ständigt växlande världen omkring oss genom att skapa den, upprätthålla den och erodera den, förkroppsligas på mänsklig nivå uteslutande av en grupp män som förstår hur s
Vad vill ni uppnå med er politiska agenda och varför?
Vårt viktigaste mål är att vår ras, de etniskt nordeuropeiska folken, ska överleva och få de bästa möjliga förutsättningarna för att utvecklas och leva i frihet. Inte bara nu och imorgon utan i en tidsram om tusen och åter tusen år framåt.
Det största hotet mot detta mål idag är massinvandringen och det i kombination med de låga födslotalen bland vårt eget folk. Det dör helt enkelt fler nordiska män och kvinnor än det föds nya idag och tomrummet fylls upp med utomeuropéer – en verklighet som leder till att vårt folk sakta men säkert byts ut och till slut förintas för att aldrig mer kunna återvända.
För att säkerställa vår överlevnad och frihet måste därför massinvandringen stoppas snarast och merparten av de rasfrämlingar som befinner sig här måste repatrieras till sina respektive ursprungsländer.
Anledningen till varför är väl ganska uppenbar; överlevnadsinstinkt är den djupaste instinkt varje djur på planeten har – ja,
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
Kamrater samlades och gick gemensamt upp till Gustav Adolfs torg. På plats fanns där redan två polisbussar och några civila bilar som fått det viktiga och hedersfyllda uppdraget att bevaka en staty så att inga besökare skulle komma sig för att minnas och hedra kungen, med blommor, ljus eller tal. Polismakten ville väl inte riskera att någon hyllade gamla ideal som offervilja, mod, plikt – ja, sådant som idag inte återfinns hos regenter och statsmän utan snarare hos motståndsmän.
Man ställde upp på plats och tände ljus. Tre ljus nedlades synkroniserat till det fina anförandet som var skrivet till dagen. En del av talet löd;”Att Gustav II Adolf skulle dö i strid var inte direkt oväntat. Under de flesta av hans år på tronen låg Sverige i krig och han deltog oftast själv på slagfälten, något som skulle vara otänkbart för de flesta andra kungar i Europa.
Till slut kom den ödesdigra dagen, 6:e november 1632, då dimman låg tät över det kommande slagfältet i Lützen. Tidig morgon, när
Det har de senaste dagarna på Nordfront publicerats två utmärkta artiklar. Den ena artikeln, ”När kollapsen kommer går jag med” där Karl Folkesson kommenterar fenomenet med sympatisörer som väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen utan avvaktar tills kollapsen kommer och den andra artikeln, ”Vem är nationalsocialist” där Marcus Hansson argumenterar för att man inte kan vara nationalsocialist om man väljer att inte organisera sig. Jag vill med denna artikel komplettera dessa två bemötanden med ett eget.
Jag har under en längre tid följt kommentarer på Nordfront, på Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram och på andra plattformar och har under flera år pratat med många rekryter och sympatisörer. Jag har nog hört de flesta ursäkter och undanflykter till varför de väljer att inte gå med i Nordiska motståndsrörelsen. Nästan samtliga grundar sig i en enda sak.
De ursäkter man får höra är ”Jag stödjer er men…”, ”Om Motståndsrörelsen bara förändras på det här sättet̷
Lördagen den 9:e oktober samlades aktivister och medlemmar från Näste 2 i Strömstads
kommun för att hålla månadsmöte samt gästas av Marcus Hansson från Näste 3, som var
dagens föredragshållare.
Innan mötet och det efterkommande föredraget välkomnades deltagarna av
kamraterna i köket med en redig skrovmålsbuffé i form av grillkorv och hamburgare med
dess erforderliga tillbehör.
Efter att ha dinerat och konverserat i sann folkgemenskaplig anda var det dags att öppna
mötet som i vanlig ordning bockades av konkret och koncist. Strax därpå presenterade sig en
ny medlem som välkomnades hederligt av övriga kamrater.
Sedan var det dags för Hansson att inta scenen. Hans föredrag, som gick under
namnet Judisk Makt, bestod huvudsakligen av Hanssons egna fördjupande forskning och
utförliga betraktelser av Judendomens stadgar. Beteendevetenskap i form av dubbla identiteter
och den globalist-sionistiska elitens nationella och internationella omfattande maktfaktorer avhandlades.
Hansson efterfrågade
Pär Öberg, veteran inom den nationella och den nationalsocialistiska rörelsen, medlem i Motståndsrörelsens riksledning, fast medarbetare i Radio Nordfront och chef för rörelsens parlamentariska gren fyllde nyligen 50 år. Ett innerligt, om än lite senkommet grattis Pär!
Tack så mycket! Jag är helt överväldigad över hur många grattis jag fått och till och med artiklar på Motståndsrörelsens hemsida. Det är sann rikedom att ha så många bra kamrater. Det är inget som går att köpa för pengar, men det är sådant som gör livet vackert.
Jag vill inte kalla mig veteran än, men jag kanske blir så småningom, än är jag ju ganska ung. Vera Oredsson är en veteran som aldrig har vikit i sin politiska övertygelse en millimeter.
Känns det nu att du har passerat ålderstrappans högsta steg och vandrar nedåt med stapplande steg?
Ha ha ha, jag har inga stapplande steg och känner verkligen att jag har mycket kvar att ge fortfarande. Jag tänker inte ta det lugnt förrän vi har befriat vårt folk från
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt ob
Vi har den senaste månaden översatt och publicerat två artiklar av den norske skribenten Russleman:
Det finns ingen rätt tidpunkt att ansluta sig till kampenNationella borde inte ha övertro på det parlamentariska arbetet
Även om jag finner bägge dessa artiklar mycket läsvärda och i stort håller med om innehållet, finns det också en gemensam del i de bägge som jag eventuellt, beroende på om Russleman utelämnat detta medvetet, inte håller med om och därför tycker förtjänar en egen artikel. Det är synen på judarna som ett föredöme för vår kamp som manifesteras exempelvis i dessa bägge citat från de bägge artiklarna:
Som vita har vi en sak att lära oss av judarna och det är folklig organisering. Genom att se till att en klar majoritet av deras befolkning har varit politiskt aktiv har denna lilla grupp kunnat ta kontrollen över väst, men det enda skälet till att de har lyckats är att de är ensamma om att spela på denna nivå. Om vita började spela samma spel (som nationalsocialister
Man slog läger med filtar, grillar, badstolar med mera vid en badstrand och de mindre i sällskapet hade svårt att bärga sig med att kasta sig ut i vattnet. Temperaturen på stranden var betydligt behagligare än den gassande hettan som den betongprydda storstaden bjuder på, tack vare både skugga och fläktande vindar. Ett och annat icke-ariskt jämrande över att det nu inte var tillräckligt varmt kunde dock höras från några, som för att få ha hedern i behåll, skall förbli anonyma.
Medan barn och vissa vuxna plaskade runt i vattnet, tände andra grillarna och började tillaga dagens middag. Det var ett brett utbud av olika sorters korv och kött som hamnade på grillen och det var knappast någon som gick hungrig därifrån.
Som alltid under sociala aktiviteter var fokus mindre på kampen och diskussionerna flödade istället fritt om allt från gamla taxiresor tagna i berusat tillstånd, till mindre trevliga besök på restaurang som resulterat i pinsamma efterspel.
När alla ätit klart, och
