Skip to content
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Sedan regeringen i torsdags presenterade sitt lagförslag rörande kriminalisering av såväl deltagande i, som finansiering av terrororganisation, så har det spekulerats i vilka som skulle kunna komma att omfattas av en sådan lag. Nordiska motståndsrörelsen har på olika håll nämnts som en kandidat. Den liberala kulturtidskriften Axess Magasin är av en annan uppfattning.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M).
När magasinets skribent Marcus Nilsen uppmanar justitieminister Gunnar Strömmer (M) att ”gå hela vägen” så åsyftar han vägen via den grundlagsändring som står i vägen för ett organisationsförbud mot Motståndsrörelsen. Enligt Sveriges grundlag kan, visar det sig, Sverige behandla som terrorklassad endast en person eller organisation som dessförinnan terrorklassats av FN och / eller EU. Och att någon av dessa skulle terrorklassa Nordiska motståndsrörelsen finner skribenten uteslutet:
Det är fåfängt att sätta hoppet till att svenska nazister eller kriminella gäng skulle terrorkla
Världen idag är precis lika stor som den var när de nordiska folken begav sig ut i sina långskepp på långfärda resor. Även om mycket av dess mystik har försvunnit i takt med vetenskapliga framsteg så erbjuder den minst lika mycket äventyr för den djärve.
Men slutdestinationen är bara en del av äventyret. För att komma dit måste man spänna vind för seglen och själva resan har kommit att bli ett inslag jag har börjat att uppskatta mer och mer under min tid i Nordiska motståndsrörelsen, i vissa fall mer än själva aktiviteten i sig.
Januari månad är precis över vid tillfället för denna text och det har varit en månad som har inneburit sin beskärda del av resande, månadsmöte och aktivism, tillsammans med alla uppgifter som sker i bakgrunden av den verksamhet vi bedriver. Inget utöver det vanliga, men restiden har i detta fallet gett upphov till denna artikel då det lämnar möjlighet till såväl reflektion som begrundan i ett annars fartfyllt liv som aktivist.
Att aktivistens liv är f
Vi lever i en tid som saknar alla högre ideal. I en tid med ett förslappat folk utan drömmar och visioner. I en tid där livet saknar syfte. Det enda folk strävar efter är kortlivade nöjen som tillfälligt kan förgylla deras liv, materiell status och kanske någon meningslös karriär på arbetsplatsen. Hjältarna och förebilderna idag är människor som sparkar på en boll, influencers som testar smink och dekadenta kändisar. Folk lever egoistiska liv utan att bry sig om någon framtid för kommande generationer. Ett folk som saknar visioner och ideal är ett dömt folk som aldrig kan nå storhet utan endast kan leva i en nedåtgående spiral av degenerering och undergång.
Med denna artikel vill jag belysa våra förfäders ideal genom tre exempel från antiken. Ideal att inspireras av och ideal värda att upphöja och leva efter. Ska vårt folk åter nå storhet måste vi lyfta fram sanna ideal och sträva efter dessa.
Akilles
Akilles är huvudpersonen i Homeros verk Iliaden och den grekiska mytologins
Under många år stod jag ganska långt bort från Motståndsrörelsen även om jag var nationell. Varför skulle jag stödja dem när de anser sig vara bättre än mig och i vilket fall är de ändå bara en sekt?!
Med argument som dessa tog jag avstånd från något jag i hemlighet fortfarande såg upp till, men som jag hade en känsla av att vara för folk som var mer inom ”normen” än vad jag själv ville och kände att jag kunde vara. Likvärdiga argument har jag även efter mitt medlemskap i Motståndsrörelsen fått höra från gamla kamrater som hellre övervägt organisationer som är mer inriktade på festande än på faktisk revolution och kamp, då saker som tatueringar och festande i överdriven grad inte är uppskattat inom Motståndsrörelsen. Att förneka att deras argument har sina poänger vore visserligen felaktigt, men då är ju frågan snarare om fylla och synliga tatueringar är viktigare än vårt folks överlevnad?
Att kämpa för vårt folks frihet kan givetvis innebära att man ibland får göra
Det är fel att använda sig av våld i det svenska samhället. Slogans som ”våld är aldrig ok” och ”våld är aldrig acceptabelt” präntas in i befolkningen redan från dagisåldern. Det är ännu värre om du är nationalsocialist och använder dig av våld. Konstant får nationalsocialisten höra att all våldsanvändning denne skulle utföra är dålig – av samhället, av den nuvarande makten, men kanske även av vänner och familj. De sistnämnda påverkas av den nuvarande makten genom fientlig propaganda från regimtrogna medier såsom public service och från judiska tidningsägare som familjen Bonnier.
Många anser att utövarna av våld är ociviliserade, men det är enligt mig felaktigt då våld är den första byggstenen i att kunna skapa ett civiliserat samhälle där makten använder våld för att ta hand om de som bryter mot maktens regelverk. Detta gör att en mer beständig struktur på sikt kan byggas upp, ofta genom taxering. Den som inte betalar sin skatt till makten har fått p
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Första kontakten med socialdemokratin och dess idéer
Adolf Hitler kom tidigt i kontakt med socialdemokrati och andra marxistiska inriktningar. Från mycket begränsade kunskaper i dessa främmande ideologier blev författaren under väldigt kort tid upplyst om detta gift. Detta då hans många gånger dystra vardag i Wien präglades av den globalistiska socialismens framväxt i dåtidens Europa.
Hitler beskrev hur marxister på arbetsplatserna förkastade allt heligt och bra. Nationen, gammal arisk moral och värderingar sattes åt sidan till fördel för ett klasstänk. Den fortsatta läsningen av vänsterns tidningar och propaganda ökade bara uppfattningen av dessa ideologier som förödande.
Hittills hade jag endast såsom åskådare lärt känna det socialdemokratiska partiet vid några massdemonstrationer, utan att därutöver ha den ringaste inblick i dess program eller dess anhängares mentalitet, men nu kom jag på en enda gång i beröring med produkterna av dess uppfostran och ”världsåskådnin
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
En obesvarad fråga dyker upp varje gång vår illegitima styrande elit tillkännager ännu ett politiskt korståg för vår härliga demokrati, detta oavsett om det rör sig om ”mångfald”, mångkultur, HBTQ, ”grön” energi eller något annat. Frågan är: Exakt vem röstade på allt detta?
Kanske skedde detta samtidigt som jag hade fallit i en djup och lång sömn, men jag kan åtminstone inte säga att jag kommer ihåg att vi någonsin haft någon folkomröstning om ersättningsinvandring, att nordisk identitet skulle förvandlas till ett tomt blad som vilken lycksökare som helst från tredje världen kan fylla med vad de vill, eller att vårt land måste avindustrialiseras så att vi kan bli ”gröna” (vad det nu betyder). Jag känner inte heller till något enda tillfälle där ett parti placerade någon av de frågor som nämns ovan som centrala i sin politiska plattform och sedan vann en överlägsen parlamentarisk seger som klart och tydligt visade på politiskt mandat från folket i
Disciplin är praktiken av självkontroll och tron på sig själv för att veta att man kan nå sina mål, även när det inte verkar möjligt.
Efter fem år som medlem i Motståndsrörelsen, och på senare tid som nästeschef och nu rikschef, har jag lärt mig att många män och kvinnor som söker sig till denna organisation kanske har insett några mycket viktiga sanningar om politik och världen i allmänhet, de inser nödvändigheten av en nationalsocialistisk revolution, men de är ändå märkta av det sjuka döende samhället och bär med sig lågt självförtroende, passivitet och brist på disciplin.
Vissa människor tror att disciplin resulterar i stelhet eller oflexibilitet, men så är inte nödvändigtvis fallet. Disciplin anpassad till uppgiften resulterar i ordning och följer en uppsättning regler eller en plan för ett resultat som är förutbestämt. Disciplinerade människor är villiga att offra sig för att nå sina mål, eftersom de vet vikten av deras kamp både för folkets framtid i ett fritt Norden och f
Ett påstående som jag stöter på ibland från sympatisörer i olika forum är att vi aktivister och medlemmar i Motståndsrörelsen på olika vis är bättre människor än många andra, att vi innehar egenskaper som andra inte har (oftast gällande den som själv säger detta).
Även om detta såklart är smickrande och något som vi strävar efter att uppnå så vill jag ändå påstå att det på ett sätt ändå är felaktigt.
Sanningen är att det är en väsentlig sak som skiljer oss ifrån de välvilligt inställda sympatisörer som sitter på utsidan och tittar in och det är valet vi gjort att gå med i Nordiska motståndsrörelsen och aktivt kämpa för vårt folks bevarande i Norden för evig framtid!
En del av er utanför organisationen har inte valt bort kampen för att ni är lata eller fega (även om dessa också finns och bör läsa denna text och fundera över era liv och vad du är värd den dagen du inte längre finns) utan för att ni tror er inte passa in i en elitorganisation som Nordiska motståndsrörelsen –
