Skip to content
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
Enastående prioritering av Aftonbladet
Precis när Norden behövde ett folk som vaknar och agerar mot sitt stundande utrotande, valde Aftonbladet att fokusera sina resurser på att luska fram någon påstått intern chatt där Motståndsrörelsens medlemmar diskuterar sina känslor och frustrationer. För dessa granskande liberaler är det viktigare att jaga vad som sägs i en intern chatt med rå men tydligt skämtsam och grabbig jargong, än att ta upp det faktum att otrygghet, degeneration och folkutbyte sprider sig som en löpeld genom vårt land. Enligt Aftonbladet är det som verkligen hotar Sverige alltså inte de vita folkens undergång, utan några medborgares frustration över politikernas fientliga handlingar.
Kreativ journalistik när den är som bäst
Tydligen är det ”extremt” när vanliga svenskar, som upplever att deras liv och samhällen raseras, uttrycker sina frustrationer. Kanske är det den distinkta stanken av folkförakt som får Aftonbladet att tappa konceptet när de stöte
Ett skriftligt reportage från aktiviteten finns att läsa här.
Stigen mot Hällingsåfallet.
En myrstack nästan lika lång som en vuxen man.
Precis ovanför det som fick bli dagens badplats.
Det gäller att inte halka.
Hällingsåfallet från sidan.
Och lite närmare.
Vägen ned till badplatsen var skapligt brant.
Man fick klättra lite igen tillbaka upp
Ankarvattnet i närheten av Korallgrottan.
På väg längs spången mot Korallgrottan.
Grottan har formats av vattnet på ett väldigt unikt sätt.
Det var inte mer livat i grottan än vattendroppar i taket
Det blev mycket ålande
I avgrunden kan någons hand skymtas.
På väg ut till solljuset igen.
Man fick gärna ta sig en dusch med kläderna på efter att ha kravlat runt i leran.
Lite färdkost på vägen tillbaka.
Inte helt optimalt med över 4 mils vandring framför sig.
På väg till Brakkåfallet.
Inifrån det nedre fallet.
Lillälven.
En av många doliner.
Tidigare har det publicerats en skriftlig rapport från arrangemanget, liksom två olika personliga reportage och en bildartikel. Podcasten Mer än Ord har avhandlat det och Årets nordman Lukas Lindgren har intervjuats i skrift.
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Nordendagarna är, som bekant, en väldigt uppskattad och traditionsenlig högtid, där nationalsocialister såväl som övriga nationalister årligen samlas. Man bjuds på många upplevelser och får vänner för livet. Här delar jag med mig av min reflektion.
Spänningen steg när vi mil för mil närmade oss vår slutdestination. Snart skulle vi alla få ses; många gamla ansikten men självklart även många nya. Det är så det brukar vara, för att allt fler män och kvinnor hittar till Nordiska motståndsrörelsen och vill bli en del av den enhet som tillsammans utgör en trygghet och styrka, i kampen mot sionismen och för befrielsen av vårt folk.
Bilen rullade in på grusplanen intill grindarna. Vi var framme, äntligen!
Det var fredag eftermiddag och vi hade rest i ett antal timmar för att kunna delta på detta arrangemang. Packningen togs ut och snart började man hjälpas åt med sådant som behövdes för att komma iordning. Det var en fantastisk plats, med mycket vackra byggnader och man kände ver
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
Till att börja med, stort grattis till den prestigefyllda titeln årets Nordman. Välförtjänt efter en fantastisk insats i tävlingen! Hur känns det?
Det känns bra! Nu i efterhand har det kommit ifatt mig hur nära det verkligen var att en spanjor vann Årets nordman. Inget ont om honom, hade han vunnit så hade han förtjänat det helt klart.
Men det kändes bra att inte förlora på hemmaplan och visa för våra utländska vänner att vi inte har förslappats helt och blivit otränade bara för att vi nu har funnits i snart 30 år.
Gästen från Spanien kom på andra plats.
Lite speciellt för i år var att tävlingarna utannonserades på förhand i podcasten Bellum. Påverkade detta din träning inför tävlingen på något vis?
Nej, egentligen inte. Min filosofi är att om du har byggt upp lite av en grundstyrka genom basala skivstångsövningar och har en hyfsat normal kroppsvikt, så är man anpassad för det mesta som kan komma upp på Årets nordman.
Hur och vad tränar du annars normalt sett?
Norm
En skriftlig rapport från tillställningen finner du här, samt ett personligt reportage här.
Samtliga besökare på evenemanget terrorstämplades vid inträdet.
Konferencier för dagen var Martin Engelin.
Ledaren äntrar scenen.
En symbolisk gest gentemot terrorstaten USA.
Fredrik Vejdeland inleder Nordendagarna med ett kort anförande.
Några av redskapen för vikingakampen.
Deltagarna delas upp i lag.
Det blev en hård uppvärmning för deltagarna.
Dragkamp var dagens första gren.
Segerrus.
Nästa gren: Släggkastning.
Martin Engelin förklarar för publiken hur det ligger till med poängen och vilka grenar som kommer härnäst.
Det gäller att mäta rätt om man vill vinna.
Lagens gemensamma resultat räknas ihop.
Stafett med en 15 kg tung säck.
Dags för nästa gren, Blixtboll.
När Lag 3 gått till finalen var det dags för utslagsgrenen.
Arm
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
Efter den lyckade dagen vid cruisingen i Västerås begav sig kamraterna till en plats där det hölls en eftersamling av en stor grupp yngre män och kvinnor med raggarbilar. En lite mer avslappnad aktivitet där man hade tänkt samtala med folk och dela ut klistermärken, något som brukar vara väldigt uppskattat av klientelet.
Som en rolig grej hade några masker medtagits och en medlem tog på sig en av dessa för att liva upp stämningen på tillställningen lite extra. Masken kan antingen ha föreställt en skådespelare från en svunnen tid, eller en känd ledare.
Kvällens mest populäre besökare.
Väl på plats blev man oerhört varmt välkomna av raggarna. Flygblad och mängder med klistermärken delades ut, folk sökte sig själva fram för att prata och ta bilder, och kvällens höjdpunkt var såklart den roliga masken; alla ville fota sig själva med medlemmen med masken. Kommentarer som ”vilken jävla kung” kunde höras flertalet gånger under kvällen från besökarna.
Stämningen på
Med anledning av USA:s utrikesdepartements svarta diplom finns det anledning att ta ledaren för Nordiska motståndsrörelsen på pulsen i sin nya roll på den internationella scenen.
Hej Fredrik. Du är nyligen utnämnd som SDGT (Specially Designated Global Terrorist, Speciellt Utsedd Global Terrorist, reds. övrs.) av USA:s utrikesdepartement. Snabb sportfråga, hur känns det?
Det är hedrande, såklart. Alla män med hedern i behåll och vid sina sinnens fulla bruk drömmer innerst inne om att få bli klassade som en av världens värsta fiender till Sion och terrorstaten USA. Särskilt som ”terrorn” i mitt fall utgörs av vad jag har för åsikter och min förmåga att förändra världen med bara mina ord eller min närvaro. Jag känner mig som Giordano Bruno måste ha känt när han ifrågasatte Guds makt över jorden, låt oss bara hoppas att Guds utvalda inte bränner mig på bål till slut.
Roligt att höra. Tror du att det här är kopplat till Sveriges inträde i Nato på något sätt?
Det är
Lördagen den 8 juni samlades aktivister och medlemmar i centrala Boden kring lunchtid för att dela ut flygblad med EU-kritiska budskap, med anledning av det då stundande valet.
Vädret var strålande och solen stod i topp när man anlände till gågatan och ställde upp sig med fanbärare och flygbladsutdelare utanför en galleria där mycket folk passerar. Ett osedvanligt stort antal positiva reaktioner mötte motståndsmännen, och många var de nyfikna som tog emot flygblad och länge stod och hade gemytliga samtal och ställde frågor. Måhända går detta att se som ett resultat av Motståndsrörelsens höga närvaro i kommunen under valkampen 2018.
Bara ett litet fåtal individer snäste till om ”nazisternas” närvaro, men utan större engagemang. En äldre herre skrek ”Nej, jag gillar inte nazister!” när han blev erbjuden ett flygblad, varpå damen som gick vid hans sida genast skällde ut honom för hans osympatiska och labila beteende.
En av många nyfikna bodensare
I ett soligt Småland samlades kamrater från Näste 7 för att genomföra månadens möte. I vanlig ordning intog konferenciern David Wåhlander podiet för att gå igenom ordningsreglerna som gällde för dagen.
Efter Wåhlanders genomgång fick nästeschef Victor Johansson inta podiet för att utse månadens kämpe. Månadens kämpe är en vandrande pokal inom nästet där den som deltar på och utför mest aktivism blir utsedd till månadens kämpe och får äran att ta hem pokalen tills nästa möte. Detta är då givetvis en stor ära att få, då det är ett bevis på att medlemmen eller aktivisten verkligen har gjort nytta för vårt folk.
Efter utnämningen intog Wåhlander återigen podiet, denna gång skulle han hålla ett föredrag om hur en motståndsman både bör och ska bete sig vid olika sorters aktiviteter. Detta ledde till ganska många intressanta diskussioner och för de nytillkomna medlemmarna blev det även väldigt lärorikt.
När föredraget var över ställdes borden iordning och lite mingel uppstod
