Skip to content
Nordiska motståndsrörelsen är en revolutionär nationalsocialistisk kamporganisation och ett registrerat politiskt parti.
Revolutionär därför att vi inte bara vill reformera det samhälle vi lever i idag utan istället skapa något helt nytt. Vi vill alltså inte att Sverige och resten av Norden ska bli som det var förr i tiden utan ha till en radikal förändring och skapa något helt nytt och bättre.
Tryck här för att höra ett längre urklipp ur podcasten Ledarperspektiv där det förklaras utförligare vad vi menar med att vi är revolutionära.
Nationalsocialistisk då vi bekänner oss helhjärtat till den ideologin och inte vill etiketteras som något annat. Vi ser på nationalsocialismen som en komplett världsåskådning som kan lösa människans alla problem och täcka alla dess behov, såväl andliga som materiella. Nationalsocialism handlar också om folkgemenskap och att din genetik ger dig djupare gemenskapsband än några sociala faktorer.
Kamporganisation innebär att vi inte enbart
Från både Skellefteås lokalpolitiker och lokaltidningen Norran har Northvolt sålts in hårt som en ”framtidssatsning” som ska ge ”långsiktiga ekonomiska fördelar för regionen” och tusentals arbetstillfällen. När nu hela projektet inte helt förvånande visat sig vara ett enda stort fiasko är det dags att sätta stopp för bluffen en gång för alla och utkräva ansvar av de inblandade.
Redan när det stod klart att Northvolt övervägde att bygga en gigantisk batterifabrik i Skellefteå gjorde Skellefteå kommuns politiker – med kommunbossen Lorents Burman (S) i spetsen – allt för att ställa sig in hos företaget. Istället för att ställa kritiska frågor lade man sig platt för de otaliga krav på bland annat billig mark, tillgång till så kallad hållbar energi, infrastruktur för att hantera stora logistiska behov, samt förmågan att ”locka kompetent arbetskraft” som Northvolt-bossen Peter Carlsson ställde. Särskilt entusiastiska var Lorents Burman och hans rövarband inför kravet på ”starkt engagemang
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
Lördagen den 8 juni samlades aktivister och medlemmar i centrala Boden kring lunchtid för att dela ut flygblad med EU-kritiska budskap, med anledning av det då stundande valet.
Vädret var strålande och solen stod i topp när man anlände till gågatan och ställde upp sig med fanbärare och flygbladsutdelare utanför en galleria där mycket folk passerar. Ett osedvanligt stort antal positiva reaktioner mötte motståndsmännen, och många var de nyfikna som tog emot flygblad och länge stod och hade gemytliga samtal och ställde frågor. Måhända går detta att se som ett resultat av Motståndsrörelsens höga närvaro i kommunen under valkampen 2018.
Bara ett litet fåtal individer snäste till om ”nazisternas” närvaro, men utan större engagemang. En äldre herre skrek ”Nej, jag gillar inte nazister!” när han blev erbjuden ett flygblad, varpå damen som gick vid hans sida genast skällde ut honom för hans osympatiska och labila beteende.
En av många nyfikna bodensare
Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima driver just nu en podcast-serie, med det i sammanhanget otroligt ironiska namnet, De högern vill tysta. Förutom att Aftonbladet har en lång historia av att tysta ned alla människor med etablissemangskritiska åsikter, så intervjuas i serien också olika företrädare av det rådande systemet som gjort sig ökända för att aktivt arbeta med att försöka motarbeta och tysta nationellt sinnade individer och organisationer.
Skärmbild från aftonbladet.se.
Som en del i denna serie intervjuas Gabriel Ehrling Perers som är politisk redaktör för fem olika tidningar (s.k. demokratisk mångfald i sitt esse) i Dalarna. Ämnet är Nordiska motståndsrörelsen i Dalarna i allmänhet och i Ludvika i synnerhet.
Ludvika är nämligen en kommun där Motståndsrörelsen i många år haft en väldigt hög och tydlig närvaro och det var också i denna kommun som Pär Öberg från organisationens riksledning satt invald på ett mandat i kommunfullmäktige under fyra års tid.
Ehrling Pe
Han är en vänsterextrem f.d. lärare med en lång karriär av åsiktsförföljelse bakom sig, inte minst inom ramarna för initiativet med det ironiska namnet ”toleransprojektet”. Efter att ha lagt bort sitt tidigare burdusa agerande som mobbare av åsiktsfelande minderåriga elever på nittiotalet, ersatt sitt vulgära språk med en mer salongsfähig vokabulär och genomgått en högre utbildning, ”forskar” han idag finansierad av svenska folkets skattepengar som docent i pedagogik på Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet – bland annat om ”radikaliseringsprocesser hos individer och grupper i högerextrema och nationalsocialistiska miljöer”.
Som erkänd akademiker har en av hans viktigaste uppgifter varit att ge ”vetenskaplig tyngd” åt smutkastnings-epitet riktade mot systemkritiker. För detta ändamål anlitade till exempel författarna till Wikipedias lögnspäckade artikel om Nordiska motståndsrörelsen just denne man, som tackade för förtroendet genom att leverera ett rakt igenom känslob
Det var i ett fåtal bitande minusgrader som nästets medlemmar och aktivister hade samlats för månadsmöte i en källarlokal där luftvärmepumpen fick kämpa mot årets första köldknäpp.
Med senare aktiviteter, där det önskades dagsljus, i åtanke, sattes samlingstid till strax efter soluppgång på den för dagen frostiga förorten.
Mattias Sigvardsson i fokus.
Inledde gjorde som vanligt nästeschef Mattias Sigvardsson med att gå igenom och utvärdera på sitt enkla och tydliga vis tidigare månad, planering inför den kommande samt efterföljande månader.
Med kampryggsäcken fylld av kunskap och roliga saker att se fram emot avslutades formellt månadsmötet och lämmeltåget mot kaffebryggaren tog form. Nästa punkt för dagen var en aktivistutbildning, och med nytt kaffe i kopparna satte sig kamraterna åter på sina platser medan talaren gjorde klart de sista detaljerna.
Då det är ett kontinuerligt inflöde av blivande aktivister i organisationen, var det åter dags att gå igenom grunderna i v
Ursprungligen publicerad 2020-05-02.
Flyktingkrisen har
med all tydlighet visat att det inte räcker med etniskt folkmord, i
form av massinvandring och tvångsintegration, för att revolutionära
stämningar ska kunna slå rot i samhället. Det mångkulturella
samhällets konsekvenser, med mänskligt lidande och förnedring där
svenska kvinnor gruppvåldtas och nu även svenska ungdomar pissas i
munnen, har visat sig vara otillräckligt.
De psykologiska
mekanismerna bakom detta kan vi diskutera en annan gång, men vi kan
här kort och gott konstatera att man inte direkt går man ur huse
för att sätta stopp för denna mycket aggressiva attack på vårt
folk. Den nationella rörelsen växer, ja, men framryckningen sker
sakta och vi tar oss inte ända fram till målet. Visserligen hoppas
många på förändring, men få gör någonting åt saken. Man
klamrar sig – än så länge – fast vid andra ”lösningar”.
Om något har vi nu
sett svart på vitt att revolutionära förändringar endast kommer
att vara möjliga när vi
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Ursprungligen publicerad 2018-03-19.
En vanlig missuppfattning är att nationalsocialismen enbart skulle vara en ideologi kombinerad av de politiska inriktningarna nationalism och socialism och att dessa i sin tur ska tolkas likadant som man tolkar de var för sig. Nationalsocialismen är dock en komplett världsåskådning och därför något helt annat än både nationalism och socialism. Till skillnad från dessa politiska inriktningar kan alltså nationalsocialismen stå på egna ben utan att behöva kompletteras med religiösa dogmer eller annat externt filosofiskt gods. Nationalsocialismen är en komplett världsåskådning i sig självt som erbjuder såväl en högre mening med tillvaron som praktisk realpolitik.
Nationalsocialismen är på pappret en tämligen ny ”uppfinning”, men som i praktiken bygger på uråldrig visdom. Den utgörs av en politik grundad på den naturliga ordning som vårt folk levt efter i tusentals år, långt innan ideologier som nationalism eller socialism såg dagens ljus och dess
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Fredrik Vejdeland anslöt sig till Nordiska motståndsrörelsen, eller faktiskt Svenska motståndsrörelsen som det hette på den tiden, endast några år efter organisationens bildande 1997. Idag ingår han sedan länge i dess riksråd där han har rollen som politisk strateg. Som Nordisk Radios chef är han sedan fem år ansvarig för Motståndsrörelsens och andra sympatiska nationella radiosatsningar. Dessförinnan drev han den idag väletablerade nättidningen Nordfront under publikationens fem första år.
”Radiobossen” Vejdeland är också känd som ”Herr HMF” – ett smeknamn kommet av ett antal domar mot en ståndaktig förkämpe för yttrandefriheten. Med sin förmåga att genom åren kombinera ett familjeliv, där åtta barn ingår, med stora och ständigt pågående insatser i kampen för vårt folks överlevnad – bland annat som chef, skribent, talare, programledare, redaktör och levnadsglad inspiratör – har Herr HMF genom åren bevisat sig för alla nordiska frihetskämpar.
Vill du göra en kort pr
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Förra veckan (vilket det var när denna artikel ursprungligen publicerades 2022-11-27. Reds.Anm.) kom det tragiska beskedet att Hèdi Fried hade gått bort. Hédi Fried var en av otaliga personer som överlevt förintelsen och har som judinna haft en stor påverkan på svensk politik. För att minnet av henne och alla andra överlevare ska leva vidare publiceras här några av alla de fantastiska överlevarhistorier som överlevare har vittnat om. Det är extra viktigt att dessa vittnesmål lever vidare då de utgör hela bevisunderlaget för att förintelsen verkligen har skett, eftersom att tyskarna så effektivt kunde genomföra världshistoriens största folkmord utan att lämna ett enda fysiskt bevis efter sig.
Abraham Fischer växte upp i den polska byn Auschwitz och fick som 16-åring vara med och bygga upp det nya lägret utanför byn. De kommande åren tillbringade han sedan på samma läger. Om tiden på lägret berättar han bland annat:
En grupp fångar, men
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Jag fick min dom idag. Jag dömdes för den fortkörning jag för två veckor sedan stod åtalad i tingsrätten för. Rätten har funnit det klarlagt att jag i februari 2018 körde i 91 kilometer i timmen på en 70-väg.
Egentligen körde jag bara i 72 km/tim och det på en 80-väg, men jag döms i alla fall enligt den rättspraxis som råder i Sverige när det kommer till fortkörning.
För det första ändrades nämligen vägskyltarna tidigare i år på den vägen jag hade kört på 2018 så det numera inte längre än en 80-väg, utan istället en 70-väg.
För det andra fick jag ett påslag på 15 kilometer i timmen eftersom jag då körde en bil av märket Suzuki och detta är ett ovanligt bilmärke i Sverige.
För det tredje så hjälpte det inte att min advokat åberopade en bild från en fartkamera som bevis där det tydligt visade att jag kört i 72 km/tim, för åklagaren använde sig av så kallad tolkningsfakta som innebär att det inte spelar någon roll vare sig vad fakta visar eller vad jag som åtalad säger, nej de
