Skip to content
Ett stort antal kamrater hade tagit sig till Jimmys och Julias gård i Skara för att fira midsommar och samtidigt hedra förfäderna genom att tävla i vikingakamp och på andra sätt föra sommarsolståndets traditioner vidare.
Dagen inleddes med samkväm och kaffe samtidigt som arrangörerna höll en genomgång om olika förhållningsregler och planeringen för dagen.
Efter detta började det arbetas på olika håll. Kökslaget genom att förbereda lunch, kvinnor och barn genom att pynta midsommarstången och andra genom att sätta upp sina tält. När midsommarstången var pyntad och klar samlades alla deltagare för att se på när den restes. Midsommarstången hade formen av en Algiz-runa, symbolen för livets träd.
Efter detta var det dags för lunch. Det var ett riktigt smörgåsbord som dukades fram med flera olika sorters sill, färskpotatis, kallrökt lax, ägghalvor producerade på gården, prinskorv, köttbullar med mera.
Därefter samlades alla deltagare vid midsommarstången igen
I dagarna utkom en forskningsrapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) på 161 sidor med titeln Myndigheternas förutsättningar att arbeta mot våldsbejakande extremism och underrubriken En utvärdering med Nordiska motståndsrörelsen som belysande exempel. Rapporten har författats av Anders Strindberg och Victoria Enkvist efter att bland annat ha haft djupa samtal och intervjuer med Nordiska motståndsrörelsens ledning. Rapporten som det arbetats på under åtminstone något års tid är beställd av den statliga myndigheten Centrum mot våldsbejakande extremism (CVE), men med innehållet färdigt och publicerat är det ändå tveksamt att den kom att bli vad dessa hade hoppats på.
Det som ganska snabbt slår en som läsare av rapporten är nämligen att den är förvånansvärt objektiv, på ett vis som man borde kunna förvänta sig att all forskning skulle vara, men som i verklighetens 2023 istället utgör undantag och kanske framförallt när det kommer till kontroversiella politiska ämnen.
Den 31 maj sattes klistermärken upp i stadsdelen Farsta i Stockholm.
Här kommer det nittiosjätte avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Vänsterextremister
Lindbergs betraktelse: Om våld och terrorism
Påståendet: “Basedcon är ett äckligt och gräsligt konvent”
Cancel-kultur och wokeism
Diskussionsunderlag:
Stökig rättegång mot Mathias Wåg
Banbrytande studie har hittat orsaken till vänsterextremism
Ensam är svag – organiserad är stark
Doom-skaparen ska delta i politiskt inkorrekt sci fi-konvent
Lista: Förra årets värsta filmfloppar var alla woke
Igår hölls en förhandling i hovrätten kring åtalet mot Emma Karlsson i egenskap av ansvarig utgivare för motståndsrörelsen.se. Det rörde en artikel som publicerades den 18 oktober 2021 där man skrev om en laserprojicering som genomförts på diverse husväggar i Malmö. Aktionen gjordes samtidigt som regeringen avhöll en enorm konferens som hade för avsikt att förstärka minnen kring vad man kallar ”Förintelsen”.
Artikeln som rapporterade om detta blev anmäld och justitiekanslern (JK) valde att rättsligt försöka få artikeln fälld för hets mot folkgrupp. I tingsrätten blev Emma dömd för att ha publicerat en artikel om detta, inte för aktionen i sig utan alltså bara för att ha skrivit en rapport om saken. Denna dom överklagades omedelbart och förflyttades nu till Svea Hovrätt.
Åtalet leddes av åklagare Per Lindqvist och JK:s Klara Högström. Processen varade i knappa tre timmar. Åklagaren läste högt ur både Nordiska motståndsrörelsens partiprogram och de artiklar där de b
Ursprungligen publicerat 2019-05-27.
Världen blir allt mer fjättrad i globalisternas kedjor och de unika skillnaderna mellan länderna tycks minska. Kosmopoliter får allt större makt och de multinationella företagen blir allt fler. Världsomspännande nätverk som EU, FN och NATO kräver hela tiden större inflytande.
Detta leder nordborna till ett vägskäl. Antingen låter vi oss knuffas
nedför stupet, förlorar vår identitet och blir en färglös del av den
globaliserade världen – eller så gör vi vad vi kan för att stå fast och
slå vakt om vår suveränitet samt säkra överlevnaden för våra unika folk,
nationer och kulturer. Därigenom skulle vi också föregå med gott
exempel för andra nationer att i sin tur slå sig fria och uppnå sin
fulla potential.
Är det den första vägen du vill att vi går är det bara att blunda och
låta mörkermakterna sköta resten. Känns istället den andra vägen mer
lockande måste vi förena oss med andra av vårt folk som väljer samma
väg. Sverige ensamt ha
Dagen startade redan 07:00 med affischering på flera platser i centrala Stockholm, bland annat i Humlegården där Socialdemokraterna senare skulle samlas för sitt 1 maj-firande. Budskapet var som bekant ”Bröd åt arbetarna – Blod från politikerna”.
Man begav sig därpå till lämpliga broar runt om i huvudstaden, där flertalet banderoller sattes upp med budskapet ”Socialdemokrati – Folkförräderi”.
Flera timmar efter uppsättandet sitter banderollen kvar.
Nästa aktivitet för dagen var en broaktion vid den numera välbekanta bron intill Skogskyrkogården. Med samma budskap flankerade av Tyrrunefanor mottog man denna dag väldigt många tutningar, tummar upp och segerhälsningar. Det var uppenbart att en stor del av de förbipasserande bilisterna verkligen avskyr sossarna!
Kanske den mest populära banderollen hittills.
Med broaktionen avslutad höll man ett kort planeringsmöte där man delade upp medlemmarna i två grupper. Ena grupp
På lördagseftermiddagen träffades man på Lovön i Mälaren, där Drottningholms slott ligger, som var den första anhalten för dagen. Här tog man gemensamt en rundvandring i parken som omger slottet, och beskådade både den vackra naturen och djurlivet som rör sig omkring. När man var nöjda hoppade man in i bilarna igen och begav sig en kort bit västerut, till Lovö kyrka.
Vid denna kyrka ligger kvinnan begraven som tidigare kallats Tredje rikets första dam, Carin Göring. Då en avatars födelsedag nyligen inträffat hade man beslutat sig för att ha en social aktivitet för att fira dennes minne, och passade samtidigt på att besöka gravplatsen för en för nationalsocialisterna väldigt viktig ikon innan maktövertagandet. Svenska Carin Axelina Hulda Fock gifte sig med den tyske piloten Hermann Göring som senare skulle bli befäl över SA, och gick själv med i NSDAP 1922. Dessa två skulle senare användas av Joseph Goebbels i propagandan som användes i Tyskland, och Carin blev en nordisk iko
Dagen började med att konferenciern hälsade alla välkomna och förklarade upplägget för dagen. Sedan lämnades ordet över till Nästeschef Hampus Maijala som tog till orda för att berömma och dela ut pris till medlemmar som utmärkt sig.
Nästa punkt på dagordningen var ett tal av aktivisten Victor Johansson. Talet handlade om nästets utveckling de senaste åren och vilka förutsättningar som finns att ta sig framåt. Johansson konstaterade att för att en dag kunna lyckas med att få folket att följa organisationen måste grundarbetet göras idag för att bygga upp organisationen till en kraft som folket kan räkna med och sätta sin tillit till.
I slutändan hänger allting på oss. Vi måste bygga en rörelse som folket i sin misär kan se upp till och finna hopp och framtidstro i. Vi måste bygga upp vår rörelse till ett alternativ till det sönderfallande systemet.Det var inte finanskrisen 1929 som av sig självt gav NSDAP makten i Tyskland, utan det var SA-männens hårda slit för att bygga en s
Med den svenska, finska och Motståndsrörelsens fana i fronten, klev uniformerade kamrater in på Norra begravningsplatsen, tätt följda av civilt klädda medlemmar och utomstående sympatisörer. En blombukett lades ned vid graven och kamraterna med fanor ställde upp på bägge sidor om gravstenen.
Som alltid hölls ett anförande om Cuulas liv som nationalsocialist, hans tid som aktiv i NSAP och SSS, och hur han trots faran det innefattade tog beslutet att frivilligt ansluta sig till kriget mot bolsjevismen, för att han ansåg att Finlands sak var hans.
Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula inte enbart handlar om personen utan även en hel del om moralen, hjältemodet, kamplusten och viljan.
Talet tog även upp vikten av att hedra Gösta Hallberg-Cuula och andra fallna hjältar, och med detta erinras av att kampen i framtiden kommer kräva mer än ord, och även att fienden är densamme då som nu. Kamraterna på plats frågades av talaren om de likt Cuula hade offervilja
Lördagen 8 april började med att man med bil begav sig mot en skog som ligger inte alltför långt bort från nästets mer centrala delar. Tanken var att kunna köra så nära den tilltänkta platsen som möjligt, då man hade med sig packning som vägde lika mycket som en genomsnittlig motståndsman, utöver allas personliga tillhörigheter. På skylten som satt mellan riksväg och skogsväg stod det att bommen kan stängas när som helst då det pågår jakt året om, så alla höll tummarna att jakten skulle pågå även nästa dag, och åkte vidare på den ensliga vägen.
Framme vid sjön man ämnat spendera helgen vid så packades det tyngsta ut ur bilarna. Då det inte fanns någon snö kvar var det lönlöst att försöka dra packningen på en pulka eller liknande, istället beslutade man sig för att tillverka en simpel bår. Tjocka trädgrenar fästes fast med spännband på lådan som innehöll nästets 16-mannatält, så att man skulle kunna bära det över axlarna de runt 500 metrarna som kvarstod till lägerplatsen. En kor
Även om vi har talat om detta ämne vid minst ett par olika tillfällen i podcasten Ledarperspektiv, och Fredrik Vejdeland också berört det när han skrev om den amerikanska organisationen RAM, så känner jag ändå efter diskussioner med andra nationalister att vår syn på de så kallade aktiva klubbarna eller de moderna självutnämnda ”männerbunden” behöver tydliggöras och då framförallt utifrån svenska och nordiska premisser.
Konceptet går alltså ut på att nationellt sinnade kompisgäng ska träffas lokalt och bedriva olika former av aktiviteter, kanske träna tillsammans, dra ut i vildmarken, sätta upp klistermärken ihop, eller rentav gå ut och ta en öl i varandras sällskap. Detta är väl vad nationellt sinnade kompisgäng har ägnat sig åt i alla tider, men den stora skillnaden nu är alltså att varenda ett av dessa kompisgäng också ska utgöra små organisationer med egna namn, symboler och ledare (uttalade eller inte) – små lokala föreningar som man är med i istället för att kompisgänget
För tio år sedan när jag gick med i Motståndsrörelsen var jag, som jag tidigare nämnt, skeptisk till organisationen, men det i onödan, då jag möttes av gemenskap och kamratskap. Jag möttes av människor som i samma stund som jag anslöt mig, var beredda att offra allt för mig. Som ställde upp på ett sätt ingen annan någonsin gjort tidigare.
Som den gången när jag fick brev från Socialtjänsten och kände mamma-paniken stiga och ringde till min dåvarande gruppchef och grät i telefonen. Han och fler av mina kamrater var hemma hos mig inom en timme för att stötta mig. Det är kamratskap!
Eller som den där gången när jag behövde lämna en minst sagt trasslig relation och min dåvarande gruppchef återigen fanns med via telefonen som stöttning med orden ”Ring om det blir problem. Vi kommer!”. Det är kvinnofrid!
Jag har aldrig någonsin känt mig mer trygg eller bättre omhändertagen som kvinna än i Motståndsrörelsen. För det är jag evigt tacksam.
Den här mentaliteten och offerviljan fö
Jag skulle vilja rikta en känga mot vad som kan beskrivas som ”nationell naivitet”. Man går med i rörelsen med tron att om man bara är flitig nog så kommer det ge en exponentiell framgång tills man slutligen står inför den totala segern. Ett linjediagram som går rakt upp mot solen. Detta synsätt medför att varje motgång, varje bakslag ses som en förlust både för individen och för gruppen. Då vår världsåskådning tillhör den mest motarbetade och förföljda ideologi som överhuvudtaget finns i samhället, så är motgångar och bakslag att förvänta sig.
Sedan kommer den förhatliga defaitismen. Man har deltagit på X många aktiviteter och delat ut Y stycken flygblad, och ändå ”händer ingenting” samtidigt som den utomstående omgivningen fortfarande inte lockas av alla Z antal argument mot massinvandring och globalism man kastat ur sig för obrydda öron. Man tappar modet och ser ingen mening med att fortsätta, sprider sitt missnöje och negativitet som etter bland sina kamr
Ursprungligen publicerad 2018-03-19.
En vanlig missuppfattning är att nationalsocialismen enbart skulle vara en ideologi kombinerad av de politiska inriktningarna nationalism och socialism och att dessa i sin tur ska tolkas likadant som man tolkar de var för sig. Nationalsocialismen är dock en komplett världsåskådning och därför något helt annat än både nationalism och socialism. Till skillnad från dessa politiska inriktningar kan alltså nationalsocialismen stå på egna ben utan att behöva kompletteras med religiösa dogmer eller annat externt filosofiskt gods. Nationalsocialismen är en komplett världsåskådning i sig självt som erbjuder såväl en högre mening med tillvaron som praktisk realpolitik.
Nationalsocialismen är på pappret en tämligen ny ”uppfinning”, men som i praktiken bygger på uråldrig visdom. Den utgörs av en politik grundad på den naturliga ordning som vårt folk levt efter i tusentals år, långt innan ideologier som nationalism eller socialism såg dagens ljus och dess
