Skip to content
Första intrycken från det österrikiska parlamentet
Under sin tid i Wien började Hitler intressera sig för det österrikiska parlamentet och dess ledamöter. Även före han satte sin fot i lögnarnas tempel för första gången såg han skeptiskt på det som blev sagt där. Författaren var tidigt av uppfattningen att Österrike-Ungerns tyska element på många sätt blev åsidosatt av dess demokratiska styre.
Timmarna som spenderades i parlamentet minskade dock inte fördomarna och de hårda ord som Hitler tidigare yttrat om nyligen nämnda instans. Om något stärktes dessa och efter ett tag förstod författaren att parlamentet i sig var problemet, att dess liberala grund var omöjlig att förlika sig med.
Ett års ostörda iakttagelser var emellertid tillräckligt för att fullkomligt förändra min tidigare uppfattning om denna institution. Jag reagerade inte längre mot den missbildade form, denna tanke antagit i Österrike; nej, nu kunde jag inte längre godkänna parlamentet som sådant. Hittills hade ja
I Motståndsrörelsens femte näste anordnades denna upplaga av Organisationsdagarna, med bland annat utbildningar, föredrag och boxningsturnering på schemat. Upplägget liknade föregående evenemang med fokus på den enskilde medlemmen.
När samtliga deltagare från Nordens alla hörn tagit sig till lokalen hälsade konferencier Lukas Lindgren alla välkomna. Helgens upplägg presenterades och deltagarna blev informerade om att hålla koll på schemat som satts upp runtom i lokalen för att inte missa något.
Strax därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg scenen. Lindberg gick igenom vad som menades med helgens tema, En starkare kraft och menade att hela rörelsen på flera sätt måste bli en starkare kraft om den ska lyckas med sitt mål att ena Norden. Han talade också om att mycket fokus skulle hamna på den mest bokstavliga tolkningen och ett mål sattes upp om att organisationen som ett kollektivt ska bli i 100% bättre fysisk form under år 2023.
Ledaren förklarar helge
Nedan finns länkar till mina tre artiklar med utdrag ur Greenpilleds version av Min kamp och under varje utdrag radar jag upp ett antal frågeställningar. Dessa frågeställningar kommer att vara direkt kopplade till artiklarna och dem sidor de behandlar. Tanken är att de läsarna som vill ska kunna använda sig av frågorna för att på ett lättare sätt kunna bearbeta sidornas innehåll.
Sida 32-38
Den, som inte själv känner ormen klämma om sin hals, kommer aldrig att göra bekantskap med dess gifttänder. I annat fall blir resultatet endast ytligt svammel eller förljugen sentimentalitet. Båda är skadliga. Det ena, då man aldrig förmår tränga till problemets kärna och andra, då man förbigår det väsentliga. Jag vet inte vad som är mest ödesdigert: ett nonchalerande av den sociala nöden, som majoriteten av de av lyckan gynnade och de, som själva arbetat sig upp dagligen ses göra, eller den lika högmodiga som ofta påträngande taktlösheten och det alltid nådiga sättet att vara nedlåtande,
Jag har tidigare vid ett par tillfällen i olika forum återkommit till de många fantastiska samtal man har med kamrater i bilen på väg till och hem ifrån aktiviteter, land och rike runt. Denna artikel utgår ifrån just ett sådant samtal som ägde rum i bilen på väg hem från den mycket lyckade blixtdemonstrationen i centrala Stockholm mot Nato och globalismen.
Såväl jag som kamraterna var mycket nöjda och glada, ja kanske rentav lyriska som jag beskrev mig själv som när jag diskuterade demonstrationen i Radio Nordfront. Vi var samtliga helt överens om att det här var den bästa aktiviteten Nordiska motståndsrörelsen genomfört på mycket länge. Men, på hur länge? Det var här själva diskussionen tog vid och den visade sig bli mer omfattande än vad det först rent spontant kändes som att den skulle komma att bli.
När vi tänkte tillbaka hastigt konstaterade vi först, allt för snabbt, att det här måste ju vara det bästa vi gjort sedan 1 maj 2018 när vi skrev nationell historia genom att
Med årsdagen för eldstormen i Dresden på måndag och samtidigt det pågående spektaklet där etablissemanget försöker dra in Sverige i den globalistiska krigspakten Nato, beslutade Nordiska motståndsrörelsen att genomföra en blixtdemonstration i Stockholm med facklor, fanor och banderoll.
Man gick runt fem kilometer skanderande slagord från Karlaplan, via Diplomatstaden och såväl turkiska som israeliska ambassaden, Sergels torg, förbi riksdagen och slutligen till Mynttorget. ”Nej till Nato – Död åt globalismen!”, ”Stolt, vit, revolutionär!” och ”Ulf Kristersson – folkförrädare!” var några av slagorden som användes för dagen.
Längs marschvägen gjordes stopp för tal vid turkiska ambassaden, Sergels torg och Mynttorget. Utanför turkiska ambassaden brändes en turkisk flagga för att symbolisera vad Motståndsrörelsen anser om att Sverige ser ut att inskränka sina grundlagar för den främmande Nato-maktens räkning
På Sergel
I ett blåsigt Nässjö den 24 januari delades flygblad innehållandes information om varför EU bör lämnas.
Nu när Sverige har en avreglerad elmarknad som EU tvingade medlemsstaterna att införa och elektricitet säljs till högstbjudande på elbörserna, så vanligt folk får betala ockerpriser för att överleva vintern, så är det väl dags att inse vad den ”demokratiska” liberalismen egentligen gör för folket.
Engagera dig i Nordiska motståndsrörelsen och tillsammans tar vi tillbaka makten från folkförrädarna i Bryssels Babels torn.
Det är fel att använda sig av våld i det svenska samhället. Slogans som ”våld är aldrig ok” och ”våld är aldrig acceptabelt” präntas in i befolkningen redan från dagisåldern. Det är ännu värre om du är nationalsocialist och använder dig av våld. Konstant får nationalsocialisten höra att all våldsanvändning denne skulle utföra är dålig – av samhället, av den nuvarande makten, men kanske även av vänner och familj. De sistnämnda påverkas av den nuvarande makten genom fientlig propaganda från regimtrogna medier såsom public service och från judiska tidningsägare som familjen Bonnier.
Många anser att utövarna av våld är ociviliserade, men det är enligt mig felaktigt då våld är den första byggstenen i att kunna skapa ett civiliserat samhälle där makten använder våld för att ta hand om de som bryter mot maktens regelverk. Detta gör att en mer beständig struktur på sikt kan byggas upp, ofta genom taxering. Den som inte betalar sin skatt till makten har fått p
Alternativmedian Nya Dagbladet krävdes av sin bank, Länsförsäkringar Bank, på underlag för 269 olika transaktioner och i väntan på detta stängdes kontot som tidningen haft i flera år. Det hela sker i enlighet med lagen om penningtvätt och finansiering av terrorism – ett verktyg som bankerna ofta nyttjar för att tillsammans med den politiska makten försöka tysta politiskt inkorrekta aktörer såsom media och politiska organisationer.
Nya Dagbladet har nu lämnat in underlaget på flera hundra sidor till sin bank, men har fortfarande inte fått tillbaka sitt konto och har också problem med att öppna konto hos andra banker, vilket gör att man nu har problem att betala nödvändiga utgifter för tidningen trots att man egentligen har de likvida medlen. Situationen har försatt tidningen i ett allvarligt läge och man ber nu om donationer för att kunna undvika konkurs.
Skärmdump från nyadagbladet.se.
I fredags överförde Nordiska motståndsrörelsen 10 000 kr till tidningen Nya Dagbladet
Så har en vecka gått in på det nya året och jag har äntligen räknat och sammanställt all statistik från 2022. Kamprapporterna och artiklarna på löpsedeln med basaktivism, offentliga aktioner, torgmöten, vildmarksstrapatser, kampsportsträning och mycket, mycket mer, från Skåne till Norrbotten.
Det svenska kampåret 2022 har givetvis kantats av valet som gick av stapeln i september, men för en bred kamporganisation som Nordiska motståndsrörelsen, där partiverksamheten bara utgör en del av verksamheten, har det givetvis hänt betydligt mycket mer än vad som kan härröras dit. Den verkliga motståndskampen sover nämligen aldrig, den ändrar bara till viss del form utifrån förutsättningarna för dagen.
2022 har sett till kvantitet varit ett mer aktivt år än vad 2021 var och vad gäller offentlig aktivism där våra aktivister stått på gator och torg för att dela ut flygblad och föra diskussioner med folket eller på brofästen med banderoller, fanor och rökgranater, så har det faktiskt bara vari
Första kontakten med socialdemokratin och dess idéer
Adolf Hitler kom tidigt i kontakt med socialdemokrati och andra marxistiska inriktningar. Från mycket begränsade kunskaper i dessa främmande ideologier blev författaren under väldigt kort tid upplyst om detta gift. Detta då hans många gånger dystra vardag i Wien präglades av den globalistiska socialismens framväxt i dåtidens Europa.
Hitler beskrev hur marxister på arbetsplatserna förkastade allt heligt och bra. Nationen, gammal arisk moral och värderingar sattes åt sidan till fördel för ett klasstänk. Den fortsatta läsningen av vänsterns tidningar och propaganda ökade bara uppfattningen av dessa ideologier som förödande.
Hittills hade jag endast såsom åskådare lärt känna det socialdemokratiska partiet vid några massdemonstrationer, utan att därutöver ha den ringaste inblick i dess program eller dess anhängares mentalitet, men nu kom jag på en enda gång i beröring med produkterna av dess uppfostran och ”världsåskådnin
Ännu ett kampår är till ända medan ett nytt står för dörren, det är lite vemodigt samtidigt som förväntan är stor.
Vi har under året genomfört en stor mängd aktiviteter och aktioner – stora som små, jag kommer inte här gå igenom dessa då de redan finns rapporterade på motståndsrörelsen.se samt i diverse radioprogram på nordiskradio.se. Årsrapporter lär också komma här inom kort.
Vad jag istället tänker på i mellandagarna är mina kamrater – medlemmar och aktivister såväl som vår ledning och samtligas energi, påhittighet och offervilja för kampen. Jag är övertygad om att jag känner några av världens mest altruistiska människor som jag får äran att umgås med i princip dagligen. Personer som utan att tveka skänker sina sista kronor så att en kamrats familj kan köpa mat, aktivister som utan minsta eftertanke går emot en i antal övermäktig fiende för att freda sina kamrater. Medlemmar och sympatisörer som skänker pengar till böter så att kampen kan fortsätta utan att aktivi
Max Fagerstedt, tidigare SD-topp i Boxholm, Östergötland – nu medlem i Nordiska motståndsrörelsen, berättar här öppenhjärtigt om sig själv och om bakgrunden till sitt byte av organisatorisk hemvist. Den förre kommunpolitikern reflekterar över utvecklingen av det parti som han nu har lämnat och berättar lite om sitt nya liv som organiserad motståndsman.
För läsare som kanske inte känner till dig, vill du göra en kort presentation av dig själv?Jag heter som sagt Max Fagerstedt och är en 24-årig man från Östergötland. Här bor jag tillsammans med min sambo som är känd från de livsfarliga kravallerna i Oslo samt våra två katter, vilka än så länge inte är uthängda för nationalsocialistiska sympatier.Den period förra månaden då pressdrevet mot dig och din sambo pågick som värst och du själv hängdes ut i lögnmedier var samtidigt den då du blev medlem i Nordiska motståndsrörelsen och lärde känna nya kamrater. Det måste ha varit en hektisk period för er båda? Känner ni nu att ni har lämnat de
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
I flertalet danska städer över hela landet har aktivister satt upp affischer om PFAS (poly- och perfluorerade alkylsubstanser) och systemets ansvar, samt att den enda lösningen för detta och många andra problem är ett maktövertagande av Nordiska motståndsrörelsen – en revolution.
PFAS är ett samlingsnamn för extremt beständiga kemikalier som används i flertalet olika smutsavstötande produkter så som vissa funktionskläder, skönhetsprodukter och teflonpannor. Du hittar ämnena även i exempelvis skidvalla, brandskum och en del pappersförpackningar för mat. Kemikalierna som orsakar exempelvis cancer och infertilitet är, om det ens är möjligt, mycket svåra för naturen att bryta ned och finns därför idag i stort sett i alla djur och människor, liksom i regn- och dricksvatten – även i samtliga de nordiska länderna, inklusive i Sverige.
Den danska staten har liksom många andra stater runt om i världen känt till åtminstone delar av problematiken, men lagt locket på f
