Skip to content
Ursprungligen publicerad 2016-12-23.
Det är ofta som jag har hört nationellt sinnade personer säga att det inte är lönt att kämpa då det är för sent att göra något åt främlingsinvasionen och den kris vårt folk befinner sig i. Därför anser de att det är lika bra att leva i bekvämlighet som en lydig slav under det sionistiska systemet tills allt är över och den vita rasen gått under.
Varför kämpa och leva ett ”spartanskt” liv när vi ändå inte kommer att segra? Är det inte lika bra att gotta sig i materiellt överflöd och leva som solkungen själv gjorde? Ungefär så här resonerar de nationellt sinnade som inte har någon tro. Med andra ord är det defaitister vi talar om.
Även om jag föraktar defaitism i allmänhet så måste jag ändå medge att de har rätt i att det för närvarande inte ser ljust ut för vårt folk. Men de är också ett bevis för en annan tänkvärd sak. Nämligen att man måste bygga upp ett starkt och pålitligt psyke för att kunna kämpa.
Utan ett starkt psyke går det inte
Det har hunnit passera en tid sedan Motståndsrörelsens effektfulla blixtdemonstration i Oslo och eftertankarna har sjunkit in. För det första står det klart att människor i högre utsträckning jämfört med för några år sedan, på ett helt annat sätt än tidigare är mottagliga för vårt revolutionära budskap. När allmänheten blir tagna på sängen, på det sätt som skedde i Oslo, utan att först ha blivit matade av filtreringskanalerna via TV, radio och tidningar som samstämt arbetar för att skrämma upp dem – och istället ställs öga mot öga med Motståndsrörelsen och nationalsocialismen i en oförvanskad form, blir reaktionerna, om inte hundraprocentigt positiva, så heller inte direkt avståndstagande.
Vad som också på senare tid blivit allt tydligare är systemets panik när nationalsocialister genomför torgmöten och oanmälda marscher på gatorna. Systemet känner en påtaglig rädsla för att människor i större omfattning kan tänka sig att stanna upp för att ta emot ett flygblad och lyssna til
Doxning eller uthängning är ett av många verktyg som systemet, lögnpressen och våra politiska fiender använder sig av för att motverka att allt fler nordbor organiserar sig i kampen för det egna folkets befrielse. Genom skambeläggning och genom ekonomiska repressalier (såsom att få dig sparkad från ditt arbete) försöker de hålla dig tyst.
Kanske är du så pass orolig för att drabbas av detta att du låter denna oro, snarare än din egentliga övertygelse, avgöra din officiella politiska hemvist. Rädslan driver dig till att omfamna ett politiskt mellanmjölks-alternativ såsom Sverigedemokraterna, eller till att ansluta till någon svensk intresseförening istället. Så var det i alla fall för mig. Under två år arbetade jag för Sverigedemokraterna på regional nivå, där jag kunde bevittna hur man såväl som politiker som politiskt anställd blir passiviserad. Jag var under denna period upplyst i judefrågan, rasmedveten och följde aktivt Motståndsrörelsen, men valde ändå att tiga om det jag såg.
Efter att gästerna trillat in, en efter en, från nästets långväga avkrokar, kom gästerna snabbt tillrätta med julfika och fick kära återseenden av folk som inte synts till på nästets sammankomster på länge, samt nya bekantskaper och nyligen anslutna som man fick lära känna.
Andreas Holmvall lastar på med julmat.
Ganska snart var julbordet färdigdukat av den intensivt arbetande köksgruppen, som bjöd gästerna på de flesta delikatesser man kan tänkas finna på ett traditionellt julbord, i vanlig ordning. Såklart fanns norrländsk julblöta representerad på bordet, vilken kommit att bli en favoriträtt hos många i nästet på julbordet.
Köksgruppen kunde notera att de lyckats med att göra maten mycket välsmakande, då många gick tillbaka både en och två gånger för att fylla på tallrikarna, och risken för matkoma var överhängande.
När gästernas magsäckar fyllts till bristningsgränsen och det hade dukats av, satt man och samtalade med sina bordskamrater till tonerna av stämningsfull jul
Frågeställningen i rubriken tycks med största sannolikhet fullständigt befängd för i stort sett samtliga återkommande läsare av denna sida. Organisationen firade 25 år i våras och under hela denna tid har inte ett enda terrordåd, eller ens något som i närheten liknar det, genomförts.
Ett terroristiskt 25 års-firande?
Trots detta och att Nordiska motståndsrörelsen flertalet gånger under åren tydligt uttalat att vi är en civil och legal motståndsrörelse som enbart använder våld i självförsvarssyfte, så är ändå frågan aktuell.
Efter att våra aktivister närvarat under invigningen av julbocken på första advent i Gävle, skrevs det i ledarartikeln i den socialdemokratiska Bonnier-blaskan Arbetarbladet, som en av många galna lögner som avhandlades, så här:
Det är lätt att glömma bort, eftersom Gävle är en mindre stad och bockinvigningen en mysig folkfest, men precis den här typen av folksamlingar är tyvärr också ett gyllene tillfälle för den som vill utföra ett terrorattentat.Det b
Kung Karl XII:s dödsdag har traditionellt firats på olika vis av nationalister i över 100 års tid. I Kungsträdgården vid Karl XII:s staty anordnade i år AfS en manifestation som en del aktivister från Nordiska motståndsrörelsen valde att delta på.
Under AfS möte uppdagades fotografer från svenskfientliga EXPO finnas på plats för att bedriva åsiktsregistrering av mötesdeltagarna. Dessa konfronterades verbalt av Motståndsrörelsens aktivister, men istället för att ta en diskussion kring sina förehavanden sprang de snabbt och gömde sig bakom poliser.
Efter att AfS möte var över och marschaller tänts vid statyn valde Nordiska motståndsrörelsen att fortsätta dagen på ett mer motståndsmässigt vis.
En bit bort hölls ett tal av organisationens ledare, omgärdad av aktivister som spred grön rök. Talet var kraftfullt och manade till kamp för den vita rasen i framtiden, snarare än att bara högtidlighålla minnen av svenskar i dåtid.
Genom att våra förfäder sett till
Jag landade i Manchester 09.40 på en fredagsmorgon. Jag hade kommit till England för att möta upp med Patriotic Alternative och närvara på deras konferens som skulle hållas dagen efter. Det var några timmar innan min skjuts skulle anlända, så jag tog en kaffe och begav mig ut för att sätta mig i höstsolskenet. Det var 14 grader ute och träden hade fortfarande sina löv, något som sedan länge fallit hemma hos oss på gården. Där låg frosten tjock såhär års.
Mark Collett hade kontaktat mig för en tid sedan, för att bjuda in mig på deras höstkonferens och undrade om jag ville hålla ett tal när jag ändå var där. ”Ett tal?”, undrade jag. ”Jo”, sa han. ”Men inget mer än en halvtimme.”
En halvtimme?! Det skall sägas att jag inte hållit många tal i mitt liv och det är väldigt få gånger jag stått framför fler än 20 personer och talat i mer än två minuter, så detta var definitivt något nytt, men också något som jag på många sätt såg fram emot. En utmaning, ett nytt steg i min utveckling som
Tidig morgon den 27 oktober begav sig kamrater i Näste 1 ut för att sätta upp banderoller. Efter att ett antal hade satts upp runt omkring Stockholm stötte man på en underlig typ som hade klättrat in i buskarna i närheten av morgonens senaste banderoll.
En 30-åriga kvinna frågade inifrån buskarna upprepade gånger om banderollen tillhörde kamraterna. Hon sa att hon hade tänkt ta ned banderollen då hon var pacifist, för fred, trodde på allas lika värde och ansåg att banderollen var rasistisk.
Kvinnan uppmanades då att låta banderollen vara och händelsen dokumenterades med kamera varpå kvinnan hastigt gömde ansiktet och likt någon gift med en hustrumisshandlare frågade hon uppgivet om hon ”skulle bli slagen nu”.
Hon fick ett nej till svar, men lade ändå genast benen på ryggen och avlägsnade sig från platsen utan banderollen. Kamraterna tittade förbryllat på när kvinnan sprang därifrån och avrundade aktiviteten då samtliga banderoller man hade med sig nu satt uppe under morgonr
Motståndsrörelsen.se rapporterar live från blixtdemonstrationen i Oslo.
Aktivister pratar om dagen när de körs till polisstationen:
Aktivister förs till polisstationen i Oslo efter en lyckad demonstration i Norges huvudstad.https://t.co/JTo0KvztOD pic.twitter.com/MEj4wHKFBn— Näste 3 (@NMR_naste3) October 29, 2022
Aktivisterna är vid gott mod och väntar just nu på att bli bortförda till närmaste polisstation. Aktivisten Marcus Hansson hälsar att det är som ännu en dag på jobbet.
Aktivister gripna med handfängsel
Aktionen har slagit igenom i media. Flera artiklar med videor och bilder är högst upp på flera norska nyhetssajter som exempelvis NRK och VG.
Skärmdump från VG.no
Flera journalister är på plats.
Videor från det norska twitterkontot Filter:
Nynazistene slåss med politiet, flere pågripelser og en kaotisk situasjon midt i Oslo pic.twitter.com/CIHqP7Owlp— Filter Nyheter (@FilterNyheter) October 29, 2022
Flera norska tidningar har redan börjat s
Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi id
Sedan snart en månad tillbaka har det vid upprepade tillfällen satts upp tusentals klistermärken och delats ut många flygblad i den lilla danska staden Hørning. Senast idag rapporterades det på Nordiska motståndsrörelsens danska hemsida Nordfront.dk om att en större mängd klistermärken satts upp bland annat på olika valplakat. Förutom att de centrala delarna av staden täckts åtskilliga gånger de senaste veckorna har det också fokuserats på kommunens skolor med specialinriktad propaganda.
För ett par veckor sedan kontaktade en aktivist från nästet som Hørning ingår i, Danmarks största webbtidning BT.dk och låtsades vara en bekymrad invånare i syfte att få tidningen att skriva om aktivismen. Tricket lyckades och tidningen släppte en artikel om den ”nynazistiska propagandastormen” där man bland annat citerade flygblad som delats ut och visade bilder av flera klistermärken i sin helhet med hemsideadress och allt.
Skärmdump från BT.dk.
Även tidningen Jyllandsposten tog kontakt
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände vi live i ett nytt format, som du kan läsa mer om i radiobossens artikel.
Vi har inte tänkt särskilt mycket om vad vi ska prata om:
Förhoppningsvis så är Marcus Hansson med och pratar om hur han har en tendens att ta i med hårdhandskarna.Och så ska vi prata om sommaren och valet såklart.
I den mån du dyker upp och är med i telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
iFrameResize({ log: false }, '#nrmao158resizeIframe')
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Du kan prenumerera på programmet med RSS, och läsa mer om avsnittet på Nordisk Radio.
Det var en vacker höstdag när Motståndsrörelsen återigen besökte Strängnäs under deras årliga marknad. Marknaden i Strängnäs har väldigt gamla anor, då man sedan år 1756 haft kungligt privilegium att anordna marknad, och den beräknas nu ha mellan 30-35000 besökare om året.
Direkt när man intog staden och började närma sig marknaden märkte de många och troligen ditresta poliserna detta, och två polisbilar kom sakta körandes efter varandra åt samma håll som motståndsmännen gick. Man avvek dock ned på en gågata full av olika marknadsstånd för att ta sig vidare till platsen man hade tänkt ställa upp vid, men radiokontakten med övriga poliser måste varit väldigt snabb angående detta stora hot mot besökarna, då det bara tog några minuter efter uppställning med banderoll innan en gammal poliskvinna och fem stycken ännu äldre polisvolontärer demonstrativt ställde upp på rad en kort bit ifrån banderollen.
Ingen kontakt söktes dock av dessa, utan de stod mest och iakttog och fotade det som
Trots mer än en månads frihetsberövande och isolering från omvärlden var de båda aktivisterna på märkbart gott mod under hela rättegången och kunde utan problem föra sin talan i rätten.
Ett flertal kamrater befann sig på plats under rättegången för att stödja aktivisterna. Dessvärre blev bara två åt gången insläppta i rättssalen då motståndarsidan hade tagit med sig hela tjocka släkten som fick förtur till åskådarplatserna.
Kamrater på väg mot Helsingborgs tingsrätt.
Rättegången inleddes med att åklagaren läste upp stämningsansökan. Sedan var det de målsägandes tur att berätta händelseförloppet under den aktuella kvällen. De berättade att de är ett par och de påstod att de helt oskyldigt stått tillsammans med 7-8 personer vid en kundvagn full med nedtagna valaffischer från Nordiska motståndsrörelsen. Alla dessa ska sedan ha sprungit från platsen när en av motståndsmännen tagit dem på bar gärning.
”Mannen” som har ett förhållande med flickan lämnade henne i stic
Man anlände till centrala Alvesta vid 11-tiden och ställde upp sig med en fanbärare och flygbladsutdelare och började dela ut flygblad med budskapet White Lives Matter.
Aktivisterna lyckade få ut många flygblad och hade en hel del givande samtal med Alvestaborna. Bland annat samtalade en aktivist med en äldre man som till en början var lite skeptisk och sa att han minsann känner en somalier som är duktig på sitt jobb. Med lite enkla argument som att denne somalier behövs mer hemma i Somalia, och att Sverige faktiskt tillhör svenskarna, kunde man snabbt nå samförstånd.
Motståndsmännen fick även utstå mindre trevliga samtal, bland annat med en lärare som vägrade ta emot flygblad och uppmanade flygbladsutdelaren att gå om grundskolan. Läraren uppmanades att börja lära sig även utanför Skolverkets indoktrinering, vilket hon avfärdade med arrogant auktoritetstrogenhet typisk för tragedin till Sveriges lärarkår.
För ovanlighetens skull dök polisen aldrig upp, vilket gjorde a
